Visst finns det mycket att glädja sig över efter ÖFK:s 1–0-seger mot AFC Eskilstuna på bortamark; tre poäng och avancemang upp till en femteplats i den jämna tabellen, årets första bortatriumf, årets första mål på främmande mark och att det dessutom var en riktig rökare som Dino Islamovic dunkade in bakom Ole Söderberg i AFC-buren. Dessutom, en hållen nolla är alltid en hållen nolla!
Men, och här prutar jag inte en sekin. Prestationen, spelmässigt, var förfärlig, alldeles förfärlig!
Efter långfredagens 1–1 mot Elfsborg kände jag en viss tillförsikt, det fanns ett hopp om att även den här ÖFK-upplagan skulle kunna utvecklas till något riktigt bra. Lagdelarna hade börjar kugga i varandra.
Men efter kvällens match, trots segern, är jag mycket tveksam.
Här fanns, förutom kampglöden, ingenting att bygga vidare på: ingen struktur, inget tempo, massor av tekniska misstag, ingen spelglädje...
Jag hittade en period på sex-sju minuter i mitten av den första halvleken som var bra, det var också där och då som Dino Islamovic sköt ÖFK till segern. Men resten, den tror jag att Ian Burchnall gärna tar ett allvarligt snack med spelargruppen om. Det är alltid svårt att minnas och att jämföra. Men i min bok var det här sämre än 0–3-insatsen mot Dalkurd förra våren och det säger inte så lite...
Mest förvånande; det finns ju ingen speed i ÖFK-fötterna, har inte funnits i någon av de fem inledande matcherna. Hela laget ser ut att kliva in på banan i skor som hämtats ur en hink med tjära.
Dessutom. Hosam Aiesh kom inte till spel efter ”känning i en baksida”, Jerell Sellars tvingades ge upp efter 40 minuter efter att ha ”dragit en baksida”. Tesfaldet Tekie berättade om krampkänning efter en timme men kämpade vidare, Dino Islamovic vred sig i krampsmärtor i slutet av matchen...
Sega ben, ”baksidor” och krampkänningar. Ett mönster, absolut. Min erfarenhet säger att det här hänger samman. Därför finns det all anledning för Burchnall och hans stab (här måste fysteamet göra en insats) att ta problemet på största allvar och snabbt hitta en lösning.
Om det nu finns någon? Spelprogrammet är intensivt i den här tiden på säsongen, redan på måndag är det match igen (Helsingborg hemma).
Här är några noteringar;
# Kapten Tom Pettersson satt på bänken den här kvällen och i hans frånvaro fick målvakten Aly Keita ta över bindeln. Keita växte med ansvaret, startade matchen med en kanonräddning och var ÖFK:s främste spelare. Helskärpt i 90 minuter, tack för det!
# Thomas Isherwood var tillbaka (ersatte Tom P i backlinjen) men uppträdde inte alls med den pondus som han startade serien med. Var också ovanligt fumlig med bollen. Det läckte dessutom bredvid honom till vänster där Isak Ssewankambo inte hade någon som helst ordning på varken huvud eller fötter. Lika bra som Ssewankambo var mot Elfsborg, lika svag var han i Eskilstuna!
# Sam Mensiro och Noah Sonko Sundberg klarade den andra kanten betydligt bättre, dock utan att briljera.
# Dino islamovics segermål efter 23 minuter tål att beskrivas; Curtis Edwards spelar in en boll från höger som fastnar i Eskilstunas mittförsvar, bollen går i retur till Tekie som lyfter den över ett par försvarare mot Dino Islamovic, Dino tar ned bollen på bröstet, låter den studsa en gång innan han laddar vänstern och på halvvolley bankar in bollen bakom Ole Söderberg i hemmaburen. Ett riktigt klassmål av en riktig målskytt, Dinos första fullträff den här allsvenska säsongen. Mer kommer!
# Tesfaldet Tekie direkt efter matchen i en tv-intervju (cmore): ”Jag tycker att vi var bra”. Det kallar jag självbedrägeri!
# Tekie assisterade till målet men har i mina ögon långt kvar till formen. Ser faktiskt oinspirerad ut långa stunder, dessutom var några av besluten kring det egna straffområdet inte speciellt begåvade (har vi sett även tidigare i vår).
# Ravel Morrison haltade av banan efter en knapp timmes spel. Det var synd, Morrison var en av få ÖFK–are som skötte sina kort den här gången.
# Det var tunga suckar i AFC-lägret efter förlusten. Jag förstår det. Hemmalaget var bättre i det mesta den här kvällen. Utan att vara bra!
Till sist, här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 4, Sam Mensiro 3, Noah Sonko Sundberg 3, Thomas Isherwood 2, Isak Ssewankambo 1, Ravel Morrison (59) 3, Tesfaldet Tekie 2, Curtis Edwards 2, Jerell Sellars (45) 1, Dino Islamovic 3, Jamie Hopcutt (82) 2. Ersättare: Ludvig Fritzson (45) 2, Charlie Colkett (59) 2, Alhaji Gero (82) spelade för kort tid, betygsätts ej. |