Det var okej utan att det slog gnistor om det. I 85 minuter.

Men det som hände de efterföljande tio minuterna (och då har jag bortsett från det sorgliga efterspelet som jag inte här och nu förmår att reda ut…) kan vara det som sänker ÖFK på många sätt efter 0–1 mot Kalmar FF.

# 86:e minuten: Nils Fröling nickar in smålänningarnas segermål på lagets elfte hörna.

# 92:a minuten: Blair Turgott drar på sig en fullständigt onödig varning, hans tredje för säsongen och är avstängd i kommande match (på söndag i Norrköping).

# 93:e minuten: Sam Mensiro sparkar omkull en motståndare nere vid egen hörnflagga, varnas (hans tredje) och är även han avstängd i nästa omgång.

# 95:e minuten: Felix Hörberg drar också på sig också det onödig en varning (hans tredje…) och som ni säkert har räknat ut, Hörberg tvingas också avstå resan till Norrköping…

Att släppa in ett baklängesmål i matchens slutskede är sånt som händer och kommer att hända i fotbollsmatcher, det känner vi alla till även om det ser ut att drabba ÖFK osedvanligt ofta den här säsongen där inte mycket går deras väg.

Men att dra på sig tre varningar, som alla leder till avstängningar, på fyra övertidsminuter, måste väl vara någon form av svenskt bottenrekord.

Om inte så är det i varje fall fullständigt huvudlöst, det är som att trycka in looserstämpeln mitt i sin egen panna. Visst, jag kan förstå att frustrationen sprutade ur öronen på hemmaspelarna denna överjävliga sommar efter ytterligare en snyting. Men säkringen får inte brinna på det här sättet. det är långt utanför den gräns som är acceptabel.

Det är trots allt fortfarande 14 omgångar kvar att spela, Mjällby och Örebro finns inom ett avstånd som är rimligt och går att fånga in. Men för att göra det måste ÖFK ha sina spelare på plan, inte i utvisningsbåset!

ÖFK-tränaren Amir Azrafshan valde den här gången att satsa på en 4-2-3-1-uppställning, alltså så som jag förordade i förra veckan när jag summerade den första halvan av årets serie. Hur han kom fram till den kursändringen vet jag inte, det lär finnas många förklaringar till det. Men naturligtvis spelade det in att Marco Weymans nu var redo att starta matchen, Azrafshan fick en naturlig vänsterback att kasta in i en fyrbackslinje och kunde därmed ge Patrick Kpozo en mer offensiv roll på vänster mittfält.

Isak Ssewankambo och Ludvig Fritzson säkrade centralt framför backlinjen, Simon Kroon fick nyckelrollen som bollfördelare bakom Blair Turgott och med Felix Hörberg som offensiv högerbreddare.

Ja, ni med gott minne (i varje fall som räcker en vecka) kommer säkert ihåg vad jag skrev…

Men det tog en kvart innan uppställningen hade satt sig, det var väldigt tveksamt i inledningen men sedan Isak Ssewankambo hade forcerat fram ett friläge för Blair Turgott (räddades snyggt av Kalmarmålvakten Lucas Hägg Johansson) blev det ordning i strukturen, Kalmar kunde inte lägre bestämma matchtempot på samma sätt som i upptakten.

Men å andra sidan; ÖFK hade svårt att hota i offensiven. Det var bara Felix Hörberg som tog sig in bakom sin bevakare Sebastian Ring ute till höger vid några tillfällen men Hörberg hade svårt att hitta rätt adress med sina inspel.

Men några av attackerna lovade mera, det ska sägas.

Och bättre hemmaoffensiv blev det efter paus, oftast med Blair Turgott och Felix Hörberg i huvudrollerna. Turgott hade ett par avslut som gick utanför målramen och så serverade han Felix Hörberg en möjlighet efter hårt jobb men Hörbergs vinkel blev lite för dålig och Hägg Johansson kunde parera.

