DET HÄR VAR IAN BURCHNALLS DAG

av Agne Svärd

Publicerad 14 Jul 2019 - 23:40

Uppdaterad 14 Jul 2019 - 23:48

Det finns massor av skäl att jubla efter ÖFK:s 2–1 mot IFK Norrköping;
# Första segern sedan den 29 april (Helsingborg 3–0 hemma, efter det fem oavgjorda och tre förluster).
# Ett skutt i tabellen (nu åtta) som gav ett fint avstånd till lagen som jagar bakifrån.
# Hosam Aiesh blev den matchvinnare som han egentligen är men som vi inte sett mycket av den här sommaren.
# En seger som också betyder att stöket kring klubben inte behöver stjäla alla rubriker de närmaste dagarna.
Bland annat.
Men framförallt så gläds jag över den viktiga trepoängaren för tränaren Ian Burchnalls skull!

Jag har ingen aning om Burchnall är fågel eller fisk som fotbollstränare. Men det jag definitivt vet, förutom att han är ytterst sympatisk att möta och att han bara är i början av sina karriär, är att han har banne mig inte haft något flyt i jobbet sedan han kom till klubben för ett år sedan. I mina ögon, trots att han fick en pangstart, har det blåst en ständig motvind i hans försök, det hopplösa, att förvalta arvet efter mirakelmannen Graham Potter. Skador och åter skador har kantat den här årslånga resan. Några är Burchnall själv förmodligen ansvarig för (där han inte riktigt haft koll på förhållandet mellan arbete och vila utan tagit ut lite för mycket av några spelare men det är sånt som drabbar alla tränare...), andra har varit rena oturen.
Och har det inte varit skador så har det handlat om avstängningar och annat trassel.
Det finns några tillfällen där den stora spelartruppen varit så decimerad att det knappt räckt till en startelva och definitivt inte en bänk av allsvenskt snitt! Och högst troligt har också kvaliteten på träningarna blivit kraftigt påverkad av manfallet.

Men Burchnall har gnetat på, utåt sett ständigt på gott humör. Och i eftermiddag gav det full utdelning på ett sätt som är det allra roligaste; att vinna när det egentligen ser rätt kritiskt ut (på mer än ett sätt) och dessutom få göra det i matchens sista spark!

Så här var det; efter en tämligen jämn (och riktigt bra, det var i varje fall två lag som gärna ville anfalla) första halvlek kopplade Norrköping ett litet grepp om matchen. Inte ens Dino Islamovic något överraskande 1–0 (56:e min, Hosam Aiesh inspel, Curtis Edwards skott och Dino som fick med sig returen från en Norrköpingsförsvarare på bröstet och klippte till med vänstern) gav ÖFK kommandot, snarare tvärtom. Norrköping petade in ytterligare en offensiv kraft (Jordan Larsson), tog ett ännu fastare grepp om spelet, kvitterade till 1–1 (Jordan Larsson, förstås, hans tionde mål den här sommaren) och förstärkte sedan sitt artilleri med Kalle Holmberg samtidigt som ett kroknade hemmalag fick såväl Sam Mensiro som Eirik Haugan utslagna ur sin trebackslinje och därmed också en organisation i upplösning.
Ja, då var det sannerligen inte mycket som talade till ÖFK:s fördel. Det kanske ni förstår...

Men det sargade hemmalaget stod pall, det som rann igenom försvarslinjen tog Aly Keita (tillbaka i målet efter spel i afrikanska mästerskapen) väl hand om.
Tiden rann liksom i väg, det blev tre extra minuter och efter två fick Norrköping en frispark mitt på egen planhalva. Simon Skrabb tog hand om den, övriga laget kommenderades upp till ÖFK:s straffområde. Norrköping gick verkligen för tre poäng...
...men Skrabbs boll blev aningen för kort för att hota hemmalaget, Curtis Edwards rensade undan, bollen gick via Francis Jno Baptistes känsliga skarv till Hosam Aiesh, fortfarande på den egna planhalvan. Aiesh satte full fart mot Norrköpings mål, stackars Skrabb visste inte om han skulle attackera Aiesh eller täcka ut mot höger där Jamie Hopcutt följde med i löpningen...
Skabb valde Hoppcutt – och Aiesh fick fritt fram mot Isak Pettersson i Norrköpings mål, jagande Gudmundur Thorarinsson (planens gigant) hann aldrig i kapp och Pettersson var chanslös när Aiesh efter sin 60-metersrepa skarpsköt med vänstern.
2–1 till ÖFK i matchens sista spark, vilken upplösning på dramat!

