# Final, och vinst, mot IFK Norrköping 2017.

# Semifinal och förlust mot Malmö FF 2018.

# Kvartsfinal mot Djurgården 2021. Svar eller delsvar, om hur långt det bär får vi veta på söndag eftermiddag.

Men sammantaget; Svenska cupen har varit en trevlig upplevelse för ÖFK under de här åren som man befunnit sig på fotbollens översta hylla!

***

Den nu fyra år gamla finalmatchen mot Norrköping kollar jag gärna om när tillvaron behöver piggas upp. Ken Semas känsliga vänsterfot låg bakom tre av ÖFK-målen, Saman Ghoddos tunnel på en Norrköpingsback och efterföljande avslut med höger utsida rakt upp i första krysset är fotbollsgodis även för den kräsne. Den historiska 4–1-segern ledde till en oförglömlig fortsättning.

Men semifinalmötet med Malmö FF i mitten av mars året efter tål också att återupplevas. Skåningarna gick segrande ur duellen (0–1 efter mål av Arnor Traustason i den 80:e minuten). Men vilken jävla match det var, ett riktigt tungviktsmöte. Det måste ha varit en av de allra bästa matcher som spelats på Jämtkraft arena, Europaspelet inräknat. Det inser jag när jag plockar fram krönikan jag skrev efter matchen, jag gillade skarpt det jag såg!

***

Det har varit en riktigt bra ÖFK-vecka:

# Segern i söndags mot Mjällby (1–0) som gav en plats cupens kvartsfinalspel.

# Bokslutet för 2020 visar ett plus på sju miljoner kronor (minus 53 millar året innan). Ja, jag vet att idrottsklubbars ekonomirapporter ofta innehåller ett antal inslag av indiska reptrick, så även den här. Men ett lyft på i runda slängar 60 miljoner är trots allt häpnadsväckande. Inte minst i dessa pandemitider.

# Och så Mittmediaintervjun med Tom Pripp där han ödmjukt berättar om det tunga arbetet för att slingra sig ur den ekonomiska strypsnara som sånär hade sänkt klubben till Storsjöns botten. Den kändes verkligen som balsam för själen. Pripp berättar där det jag och några till skrivit om under ett par års tid men som mötts av spydigheter och oförskämdheter från ett antal ÖFK-talibaner som påstått att vi bara ville klubben illa med våra ”hitte-på-artiklar”. Efter Tom Pripps nakna redogörelse borde det vara uppenbart för alla hur sargat ÖFK:s varumärke blev av Kindberg-gate.

***

Jag förstår att Djurgården försökte skjuta på cupkvarten till på måndag kväll (fick nej av tävlingskommittén). Läget i spelartruppen är besvärande och då uttrycker jag mig synnerligen försiktigt. Covid och skador stör bilden men det är svårt att få en tydlig bild om vem som har drabbats av vad.

Men så här var i alla fall läget när vi gick in i den här veckan:

# Mittbackstrion Erik Berg, Jesper Nyholm och Isak Hien (ny från Vasalund) är satt ur spel sedan länge, alla skadade.

# Emir Kujovic var aldrig aktuell för spel mot Kalmar (ska var drabbad av covid).

# Prestigevärvningen Rasmus Schüller, finsk landslagsman från HJK Helsingfors, har varit satt ur spel i några veckor.

# Jacob Une Larsson, Magnus Eriksson, Aslak Fonn Vitry samt Emmanuel Banda lyftes alla ut matchtruppen dygnet före mötet med Kalmar (coronarelaterat, oklart med dagsstatusen).

# Haris Radetinac skadade sitt ena knä i uppvärmningen inför Kalmarmatchen (ska inte vara aktuell till ÖFK-mötet).

Som ni förstår, ett extra dygn hade kunnat haft stor betydelse för Djurgården. Kollar ni igenom listan här ovan så förstår ni att bristen på dugliga försvarsspelare är påtaglig!

***

Men oavsett; i offensiven finns fortfarande kraftig slagstyrka (12–1 i målskillnad och nio poäng,bäst av alla i gruppspelet). I 4–1-segern mot Kalmar spelade Curtis Edwards, Hampus Finndell och Elias Andersson (ny från Sirius) på mittfältet, Edward Chilufya. Kalle Holmberg och Albio Ademi (ny från IFK Mariehamn) bildade anfallstrio. Ademi byttes ut i halvtid och Niklas Bärkroth spelade andra halvlek.

