Fotbollz.se se har skrivit flera gånger om att ÖFK i många stycken har varit en föregångsklubb för svensk fotboll och för allsvenskan i synnerhet. Nu har Fotbollskanalen uppmärksammat det under rubriken: Har Allsvenskan har fått en släng av Östersundssjukan?

När ÖFK blev ett allsvenskt lag bestod serien av lag med mycket av kraft, mindre teknik och mycket onödigt spring. Det var motsatsen till ÖFK:s sätt att spela fotboll med stort bollinnehav, teknisk fotboll med många passningar.

Efterhand har allsvenskan förändrats till att mer och mer likna den fotboll som ÖFK spelar.

Det var Graham Potter som av Daniel Kindberg utsågs till att leda ÖFK på ett annat sätt än andra lag gjorde och Kindberg hittade rätt. Potter anammade idén och flyttade till Östersund för att genomföra det.

ÖFK byggde upp sitt lag genom att värva spelare som inte stod mitt uppe i karriären, utan bildade ett lag med unga talanger, tekniska och icke kostnadskrävande spelare, varaven del hade avstannat i karriären, men som var ivriga att komma igen. Man utbildade dem och sålde dem sedan vidare till andra klubbar. ÖFK byggde på så sätt upp sin ekonomi och och fick in kapital för att kunna värva nya spelare.

ÖFK var i stort sett först med att använda sig av trebackslinje i allsvenskan. Det var ovanligt då. Nu spelar många lag i allsvenskan med tre backar.

ÖFK skulle spela sig ur besvärliga försvarssituationer. Man skulle behålla bollen utan att slå långt och tappa bollen.

Bollen skulle spelas från försvaret upp till anfallet.

Alla spelare skulle kunna spela försvarsspel.

En annan filosofi var att spelarna i ÖFK inte skulle vara främmande för att spela på olika positioner. Det gick ut på att spelarna skulle vara så tekniska och flexibla att man skulle kunna anpassa sig till det.

ÖFK var även mästare på att ändra taktik till matcherna och även under matchens gång ändra på den taktik som lagts upp från matchstart. Det gjorde att motståndarnas tränare ofta kommenterade, att det var omöjligt att förvänta sig hur ÖFK kommer att spela.

ÖFK tog in kulturen i sina planer. Tanken med det var att spelarnas anpassning till kulturell verksamhet skulle förbättra dem som fotbollsspelare.

Man ställde höga mål. Tanken att bara hålla sig kvar i allsvenskan fanns inte. ÖFK skulle bli allsvenska mästare och spela ute i Europa.

Nu har fotbollskanalen uppmärksammat detta hos ÖFK. Även nuvarande förbundskaptenen Janne Andersson berömde ÖFK om att gå egna vägar vid en intervju i fotbollz.se för något år sen.

Andersson: - Jag är imponerad på vilket sätt ÖFK har gjort det på. Vi lyckades vinna allsvenskan 2015 och det gjorde vi efter en egen modell, hur vi ville spela och hur vi skulle verka i föreningen. Även Östersund har jobbat efter ett eget tänk, vilket jag tycker är häftigt.

Jag skulle kunna skriva betydligt mer om ÖFK - det finns hur mycket som helst- men på grund av tidsbrist avslutar jag nu för denna gång. Det blev snabbt skrivet och ihoprafsat.

Fotbollskanalen:

Varför är det så svårt att peka ut stora skillnader mellan hur de flesta allsvenska fotbollslag spelar och arbetar?

Är allsvenskan, relativt till resten av Europa, en bättre liga nu? Eller var det bara så att klubbar såg vad Östersund gjorde och kopierade några av delarna, efter att ha drabbats av Östersundssjukan? Har vi sett en förbättring av svensk fotboll, eller var det bara en förändring?

Östersund gjorde många bra saker för att utvecklas. Deras passningsspel var det som var enklast att se, men kollar man övriga framgångsfaktorer så ser man en ledarstab som var öppen för nya idéer, de hade hög prio på spelarscouting, de fick många år i lugn och ro, och sedan får vi även se vad det svenska rättssystemet säger om de ekonomiska förutsättningarna som föreningen hade.

Östersund gjorde sin grej och gjorde det bra. För alla andra lag har det aldrig tidigare funnits mer information för att testa något eget, för att gå egna vägar, men ändå gör nästan alla ungefär samma saker.

Jag pratade med en tränare som beskrev allsvenskan som ”extremt likriktad”.

Jag pratade med en annan tränare som noterade att om det var något som började att sticka ut i allsvenskan, då var det att topplagen kändes som de mest fysiska och “fula” och hårt jobbande lagen, medan många andra mest fokuserade på possession. Han sa också att det fanns spelare i hans lag som kunde bli utmattade av att spela sig ur varje situation, och att det negativt påverkade resten av prestationen.