Att jag väljer att lyfta fram Burchnall (bland många hjältar den här eftermiddagen) beror på att jag tycker att han gjorde allt rätt i sin laguttagning den här gången. Med Noah Sonko Sundberg och Thomas Isherwood avstängda och Tom Pettersson inte klar för startelvan (men tillbaka på bänken efter lång skadefrånvaro) hade ÖFK-tränaren lätt kunnat gå vilse redan i backlinjen.

Nu blev det rätt, helrätt! Burchnall valde en treback med Sam Mensiro centralt, Ronald Mukiibi till höger och Eirik Haugan till vänster. Hosam Aiesh och Mars Weymans blev wingbacks, offensiva sådana. Här kan man tala om succé i första försöket tillsammans, åtminstone under den första timmen då Norrköping hade mycket svårt att spela sig igenom hemmalagets försvarslinje.

Burchnall valde också att att ge Francis Jno Baptiste chansen som spets, 19-åringens första professionella möte med seniorer i tävlingssammanhang. Baptiste förvaltade sitt pund på bästa sätt och gav ÖFK anfallet en egenskap som vi inte sett så mycket av den här säsongen, att jaga in på ytan bakom motståndarförsvarets backlinje.
Visst, det ser lite kantigt ut många gånger och bollen kan fara åt vilket håll som helst. Men Baptistes speed är inte att leka med och till slut fick han också bidra till ÖFK:s segermål då hans smarta skarv öppnade vägen för Aiesh och 2–1.

Att Ian Burchnall dessutom lyckades reda ut kaoset 20 minuter före slutet när såväl Mensiro som Haugan tvingades kasta in handduken med bara ett par minuters mellanrum och dessutom skapa en organisation mäktig att fixa ett avgörande får ÖFK-tränaren ta som grädde på moset den här gången.
Det var Burchnalls dag, helt enkelt. I ett mycket pressat läge tog han bara bra beslut!

***
Här är några noteringar;
# Jag blev glad när jag, i backbristens tider, såg att Sam Mensiro fick spela i mittförsvaret. Det är där han gör sina bästa matcher. Men jag är medveten om att konkurrensen är tuff, åtminstone i normalfallet.

# Isak Ssewankambo har verkligen blandat i sina insatser. Nu var han åter som bäst även om det såg lite äventyrligt ut när han i slutskedet tvingades ta plats till vänster i trebackslinjen. Men med sin snabbhet (kolla löpstilen, visst liknar han Ken Sema?) lyckades han reda ut även det problemet.

# Rewan Amin tog årets i särklass klaraste varning när han mitt på egen planhalva fångade in Jordan Larsson i en kontring i andra halvlek. Det kortet var inte bara gult, det måste minst ha varit minst orange...

# Hosam Aiesh gjorde sin bästa insats för året, det är så här han ska se ut. I första halvlek var han ett ständigt hot mot Norrköpings vänsterförsvar som inte alls hade fart för att stoppa Aiesh. Och om det inte vore för att Aiesh är just Aiesh så hade ÖFK fått en straff när dribblingskungen snurrade upp Skrabb och Thorarinsson men fastnade i den sistnämndes ena fot. Men domarna vet att Aiesh faller lätt..., det straffade(!) sig den här gången. Också!

