Först hoppas jag att det är några orkar läsa hela artikeln, då den blev ganska lång. Egentligen borde jag ha delat upp den i två separata delar, men jag hoppas att ni som är intresserade ändå finner det uthärdligt. Jag återkommer senare med del 3, då i huvudsak om ÖDFF:s historia. Då jag ska försöka att hålla del 3 så fri som möjligt från eget tyckande, så kommer det lite sådant i denna del.

Jag avslutade första delen med att Ope IF och Frösö IF tillsammans bildade Ope/Frösö DFF, och med frågan om det blev bättre. Ope lämnade över sin plats i seriesystemet och startade om i trean. Frösön hade själva spelat sig ner dit. Ope damer blev farmarlag till det nya s k elitlaget, och hade inledningsvis i stort sett samma styrelse också.

Första året, 2002, blev inte alls vad den nya föreningen hade tänkt sig, utan distriktets bästa lag blev ett mittenlag i div 2. Den sämsta placeringen nationellt i den Jämtländska damfotbollens historia. I särklass. Dittills. För distriktets bästa lag. Åren fram till och med 2007, då äntligen andra lag vågade utmana ÖDFF, blev enligt mig och statistiken, de sämsta i vår damfotbollshistoria! Förutom att åren 2000/2001, som pressade fram denna lösning, också tillhör de sämsta åren.

En ny utmanare som seglar upp, i spillrorna efter Ope och Frösön, är Åzö DFF. En sammanslagning mellan IFK Östersund och Ås IF. De vann trean med 21 segrar, och inget poängtapp, med målskillnaden 136- 10! Ope blev trea, Frösön blev femma. Emellan dem ytterligare en uppkomling som snart skulle börja röra på sig, nämligen Krokom/Dvärsätt. Tvåa då? Jo det blev ett riktigt bra IFK Strömsund.

Året därpå fick nye tränaren Robban Wassdahl ordning på Ope/Frösön och lotsade dem till serieseger och avancemang, trots att tvåan IFK Gävle gjorde nästan dubbelt så många mål, 117 mot 60, och släppte in 6 färre. Åzö fick direkt vända tillbaka till trean, tyvärr. Strömsund vann trean före Ope, och tog steget upp i tvåan denna gång. Förra gången de hade chansen tackade de nej. Åzö kämpade med KD om segern i trean året därpå, men blev sedan farmarlag till ÖDFF några år, innan man dog sotdöden 2009, varvid IFK Östersund och Ås återuppstod med egna lag.

Trots att Ope/Frösöns ledning inför säsongen 2004 firade sin nyvunna div 1-plats med att definitivt markera sin självständighet mot de båda initiativföreningarna, genom att ändra namn till Östersunds DFF, så blev det en sista plats i Norrettan. Detta inledde den absolut mörkaste tiden inom Jämtländsk damfotboll. Strömsund ramlade ur tvåan, och sedan gjorde KD ett försök i tvåan 2005, utan framgång. Dock vann deras B-lag trean överlägset, men fick naturligtvis inte kliva upp. Inget av de övriga erbjudna lagen tog heller chansen till spel i tvåan. Om ni tittar under artikeln, så ser ni de mörka siffrorna för åren 2000- 2007, och allra sämst siffror under de tre sista åren. De tydligt sämsta placeringssiffrorna genom tiderna.

Det som enligt mig räddade vår damfotboll då var att Frösön, KD och inledningsvis också Ope tog upp striden med ÖDFF om uppflyttningarna i seriesystemet. Det störde tydligen ÖDFF:s ledning, som flera gånger uttalade att det var negativt för Jämtländsk damfotboll att ha fler än ett lag på "elitnivån" div 2. Dock innebar det att nämnda ledning tvingades att vässa sina vapen och prestera en bättre produkt än de tidigare åren, och det visade sig att de inom ett par år kunde klara av det.

2007 blev alltså startskottet på en vändning för ÖDFF, men också deras sämsta år på många sätt. I seriespelet var man med tre omgångar kvar djupt indragna i nedflyttningsstriden, tillsammans med bl a KD. Tre raka segrar på slutet räddade dock ansiktet, och troligen föreningens överlevnad. KD föll ur för andra gången. Notera att det näst bästa JH-laget under alla år 2008- 2015 var bättre placerade än vad ÖDFF var 2007 som bästa lag. 2010 var t o m tredje laget bättre placerade.

