En början där man gick bort sig i ambitionen om ett snabbt ledningsmål och ett baklängesmål på övertid.
Men däremellan, i 90 minuter, var det bara ÖFK!

Ja, nästan i alla fall. Elfsborg hade sannerligen inte mycket att säga till om den här eftermiddagen på Jämtkraft arena.

ÖFK fortsätter att glädja oss med segrar och strålande spel hela vägen in mot den svinkyla som väntar. 4–1 mot Elfsborg efter ännu en uppvisning i spelglädje och effektivitet.
Det är bara, ödmjukt, att buga och tacka!

Det verkar för stunden finns en aldrig sinande källa av energi (och fantasi) att ösa ur spelargruppen. Kanonmatch staplas på kanonmatch och jag vågar påstå att numera är det inte bara vi hemmablinda som applåderar. Hela fotbolls-Sverige (och -Europa…) står i kö för att hylla Potters bolltrygga skapelse och sättet som man utför sitt arbete på.
Varje match den här senhösten är en njutning för ögat och det är väl bara att upprepa det som sagts så många gånger: Är det här verkligen på riktigt?
Svaret på frågan: Givetvis!

Det här var sista gången vi fick se ÖFK på hemmaplan i årets allsvenska. En match återstår, Jönköping Södra på bortamark, innan vi har facit efter 30 omgångar. Efter nästa söndag vet vi om ÖFK lyckats jaga kapp en Europaplats (tvåa eller trea), blivit fyra och kan fortsätta att hoppas över vintern eller om en ny cuptriumf är enda chansen till nya äventyr på de europeiska scenen.
Ja, som ni förstår. Trots att vi kliver in i svinnovember är fotbollen glödhet i Östersund och kommer att så vara ytterligare en dryg månad. ”Vi lever i nya tider” är numera ett slitet uttryck. Men här gäller det mer än någon annanstans!

Några noteringar från eftermiddagen;
# Målvakten Andreas Andersson var ytterst nära att få hålla en ny nolla efter ännu en stabil insats. Men på övertid lyckades Viktor Prodell överlista Andersson sedan ÖFK tappat fokus i väntan på slutsignalen. Det var surt för Andreas, jag lovar.

# Sotirios Papagiannopoulos (1–0) och Fouad Bachirou l(2–0) lyckades båda spräcka sin målnolla i Allsvenskan. Välkommen i målklubben!

# Dennis Widgren ersatte den här gången Tom Pettersson som ”Sottes” partner i mittförsvaret. Det gjorde han utmärkt. Vågade dessutom stöta framåt och gjorde det framgångsrikt (suverän framspelning till Saman Ghoddos 3–0-mål).

# Centralt på mitten dominerade Bachirou, Brwa Nouri och Curtis Edwards. Fyndlådan tycks vara obegränsad, likaså arbetsförmågan. Dom är verkligen överallt och lite till, måste vara ett helvete för alla motståndare att möta.

# På kanterna gav inte Ken Sema (till höger) och Gabriel Somi Elfsborgs ytterbackar en lugn stund med bländande teknik och snabba framstötar.

# Och så han som spelade huvudrollen (igen): Saman Ghoddos. Chippen innan han rullade in hemmalagets tredje mål tål att ses hur många gånger som helst. (Det var bara en av Ghoddos många läckerheter den här dagen).

Till sist 1; det är skillnad på domare och domare. Efter en sommar med högst blandade insatser var det skönt att Jonas Eriksson äntligen kom till Jämtkraft arena. Visserligen var det en mycket snäll match som Eriksson hade att leda, båda lagen bemödade sig verkligen om att spela på bollen och inte på varandra. Men med Eriksson blir det ordning & reda. Och god stämning! Tack!

Till sist 2; nu laddar vi för torsdagens möte i Bilbao!