Jag är så fräck att jag lånar det Muamer Tankovic, en av många Hammarbyhjältar den här kvällen, sa i Cmore-intervjun direkt efter matchen:
”Fan, va naiva ÖFK var. Dom skadade sig själva!”
Läs det sista gärna en gång till: ”Dom skadade sig själva!”

Precis så var det den här trista kvällen på Tele2 arena i Stockholm. Hammarby körde över ÖFK i 90 minuter, vann med 4–0 och strimlade ÖFK:s idé att spela fotboll i så små bitar att ingenting blev kvar.
Absolut ingenting!
Nu måste Ian Burchnall sätta sig vid skrivbordet och hitta plan B. Plan A fungerar inte längre, det har vi sett hela den här våren (med några få undantag). ÖFK är sönderlästa och har heller inte den kvalitet på spelarna som erfordras för det här spelet, till och med division 1-laget Karlstads BK klarade av att pressa sönder lagets uppspelsmodell vid cupfiaskot i februari.
Hammarby hjälpte oss alla att förstå det vi tidigare sett men så många har blundat för.
Burchnall och hans stab måste i alla fall försöka att hitta ett seriöst alternativ.

Låt vara att ÖFK aldrig fick chansen den här gången; Tom Pettersson klev snett redan efter 30 sekunder och tvingades till behandling utanför planen (för att sedan utgå) och med en man mer passade Hammarby på att panga in 1–0 (Jeppe Andersen) redan i den tredje minuten när ÖFK-skutan var helt utan styrning. Nio minuter sedan dribblade Charlie Colkett och Tesfaldet Tekie till det centralt utanför eget straffområde och en frispelad Vidar Örn Kjartansson sköt 2–0 förbi Sixten Mohlin. Och riktigt illa blev det efter en halvtimmes spel då Sixten Mohlin, Tesfaldet Tekie och Charlie Colkett spelade med för små marginaler (också centralt) och Nikola Djurdjic kunde trycka in 3–0.
Visst, domaren Kristoffer Karlsson missade den uppenbara frisparken när Charlie Colkett förlorade bollen men det var precis som Tankovic påpekade:
”ÖFK skadade sig själva!”
Matchen var över redan där och då, den återstående timmen bara en ren formalitet (och 4–0 på straff, Tankovic).

Jag har, trots det enorma framgångståget, vid ett antal tillfällen efterlyst alternativ till jiddrandet kring det egna straffområdet i uppspelsfasen (alltså även under Potter-tiden) men ofta blivit tillrättavisad av klubbens rättrogna som aldrig vill, eller vågar, ifrågasätta ÖFK:s sätt att tänka och spela. Detta trots att man straffats så många gånger med baklängesmål som följd.
Jag gjorde det senast i lördags när Tesfaldet Tekie snurrade till det vid Häckens ledningsmål. ÖFK-tränaren Ian Burchnall pratade då om att man måste fortsätta att visa mod trots att det sker ett och annat misstag.
Men det inte det som det här handlar om. Jag har, som jag skrev, inga som helst problem med att ÖFK:s spelare tar risker, det hör till fotbollens väsen. Men risktagandet måste ske högre upp i banan, inte centralt utanför det egna straffområdet utan täckning.
Det är inte att visa mod. Det är att vara korkad! Och på den här nivån kommer straffet omedelbart.
Och alla ni som tidigare inte har förstått kanske gör det efter den här kvällen; Hammarbys 2–0, 3–0 och det som ledde till straffen som gav 4–0, var frukten av modigt men dåligt utfört passningsspel i fel del av planen.
”ÖFK skadade sig själva!”
Tankovic ord kommer att mala i mitt huvud ända tills jag somnar, förmodligen hela natten. Analysen är klockren, det kan inte sägas bättre.
Om jag har några förhoppningar på förändringar?
Skulle inte tro det!
Men jag kommer att fortsätta att påpeka det uppenbara övermodet, det kan ni lita på...

***
Här är några funderingar;
# För bara några veckor sedan (efter bortamötet mot AFC Eskilstuna) skrev jag om ÖFK:s yrvakna sätt att inleda matchen, spelarna verkade inte vara på hugget när domaren blåste igång spelet. Vad ska man då säga efter starten mot Hammarby? ÖFK gjorde inte många rätt under den första kvarten, gjorde man några överhuvudtaget? En sådan här hönsgård gör mig förbannad och besviken. Det ska inte, på den här nivån, se ut som att alla har tappat såväl kartan som kompassen när man kommer ut till spel.

# Samtidigt som ÖFK ska ha all kritik i världen så måste man även hylla Hammarbys sätt att spela de första 45 minuterna. Då handlade det om en total överkörning. I den andra vara det bara en vanlig överkörning, även när man tvingades spela med tio man sedan Simon Sandberg tappat huvudet efter en duell med Marco Weymans och blivit utvisad. Jag satt bara och hoppades att eländet skulle ta slut så fort som möjligt.

# Dagens i särklass bäste ÖFK-are spelade i Hammarby – Dennis Widgren!

# Jag skrev efter lördagens match på Jämtkraft att det blir bra flyt när Stefan Johannesson dömer, även om han tillåter rätt tuffa tag så är jag trygg att han tar matchen i mål på ett bra sätt. Med kvällens domare, Kristoffer Karlsson, är det precis tvärtom, det kan bli lite hur som helst. Misstag som när Colkett kapades bakifrån i samband med 3–0-målet får bara inte hända i vår högsta serie.

# Tom Pettersson skadad och Thomas Isherwood avstängd efter sin tredje varning. Ian Burchnall fått hitta ett nytt mittbackspar till måndagens hemmamatch mot Örebro.

# Curtis Edwards var tillbaka efter sin knäskada, det är segt virke i den grabben, och fick priset som bäste ÖFK-are. Det var han inte värd, ingen ÖFK-spelare skulle ha fått något pris den här kvällen. Det insåg nog även Edwards som snyggt skänkte den vackra blomsterbuketten till en av alla ÖFK-supportrar som åkt den långa vägen till Stockholm för att bevittna käftsmällen!

Till sist, här är ÖFK-betygen; Sixten Mohlin 1, Noah Sonko Sundberg 1, Thomas Isherwood 1, Tom Pettersson (3) betygsätts ej, Isak Ssewankambo (56) 1, Charlie Colkett 1, Curtis Edwards 1, Tesfaldet Tekie 1, Ludvig Fritzson 1, Dino Islamovic (77) 1, Jamie Hopcutt 1. Ersättare: Ronald Mukiibi (3) 1, Marco Weymans (56) 1, Alhaji Gero (77) 1.
Det är bara att bryta ihop och komma igen mot Örebro, förhoppningsvis med nya alternativ att spela upp bollen...