2007 hade Ope det kanske mest lovande laget någonsin, med ett stort antal väldigt duktiga spelare födda främst 90- 91. Innan serien avgjordes vann Ope DM-finalen mot ÖDFF med ett lag med en medelålder på 17 år. Och det var ingen tävling ÖDFF tog med en klackspark, prestigen och adrenalinet sprutade kring båda lagen och dess anhängare i finalen. C:a 250 personer såg matchen.

Ope förde sedan en hård kamp med storsatsande och värvande Frösö IF, med dynamiske Henka Lundkvist som tränare, om segern i div 3. Tyvärr för Ope sken orutinen igenom i det avgörande derbyt på Lövsta konstgräs, och Frösön blev det lag som tog klivet upp i tvåan. Under stor del av säsongen därpå låg man före ÖDFF i tabellen. Från Ope gick hela 14 spelare, genom några ivriga föräldrars agerande, till ÖDFF inför säsongen 2008. De flesta dock till deras nystartade B/utvecklingslag. Året därpå gick ytterligare tre Opespelare till ÖDFF. Två av dessa 17 spelare var Anna Jonsson och Lisa Landin.

2008 var också meningen att bli ett historiskt år, då ÖDFF:s och ÖFK:s styrelser kommit överens om att ÖDFF skulle uppgå i ÖFK som en damsektion där. Detta skedde samtidigt som ÖDFF fick ett treårigt miljonsponsoravtal med ett fastighetsbolag. Båda dessa nyheter slogs naturligtvis upp stort i media. Någonstans på vägen gick det dock fel, och sammanslagningsdiskussionerna med ÖFK löstes upp i tysthet.

2008 blev ÖDFF till slut trea och Frösön fyra i tvåan. ÖDFF:s bästa placering på fyra år. Året efter vann ÖDFF tvåan, för första gången under det namnet, på alltså femte försöket, efter att ha fått både Frösön och KD som blåslampor bakifrån. Innan säsongen gjordes åter ett minnesvärt uttalande av ÖDFF:s dåvarande ordförande till media, om att tre JH-lag skulle spela på den "höga" nivån div 2: "Det är en utveckling som egentligen inte gagnar någon part".

Jag var då, och är nu, av en helt annan uppfattning. Det var den största anledningen under den tidsperioden att jag ofta hamnade i polemik med olika företrädare för ÖDFF. De ville inte ha konkurrens, utan bara service. Jag har alltid trott på konkurrens som det viktigaste bränslet för utveckling i fotboll. Men jag tror också på samarbete mellan föreningar, men då enligt ordets ursprungliga betydelse. Alltså att man genomför överenskomna uppgifter tillsammans för gemensam nytta.

2010 åkte ÖDFF ur ettan igen, efter en heroisk säsong där de borde ha blivit belönade med nytt kontrakt. Frösön blev tvåa, KD fyra och Ope åtta i den div 2-serie som ÖDFF:s företrädare några år tidigare kallade "elitnivå". Plötsligt hade alltså damfotbollen i Jämtland på ett par-tre år tagit ett gigantiskt kliv framåt, utan att så många egentligen funderade över varför. Jag tror att man dels ska tacka drivande och duktiga ungdomsledare kring årgångarna födda runt 1990, och att det dök upp rejält engagerade ledare på seniornivå, som ville föra sina lag och föreningar framåt, i flera olika föreningar samtidigt.

Inför år 2011 försökte Henka Lundkvist få till ett "samarbete" med ÖDFF för att, enligt honom, ytterligare höja nivån i Jämtland. I det läget hade Frösön enligt många en bredare och troligen minst lika bra trupp som ÖDFF, men Henka satt i en förening där de flesta var engagerade i herrfotbollen. ÖDFF kunde inte heller tydligen då tänka sig att ingå i ett sådant "samarbete", med bl a följande kommentarer i media från dåvarande tränaren Kent Persson: "Det är helt omöjligt att genomföra i dag. Det är som om Frösön vill ta över ÖDFF. Problemet är att ingen vill jobba kring ÖDFF om laget finns i division 2 och blir andralag bakom Frösön. Man kan inte slå sönder saker." Jag tyckte att det som var mast skönt var att div 2 äntligen inte betraktades som elitnivå.

