0–1 mot ryska ligafemman Rostov i söndags blev nu 1–3 mot ryska ligaåttan och Champions league-meriterade Lokomotiv Moskva på onsdagseftermiddagen.
Och jag var ännu mer nöjd med ÖFK:s insats den här gången!
Det måste sägas: ÖFK:s spel första timmen mot Lokomotiv Moskva var så långt från ”januarifotboll” man kan komma, det var tävlingsfotboll. Stabilt bakåt, fyndigt framåt, följsamt i både den höga pressen och det låga försvarsspelet. Det borde ha gett betydligt mer än 1–1 innan alla byten gjorde att kvalitet och organisation inte längre höll samma klass samtidigt som ryssarna bytte upp sig i matchens andra halva.
Till skilland mot i söndags valde Amir Azrafshan att starta med sina starkaste kort: Aly Keita – Ronald Mukiibi, Noah Sonko Sundberg, Eirik Haugan – Felix Hörberg, Isak ssewankambo, Sam Mensiro, Ludvig Fritzson, Kalpi Ouattara – Malcolm Stolt, Blair Turgott.
Den elvan fungerade alldeles utmärkt från start. Redan efter fyra minuter kunde Turgott rulla in 1–0 sedan Ludvig Fritzson serverat inspelet med kirurgisk precision mellan mittback och målvakt.
Sedan fortsatte det av bara farten anförda av Ssewankambo och Fritzson som dominerade stort på mitten och styrde matchbilden. Det bäddade för flera fina möjligheter men skotten från Stolt och Turgott smet strax utanför eller så lyckades den ryske målvakten vara i vägen.
Ryska möjligheter? Ett par skott från distans men inte så mycket mer. ÖFK:s försvarsspel var synnerligen stabilt.
Men trots det lyckades Lokomotiv kvittera före pausvilan. Det var ytterst turligt; ett inspel från kortlinjen träffade Sonko Sundbergs fot, gick i bröstet på Eirik Haugan och Aly Keita blev satt ut spel.
ÖFK skulle dock ha haft 2–1 efter första 45. Efter ett fin upprullning till vänster prickade Kalpi Ouattara huvudet på Malcolm Stolt pch bollen satt perfekt i den ryska målburen.
Men målet blev underkänt. Ofattbart i mina ögon, det här var ett alldeles perfekt ÖFK-anfall där det inte fanns en enda möjlighet för domaren att hitta någon felaktighet; förspelet var elegant utan någon som helst fysisk kontakt, Stolt störde ingen i sitt upphopp och möjligheten till offside obefintlig.
Jag vet inte om jag upplevt något liknande under mina 55 år som fotbollsbedömare, det här kändes som ren galenskap!
Tidigt i den andra ronden fick ÖFK nya möjligheter; inhopparen Henrik Bellman var ytterst nära att styra ett inspel från vänster i nät, Sam Mensiro sköt över från fem meter efter en hörna och när ÖFK fick en billig straff (hands) sköt Blair Turgott inte bättre än att den ryske målvakten kunde rädda.
Här kom ryssarna undan med blotta förskräckelsen!
Men tre ÖFK-byten i paus, två byten efter en timme och ytterligare tre tio minuter senare blev lite för mycket. Kvaliteten sjönk, organisation med många spelare i ovana positioner blev instabil och framförallt förlorade man kraftigt i fysik och det blev till slut avgörande då Lokomotiv kunde avgöra till sin fördel med två nickmål på hörnor under matchens sista tio minuter.
Där kan man konstatera att ÖFK kom till korta...
Här är några noteringar;
# Trebackslinje mot Rostov, trebackslinje mot Lokomotiv. Räkna med att det blir ÖFK:s val i början av tävlingssäsongen.
# Det betyder att vi kommer att få se Kalpi Ouattara i en wingback-position till vänster. Det kan bli spännande, Kalpi har varit riktigt på hugget i de här två matcherna på spanska solkusten.
# Men samtidigt kan det bli bekymmer till höger. Felix Hörberg trivs betydligt bättre när han får en back bakom sig. Hörberg har inte fått ut mycket av värde så här långt. Här måste Azrafshan hitta en lösning för ÖFK behöver Hörbergs offensiv!
# Ludvig Fritzson var planens gigande den här eftermiddagen. Jobbade kopiöst över hela planen och var dessutom lyckosam i sitt passningsspel med flera fina inspel, inte minst med vänsterfoten. Han ser dessutom ut att vara raskare i fötterna än tidigare men det kan ju vara en synvilla, vi är ju fortfarande kvar i januari.
# Malcolm Stolt och Blair Turgott fungerade fint tillsammans i frontlinjen. Även här var det kvicka fötter som ständigt irriterade tröga ryska backar. Och det var så jäkla trist att inte Stolt fick sitt 2–1-mål godkänt. Det kommer varken han eller jag att glömma, det var ju rena stölden!..
# Aly Keita och Eirik Haugan fick spela hela matchen, Ouattara och Fritzson (som blev både utbytt och inbytt...) nästan hela matchen.
# Sammantaget efter de här inledande matcherna; två förluster men av mig får ÖFK tummen upp för sina prestationer. Och som jag skrev i inledningen, det här var verkligen inte ”januarifotboll”.
# Men trots sockret här ovan, de fasta situationerna, både med och mot, är verkligen ett sorgebarn. Jag blir fullständigt frustrerad över hur illa det är och att ingen lösning är i sikte.
|