Vad saknas?

På måndag 190429 möter ÖFK Helsingborg på Jämtkraft Arena. Tittar jag på ÖFK:s nuvarande tabellplacering känner jag mig tillfreds, men jag undrar samtidigt om det är en nivå som kommer att bestå.

ÖFK har ju mött AIK, Malmö och Eskilstuna på bortaplan och tagit fyra poäng av nio möjliga. På hemmaplan är laget hittills obesegrat efter oavgjort mot Elfsborg och seger mot Falkenberg, vilket också ger fyra poäng, och sammanlagt åtta. Utan någon som helst bakgrundsanalys ser det ju ganska bra ut.

Visserligen har segrarna kommit mot två tippade bottenlag såsom Falkenberg och Eskilstuna. Betänker vi dock att Eskilstuna, i år, har slagit ut Malmö i Svenska cupen och att samma lag vann med 3-1 mot Göteborg i årets första allsvenska match, så skall vi kanske inte underskatta värdet av bortavinsten mot Eskilstuna. Falkenberg å sin sida har vunnit mot Örebro samt spelat oavgjort mot Sirius, förutom att de nästan tog poäng av Norrköping på bortaplan. Utifrån dessa resultat, så visar både Falkenberg och Eskilstuna åtminstone på nykomlingsiver i årets allsvenska. Jag tror nog ändå att båda lagen, i slutändan, får svårt att hålla sig borta från risken för nedflyttning.

Om jag istället fokuserar på ÖFK och hur laget numera spelar, så har några saker, jag tidigare efterlyst, förbättrats. Bland annat spelet i djupled. Visserligen på bekostnad av bollinnehav, men ändå har det varit värt det, anser jag. Risken att förlora bollen ökar ju ofta med ökat djupledsspel, men målchanserna och att hota motståndaren ökar ju också i normalfallet.

Viljan att ta skott utanför straffområdet är en kraftig förbättring hos laget. Mot Falkenberg gjordes ju samtliga tre mål från distans utanför straffområdet. Ett varierat anfallsspel oroar motståndaren, som då inte riktigt kan ana vad som skall hända i nästa moment.

Försvarsspelet över hela plan är ok. Har dock kvalitetsmässigt varierat i matcherna hittills. Här finns förbättringspotential. Många gånger har det varit situationer på planen där två ÖFK-spelare samtidigt attackerat en motståndare utan att vara medvetna om varandra. Ett stort riskmoment.

De största förbättringspotentialerna finns nog ändå i det offensiva spelet och då i den sista tredjedelen av planen. Varför har vi sällan någon spelare, som verkligen vill göra mål? Med det menar jag, någon som kan läsa vad som skall hända i nästa moment, och därför vara där när det händer och inte först konstatera vad som hänt för att agera. Då är det ofta för sent. En spelare i dessa positioner får ju även chansa. Jag har i match efter match konstaterat att vi sällan har någon spelare som stör motståndaren i positionen mellan straffpunkten och målområdet. Jag måste dock erkänna att viss förbättringspotential har skett. Nu finns det, åtminstone ibland, någon ÖFK-are i straffområdet som kan ta emot och agera på inspel. Tyvärr ofta i en position för nära mål, vilket underlättar för motståndarens målvakt att agera. En position längre från mål gör att målvakten tvekar att gå ut och agera samt skapar ytor framför målet.

Den absolut största förbättringspotentialen finns dock i de offensiva hörnorna. Utfallet, dvs andelen målhot, av dessa är katastrofalt dåligt och så var det även under Potters tid. Tyvärr har det inte blivit bättre. Jag tycker att uppställning och agerande vid offensiva hörnor är obegripligt. Ofta slutar en hörna med frispark för motståndaren eller att motståndaren rensar undan. ÖFK får ju många hörnor och att utnyttja den fördelen bättre skulle givetvis väsentligt öka på målskörden.

Spelmässigt tycker jag matchen mot Elfsborg hittills varit bäst. På måndag mot Helsingborg vill jag se ett sådant offensivt och frejdigt ÖFK, men med bättre anfallsspel i motståndarens straffområde och effektiva offensiva hörnor.”