Rättvis seger för Helsingborg

.Den s.k. ångestmatchen är avgjord. Helsingborg fick en omstart efter utklassningen mot Norrköping och gav inte ÖFK någon chans. De ville mer, det rörde sig mer, hade snabbare fötter, sköt mera och hade bättre spets.

ÖFK ställde upp med Rewan Amin som första gången som back i en 3-4-3 uppställning.

Första halvlek blev inte vad man hoppats på och förväntat sig av ÖFK. Var hade geisten från AIK-matchen tagit vägen? ÖFK kom ut på plan och man fick känslan att man sa varsågod till Helsingborg ta för er i stället för att ha den inställningen att här är det vi som bestämmer.

Vi har blivit vana vid att ÖFK släpper in ett mål i början på matchen och då genast hamnar i uppförsbacke. Så blev det även denna gång och motståndarnas självförtroende ökade och för ÖFK blev det motsatsen. ÖFK blev stillastående. Nu tillät man Helsingborg att göra hela två mål som man inte gjort på år och dag och Alhaji Gero tackade och fick göra sitt första mål i år. Två alldeles för enkla mål efter ett passivt ÖFK försvar. Kanske är ÖFK bättre med en fyrbackslinje?

Vid Helsingborgs första mål var fem ÖFK-aren som stod och tittade på när Max Svensson i lugn och ro fick placera bollen i Keitas vänstra hörn. En Keita som gjorde flera fina räddningar.

Vi andra målet blev Keita stressad till att göra en dålig utspark. Helsingborg och Gero utnyttjade det

Det var inte mycket som stämde för ÖFK i första halvlek. Det var alldeles för korta anfall. Det gick för sakta och uppspelen gick mest till en motspelare. Vissa stunder snurrade Helsingborgs spelare runt ÖFK-arna som såg ut att bli konfunderade.
ÖFK hade två halvchanser. Den ena på hörna då Kroon dök upp och sköt men bollen gick vi sidan av målet. Den andra chansen skapade Amin på en frispark i bra läge, men bollen gick tätt utanför.

Nu hoppades vi på andra halvlek, att ÖFK skulle komma ut på banan med vässade klor och en vilja som i första stund skulle knäcka skåningarna, men riktig så blev det inte riktigt. Det blev inte så mycket brätte i första delen av andra halvlek. Helsingborg var pigga av framgången, de sprang mycket och satte press på ÖFK. Efter att Amin flyttats in mera centralt och sedan Hopcutt bytts in kom ÖFK längre upp i banan det blev det en förbättring av spelet. Det såg hoppfullt ut.
ÖFK behöll bollen bättre i anfall och skapade några chanser som dock inte var hypervassa, men tendensen var bra. ÖFK hade nu större bollinnehav men Helsingborg höll positionerna bra och spelade förnuftigt försvarsspel vilket gjorde att ÖFK fick svårt att komma igenom

Det som hände framåt var att Islamovic fick en bra passning av Colkett framför mål, men bollen gick utanför på Islamovics skott. Amin hade ett skott som målvakten tappade men sedan fångade in. Även pigge Hopcutt fick på ett bra skott.

Sammanfattningsvis är det någon som saknas i ÖFK. Ännu har ÖFK inte lyckats få till ett fungerande spel. Det finns mycket boll i det här laget, men bra individuella prestationer räcker inte i allsvenskan. ÖFK har heller inte det självförtroende som behövs för att komma igen när man släppt in en ledningsmål i tidigt skede av matchen, men det har flera lag problem med. Mittfältet fungerar inte som det ska. Lämnar ofta försvararna ensamma och kommer upp för sakta vid anfall. Det saknas ofta lite fart och frejdighet i laget, men förmågan finns. De visade ÖFK mot AIK och IFK Norrköping.

Nu gäller det att mobilisera för match mot Kalmar FF på Jämtkraft Arena. Hemma är ÖFK betydligt tuffare.

Trissen:
Tom Pettersson 3 Säkert backspel och ibland med i offensiven.
Jamie Hopcutt 2 Byttes in i andra halvlek och blev den vitamininjektion som ÖFK behövde
Rewan Amin 1 Jobbade och slet och visade vilja- Thomas Isherwood 1. Om alla spelare skulle ha Isherwoods inställning så skulle ÖFK vinna nästanalla matchefr.