Maj har varit en riktig skitmånad (på alla de vis)!

Ian Burchnall hade, naturligtvis efter det havererade försvarsspelet mot Örebro i måndags, lagt en defensiv prägel på sin startelva; det pratades 4-4-2-uppställning men med Marco Weymans till vänster på mitten handlade det i praktiken om en fembackslinje, allrahelst som ÖFK intog en väldigt låg utgångsposition i sitt försvarsspel.

Den offensiva kraften bestod i stort sett av Tesfaldet Tekie på mitten samt Dino Islamovic och Alhaji Gero i frontlinjen.

Visst var det Djurgården som skötte taktpinnen och blåränderna skapade också några halvskapliga möjligheter. Men jag tror att Ian Burchnall satt ganska nöjd med sin matchplan i inledningen, inte minst sedan Tesfaldet Tekie mitt i hemmapressen hade dunkat in 1–0 med sin vänsterfot efter en snabb omställning där Geros och Islamovic styrka hade bäddat för Tekies avslut.

Men när Ronald Mukiibi (vikarierande lagkapten i skadade Tom Petterssons frånvaro) efter 38 minuter tvingades kasta in handduken med en ljumskskada föll ÖFK:s lagbygge sönder och samman. Där och då verkade tron ha runnit ur laget. Precis som mot Hammarby för några veckor sedan, på samma arena, när kapten försvann började skeppet att gunga.

# 41:a min.: Thomas Isherwood visar att verktygslådan innehåller tekniska brister när han, helt ostörd, tappar bollen till Astrit Ajdarevic till vänster vid mittlinjen, Ajdarevic smeker fram en exakt passning i den yta som Mukiibi täckt av i en dryg halvtimme men där ersättaren Isak Ssewankambo inte alls finns på plats, Jonathan Ring tar bollen i steget, driver in i straffområdet och Sixten Mohlin är chanslös när Ring sätter bollen nere till vänster om ÖFK-målvakten, kvitterat 1–1.

# 45+2 min.: Jonathan Ring vrider in bollen från höger, bollen letar sig in bakom ÖFK:s backlinje. Sixten Mohlin tvekar (fegar?) och när han liggande försöker sparka bort bollen träffar han Jacob Une Larsson och målet är vidöppet, 2–1.

Visserligen återstod en hel halvlek att operera på men ÖFK lyckades aldrig komma in i matchen trots att man redan i pausvilan ersatte Marco Weymans med Hosam Aiesh (som kom tillbaka efter sin skada snabbare än någon kunde ana...) och dessutom blev mer offensiv i sin matchplan.

Men det var bara på papperet.

Istället var det Djurgården (framförallt firma Ajdarevic & Jonathan Ring) som sprang och spelade bort ett förvirrat ÖFK-lag och i det läget var det bara Sixten Mohlins kvalificerade målvaktsspel som höll laget kvar i matchen; fyra svettiga räddningar under andra halvlekens första åtta minuter där fotparaden på Jonathan Rings låga närskott var matchens prestation (i konkurrens med Ajdarevic framspelning till 1–1-målet).

Men när Ring i matchens 71:a minut fick ytterligare en chans och från nära håll svingade upp 3–1-bollen i Sixten Mohlins högra kryss var matchen över. Några fina nummer av Hosam Aiesh på högerkanten och ett vasst skott i burgaveln från Dino Islamovic var det som ÖFK orkade med. Men det var långt ifrån tillräckligt, här fanns inget som kunde skaka Djurgården. Vi fick inte ens se ett desperat försök, det var bara uppgivet.

Här är några noteringar;

# Det har snackats så mycket om mod de senaste veckorna med tanke på det kostbara misstag som gjorts i uppspelsfasen. Men såväl Burchnall som spelare har betonat att man måste våga fortsätta att vara modiga. Hmm, efter den här matchen vet vi att det är bara tomt prat. Här togs verkligen inga onödiga risker (det var bara Rewan Amin som glömde bort sig vid ett tillfälle och då höll det på att gå åt helvete...), säkerheten sattes i förarsätet. Och den delen funkade alldeles utmärkt fram till att Mukiibis skada!