Troligen var det lite vinna eller försvinna över utspelet från Frösön, och luften gick nog lite ur både ledare och spelare därefter, samtidigt som ÖDFF mobiliserade på nytt. Som de alltid gjort när de varit i trängda lägen lokalt. 2011 och 2012 vann ÖDFF div 2, men stupade i kvalen. Båda åren med KD tätt efter, som tvåa resp trea. Frösön åkte ur 2011 liksom Myssjö/Oviken.

Inför 2013 skulle seriesystemet helt göras om, och Elitettan skapades. ÖDFF och KD var klara för nya div 1, och hela fem lag från JH
kvalificerade sig för nya div 2. Ope, Frösön, Häggenås, Brunflo och IFK Östersund. ÖDFF och KD gjorde bra ifrån sig och blev trea och femma i div 1 Norrland. Ope vann tvåan, där också Frösön och Häggenås hamnade mitt i tabellen, medan Brunflo och IFK åkte ur.

2013 blev dock ett mörkt år för bredden inom JH. Div 4 försvann för första gången sedan den etablerades för 30- 40 år sedan, och antalet lag minskade i ett svep från 19 till 14 lag. Sedan dess har det minskat ytterligare till dagens ynka 11 lag. Bl a tvingades Brunflo lägga ner verksamheten 2014, men har lyckligtvis kommit igång igen. Att kvantiteten minskat är tveklöst rätt, och det är en stor risk för den framtida utvecklingen. Det var också en tydlig svacka i kvantiteten runt millennieskiftet, då krisen kanske var större än idag. Men jag hoppas innerligt att lag återuppstår t ex i Ragunda, Bräcke och Härjedalens kommuner, som idag är helt utan lag på damsidan. Se nedan utvecklingen av antalet seniordamlag inom JH.

I samband med detta kan också konstateras att under 2000-talet är det bara Ope, KD, Myssjö/Oviken och Strömsund som haft egna lag alla år. Detta fram till nyheten som kom under finslipningen av denna artikel, nämligen det ytterst tragiska att Myssjö/Oviken för tillfället lägger ner sin damfotboll. En riktig katastrof tycker jag. Därmed är nu också Bergs kommun utan representationslag. Nu är det alltså bara Ope, Strömsund och KD som haft egna lag alla år detta millennium.

Föreningar därutöver som haft egna representationslag i minst 10 år under 2000-talet är Myssjö/Oviken, ÖDFF, Frösön, Sveg, Järpen och Orrviken. Mellan fem och nio år har Häggenås, HLK (tillsammans 17 av 18 möjliga år), IFK Östersund, Åzö (tillsammans alla år), Funäsdalen och Stugun deltagit. Ett till fyra år har Alsen, Aspås, Björnen, Bräcke, Föllinge, Hackås, Hammerdal, Hede, Hoting, Klövsjö, Mörsil, Nälden, Offerdal, Ragunda, Tandsbyn, Vemdalen och Ås deltagit. Därutöver har Berg och Rätan deltagit i kombinationslag med Myssjö/Oviken 2. Hoppas att jag inte missat något lag.

En spännande historia med tragiskt slut inför säsongen 2014 var att tränaren John-Rune Wikén, som fick gå från ÖDFF efter säsongen 2012 och tagit över Ope, lockade över ett antal spelare (Anna Jonsson, Lisa Landin, Sandra Nilsson, Tove Modin-Brissler, Ida Högberg och Åse Perman) från ÖDFF till Ope för spel i div 1, efter seriesegern i tvåan. Han lockade dem inte aktivt, utan för att han var omtyckt av spelarna, och att flera av dem var besvikna på ÖDFF. Tyvärr avled John-Rune tragiskt under vintern och Ope hamnade i en situation där man hade väldigt svårt att hitta ny tränare. Den nye tränaren tillträdde sent och klev av under säsongen. Allt detta sammantaget gjorde att Ope inte klarade att prestera och trillade ur ettan.