# Dino Islamovic hade en bra andra halvlek i mötet med Sirius för en vecka sedan när han fick spela lite mer tillbakadraget. Samma roll den här gången och Dino gjorde åter en stark insats. Ett mål borde dock ha varit två, den chans han själv skapade i första halvlek får man inte missa! (Samtidigt som målvakten Isak Pettersson gjorde en kanonräddning, det måste påpekas).

# Mera skador, nu på Mensiro och Haugan, oklart hur svåra. Även Marco Weymans tvingades ge upp tio minuter före slutet. Men Tom Pettersson och Jamie Hopcutt var i alla fall tillbaka efter lång frånvaro och fick lite speltid. Tack för det!

# Norrköping, som nu inlett sitt Europaäventyr, valde att göra bara två förändringar i den startelva som slog Häcken förra helgen och även besegrade Saint Patricks i Dublin i torsdags. Jag trodde att Jens Gustafsson skulle rotera mer i sin trupp. Nu vet ÖFK att Norrköping inte har så mycket mer att komma med när lagen möts om en vecka, däremot är jag ganska säker på att ÖFK-elvan ser annorlunda ut...

Till sist, ÖFK-betygen (skala 1–6) enligt uppställningen 3-5-2: Aly Keita 4 – Ronald Mukiibi 3, Sam Mensiro (75) 3, Eirik Haugan (77) 3 – Hosam Aiesh 4, Rewan Amin 3, Isak Ssewankambo 4, Curtis Edwards 4, Marco Weymans (84), – Dino Islamovic 4, Francis Jno Baptiste 3. Ersättare: Tom Pettersson (75) 3, Ludvig Fritzson (77) 3, Jamie Hopcutt (84) spelade för kort tid,betygsätts ej.

9 Kommentarer:

Skriv kommentar

Gäst: Silbersky skrev \| 15 Jul 2019 - 23:35
Jadu Barca, såna som du finns överallt, dumdryga osmakliga besserwissrar, vars enda mål i livet är att få förödmjuka och trampa på andra i sin omgivning. Du har NM "Barca", förmodligen för att du vill att vi ska tro att du har haft nåt med deras org. att göra, men du lurar nog ingen.
1

Gäst: Oavsett skrev \| 15 Jul 2019 - 21:24
Det blir en rättegång. Nu rensar klubben bort dåtiden. Varför hände inte detta dag ett.
2

Pman skrev \| 15 Jul 2019 - 15:00
Även om chansen att avgöra först med matchens sista spark uppenbarade sig som ett lyckokast genom IFK's desperata men misslyckade slutforcering så var det naturligtvis en otrolig bra prestation att ta vara på situationen. Kul att se att ambitioner till att genast vilja återvinna förlorade bollar börjar skönjas. Bra också med en märkbar tempohöjning som ger resultat även mot de bättre lagen. Det var bra länge sedan det märktes så tydligt som i gårdagens match. Man får lite hopp inför höstens matcher Om de bara vill fortsätta med bland annat detta och öka aggressiviteten och intensiteten än mer. Intressant blir att se hur de nytillkomna spelarna kan ersätta dem som nu antagligen drar vidare.
10

Gäst: Ivey skrev \| 15 Jul 2019 - 11:45
Var väl en av de bättre insatserna och en av få där domarteamet inte går in och avgör matchen i årets Allsvenska. Bra mycket bättre än Al Hakim och Johannesson förra veckan t.ex.
5

Gäst: Kefson skrev \| 15 Jul 2019 - 11:14
Domaren: Sämst på plan. Mycket ojämn nivå skapade irriterade spelare. Mensiros frispark/varrning helt obegriplig... Edwards 4 poäng? Många dåliga bollmottagningar, tappade bollar och felpass. Hade definitivt inte sin bästa dag. Annars ÖFK:s bästa laginsats denna säsong
6

Gäst: Ronald McDonald skrev \| 15 Jul 2019 - 10:31
Lustigt att du nämner McDonalds! Där utser man månadens anställde!?
5