# Sixten Mohlin har tvingats plocka tio bollar ur nätet de senaste tre matcherna. Den här gången kan man inte lasta ÖFK-målvakten för förlusten även om ingripandet vid Djurgårdens andra mål och några till i första halvlek inte höll bästa klass. Men sammantaget var Mohlin ÖFK:s främste spelare i den här matchen.

# Thomas Isherwood var tillbaka efter sin avstängning. Isherwood var som vanligt full av energi men slarvet före Djurgårdens kvitteringsmål och den onödiga varningen på övertid drar ned helhetsbetyget. Sånt har varken Isherwood eller ÖFK råd med i längden.

# Noah Sonko Sundberg vinner väldigt mycket duellspel den här säsongen, både på marken och i luften. Men vid såväl 1–1 som 3–1 kom Jonathan Ring förbi Sonko på utsidan. Även om det inte är Sonkos fel så kanske han måste hjälpa Ssewankambo att hitta rätt position i försvarsjobbet. För där läcker det lite för ofta och det gör att Sonko själv hamnar i onödiga svårigheter.

# Apropå försvarsspel; med Tom Pettersson utanför plan har ÖFK släppt in tio mål på tre matcher. Med Tom P på banan: sju mål på åtta matcher. Det säger naturligtvis en hel del, men kan det vara hela förklaringen?

# På mitten fungerar det inget vidare just nu. Djurgårdens bollskickliga och löpstarka mittfältare fullkomligt blåste Amin, Tekie och Colkett av banan i vissa stundar (det kanske är därför ÖFK inte orkar hålla upp sin försvarslinje?). Och offensivt bidrar man med för lite även om Tekie nu blev målskytt och Colkett fick iväg några distansskott (utan precision).

# Längst fram? Inte mycket även om Gero (stark första 45) och Islamovic gör ett bra jobb i den första pressen. Men de hade inte många tillfällen att ägna sig åt sin huvuduppgift, anfallsspelet. Några möjligheter dök upp när Aiesh kom in och snurrade bort sin motståndarback. Men dessvärre nådde inspelen aldrig rätt adress.

# Men sammantaget och det här är med största allvar: Just nu är ÖFK:s spel segt som kola, det finns inget fart i varken passningar eller ben. Jag kan heller inte se någon riktig glöd. Inte så att alla inte gör sitt yttersta men jag efterlyser flera med samma inställning som Sonko och Thomas Isherwood. Det råder dessutom en allvarlig brist på ledare ute på planen, jag tror inte att det är någon tillfällighet att laget faller mer eller mindre samman när spelare som Tom Pettersson och Ronald Mukiibi tvingas kliva av i lägen som är inte är planerade. Insatserna den här månaden (med undantag av hemmakrysset mot Häcken men det är ju några matcher sedan) ger mig känslan av att det här är ett lag som inte är i harmoni, ungefär som hela klubben med allt stök som man tvingas brottas med i kölvattnet av Kindberg-gate.

Vi går dessutom mot sommarlov (bara Sundsvallsmatchen kvar innan det blir uppehåll) och då kan vi också räkna med förändringar i truppen. Tekie återvänder till Belgien, Morrison flyger väl vidare och Curtis Edwards (som fick frysa på bänken mot Djurgården) kan försvinna. Det känner vi till men vi vet också att fotboll är en bransch där allting ser ut att kunna hända när vi minst anar det...

Oavsett; förstärkningar måste in för att täta hålen i truppen och det är bara att hoppas att den tekniske direktören David Webb lyckas lite bättre i sin jakt än han gjort hittills. Det ramlade in tio nya till den här säsongen. Det var nödvändigt. Men dessvärre var kvaliteten inte den som utlovades, det vet vi redan nu!

# Till sist, här är ÖFK-betygen i dagens match (skala 1–6): Sixten Mohlin 4, Ronald Mukiibi (38) 2, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 2, Thomas Isherwood 3, Tesfaldet Tekie (74) 2, Rewan Amin 2, Charlie Colkett 2, Marco Weymans (46) 2, Dino Islamovic 2, Alhaji Gero 3. Ersättare: Isak Ssewankambo (38) 1, Hosam Aiesh (46) 2, Ravel Morrison (72) 1.