Det finns stunder.

Och så finns det stunder som den här!

2–0 gällde när ÖFK och PAOK från Thessaloniki möttes igen på Jämtkraft arena. Ingenting annat (nu pratar vi givetvis om ÖFK, inte om grekerna).
Och 2–0 blev det efter ett drama som inte ens går att skriva ett manus till. Det bara blev och det blev därmed också ytterligare ett stycke jämtländsk fotbollshistoria (givetvis), ett stycke jämtländsk idrottshistoria (givetvis) och naturligtvis också ett stycke svensk fotbollshistoria (givetvis).
Inte ens Åshöjden tog sig ut i Europa, i varje fall inte till gruppspelet efter fyra kvalomgångar även om jag inte har superkoll på Max Lundgrens gamla fotbollsberättelser från slutet av 1960-talet.
Men ÖFK har nu gjort det, drygt 20 år efter klubbens bildande, sex år efter det att man spelade i division 2. Kom igen alla inköpare i den svenska tv-branschen. Det här tyckte ni inte var värt att visa.
Jag vet att pengarna styr, jag vet. Men skämmes tamejfan när man så totalt saknar bollkänsla och inte kan lukta sig till att här kan det hända något.

För här hände det något i ett nittiofyra minuter långt drama som innehöll allt man kan begära av en fotbollsmatch.
Absolut allt.
Och dessutom bjöd på ett slut som, precis som jag skrev här ovan, är svensk fotbollshistoria (och det kan jag skriva utan att varken behöva rodna eller beskyllas vara lokalpatriot).

Det finns naturligtvis många nycklar som passade för att ÖFK skulle få matchen dit man ville. Här är några:
# Det var lite Galatasaraykänsla över matchstarten. Pang på, ta initiativet. Det tror jag inte grekerna var beredda på efter förra torsdagens möte i Thessaloniki, inte alls.

# Aggressivt försvarstal över hela banan stressade PAOK till att göra enkla misstag (samma bild fast tvärtom från första mötet). Inte minst var det helt underbart att se hur backlinjen (Mukiibi, Papagiannopoulos, Pettersson) vågade ta steget framför grekiska forwards för att bryta uppspelen. När den typen av brytningar lyckas så växer kammen på hela laget, jag lovar.

# Otroligt uppoffrande arbete av Hosam Aiesh och Gabriel Somi för att stänga kanterna. PAOK:s normalt så offensiva ytterbackar kom aldrig med i spelet.

# Och så det viktigaste; tre centrala mittfältare (Edwards, Nouri och Bachirou), precis som jag önskade mig i gårdagens krönika, utrustade med känselspröt i sina passningsfötter och glöd i sina figheterhjärtan.
Här vanns matchen, här tog ÖFK tillbaka den identitet som inte riktigt funnits på plats under en väldigt tuff sommar. Nouri var här precis lika bra som han var i matcherna mot Galatasaray, Edwards och Bachirou inte långt efter.

Första halvleken var helt underbar spelmässigt, på nästan alla sätt och vis. Men det gav inte dom stora chanserna, den där riktiga spetsen fanns inte för att bryta upp den grekiska försvarsmuren. Det var alltid en fot, ett ben eller ett huvud i vägen. Och då såg det svårt ut för ÖFK, tiden krympte och 1–3 började definitivt att kännas som 1–3.

Men så klev han in i handlingarna, ÖFK:s spjutspets Saman Ghoddos och sköt upp sitt värde ytterligare ett antal miljoner i höjden.
# 71:a minuten: Curtis Edwards laddar från drygt 20 meter och Ghoddos styr in 1–0 (i misstänkt offsideläge, det måste sägas även om det är omöjligt att avgöra på de tv-bilder som finns att tillgå).
# 77:minuten: Ghoddos får bollen av Jamie Hopcutt och drar till från 25 meter och ÖFK är klar för gruppspelet i Europa league.

Strax före klockan 21 blåser den polske domaren Pawel Raczkowski av matchen sedan Aly Keita prakträddat en grekisk nick från nära hålla (med livet som insats) och det som sedan utspelar sig på Jämtkraft arena är sånt som alla idrottsintresserade jämtar kommer att ta med sig i åratal framöver. Jag tror jag kan tala för alla som var där (utom dom grekiska supportrarna); den mäktiga känslostorm som rusade genom kropp och knopp.
Är det verkligen sant det vi har sett och nu ser där ute på den elljusbelysta gröna mattan? Har det här hänt på riktigt?

Jo, det var alldeles sant.
Jo, det är på riktigt.
Och snart blir väl Graham Potter staty utanför Jämtkraft arena. Det är väl lika bra att smälla upp en på Daniel Kindberg också. Vilket jobb dom har gjort. Vilket jobb!

I dag, klockan 13, får vi veta vilka som ÖFK får möta i gruppspelet.
Europaresan fortsätter. Det blir sex matcher till. Minst!

Till sist; det är svårt att få ett riktigt grepp om vad Europaspelet betyder ekonomiskt för ÖFK. Det talas om i runda slängar 30 miljoner kronor men uppgifterna från Norge (Rosenborg kvalificerade också till gruppspelet efter sammanlagt 4–2 mot Ajax) berättar om betydligt högre summor. Här nämns allt mellan 50 och 100 miljoner norska kronor. Men den som lever får se, pengarna betyder i alla fall att ÖFK kan behålla sina spelare genom hösten om ingen kommer med en riktigt fet plånbok, ja, så tjock att inte ens Daniel Kindberg säger nej.