För några år sedan infördes en Elitetta under Allsvenskan för damfotbollens del, trots många varningsord. Länge har dock de flesta lagen hankat sig fram, ofta med sviktande ekonomi, då resekostnaderna är väldigt stora och möjligheterna till större sponsorer begränsade. Många ideella ledare har kämpat hårt för att skapa ekonomiska möjligheter. I tillägg inför detta år kommer att SvFF kommer att vara hårdare mot föreningarna då det gäller spelare som kommer på turistvisum, vilket ökar kostnaderna ytterligare för de föreningar som vill satsa vidare.

Inför Elitettan 2020 har Assi från Kalix dragit sig ur, och med 99% säkerhet kommer Limhamn/Bunkeflo och Kungsbacka att följa efter. Assis utträde gav klassiska Älvsjö en plats, som bästa förlorande kvallag, och den tog man tacksamt emot. Kliver nu de övriga två också av ligger Sunnanå och Dösjöbro från Skåne i turordning. Sunnanå verkar vara beredda att ta platsen, men säkerligen inte Dösjöbro, då nästan hela deras startelva gått till Malmö FF:s nystartade lag i div 4(!), och man tvekat att ställa upp igen i div 1. Alltså ett kliv tre divisioner ner för att få spela i di ljusblå färgerna ett några år. Hm. Om då SvFF då tittar vidare så borde alltså bästa tvåa i div 1 få nästa erbjudande, och det är Sandvikens IF, som ju faktiskt gör en seriös satsning uppåt, och kanske också accepterar ett erbjudande. Det skulle kunna innebära att det denna säsong spelar åtminstone tre Norrlandslag i Elitettan, då Morön redan finns där.

Om vi då närmar oss våra distriktslag så skulle en uppflyttning av Sunnanå innebära en något lättare serie för Ope och IFK Ösd. Troligen kommer även här ytterligare erbjudande att gå ut. Sedan tidigare har ju Ope fått Härnösands plats, sedan Sundsvalls DFF plockat lite för många russin från Ångermanländskorna och omöjliggjorde spel i div 1. Om jag räknar rätt så borde dessa föreningar i tur och ordning få erbjudande om uppflyttning; Trångfors-Boden, Heffnersklubban, Clemensnäs, Älvsbyn och Sandvik. För IFK:s och Opes del hoppas jag i så fall på mer närliggande Heffnersklubban. Återstår dock att se om någon av dessa föreningar så här nära seriestart är beredda på en sådan satsning. Annars lär div 1 Norrland spelas med elva lag, och endast två nedflyttningsplatser.

För att ytterligare illustrera problemen historiskt så drog sig Kramfors ur div 1 inför 2019, samt hela fyra lag (ÖDFF, Mariehem, AFC Luleå och Alvik) inför 2018. Och av de Norrländska div 1-lagen inför denna säsong har Hille från Gävle tackat nej till en fortsättning, och även Svealändska Hässelby har frivilligt klivit av.

Sammanfattningsvis så anser jag att SvFF måste ta dessa problem på allvar. Förslagsvis bör det återinföras två serier under Allsvenskan för att något minska resekostnaderna, trots att det kan innebära ett större kliv upp i Allsvenskan för nykomlingarna. En fördel med det blir också att seriesegrarna i div 1 slipper kvala, då finns det sex div 1-serier och då även sex uppflyttningsplatser. Sedan bör det naturligtvis satsas mer på resebidrag i div 1. Min killgissning är att det inte råder en helt jämställd fördelning mellan tredje nivån på herr- respektive damsidan. Men jag kanske har fel.

Jag återkommer så småningom med en ännu mer JH-anknuten krönika inför säsongen.