0-2 mot Örebro SK, på hemmaborgen, var precis det sista som ÖFK behövde denna turbulenta aprilvecka.
Det är bara med resultat på planen som ÖFK kan vända allt det negativa som Kindberg-affären för med sig i släptåg, vare sig man vill eller inte är det bara att tugga i sig det faktumet.
Trepoängare, absolut ingenting annat.
Istället placerade man, om inte en fett så i alla fall en ministämpel i sin egen panna med bostäderna k r i s. den här lördagseftermiddagen.

Jag vet, det har bara spelats fem omgångar av Allsvenskan, 25 återstår. Men fyra poäng och ytterligare en blek insats räcker inte för ett lag som i förhandssnacket betraktades som en potentiell guldkandidat.
25 bra minuter i öppningen mot Örebro ger inga poäng. Sedan blev det bara sämre och sämre ju längre matchen fortskred.
Det var faktiskt vilja men inte kunna.

Jag har skrivit det några gånger under den här månaden; ÖFK:s spel går alldeles för sakta. Det som tidigare gick som en dans sker nu med stor tveksamhet. Det är ett evigt kluddande på bollen, det går fram och tillbaka i backlinjen, det går ut på en kant och sedan tillbaka i backlinjen och över till den andra kanten. Och så skickar man tillbaka bollen till målvakten för att börja om från början. Så fortsätter det. I makligt tempo, backlinjen, ena kanten, målvakten, backlinjen, andra kanten...
I ÖFK-lägret tycker att motståndarna nu har lärt sig att försvara sig mot deras spel.
Tacka fan för det så sakta som det går!
Och inte mycket som hotar i djupled.

Om jag ska sammanfatta inledningen på årets seriespel (sammanfaller mycket väl med prestationen mot Örebro) så blir det så här;
# Nyckelspelare som Saman Ghoddos och Ken Sema är långt från toppformen. Inte ens det så stabila mittbacksparet Sotirios Papagiannopoulos och Tom Pettersson är lika starkt som förra säsongen (dock fullt godkända, absolut).

# Några spelare är direkt svaga i match efter match. Ronald Mukiibi har inte tagit ett steg framåt sedan fjolåret, Dennis Widgren är Dennis Widgren med allt vad det innebär, Douglas Bergqvist saknar tempo för Allsvenskan, Jamie Hopcutt fortsätter att göra mig besviken (ser också temposvag ut), Alhaji Gero stångas och bökar, brottas och sliter men kommer hopplöst fel i straffområdet och när Dino Islamovic har fått chansen har han visat , typ, ingenting.

# Graham Potter har inte hittat nyckeln till det centrala mittfältet, saknaden av Fouad Bachirou blir större för varje match som spelas. Brwa Nouri har den här veckan fått kampera ihop med Douglas Bergqvist (två gånger) och Sam Mensiro (en gång). Det har inte fungerat, Nouri måste få en tempostark och passningsskicklig kamrat, annars blir han hajat i slaget om mitten.

Ingen kan dock klaga på att ÖFK-managern försöker röra om i grytan.
Den här gången skickade han in Patrick Kpozo som vänsterbreddare. Det var länge sedan sist men det såg ut ungefär som fjol. Fina initiativ i offensiven, bra stöt på bollen men hopplöst svag i eget straffområde. Kolla gärna reprisen på Örebros ledningsmål strax före halvtidsvilan. Det försvarsspelet är inget att visa på en instruktionsfilm.
Potter gav också Smajl Suljevic en första halvtimme att visa upp sig i ÖFK-dressen. Suljevic är bolltrygg men sannerligen ingen tempohöjare. Med Suljevic på banan blev det ytterligare en som skulle kludda på bollen innan den skickades vidare och det var nog inte riktigt det som ÖFK behövde i jakten på en kvittering.
Det blev som att dra ÖFK-spelet i tjära!

Nej, nu är det bara att hoppas på att tempostarka spelare som Tesfaldet Tekie och Hosam Aiesh snart är tillbaka från sina skador, att Frank Arhin får de chanser han ska ha, att Curtis Edwards fortsätter att visa sin härliga vårform och används där han gör bäst nytta (strax bakom anfallslinjen), att Ghoddos och Sema hittar den nivå där de ska vara alla dar i veckan och att ”Sotte” och Tom P blir det mittlås de var hela förra säsongen.
Först där och då kan vi börja räkna in poängen!

Bästa betyget mot Örebro går till målvakten Andreas Andersson (några riktiga klassräddningar) samt Curtis Edwards som började på mitten men fick avsluta som högerback. Han var dock som vanligt överallt och lite till.

Till sist; Domaren Jonas Eriksson har uttryckt sin besvikelse över att han inte får åka till sommarens fotbolls-VM i Ryssland efter åratals av internationella uppdrag. Men jag förstår varför; han är inte tillräckligt bra längre! Eriksson såg inte speciellt inspirerad ut den här eftermiddagen