ÖFK - Malmö FF 0-0 (0-0)

Bragd eller inte, efter förra omgångens tafatta insats var det inte utan en viss osäkerhet man bänkade sig på Jämtkraft Arena. Ett MFF friskt roterande i spelartruppen men där dagens bänk förmodligen hade varit ordinarie hos övriga lag.

ÖFK enligt 4-3-3 modell med ett överraskande mittfält bestående av Isak Ssewankambo, Charlie Colkett och Sam Mensiro. Optimistisk start också av hemmalaget med ett snyggt tekniskt nummer av Ssewankanbo bl.a. Efter hand mer fyr under pannorna för skåningarna om det nu behövdes den här dagen…

Första rejäla möjligheten dock för ÖFK men ett lamt skott från Dino Islamovic avvärjdes. Varning på en aning övertaggad Mensiro och en skaplig nick från Islamovic efter 18 minuter. Hög press från Malmö och förtvivlat svårt för ÖFK att hitta vägar framåt.

Tunge och irrationelle Marcus Antonsson igenom efter 33 minuter men Aly Keita med på noterna, Keita som sedan skulle sätta sin speciella och för ÖFK lyckosamma prägel på resten av matchen. Slarvigt i hemmadefensiven och ett flertal möjligheter för MFF där en helt ren Guillermo Molins avväpnas av Keita,

En lyckosam aktion av Hosam Aiesh in till Islamovic men utan resultat efter 37 minuter och två nya fina parade från Keita efter attacker från Molins och Jo Inge Berget. En sömnig halvlek i värmen dock med ett händelserikt slut där Curtis Edwards i sin avskedsföreställning byts in i stället för en benskadad Ssewankambo.

En helt annan match i andra rundan, Dusan Melicharek ersätter Johan Dahlin i Malmös mål och Keita fortsätter storspela, denna gång via ett friläge från Antonsson. Stort jubel i 48:e minuten men Mensiros nickmål avvinkas för offside. De rödsvarta lyfter upp spelet och publiken börjar andas lite morronluft. En rejäl rush från Aiesh utmynnar i en hörna.

Malmö börjar toppa i uppställningen och Anders Christiansen byts in efter 58 minuter. Strax efter åker Mensiro på sitt andra gula efter en inte helt tajmad tackling och en förkrossad Mensiro tvingas utgå. Omdisponering i ÖFK-ledet och Jamie Hopcutt går ut och in med Rewan Amin.

ÖFK av förklarliga skäl mer defensivt inriktat och nya strålande parader av Aly Keita. Hemmalagets bästa chans efter 86 minuter men Colketts frispark slinker förbi flera utsträckta ben. Edwards med en möjlighet i tredje övertidsminuten, hans sista spark i ÖFK-tröjan för den här gången. Aiesh i en misstänkt frilägessituation innan inhoppande Markus Rosenberg inte heller han lyckas överlista Keita.

En rejäl kraftsamling av ÖFK i andra halvlek som laget skall ha all heder av, Aly Keita helt magisk längst bak och inga tveksamma utflykter den här gången. Eirik Haugan har jag tagit till mitt hjärta, ser inte ut som en innerback men oj vilken tajming och förmåga att alltid vara på rätt ställe. Tom Petterssons långa ben har ÖFK haft mycket nytta av, inte minst den här gången när bollarna for som flipperkulor i straffområdet.

Summa summarum en självförtroendeboost inför fortsättningen där ett på pappret lugnare motstånd AFC Eskilstuna väntar på hemmaplan. Ett gynnsammare skadeläge skall väl betyda att nödvändiga poäng plockas för att hålla vargarna i botten på avstånd. Dock utan Curtis Edwards som gjort mycket nytta och glatt oss som gillar att se spelare “med ögon i nacken”. En välförtjänt hyllning från läktarplats efteråt.
“Welcome back!!”