Starten var fantastisk med ett tidigt ledningsmål, spelet den första halvtimmen helt okej men resten kan vi stoppa i en sopsäck och skicka till förbränning.

Det är min korta sammanfattning av torsdagskvällens ÖFK-insats nere i Falkenberg.

Kvaldramat rullar alltså vidare och ska avgöras på Jämtkraft arena på söndag, 1-1 efter första 90 minuterna ska ÖFK se som en seger även om Falkenberg inte var speciellt mycket bättre. Men dom vare bättre!

***

Det var en regntung och slipprig gräsmatta, blåsten var besvärlig. På läktaren sköts fyrverkeripjäser, en av linjemännen blev halt och tvingades bryta medan Aly Keita fick en skadekänning redan före avspark och aldrig kom till spel.

Ja, vill man vara riktigt elak kan man nog påstå att dramatiken var större vid sidan om banan än på.

För det var en riktig skräpmatch, inte minst från ÖFK:s sida.

***

Annars fick ÖFK en drömstart. Redan i den sjätte minuten skickade Erick Brendon in ledningsmålet. Brassens inspel från vänsterkanten letade sig hela vägen in i nätmaskorna sedan Ludvig Fritzsons misslyckade flygförsök att nå bollen grundlurat hemmamålvakten Nadeem Omar.

Billigt kan tyckas men det är sådana här mål som man faktiskt kan se en hel del av under en säsong.

***

Målet gav ÖFK grepp om matchen, inte för att det gav något i utbyte mer än att den förväntade hemmaoffensiven lät vänta på sig väldigt länge. ÖFK kunde kontrollera tempot men när man hellre spelade bakåt än framåt kunde Falkenberg sakta med säkert flytta fram sina positioner och till slut satt kvitteringsbollen bakom Andrew Mills.

# 41:a min: Erick Brendon förlorar en duell på mittplan, ett snyggt överhopp grundlurar Myroslav Mazur och en frispelad Godwin Aguda placerar till höger om ÖFK-målvakten.

Ett riktigt snyggt fotbollsmål, det måste sägas!

***

I den andra halvleken fick ÖFK ingen fyr på sin panna; de individuella misstagen var alldeles för många för att man skulle få till något som liknade ordnat spel. En frispark från Chovannie Amatkarijo mitt i famnen på hemmamålvakten och ett avslut utanför målställningen från Simon Kroon var allt som ÖFK orkade med i offensiven.

Det handlade betydligt mer om hemmalaget som med vindens hjälp kunde trycka ned ÖFK i försvarsställning.

Men även Falkenberg var synnerligen tandlöst. Det blev bara bök & stök i och kring ÖFK:s straffområde och inga skarpa avslut.

***

Om det var få ÖFK-avslut i andra ronden så var de ännu färre första 45. Brendons inläggsmål är faktiskt en noteringen i förbundets matchrapport. Och då kan ni förstå att anfallsspelet var inte ÖFK:s bästa gren den här kvällen.

Tvärtom, det var nästan så att jag fick vibbar från den fullständigt värdelösa första halvan av serien. Det var tungt, segt och fantasilöst när man passerat mittlinjen.

***

Å andra sidan; har det inte sett ut så här varje gång som ÖFK spelat i Falkenberg?

***

Men det är just den här detaljen som gör att jag kan känna en viss oro inför söndagens avgörande slag, intrycket från serieavslutningen mot Norrby bara förstärktes den här kvällen; Malcolm Stolt har tunga ben, detsamma gäller speedkulan Chovannie Amatkarijo som inte längre förmår sprinta ifrån sina motståndare. Och när Cesar Weilid ute till höger bara springer utan minsta tanke på vad han ska göra blir anfallsspelet väldigt taffligt för stunden.

Simon Kroon får nu ta hela det kreativa ansvaret när dom andra bara krånglar till det.

Hm, det kan gå.

Men risken är alldeles uppenbar att ÖFK bara har lösplugg att erbjuda när allt nu ställs på sin absoluta spets.

***

Jag noterade att ÖFK-tränaren Magnus Powell var mer nöjd med avslutningen än inledningen på matchen.

Det är alldeles uppenbart att man kan se fotboll på olika sätt...

***

Försvarsmässigt kan jag inte klaga på insatsen, absolut inte. Myroslav Mazur tycks tåla hur mycket stryk som helst och Kristian Novak behåller sin fina höstform. På kanterna spelade såväl Ziad Ghanoum som Yannick Adjoumani både vårdat och förståndigt.

Men ÖFK:s styrka sitter den här hösten i det centrala mittfältet. Visst tabbade sig Erick Brendon när han förlorade bollen vid Falkenbergs kvittering men dribblingen gjordes högt upp i banan med gott om täckning bakom sig. I övrigt drog han tillsammans med Ludvig Fritzson ett oerhört tungt lass även denna gång, dessutom målskytt!

***

Andrew Mills fick ett sent besked att han skulle ersätta Aly Keita i buren. Det var naturligtvis ingen optimal förberedelse och kan ha bidragit till att det nu såg darrigt ut mest hela matchen. Mills uppträdde utan sedvanlig skärpa i alla delar av spelet, det måste sägas!

***

En kort analys inför söndagen; jag vill tro ÖFK att sitter i förarsätet. Att få med sig ett kryss på bortamark brukar räcka långt när avgörandet ska ske i hemmaborgen. Och jag är helt övertygad om att ÖFK kan höja sin prestation åtskilliga nivåer jämfört med det man visade i kväll, det måste jag tro.

Men kan Falkenberg det?

Svaret får vi strax före klocka 15 på söndagseftermiddagen.