Det fanns naturligtvis inga stora förhoppningar om att ÖFK skulle kunna rubba guldjagande AIK trots att man genom åren statistiskt sett klarat sig riktigt bra på Friends arena. AIK vann också med 3–0 och det var bara Aly Keitas inspirerade spel mellan stolparna som hindrade siffrorna att skjuta i höjden.
23–6 i skott totalt, 13–0 i skott på mål och 10-1 i hörnor är väl siffror som berättar det mesta sedan hemmalaget fått hål på ett väl samlat ÖFK-försvar efter 27 minuter. Fram till dess såg det ut som att ÖFK hade god kontroll på matchbilden men efter ettan blev det väldigt mycket AIK och väldigt lite ÖFK.
Vi får glada att det inte rasade i väg när hemmalaget väl hade jobbat sönder ÖFK:s alla försvarslinjer.
Skadehelvetet fortsätter att jaga ÖFK in i det sista. Inte heller nu lyckades man fylla avbytarbänken då tränaren Per Joar Hansen fick med sig bara 16 spelare på resan till Stockholm. Listan på frånvarande såg ut så här; Isak Ssewankambo, Ronald Mukiibi, Felix Hörberg, Jerell Sellars, Simon Kroon, Francis Jno-Baptiste, samt långtidsskadade Nebiyou Perry, Kalpi Ouattara och Rewan Amin. Sug på den sura karamellen, nästan hela bunten skulle vara aktuell för startelvan i ÖFK årgång 2021 om allt vore ”normalt” men som bekant är ingenting ”normalt”...
Det är ju naturligtvis därför som det ser ut som den här eftermiddagen; det går att försvara sig hyggligt men sedan blir det som det blir i den andra delen av banan. Nu orkade man med tre skott utanför (Blair Turgott var närmast) och tre skott som blockades.
Men något tryck mot AIK:s målbur efter ett etablerat passningsspel? Absolut icke!
Passningsfötterna räckte heller inte till att ”få vila med bollen” när AIK väl hade kopplat sitt grepp. Och då blir det jobbigt nästan hela tiden.
***
Några korta noteringar;
# ÖFK:s år har till stora delar inte varit tillräckligt bra för den här nivån, det har vi alla konstaterat sedan en tid tillbaka. Det gäller inte minst på bortamark. Tre poäng (tre oavgjorda) på 14 matcher är sämsta facit så här långt sedan Allsvenskan blev 16-lagsserie 2008. IFK Göteborg på Gamla Ullevi i näst sista omgången lär knappast bättra på den dystra statistiken.
# AIK:s samtliga tre mål kom till på ungefär liknande sätt. Upprullningar på kanterna (två på ÖFK:s högersida, ett till vänster), inspel i skottsektorn och pang bakom Aly Keita. Det vara bara avstånden på avsluten som varierade.
# ÖFK-målvakten räddade dock tio skott, åtta av dem avlossade innanför straffområdet.
# Mera siffror; Aly Keita var för övrigt en av de ÖFK-spelare som hade bollen mest i den här matchen, 60 gånger (kollegan i AIK-målet, landslagsmannen Kristoffer Nordfeldt rörde bollen vid 21 tillfällen). Bara Charlie Colkett, Noah Sonko Sundberg, Nikolaos Dosis och Sam Mensiro hade bollen mer än sin målvakt, Colkett mest med sina 69 touches.
# Det har gnällts och skällts på gräsmattan alltsedan Friends stod klar för flera herrans år sedan (oktober 2012). Mycket har gjorts för att den ska bli bättre men resultatet har alltid blivit detsamma: Fortsatt usel! I dagens match var den väl sämre än någonsin? Det är naturligtvis en skam för svensk fotboll med en nationalarena som bjuder på ett underlag av den här kalibern samtidigt som jag tycker synd om AIK som tvingas spela sina hemmamatcher med de här förutsättningarna.
# Här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6); Aly Keita 5 – Sam Mensiro 1, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 3, Patrick Kpozo 2 Ludvig Fritzson (59) 2, Nikolaos Dosis 1, Charlie Colkett 2, Henrik Bellman (74) 1 – Blair Turgott 2, Malcolm Stolt 2. Ersättare: Sebastian Karlsson Grach (59) 1, Marco Weymans (74) 1.
