Det blev Galatasaray, det turkiska storlaget från Istanbul. Satan i gatan, vilken lottning!
När alla bollar rullats runt i dom där glasskålarna i Uefa-högkvarteret i schweiziska Nyon stod det klart; det blev ingen motståndare från Nordirland, Lettland eller Färöarna (som det gärna vill bli i de inledande omgångarna av de här Europacuperna) som kommer till Jämtkraft Arena den 13 juli. Det blev Galatasaray, det största av de stora i de här sammanhangen. Samtidigt det svåraste av de svåra….
I drygt två månader, ända sedan ÖFK besegrade FK Norrköping den 13 april med 4–1 och blev svenska cupmästare, har vi spekulerat om motståndet i Europa league. Möjligheterna var oändliga, parametrarna om möjligt ännu fler. De här lottningsprocedurerna i Nyon brukar brukar sannerligen inte tillhöra de mest upplyftande tillställningarna men den här gången, med ÖFK som en av deltagarna, var det naturligtvis annorlunda. Det var faktiskt oliiiiiiiiiiiidligt spännande innan det stod på pränt; Östersunds FK–Galatasaray SK!
Jag kan inte påstå att jag jublade över upplösningen, jag hade hellre sett att ÖFK fått en något mjukare start på sitt Europaäventyr. Av flera anledningar men framförallt sportsligt, naturligtvis. Men jag hoppades att klubben hade fått en chans att trimma det här arrangemanget under lugnare former än vad som nu blir fallet. Turkiska supportrar är inte att leka med, oavsett hur många som nu dyker upp i Östersund, det hade varit betydligt tryggare att ta hand om några finländare eller färingar. Om man säger så…
Europaspel är något helt annat, på alla plan, än en vanlig allsvensk match. Och, utan några som helst fördomar, så är den här lottingen den tuffaste utmaningen som ÖFK ställts inför. Det säger jag med drygt 50 års erfarenhet av svensk och internationell fotboll. Det kan gå hett till i dom här sammanhangen. Och här räcker det inte att ÖFK klarar sina åtaganden. Här måste hela stan stå rustad.
Jag hade under drygt tio år förmånen att följa Rosenborg på nära håll i såväl Champions league som Uefa-cupen (föregångaren till Europa league). Det blev ett 30-tal matcher på Lerkendal i Trondheim med lag som Real Madrid, Juventus, Arsenal, Paris SG, Celtic och Chelsea för att nu nämna några. Många kom med stora supporterskaror i släptåg men organisationen var vältrimmad och ”buset” fick oftast aldrig en chans. Men det fanns gånger när det inte fungerade, som när ryska FC Zenit (St Petersburg) var på besök i februari 2006. Tusentals, många redigt berusade, ryssar utrustade med diverse pyroteknik ställde till ett helvete. Deras plats på läktaren påminde mest om en raketbas där avfyrningarna kom oftare än målchanserna. Då var jag rädd! Nåväl, nu ska vi inte måla fan på väggen, vi har ju bara nyss konstaterat hur lottingen utföll. Men vi måste vara beredda. På allt!
Sportsligt då, kan vi räkna med att ÖFK ska kunna skaka även en av Europas storheter? Naturligtvis kan vi det! Här är två faktorer som talar för ÖFK, åtminstone i den första matchen på hemmaplan. # ÖFK är mitt i tävlingssäsongen och ska vara i full matchform. Galatasaray befinner sig däremot i semesterperioden mellan två säsonger med stor osäkerhet om hur det ser ut i spelargruppen och där playan är viktigare än fotbollen. Finns deras stjärnor med över huvud taget? # Konstgräset!
Men sedan kommer det förstås en bortamatch veckan efter. Och det är en helt annan sak. Det får vi ta om några veckor. |