I dag hade jag en fikaträff med tränaren i IFK Östersund, Leif "Leffe" Widegren. Att samtala honom är alltid givande och kan ibland vara överraskande. Det är många tankar som strömmar fram ur hans huvud. Det gäller att försöka hänga med och sortera ut vad man skall skriva om och få till något av det. Det var ingen regelrätt intervju, man kan snarare kalla det för ett trevligt samtal.

Leffe är inte riktigt samma person efter det trauma som han upplevt. Det är svårt att inte ta upp hur han känner sig nu, men först skall fotbollz.se nämna något om var Leffe kommer ifrån och hans bakgrund. Det är nog många, framförallt yngre som inte har någon kännedom om detta.

Leffe är Uppsalabo sedan födseln. Han är uppväxt i en stadsdel som heter Tuna Backar, som på den tiden var ett tillhåll för många kriminella element och gäng.

Hur var det att växa upp i kriminell miljö?
- Som ung var det lätt att hamna i de hårda gängen i den stadsdel i Uppsala jag växte upp i. Jag klarade mig heller inte ifrån detta. Slagsmål, sprit och kriminella handlingar var vardagsvara. Jag har upplevt många slagsmål och mycket kriminellt. Man skulle vara tuff och stark i denna miljö. Det var många som stannade kvar där och många av dem har gått en för tidig död till mötes.

Var du nära till förfall?
- Ja, det är inte uteslutet om jag fortsatt med att leva på samhällets skuggsida, men jag hade tur. Det var fotbollen som räddade mig, säger Leffe med eftertyck.

Du är själv en mycket social kille som har omtanke om andra och är nu fotbollstränare. Kan det bero på att du växt upp i denna miljö och dragit lärdom av det?
- Det är svårt att exakt veta. Det är väl olika faktorer som inträffat i ens mitt liv som haft betydelse. Jag kan inte utesluta att min vistelse i kriminella gäng kan ha bidragit till min människosyn. Jag finner det tvärt om troligt.

I vilken förenig startade du din karriär?
- Det var en ledare i Uppsala IF som hade upptäckt en talang hos mig och det var som målvakt. Jag fick börja i klubben och redan som 16- åring stod jag i div 3, dåvarande div 2. Jag blev fotbollsintresserad och fick andra kompisar. Min kontakt med mina tidigare kompisar avtog och upphörde. Det gjorde att jag drog mig bort från de tuffa kriminella gängen. Jag fick andra kompisar inom fotbollen. Jag kan påsta att jag helt klart blev räddad av fotbollen.

Och sedan?
- Jag värvades till Sirius som då var i en serie motsvarande Superettan. Det var på den tiden då Sirius värvade elitspelare från allsvenskan. Jag såg genast att jag inte skulle ha någon chans att få stå i målet. Sirius hade då en av landets bästa målvakter. Jag sökte mig till Gamla Uppsala som då spelade i div 4. Jag fick de stora rubrikerna där. En tidning skrev "Tierp möter Leffe Widegren". Så dominerande var jag i min klubb. Jag blev eftertraktad.

Hur hamnade du i Jämtland och Östersund?
- Det var dåvarande tränaren i Ope IF, Janne Holmberg som ringde mig. Året var 1980.
Jag accepterade att komma till Ope och vakta deras mål. Ope befann sig då i landets näst högsta serie, nu motsvarande Superettan. Jag blev kvar i Ope några år som målvakt. Det var under Opes storhetstid. Jag trivdes bra i länet och har sedan dess varit kvar.


Nu går vi ifrån fotbollen ett tag och pratar om dig som person.

Du har varit med om ett fruktansvärt trauma. Hur är det med dig och din fru i dag?
- Jag har fortfarande sviter efter det som hände. Efter händelsen levde jag länge i ett töcken som i en bubbla utan riktig kontakt med yttervärlden, men händelsen finns fortfarande ständigt kvar i mitt huvud och jag känner mig ofta ledsen och deprimerad. Jag tänker på det som hände, att det faktiskt kunde ha blivit mycket värre.

- Det är nästan en plåga att vakna på morgonen. Då kommer alla jobbiga tankar fram. Jag kommer ihåg blodet vid dörren, mitt ursinniga uppträdande mot grabben, allt, allt. Händelsen upprepas i mitt huvud gång på gång.

- Det var illa nog det som hände, men det hade som sagt även kunnat vara ännu värre. Tänk om det varit min frus brors barn som ofta brukar öppna dörren. Vad hade hänt då?

