1–0 mot Henan Jianye FC (från Kina) och 2–0 mot Ranheim (från Norge). Ingen kan klaga på utfallet av ÖFK:s inledande träningsmatcher säsongen anno 2019.
Låt vara att motståndet inte varit högkvalificerat, varken på papperet eller det dom visat upp på planen. Men en seger är alltid en seger och vi kan väl alla vara överens om att ÖFK gjort ett synnerligen stabilt intryck så här långt.
Inte glänsande på något vis men, som sagt, stabilt. Och man har gjort det med en restprodukt från förra säsongen, det nya ÖFK har vi inte sett skymten av än så länge. Vi kan bara ana...

Ett stort steg togs i fredags då man lyckades landa prestigevärvningarna Charlie Colkett från Chelseas organisation samt Thomas Isherwood (närmast från Bradford) på långa kontrakt. Min känsla är att det är två spelare som ÖFK kommer att få stor glädje av på många sätt. När jag såg det youtube-klipp på Colkett spm klubben lagt ut till sin text om 22-åringen log jag för mig själv; Colketts vänsterfot påminde om Kim Källströms – i kubik! Vilka passningar, gott folk. Vilka passningar...

Värvningarna kom också som en replik på den kritik som jag serverade i en krönika efter Cypernlägret där jag efterlyste dom spelare som Ian Burchnall utlovade när vi satte punkt för förra säsongen. Inte för en minut att jag tror att ÖFK bryr sig om vad jag skriver men jag hade mer än gärna sett att nyförvärven varit på plats redan till det första träningslägret, allt för att nå en maximal effekt till cup- och seriespelet.
För att förstärkningar behövs, det är jag, Burchnall och klubben fullständigt överens om. Det finns femtielva skäl till det.
Men naturligtvis dök de sedvanliga ÖFK.talibanerna upp med sina raljerande kommentarer, de som bara stöttar utan att ha en aning om vad de stöttar och föraktar alla som möjligtvis har en avvikande uppfattning (även om den sammanfaller med klubbens men det kan dom här fårskallarna inte förstå...).
Därför ska jag vara övertydlig med vad jag menar om vikten av att förstärka spelartruppen så att även de som inte ingår i begåvningsreserven begriper!

Här är några av de viktigaste skälen;
# Resultatmässigt.
Det förstår väl alla, ju slagkraftigare trupp desto större chans att vinna fotbollsmatcher. Och titlar!
# Träningsmässigt
Efter alla spelarförluster, jag behöver inte dra den långa och trista listan ytterligare ett varv, har Ian Burchnall tvingats jobba med en både numerärt och kvalitativt betydligt tunnare trupp än föregångaren Graham Potter. Lägg därtill att ett antal spelare sysslat med rehabilitering istället för att spela fotboll. Det ger naturligtvis sämre träningar, det vet alla som varit med i någon form av lagidrott. ÖFK:s problem är att det har pågått alldeles för länge, faktiskt mer än ett halvår. Det är, för att säga det på ren svenska, åt helvete! För vad man gör på träning är det som vi sedan får se på match. Därför hade jag gärna sett att de nya spelarna varit på plats före resan till Cypern.
# Slitaget
Risken är uppenbar att några spelare tvingas ta för mycket jobb i den här uppbyggnadsfasen, möjligheterna att variera laguppställningen blir begränsade. Det sker också i den tid på säsongen där man ständigt skiftar underlag; konstgräset i ÖP-hallen, naturgräs på Cypern, åter i ÖP-hallen, konstgräset i Abrahallen (Trondheim), ÖP-hallen, naturgräset i Marbella (nästa läger, avresa senare i veckan), ÖP-hallen och till slut konstgräset på Jämtkraft arena. Sånt sliter, allrahelst som belastningen på spelarna blir extra stor i en ”liten” och, som vi vet sedan tidigare, ganska skadebenägen trupp. Att se ÖFK:s tunna avbytarbänk i höstas, för att vara på elitnivå, vara bara trist. Och starten på den här säsongen har inte varit mycket bättre.
# Moralen
För varje dag som går och de utlovade förstärkningarna inte dyker upp tryter tålamodet i spelargruppen. Klubbledningen talar om att vinna titlar men kommer inte med verktygen. Utåt ser vi, naturligtvis, inget av det men under ytan pyser det. Det är min erfarenhet av 50 år med idrott på alla möjliga och omöjliga nivåer.
# Framtiden
Det finns alltid spelare som är beredda att dra vidare till nya jaktmarker. Jag är övertygad om att de allra flesta ser till sig själv och sin egen utveckling och vinning. Och utan en slagkraftig spelartrupp med duktiga lagkamrater är risken uppenbar att man stangerar i utvecklingen. D'ärmed blir också karriärmöjligheterna (och pengarna...) begränsade.