Men Hörberg skulle få sin och ÖFK:s chans i matchens 71:a minut när Kalmars Viktor Backman i en brytning frispelade(!) ÖFK:s kvickfotade högerflyer. Men istället för att ta avslutet själv försökte Hörberg spela bollen vidare till en framstormande lagkamrat.

En Kalmarförsvarare hann emellan och det blev bara hörna av någonting som borde ha blivit betydligt mycket mera.

Men så går det för lag och spelare i motvind, lag och spelare utan självförtroende. Det är som en naturlag att det ska gå åt skogen.

Precis som att man ska åka på en baklängesmål i slutminuterna…

***

Här är några korta noteringar;

# Sixten Mohlin fick chansen i målet när Aly Keita besvärades av en stukad tumme. Mohlin fick öppna med en vass reflexparad på skott från Oliver Berg och gjorde sedan det mesta rätt även om ett par utspel mitt i banan måste ifrågasättas.

# ÖFK:s bäste den här kvällen var Eirik Haugan som vann otroligt många dueller kring det egna straffområdet. Det var starkt av den unge norrmannen att komma tillbaka efter dubbelsmällen senast mot Norrköping (tappad markering vid Norrköpings andra mål och strax därpå en missad straff när poängen skulle räddas). Haugan var visserligen inblandad i Kalmars segermål när han förlorade höjdduellen mot Nils Fröling men där var nog felet i att ÖFK:s uppställning blev alltför framtung och Kalmar blev övertaliga vid den bakre stolpen.

# ÖFK hade stora svårigheter att spela sig fram över det centrala mittfältet, matchen igenom. Kalmar stängde väldigt effektivt av den ytan samtidigt som Simon Kroon inte hade någon vidare tajming efter ett par matchers frånvaro. Det stämde verkligen inte för Kroon den här kvällen.

# Jag hade hoppats att Patrick Kpozo skulle kunnat utmana mer på sin vänsterkant. Men där stötte han på gamle ÖFK-bekantingen Piotr Johansson som nu gjorde sin bästa match på Jämtkraft arena!

# En lite undran mitt i dessa motgångens tider; saknas det inte en ordentlig ledare ute på planen? Alldeles för ofta blir det väldigt stirrigt när det bränner till i slutet av matcherna. Och det här har jag noterat ända sedan ”Europalaget” skingrades och försvann. Nu är det dags att någon kliver fram och tar ansvar, det utsatta läget kräver det (då kanske vi hade sluppit se de trista scenerna i slutminuterna…).

# Här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6): Sixten Mohlin 4 – Sam Mensiro 2, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 4, Marco Weymans (70) 3 – Isak Ssewankambo 3, Ludvig Fritzson (58) 2 – Felix Hörberg 3, Simon Kroon (58) 1, Patrick Kpozo 2 – Blair Turgott 3. Ersättare: Nikolaos Dosis (58) 2, Sebastian Karlsson Grach (58) 2, Henrik Bellman (70) 1.

Till sist; ÖFK:s vikarierande lagkapten Sam Mensiro var urförbannad och Kalmars Oliver Berg (också han vikarierande kapten i Jonathan Rings frånvaro) grät. Det var stökigt och bökigt sedan domaren Mohammed Al-Hakim hade blåst av matchen. Mensiro upplevde sig hånad och hade uppfattat ett rasistiskt tillmäle mot honom. Det såg ut som om han ville göra upp med allt och alla och det var många lagkamrater som försökte få Mensiro att besinna sig. Men ÖFK-spelarens måltavla var klart och tydligt Oliver Berg, norrmannen som i sin tur stod en bit därifrån och grät och fick tröstas av sina lagkamrater. Vad som hände och inte hände, vad som sas och inte sas gick inte att bringa någon klarhet i direkt efter matchen. Men räkna med en eller annan bestraffning när ärendet hamnar på disciplinnämndens bord! Allt annat skulle förvåna mig.