ÖFK genrepade inför starten i Svenska cupen nästa helg (Landskrona borta) med att besegra Gefle IF med 1–0.

Det var årets första seger efter tre förluster mot knallhårt ryskt motstånd på spansk mark.

Bra så.

Men segern, ett bra presspel i en halvlek och en hel del offensiva fyndigheter, också första 45, på den vänstra flanken i regi av Kalpi Ouattara och Ludvig Fritzson samt Isak Sseeankambos härliga driv och inställning var nog det enda att ta med sig från den här matchen. Åtminstone av det på pluskontot.

Desto mer hamnade på minussidan, jag tror helt enkelt att Amir Azrafshan är på helt fel spår med det här laget!

Låt vara att vi bara är i mitten av februari, det var glatt under fötterna på delar av planen. Men Gefle IF är inte längre vad Gefle IF var för några år sedan. Ett division 1-lag (sjua förra säsongen) ska inte kunna spela till sig (snabba omställningar) så många sylvassa möjligheter. Tur att Aly Keita var på hugget...

# 3-5-2-uppställningen passar inte den här ÖFK-upplagan, trebacklinjen läckte som ett såll när Gefle kontrade snabbt, det var hål på båda sidor om Noah Sonko Sundberg. Och kan Gefle såga upp den här uppställningen (som lägger grunden till det höga och intensiva presspelet, hur ska det då se ut när motståndet är allsvenskt?

# Sam Mensiro i en central mittfältsroll känns ju nästan som ett hån mot fotbollens idé, i alla fall när man förväntas vara det bollförande laget (som nu). Så fel ska man bara inte kunna tänka, det blir ju som att anfalla med tio man med en åskådare gående kring mittcirkeln. Mensiro deltar ju inte i det offensiva spelet.

För mig är det uppenbart; återgå till en fyrbackslinje och om Mensiro ska spela så ge honom en roll i backlinjen.

Mer som är uppenbart; i dagsläget har ÖFK bara en spetsforward (Blair Turgott, gjorde segermålet den här gången sedan han stulit bollen av en slarvande hemmaförsvarare). Malcolm Stolt har många fina egenskaper men lyckas just nu inte sy ihop dem till en helhet, två bleka insatser i rad och just nu en bit från startelvan.

Som ni förstår av raderna här ovan så håller jag fast vid det jag skrev i december när jag sammanfattade fjolårets säsong: Azrafshan bör satsa på en 4-2-3-1-uppställning, då finns chansen att han hittar ett lag med bättre balans.

Mycket bättre – och tid finns!

Här är några noteringar;

# ÖFK hade väldigt mycket boll kring Gefles straffområde (oftast erövrade med starkt presspel eller framtagna till vänster av firma Ouattra&Fritzson. Men sedan då? Dålig, för att inte säga usel. precision, i inspelen. Och när ÖFK fick chansen till avslut fanns ingen riktig hunger att trycka dit bollen. Det såg helt enkelt lite taffligt ut bland alla sneträffar. (Behövde Geflemålvakten Tim Markström ens göra en kvalificerad räddning trots det bitvis massiva ÖFK-övertaget?).

# Bristen på killerinstinkt blev alldeles tydlig i samband med de otaliga hörnorna (och de få offensiva frisparkarna). Här är ÖFK fullständigt ofarliga – men det är ju sedan gammalt!

# Intrycken från matcherna i Spanien förstärktes; Kalpi Ouattara och Ludvig Fritzson har redan hittat formen. Isak Ssewankambo blev bättre ju längre matchen framskred, Blair Turgott skaffar sig fina möljigheter (men sköt löjligt illa den här gången), Noah Sonko Sundberg var lugn och trygg och vi ser ut att kunna lita på Aly Keita även den här sommaren.

# Men dessvärre även det negativa från lägerveckorna; Eirik Haugan ser inte ut att kunna skilja på med- och motspelare i sitt passningsspel (vilka bjudningar han serverade hemmaforwards i första halvlek), Ronald Mukiibi har ingen pondus i sitt spel och Felix Hörberg är lika blek som en vitmålad vägg på sin högerkant!

# Jag skriver det igen (för femtielfte gången); Felix Hörberg måste få en back bakom sig för att blomma. Där har ni ett av skälen till en fyrbackslinje!

Till sist; det känns nästan löjligt att jag uppmanar Amir Azrafshan att skrota sin trebackslinje då jag under mina år som tränare i Ope i början 1980-talet var en av de första i svensk elitfotboll som satsade på just en trebackslinje (då sjöngs verkligen den raka fyrbackslinjens lov i det här landet, Bob Houghton, Roy Hodgson – ja, ni som kan vår fotbollshistoria fattar...) Jag var då, som nu, medveten om riskerna men tyckte att vi hade de perfekta pjäserna för det spelet. Det är möjligt att Azrafshan också tycker så. Men dagens match måste ha gjort honom medveten om att kursändringen har sina brister.