# Nu är det klart, även i teorin, att Örebro SK gör ÖFK sällskap ner i Superettan. Närkingarna fick i eftermiddag den definitiva nådastöten i förlustmatchen mot Hammarby.
# I striden om att undvika den negativa kvalplatsen har Degerfors strulat till det liksom Mjällby. De sistnämnde brände en gyllene chans i lördags när man hade 2–0 hemma mot Sirius men föll med 2–3. Så det kan svänga! Här gick Mjällby från himmel till helvete under matchens sista halvtimme medan Sirius vandrade den motsatta vägen! Tuffaste programmet har dock Halmstad men de ser å andra sidan formstarkast ut av kvalkandidaterna.
# Malmö FF och Djurgården ligger närmast att greppa Lennart Johanssons pokal, en poäng skiljer till skåningarnas fördel när tre omgångar återstår efter ytterligare ett landslagsuppehåll. Och frågan är om man inte MFF smashade in en liten matchboll i söndagskvällens kross i Göteborg (2–0, klasser bättre än hemmalaget).
***
Det tog bara några dagar sedan det allsvenska äventyret var över för ÖFK innan första spelaren meddelade sin flytt; Noah Sonko Sundberg fortsätter sin karriär i det gamla bulgariska storlaget Levski Sofia efter nyår. Bra så, Sonko har varit en viktig pjäs sedan ÖFK-bygget renoverades efter Europaäventyret, en av de absolut bästa och det är bara att önska lycka till!
Sonko är en av de spelare vars kontrakt med ÖFK nu går ut och därmed också fri att dra vidare. Till den skaran hör också Sixten Mohlin, Marco Weymans, Patrick Kpozo, Rewan Amin, Ronald Mukiibi, Frank Arhin, Ahmed Awad, Jerell Sellars samt även Isak Ssewankambo som visserligen har kontrakt men är fri att sticka om ÖFK ramlar ur Allsvenskan..
Av dem är jag övertygad om att Mohlin, Weymans, Kpozo, Mukiibi, Sellars och Ssewankambo söker sig vidare till nya jaktmarker. Vad som händer Rewan Amin efter hans svåra knäskada är omöjligt att sia om medan Awad och Arhin inte kommer att vara speciellt heta på marknaden efter sina prestationer, det kan jag aldrig tänka mig.
***
Men kanske mera intressant är vilka spelare som ÖFK kan tjäna pengar på, spelare som står under kontrakt.
Mitt tips just nu:
# Aly Keita vill helst fortsätta på högsta nivå och går till en allsvensk konkurrent (IFK Göteborg, Hammarby och Sirius är klubbar som alla har behov att stärka sina målvaktspositioner).
# Felix Hörberg kommer säkert också att vara attraktiv på den svenska marknaden (exempelvis Djurgården har inte löst högerbacksfrågan på ett bra sätt sedan Aslak Fonn Witry försvann till Holland i somras och dessutom gillar serietvåan ytterbackar med fart, teknik och fina fötter…).
# Blair Turgott kommer att fortsätta göra mål i någon av de europeiska ”mellanligorna” (Holland, Österrike, Schweiz) eller de mer ”osäkra” österut (Polen, Bulgarien, Rumänien). ”Alla” jagar målskyttar!
# Eirik Haugan flyttar hem till Norge och Elitserien där han garanterat platsar i de flesta backlinjer.
När det gäller Kalpi Ouattara och Nebiyou Perry, båda med stor potential, handlar det om samma som för Rewan Amin här ovan. Spelare med problematisk skadehistorik är inte de som står högst på klubbarnas önskelista, det är sedan gammalt.
***
När topplocket gick… Ja, i veckan fick Tom Pripp, vice ordförande i ÖFK Elitfotboll AB, ett riktigt tuppjuck när han i ett facebookinlägg kallade Daniel Kindberg för ”idiot”, uppenbarligen döless på förre ordförandens framfart på sociala medier i sina angrepp på hur klubben numera sköter verksamheten. Visserligen bad Pripp om ursäkt något senare för sitt utbrott men då var skadan redan skedd och min gissning är att tonläget mellan parterna nu kommer att skruvas upp ytterligare några decibel. Räkna med stökiga veckor här i november! |