Bland annat synpunkter i forumet på Agne Svärds krönika ÖFK - Ötrebro.

En riktigt bra redovisning av det som skedde och därtill analys. Eftersom jag av geografiska skäl inte kan vara på plats utan följer matcherna via C more så är jag Tacksam över att få en så fullödig och kunnig resumé.

Några egna reflektioner:
* Hyllar verkligen försöken att ”spela fotboll” trots att kunnandet eller självförtroendet inte riktigt räcker till.
* skadeläget vittnar om att träningsbelastningen möjligen inte är optimal i förhållande till återhämtning. Eller att försöken till intensivare presspel tar för hårt både på träning och matcher?
* Laget börjar matcherna bra men det blir svackor och det förefaller som dom inte orkar eller devisen ” vi ger oss aldrig” viljemässigt inte gäller?
* Begränsas modet och kreativiteten av för omfattande direktiv om hur de ska spela. Ofta så spelar de fram sig till motståndarens planhalva på ett bra sätt och bollen hamnar på någon kant, motståndarna har inte hunnit organisera sig, men då kommer en bakåtpassning och övertaget är förlorat. Mod ska ske i anfall och inte lika ofta i försvar. Att förlora bollen i anfall är ju inte lika ödesdigert som på egen planhalva. Flera försök till avslut skulle jag vilja se. Det finns ju skyttekapacitet, Edvards, Colkett, Islamovic och Hopcutt. Mod och chansningar i anfall och ”äcklig” noggrannhet och aggressivitet i försvar.