Med det här sagt; jag har full förståelse för att det kan ta tid att vinna slagen på transfermarknaden (det är en fullständigt osannolik bransch, det ska gudarna veta). Men efter allt som hände ÖFK förra sommaren hade klubben varit i stort behov av att ha nya spelare på plats så tidigt som möjligt. Nu hamnade man ett par veckor fel men samtidigt kunde det ha varit mycket värre. Att åka på ytterligare ett läger (Marbella) utan nytillskotten Colkett och Isherwood, den tanken törs jag nästan inte tänka.. Men marginalen var inte stor, bara några dagar...

***

Några funderingar kring måndagens 2–0-seger mot Ranheim;

# Ingen av dom nya spelarna fanns med i startelvan. Sixten Mohlin och Francis Baptiste började på bänken, Charlie Colkett var på plats i Trondheim medan Thomas Isherwood inte hann med på resan över kölen. Däremot var det roligt att såväl Hosam Aiesh och Tesfaldet Tekie var tillbaka i spel. Det gillas efter allt skadejidder!

# Provspelaren Eirik Haugan (från Molde) fick spela en halvlek, Ian Burchnall berömde hans passningsspel medan jag själv tyckte att han hade problem med tempot och hamnade lite för ofta i tidsnöd. Jag säger pass på honom så här långt. Just nu är det oklart om han blir med till Spanien.

# Rewan Amin vann otroligt mycket boll, och mark, på det centrala mittfältet och jobbade hårt över stora ytor. Passningsfoten var dock inte rätt inställd den här gången.

# Tom Petterssons offensiva försvarsspel som bäddade för Jerell Sellars 1–0-mål satt som en smäck.

# När ska Aly Keita sluta med sitt schabblande? Det som hände mitt i den första halvleken får inte hända, inte ens i en träningsmatch i slutet av januari. För händer det i januari så händer det även i maj!

# Jerell Sellars fick mycket beröm på sina håll för sina 45 minuter. Mmmmm, jag noterade hans målskott men i övrigt hade jag svårt att uppfatta hans storhet den här eftermiddagen. Han var ju inte med i spelet, han lika lite som Aiesh var det under den första halvleken. Men det är ju vad jag tycker, vi ser ju så olika på saker och ting...

# Curtis Edwards ute på en kant är ingen riktig hit. Inte för att han var dålig utan för att han inte kommer med i spelet så ofta som han borde. Curtis ska spela centralt och ha mycket boll! Då är han som bäst. Och då är också ÖFK som bäst.

***

Nu ser jag fram mot matcherna från Marbella mot Dynamo Kiev (3 februari) och Rostov (8 februari). Och sedan är det bara ytterligare en dryg vecka kvar innan första tävlingsmatchen spelas, den 16 februari hemma mot Halmstad i Svenska cupen. Som jag skrev i förra veckans krönika; det går fort nu!

***

Till sist; ÖFK stänger sina träningar för media under lägret i Marbella. Det vinner man inga poäng på, tvärtom. Klubben och deras mediaavdelning får en tillräckligt svettig vårsäsong då rättegången mot Daniel Kindberg rullar igång (12 mars enligt uppgift) utan att behöva störa relationen med pressen med det här korkade beslutet. Kindberg-gate ger med garanti en lång och het sommar för ÖFK:s alla vänner, oavsett vädret.