ÖDFF tvingades till en rejäl satsning på spelare från annat håll, och lyckades ganska bra med sina värvningar. Man vann både serien och kvalet. KD gjorde åter bra ifrån sig med en fjärdeplats, men Ope åkte alltså ur. I tvåan fanns inget JH-lag i toppen, utan Frösön slutade femma emedan Myssjö/Oviken och Ope 2 klev ner i trean igen. Upp klev istället ett pånyttfött IFK Östersund, nu med Kent Persson som tränare. Kent som alltså tidigare var i ÖDFF tillsammans med John-Rune Wikén.

2015 gjorde ÖDFF en fantastisk säsong enligt mig. Med ett lag som var en blandning av spelare från distriktet och duktiga spelare från åtminstone sex andra länder så kom man på en hedrande åttondeplats. Jag trodde innan säsongen absolut inte att man skulle klara en sådan fin placering. Det blev också den näst bästa placeringen genom tiderna för ett JH-lag, sedan Allsvenskan startades 1988. Endast Ope 1993 placerade sig snäppet bättre.

KD hade svårt att få ihop en slagkraftig trupp efter att flera av de viktigaste spelarna lämnat, och att de klarade att hänga kvar i div 1 var nog en ännu mer heroisk insats. Ope blev tvåa i div 2 efter en hård kamp med och på samma poäng som segrande Timrå. IFK Östersund blev femma och Frösön åtta. Dock haltade det rejält för Frösön under säsongen och man använde en mängd spelare av vilka många knappt visade sig på träningarna, och inför 2016 hände det ofattbara. Frösö IF fick lägga ner sitt representationslag. Dock återuppstod man delvis genom att i princip kliva in i KD:s organisation och det bildades ett gemensamt lag, Frösön/KD 2.

Efter två mycket framgångsrika år 2013 och 2014 började det att alltså att halta placeringsmässigt 2015, trots ÖDFF:s framgång. För de båda bästa lagen blev det jobbigt 2016, då ÖDFF med en väldigt liten trupp under hösten gjorde en lite sämre säsong med en tiondeplats, och KD till slut ramlade ur div 1. Glädjeämnen var Ope och IFK Östersund som stred om seriesegern i tvåan ända in på mållinjen, och där Ope till slut vann med två poängs marginal, och utan att något av lagen förlorade mot något annat lag i serien.

Inför 2017 så visade det sig att samarbete ibland kan vara riskfyllt för det lag som ligger lägre i serienivå. Ope var nu enda JH-lag som laddade för spel i ettan, och man hade haft ett hyfsat samarbete med ÖDFF under ett par säsonger. Under vintern hade ÖDFF väldigt ont om spelare och Ope stöttade dem genom att låta ett ganska stort antal spelare träna med ÖDFF, till gemensam nytta. Dock visade det sig att ÖDFF hade svårt att locka till sig andra spelare, och plötsligt skrevs sex Opespelare över till dem. Det, tillsammans med svårigheterna att hitta tränare, omöjliggjorde satsningen på div 1 för Opes del. Istället fick alltså IFK Östersund till slut chansen att spela på div 1-nivå 2017.

2017 års historia pågår alltså för fullt just nu. ÖDFF och IFK Ösd kämpar för att hänga kvar i Elitettan resp div 1. KD slåss om segern, emedan Häggenås och Ope kämpar för att klara sig kvar i div 2. IFK Ösd 2 och Brunflo i första hand finns med i kampen om segern i div 3.

Om vi räknar på just de tre bästa JH-lagen så blev 2010 den näst bästa, och 2014 den femte bästa säsongen genom tiderna placeringsmässigt. Endast 1986, 1987 och 1995, då Frösön och Ope konkurerade som mest och Myssjö/Oviken hade riktigt bra lag, kan konkurrera. Gemensam platssiffra för 2010 var 141, och för 2014 var det 162, medan siffrorna för de tre tidigare toppåren var 119, 147 och 159.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att rent statistiskt placeringsmässigt är vi absolut ännu inte nere i någon kris, och inte alls i närheten av hur illa det såg ut under millenniets start, men vi har börjat att tappa igen de senaste åren. Och kvantitetsmässigt är tappet större än under den krisen. Men det tappet kan nog delvis bero på de mycket låga födelsesiffrorna i slutet av 90-talet, så jag hoppas på att fler lag dyker upp igen inom kort. Vad gäller utvecklingen framåt, så hoppas jag åter på vässad konkurrens inom distriktet, och även på samarbeten där två eller flera parter på så jämlika villkor som möjligt kan dra nytta av det. Jag tror INTE på att det ska avtalas fram något första lag. En framträdande roll i distriktet ska förtjänas. Och den tesen tycker jag definitivt stöds av denna historiebeskrivning och statistiken.

