Allsvensk premiär och ÖFK kämpar, via en mycket stark försvarsprestation, till sig 0-0 mot ett fjolårets SM vinnare på Friends Arena i Stockholm. ÖFK mönstrade annars ett delvis nytt lag och ny uppställning, detta visade sig vara en fullträff defensivt.
AIK tränaren Norling hade en tydlig utstuderad taktik hur man skulle besegra ÖFK idag. Man skulle stå högt i banan och sätta extremt hård press på ÖFK defensiva linjer. Detta lyckades man riktigt bra med och ÖFK hade stora svårigheter att få till ett eget spel, det blev många långa bollar utan adress. Möjligen mattades hemmalaget sista 20 och orkade inte ta samma press, trots detta hade inte ÖFK möjlighet att dra nytta av detta då orken brast, vilket var förståeligt.
Första halvleks första kvart inledde hemmalaget i ett ursinnigt tempo. Redan i den 4 minuten får Obasi ett jätteläge från vänster men slår hål i luften. I den 10 minuten ska AIK ha straff när bollen tar på Tom Petterssons hand, domaren vinkar avvärjande till de gul/svartas förtret. I den 14 minuten får ÖFK så en frispark ute till vänster som slås av Amin (tror jag det var), ett till synes passivt AIK försvar tappar markeringen på Sonko och som nickar i stolpen, detta var för övrigt matchens hetaste chans. Innan halvleken är till ända får Keita göra en riktigt bra räddning på skott från AIK finska nyförvärv Ylätupa, för övrigt den spelare som gjorde bäst intryck på planen första 45.
I andra halvlek står ÖFK mer rätt samlat defensivt och de riktigt heta chanserna för hemmalaget uteblir, möjligen ska jag inte förta Keitas räddning på Rasmus Lindkvist skott från vänster i den 90 matchminuten. Annars är det ÖFK som skapar halvlekens hetaste chans. Återigen är det via en frispark som Colkett drar mot Oscar Linners högra kryss, han får minst sagt tänja ut sina 1,99 cm för att tippa skottet till hörna.
Sammanfattningen är att fjolårets bästa lag defensivt blir troligen bäst gällande detta i år också, trots att vi bara har en match att bedöma detta utifrån. Även om backlinjen i hemmalaget inte hade så mycket att göra underlättar de offensiva krafterna backarnas jobb med sin hårda press högt i banan och som därmed oftast bara renderar i långa ballongbollar från ÖFK sida. Idag är det ÖFK defensiv som ska hyllas rejält. Visst såg det lite virrigt ut ibland men med den inställning som främst Tom Pettersson, Noha Sonko Sundberg och förstås Thomas Isherwood visade kommer ÖFK att bli väldigt svårforcerade i år. Ska jag ge någon kritik är det att ÖFK spelare tenderar att ligga lite för långt ifrån sina motståndare, vart tog pressen på bollhållanden vägen? Det ska i ärlighetens namn sägas att det blev bättre i andra, men här har ÖFK lite att jobba på. Att dagens startelva ej heller var riktigt samspelta syntes lång väg, med ytterligare några matcher i benen kommer detta att bli betydligt bättre. För AIK var detta 2 tappade poäng och en vunnen för ÖFK, men ÖFK ska definitivt inte be om ursäkt för detta. Nu laddar vi om för Falkenberg hemma nästa helg.
Spelarkritik! Idag är det nämnda defensiva spelare som förtjänar utdelningen av trisspoängen. Tre poäng måste jag ge till Tom Petterssons uppoffrande spel, han finns överallt, han läser spelet mycket bra och när det behövs agerar han räddande ängel runt eget mål. I Isherwood har ÖFK helt klart hittat nästa A-landslagsspelare, fullständigt orädd, dessutom kraftfull och utnyttjar sin fysik så bra, det senare inte minst positivt de gånger han gav sig iväg på offensiva räder. Två poäng till honom. Noah Sonko Sundberg gör också han en mycket bra match och förtjänar poäng. Tydligt var att han inte ville bjuda forna klubbkompisarna på något denna eftermiddag. Kanske var detta Noah bästa match i ÖFK tröjan. Men det finns fler spelare att lyfta fram idag, Gero är viktig i en sådan här match. Morrison tar även han ett stort ansvar och så fort AIK spelarna funderade en tiondels sekund för mycket snodde han bollen av dom. Till slut Keita i mål gjorde en gedigen insats utan sekvenser som skapar hjärtstillestånd.
. |
Tabell 
Min fotboll
vs 
