Det var nu som ÖFK skulle haka på lagen i täten. Men efter 0–2 i hemmaborgen mot IFK Norrköping halkade man tillbaka ned i källaren.
Därför är det bara att tugga i sig; efter den här lördagseftermiddagen ser jag det som en omöjlighet att ÖFK ska kunna vara med i den allsvenska tätstriden den här sommaren.
# Resultaten kommer inte.
# Prestationen är för dålig.
Det svider att skriva dom raderna. Men sju poäng på sju matcher är kalla fakta och håller den trenden i sig blir det att hålla koll på den nedre delen av tabellen i fortsättningen.

Graham Potter valde att jobba vidare från 4–0-segern mot Brommapojkarna i måndags. Samma manskap fick chansen från start.
Men istället för att ta ytterligare ett kliv på formstegen blev det en återgång till det vi sett alltför ofta den här allsvenska våren; ett ÖFK-spel i sirap.
Det ÖFK gjorde stillastående gjorde Norrköping med fart, i stort som smått. Det var den stora skillnaden mellan lagen. Lägg därtill att gästerna uppträdde med en helt annan aggressivitet än hemmalaget så förstår ni varför det var Norrköping och inte ÖFK som vann den här matchen.
Sammantaget: ÖFK uppträdde utan energi från första till sista minuten och det gör mig förbryllad.

Jag hade, som ni säkert kommer ihåg, svårt att avgöra om det var ÖFK som var bra eller Brommapojkarna var svagt efter måndagens match. Jag misstänkte att det var en blandning. Men jag hade gärna sett att Potter stuvat om på mitten, trots 4–0.
Potter valde dock att spela vidare med Ronald Mukiibi bredvid lagkaptenen Brwa Nouri samtidigt som Curtis Edwards fick slita vidare som högerback.
Det hävdar jag, med en dåres envishet, är ett feltänk.
# Mukiibi är bra på den egna planhalvan.
# Edwards har sin bästa bit i offensiven.
Efter 30 minuter och 0–2 fick Mukiibi och Edwards byta plats. Bra. Men då var det redan för sent, matchen var körd.

Nu begriper även jag att det här är bara en del i det som misstämmer i ÖFK just nu. Men att lösa problemet på det centrala mittfältet måste ha högsta prioritet. Funkar inte navet så funkar heller inte det övriga, det vet alla som har den minsta kunskap om den här sporten.
Andra bekymmer;
# Saman Ghoddos fanns bara i laguppställningen den här gången. Det enda jag kommer ihåg av hans insats är ett stressat avslut när han blev frispelad i första halvlek. Mer måste vi kunna begära av Ghoddos, en av seriens absolut bästa spelare. Och dom dåliga dagarna har blivit några för många för att jag ska vara nöjd.
# Ken Sema har inget flyt i målskyttet. Det är nära men inte tillräckligt, i match efter match. Den här gången placerade han en nick i stolpens insida. Men Sema får trösta sig med att han hade en fot med i det mesta som hemmalaget skapade den här eftermiddagen.
# Ludvig Fritzson och Dino Islamovic gjorde båda starka insatser mot BP. Nu var de helt anonyma och brände dessutom varsitt jätteläge.
# Norrköping utnyttjade Andreas Anderssons svaga fötter och pressade hårt så fort de fick chansen. I mina ögon känns det onödigt av ÖFK att sätta sig i den situationen så ofta.
# Tesfaldet Tekie var äntligen tillbaka och fick spela en halvlek. Många fina intentioner men bristen på matchtempo var tydlig.

Några små plus;
# Sotirios Papagiannopoulos var som vanligt stark i duellspelet. Några brytningar var femstjärniga!
# Dennis Widgren och Curtis Edwards hittade in med några bollar bakom Norrköpings backlinje som gav fina möjligheter. Det behövs fler som sticker in bollar på djupet! Och, inte minst, det behövs fler som tar dom löpningarna!
# Patrick Kpozo (46) och Frank Arhin (70) svarade för pigga inhopp.

Som ni förstår. Det var inte mycket som jag var nöjd med den här eftermiddagen.
Nu väntar närmast två tuffa bortamatcher (AIK och Gif Sundsvall) innan ÖFK har nästa hemmamatch, den 23 maj mot Sirius.
Hur illa är läget då?
Det är hemska tankar som kommer flygande genom huvudet en sådan här kväll...

Till sist; vad är det för fel på våra toppdomare när de kommer till Jämtkraft arena? Senast tyckte jag att Jonas Eriksson, vår främste, såg oinspirerad ut och den här gången visade Martin Strömbergsson upp sig från en sämre sida. En av landets bästa ska inte visa inkast åt fel håll två gånger i rad (tvingades korrigera sig själv) och missa en hands ovanför huvudet (som alla 5.581 på arenan såg) på bara några minuter i inledningen. Det ger ett så slappt intryck och sätter prägel på hans insats i fortsättningen av matchen. Han är chanslös att hämta hem något förtroende, bortslarvat på struntsaker.