Det är intressant att studera hur buffelhjordsmentaliteten nu fungerar bland landets sportjournalister. Ta Olof Lundh på Fotbollskanalen, Noa Bachner på Expressen och Robert Laul på Aftonbladet som exempel för att nämna några. Jag återkommer strax till vad jag menar. Utrycker i sig innebär att fler och fler ansluter sig till något som det mänskliga flertalet tycks eller tros anamma.

Idag tisdag den 5:e november anno 2019 var flera av de nationella tidningarnas huvudrubriker fokuserade på Ångermanlands Tingsrätts dom på de tre åtalade, Daniel Kindberg, Sollefteåmannen och PEAB- mannen. Inte på mord och sprängningar i Sverige. Intressant i sig, men mest intressant är det hur journalistik fungerar.

För ett drygt ett år sedan var de tre nämnda journalisterna ovan en del av ÖFK:s hyllningskör under Europa League spelet. Möjligtvis med kommentaren att Olof Lundh, i sin podd, hade vissa funderingar på hur Daniel Kindberg kunnat finansiera ÖFK med ett lån om sexton miljoner. Han ifrågasatte faktiskt hur en militär karriär hade möjliggjort skapandet av sådant kapital. Kindberg förklarade det hela med att han sedan sexton ålders agerat på börsen, och på så vis skapat sig ett ansenligt kapital.

Det jag här vill påpeka är att dessa tre journalister för drygt ett år sedan alltså var fokuserade på att försöka förklara framgångssagan ÖFK, emedan de nu istället intar en helt annan position. Nu är det ekonomisk doping, skandal att SvFF inte kan degradera ÖFK i tabellsystemet etc som gäller. Jag har respekt för att man kan ha åsikter, men inte att de byts likt kalsonger, och dessutom med lika kort tidsintervall. Det verkar synnerligen opportunistiskt. Det hade nog varit bättre med en mer avvägd balans i båda riktningarna.

Jag har full respekt för vårt rättssystem utom när det gäller eventuell förekomst av ekonomisk brottslighet och hur dessa brott bestraffas. Området är inte lika enkelt som att någon misshandlar en annan. Där kan skador objektivt och medicinskt dokumenteras och förklaras samt konstateras vem som orsakat dem. Så enkelt är inte fallet med ekonomisk brottslighet. I korthet handlar det om att det är off side eller inte. Problemet är att kompetens om detta inte finns hos nämndemän och rådmän. Sällan anlitas experter att förklara sakernas tillstånd. Tydligen anses området som rättsligt enkelt, vilket är rent vansinne med beaktande av de tänkbara straff som kan bli påföljden. Varför denna underskattning av detta kompetensområdet finns saknar förklaring och är i grunden orimlig.

I Tingsrätten dömer en juridiskt utbildad rådman och tre nämndemän ( personer av folket). Varje person har en röst. Många tror att ekonomi handlar om plus och minus, men så enkelt är det alltså inte. Det liknar snarare jämförelsen med att förstå nanoteknik. Att då tro att tre personer av folket, sannolikt inte ens utbildade inom ämnesområdet, skall kunna avgöra vad som är ställt utom all rimligt tvivel i ett komplicerat ekonomiskt mål är i högsta grad rättsosäkert. Dessutom är straffsatserna horribla i jämförelse med andra brottmål. Du får t ex vanligtvis inte dessa straff för grov misshandel eller ens våldtäkt. Då är det rimligtvis på sin plats att rättssystemet fungerar. Det liknar annars tiden efter franska revolutionen där en anonym anmälan, från vem som helst, i regel resulterade i halshuggning dagen efter.

Att i det perspektivet se dessa nämnda sportjournalister, som jag i sportsammanhang anser vara kloka analytiker, ge sig in på ett område de inte behärskar och dra enkla slutsatser utan att förstå hur ekonomi och rättssystem fungerar förminskar deras intellektuella förmåga. Om de ändå ifrågasatt kompetensen att fatta domsluten hade jag sannolikt haft en annan uppfattning.