Gäst: Barca skrev \| 15 Jul 2019 - 02:39
Det är ju staber som numera jobbar in högsta elitfotbollen i alla länder med högre nivå av fotboll. Inte en enmanshow längre. Så om en spelare blir uttagen eller ej är ju inte bara ett jobb av Ian Burchnall. Utan hela staben med analytiker, fysioterapeuter, läkare mm. De mäter ju olika värden för att se inflammation i kroppen mm (pulsmätare och andra instrument) som avgör om vilken träning de får utöva och om de ska spela match eller ej också. Det är inte som förr i tiden då det var mer av ett enmansjobb att vara tränare för ett lag även om man hade vissa specialister som massör mm. Det var ungefär som det nu är i division 4 (ungefär som att ordförande i föreningar inklusive politiska partier (som är föreningar rent organisatoriskt) får allt för stor plats och uppmärksamhet då de framför vad som egentligen är en laginsats. Får även ta all skit enskilt mest om laget inte levererar det som förväntas. Är alldeles för mycket fokus på enskilda personer överallt i samhället och det även där det verkligen handlar om laget mer än jaget. Ikonisering verkar vara ha tagit sig format som aldrig för och media spär ju på detta än mera istället för att tala om team/lag där så bör ske. Varför ska man egentligen utse matchens spelare då det ju är en bra laginsats (få laget att lära känna varandra och bli som en enda kropp som synkar så bra det bara går på alla sätt tilllsammans och på så sätt övervinner andra lag genom att ha ett bättre lag). Hoppas media och alla snart börjar inse att det handlar om lag och system mer än enskilda spelare om man ska hänga med på högsta nivå. De allsvenska lagen går ju på fakta, siffror, strukturerat framtagna analyser (med datorprogram mm) och en massa annat icke-känslomässigt arbete som sker systematiskt efter en modell (strategi) som man hela tiden följer för att lämna så lite som möjligt till känslor (som ofta missbedömer saker och ting medan siffror, videos/kameror, fakta mm inte har känslor och visar hur det verkligen är utan förvrängning liksom datorerna som analyserar alla spelares arbete under hela säsongen både på match och däremellan för att få ut max). Sedan finjusteras självklart allt detta hela tiden (även det systematiskt enligt en modell som man också hela tiden jobbar på att förbättra). Hur många journalister eller vi som skriver här arbetar så proffsigt när vi går igenom orsaker till resultat mm? Vi mest gissar hejvillt hit och dit och många slänger ur sig det ena och det andra i frustration utan tillräckligt med underlag och en riktig icke känslosam systematisk analys (som görs lika hela tiden tills den byts ut till en nyare version som kan ge än bättre information). Ett team runt ett lag (även de som ej är aktivitetsledare runt själva laget) måste om man ska hävda sig på högsta nivå numera jobba lika systematiskt och logiskt (inte in känslor som grumlar saker och ting utan ha kontroll på sina tankar och känslor och gå på fakta och siffror av alla de slag som behövs) precis som de främsta företag och forskarstaber numera jobbar. Rutiner (i allt som går för att säkra att man fortsätter att använda allt som fungera som man önskar på samma sätt), arbetsverktyg, kvalitetssäkring av allt, system, struktur i allt så att man slipper göra om misstag man gjort förr mer än nödvändigt (för att man glömmer mm) och kunna använda framgångsrika saker systematiskt om och om igen precis som Mc Donald´s m.fl. gör. Förstår självklart att det är kul att dividera fotboll. Men så kan ju inte en framgångsrik fotbollsorganisation jobba om de på sikt ska få önskade resultat. Men det är ju bra att alla journalister och fans får nåt i livet att glädjas och våndas över så livet blir än mer härligt.
8

Gäst: Agne Svärd skrev \| 15 Jul 2019 - 00:08
Weymans ska ha en trea, sorry!
3

Gäst: Goofy* skrev \| 15 Jul 2019 - 00:03
Hej Agne. Weymans har inte fått något betyg.
2