Placeringar i Sverige för bästa, andra och tredje Jämtlandslag:
(uträkning strikt på placeringar, och med reservation för enstaka felräkningar)
1983*: 25, 63, 105 (totalt: 191, de två bästa: 88)
1984: 17, 81, 103 (201, 98)
1985: 17, 49, 104 (170, 66)
1986: 29, 37, 53 (119, 66)
1987: 37, 43, 67 (147, 80)
1988*: 37, 55, 91 (183, 92)
1989: 29, 55, 109 (193, 84)
1990: 23, 109, 133 (265, 132)
1991: 25, 49, 133 (207, 74)
1992: 23, 49, 157 (229, 72)
1993: 19, 37, 145 (201, 56)
1994: 29, 35, 157 (221, 64)
1995: 28, 52, 79 (159, 80)
1996: 34, 43, 106 (183, 77)
1997: 31, 40, 124 (195, 71)
1998: 34, 43, 132 (209, 77)
1999: 34, 61, 132 (227, 95)
2000: 43, 106, 131 (280, 149)
2001: 31, 133, 159 (323, 164)

2002*: 64, 127, 153 (344, 191)
2003: 37, 118, 127 (282, 155)
2004: 35, 118, 127 (280, 153)
2005: 64, 118, 127 (309, 182)
2006: 64, 127, 153 (344, 191)
2007: 73, 109, 127 (309, 182)
2008: 55, 64, 125 (244, 119)
2009: 37, 55, 91 (183, 92)
2010: 31, 46, 64 (141, 77)
2011: 37, 46, 100 (183, 83)
2012: 37, 55, 100 (192, 92)
2013: 39, 51, 99 (189, 90)
2014: 26, 44, 92 (162, 70)
2015: 20, 69, 117 (206, 89)
2016: 22, 81, 98 (201, 103)
2017*: 24, 87, 96 (207, 111)
*1983 första år med enhetligt seriesystem i hela landet; 1988 första året för Allsvenskan; 2002 Ope/Frösö DFF, sedermera ÖDFF, bildas; 2017 ställningen 15/8.

De fem bästa åren från 1983 vad gäller bästa laget:
1. 1984 och 1985; Ope plats 17
2.
3. 1993; Ope plats 19
4. 2015; ÖDFF plats 20
5. 2016; ÖDFF plats 22

De fem bästa åren från 1983 vad gäller de två bästa lagen:
1. 1993; Ope och Frösö, platssiffra 54
2. 1994; Frösö och Ope, platssiffra 64
3. 1985 och 1986; Ope och Frösön resp Frösön och Ope, platssiffra 66
4.
5. 2014; ÖDFF och KD, platssiffra 70

De fem bästa åren vad gäller de tre bästa lagen:
1. 1986; Frösön, Ope och Myssjö/Oviken, platssiffra 119
2. 2010; ÖDFF, Frösön och KD, platssiffra 141
3. 1987; Ope, Frösön och Myssjö/Oviken, platssiffra 147
4. 1995; Frösön, Ope och Myssjö/Oviken, platssiffra 159
5. 2014; ÖDFF, KD och Ope, platssiffra 162

Antal JH-lag i seriespel:
1972: 7
1973: 12
1974: 14
1975: 16
1976: 15
1977: 11
1978: 14
1979: 15
1980: 17
1981: 22
1982: 21
1983: 22
1984: 29
1985: 27
1986: 25
1987: 26
1988: 23
1989: 26
1990: 23
1991: 24
1992: 23
1993: 21
1994: 21
1995: 19
1996: 22
1997: 22
1998: 19
1999: 18
2000: 14
2001: 18
2002: 15
2003: 19
2004: 21
2005: 22
2006: 19
2007: 20
2008: 22
2009: 20
2010: 20
2011: 21
2012: 19
2013: 14
2014: 14
2015: 14
2016: 13
2017: 11