Den uppmärksamme ser här att Djurgården bytt spelformation. Framgångsrika 4-2-3-1 har blivit 4-3-3 efter alla förändringar i spelargruppen.

Det här betyder också att ÖFK-tränaren Amir Azrafshan tvingas överge den trebackslinje han arbetat med den här vintern. Speciellt viktigt blir det att täta i vänsterförsvaret, Edward Cilufya har var riktigt hungrig de senaste veckorna, fem mål på två matcher! Och han anfaller alltid längst ut till höger...

***

Ni som kollade ÖFK:s segermatch mot Mjällby i söndags kunde knappast undgå att se den banderoll som hängde precis utanför arenan. Texten:

ÖFK FUSKFÖRENINGEN SOM VANN I RÄTTEN

– ÅK TILL SPANIEN, VI BETALAR BILJETTEN

En gammal fotbollskompis blev förbannad och skrev till arenaägaren Sölvesborgs kommun med en undran om de tyckte att det här budskapet var okej?

Handläggaren skickade frågan vidare till arrangerande Mjällby AIF eftersom banderollen satt utanför arenan. Men Mjällby AIF (som skrev ett vänligt svar till min kompis) bollade frågan vidare till polisen i Karlshamn av samma anledning. Och en kommissarie meddelar nu min kompis ”att de tittar på ärendet” och lovar återkomma senare i veckan.

Naturligtvis kommer ärendet att hamna i papperskorgen. Precis som när Isak Ssewankambo tyckte sig ha blivit utsatt för ett rasismangrepp när ÖFK spelade i Landskrona för ett par veckor sedan och där en supporterpolis uppträdde mer som supporter än polis.

Det är bara att trist konstatera att den här typen av ärenden är det ingen som vill befatta sig med. På en idrottsarena kan man bete sig hur som helst utan risk att någon ingriper...

***

Till sist lite nostalgi som närmast hör hemma på familjesidan;

# När jag kollade mötet Djurgården–Kalmar FF slängde smålänningarna in 16-årige finländske supertalangen Isak Vidjeskog i den andra halvleken reagerade jag på efternamnet, Vidjeskog, Niklas Vidjeskog spelade ju i ÖFK i början av 2000-talet. Kan det vara...?

Jovisst, Niklas är Isaks pappa!

Niklas Vidjeskog var en av de absolut bästa ÖFK-värvningarna före ”Pottertiden”, kanske den bäste. Det var i varje fall en personlig favorit med ett stort register. Han kom från FF Jaro i den finska högstaligan, spelade 18 matcher och gjorde tolv mål innan han vände hem efter bara en säsong.. Efter avslutad spelarkarriär har han jobbat som tränare i sin gamla förening men till den här säsongen bytte han till KPV Karleby i Österbotten. Men postadressen är Kalmar!

# 18-årige Alfons Nygaard har fått göra två inhopp i IFK Göteborgs cupspel och fått mycket beröm. En nära anhörig gjorde mig uppmärksam på att jag hade tränat Alfons pappa under min tid i Ope på 1980-talet. Mats, född 1969 om jag minns rätt, var duktig mittback i det Opelag (Niclas Jönsson, Mats ”Fimpen” Palmqvist och Christer Öberg var de mest kända namnen) som 1986 spelade kvartsfinal i junior-SM mot Malmö FF på bortaplan, ledde med 2–1 tolv minuter före slutet men föll med 2–3. En av mina häftigaste fotbollsresor!

Alfons tillhör Blåvitts akademi och hoppas få någon sorts kontrakt med sin klubb-

# Apropå far och son, Ope och IFK Göteborg; Oscar Wendt ansluter till ”Real Göteborg” efter EM-uppehållet efter tio år i Tyskland (Borussia Mönchengladbach). Oscars pappa Joakim spelade i Ope ett par säsonger i slutet av 70-talet, värvades till IFK Göteborg 1980, gjorde 16 allsvenska matcher och ingick i det lag som vann Svenska cupen 1981/82.

Därmed var det slut på historielektionen!