- Jag tänker på min fru hur hon känner och spelar i mitt huvud upp olika versioner vad som kunde hänt henne. Det tar lång tid för min fru och även för mig att komma över detta. Hon bor nu i Skärvången. Själv känner jag mig lite stabilare allt eftersom dagarna går. Jag tänker även på honom som gjorde sig skyldig till detta. Han har förstört mycket av sitt liv.

Varför gjorde han detta, tror du?
- Jag vet inte. Jag mötte hans blick och det kommer jag inte att glömma. Det var en galen människa jag mötte. Han hade inte kontroll på vad han gjorde. Han hade uppspärrade och galna ögon. Det var inte den snälla kille som jag känner. Det var fruktansvärt att se. När jag mötte honom andra gången då var han den kille jag lärt känna.

Har du fått bra stöttning?
- Ja, det har jag. Det har varit mig mycket till hjälp att jag känt stödet. Inom IFK och ÖFK genom Daniel Kindberg har de varit fantastiska - det finns mycket bra folk inom dessa föreningar- Jag har fått ett tusental hälsningar genom Facebook, även från många människor jag inte känner. Det värmde.

Har du förändrats som person efter denna händelse?
- Ja visst har jag det. Jag har märkt att fotbollen alla gånger inte det viktigaste i livet. Jag såg aldrig en fotbollsmatch på TV under den värsta tiden. Jag tappade intresset. Det finns andra saker som är viktiga nu, så visst ser jag livet på ett annat sätt. Jag tänker ofta på att min frus brors barn skall få det bra här i livet. Det bekymrar mig mera nu. Jag har förstått att vi lever ett skört liv och hur lätt det kan vara att mista livet av olika anledningar. Mitt synsätt på livet har blivit vidgat. Allt är inte så självklart.

- Jag försöker även dra lärdomar av hur okontrollerat mitt uppträdande var vid händelsen. Jag slog ner grabben för att freda min fru. Jag var ursinnig och var nog ganska nära att göra något ännu mera brutalt mot grabben som jag sedan fått ångra. Jag hade svårt att behärska mig och mitt uppträdande kan ha blivt oförsvarbart. Jag tänker mycket på det.

Nu åter till din roll som fotbollsledare

Kommer du att fortsätta att träna IFK?
- Jag har försökt att komma till en träning, men jag har inte klarat det än. Jag bara gråter när jag kommer dit Jag inte vara kvar. Jag klarar det inte än, men jag känner att styrkan i mig börjar komma mer och mer.

- Jag har tagit på mig att föra upp IFK i div 2 och det kommer jag att fortsätta med. Jag blir inte med laget nästa helg (mot Junsele). Det klarar jag inte, men om det blir kval då hoppas jag att få styrkan att komma tillbaka tills dess och få göra min insats för laget.

Om IFK går upp i år. Då har du fullgjort ditt uppdrag. Slutar du då med fotbollen?
- Nej, det kommer jag inte att göra. Mest intressant är det att komma till en marknadssektion inom fotbollen. Jag gillar att ha och har många företagskontakter. Där tror jag att jag har mycket att tillföra. Ofta är vi för dåliga att ta hand om våra sponsorer. Vi som förening kan även dra nytta av företagarnas kunskaper. En förening är nästan som ett företag och där har företagsledare stort kunnande. Även det är vi för dåliga på. Det handlar inte att få företagarna att tro att sponsring betyder mycket reklammässigt. De förstår själva att det ofta är en social gåva. Genom sponsring bidrar de till välbefinnandet hos ungdomar. Jag tycker att det är företagarnas skyldighet att ställa upp för våra unga. Det tjänar företagarna själva på i det långa loppet. Jag skulle ha lust att hänga ut alla stora företag som inte bidrar. Det är nästan skandal att de inte ställer upp.



Det var en sak till som du kunde tänka dig att jobba med inom fotbollen. Vad var det andra?
- Ja, det andra skulle kunna vara att ha ett övergripande ansvar för fotbollen i IFK utan att lägga mig i för mycket. Det finns andra duktiga tränare som kan ta vid, Adam Mattisson.

- Jag känner för att kanske även medverka till att vi får upp flera lag i länet till högre serier. Det är inte bra som det är nu. Det är ofta för mycket egoism i klubbarna. Vi måste samverka mera och göra våra klubbar attraktivare. Det får inte vara så att en så stor klubb som Ope endast spelar i så pass låg nivå som div 4. De har många fina ungdomar på gång som de skall ta hand om. Men vad händer med dessa? Var kommer de att finnas? Det är frågan som man måste ställa sig i Ope och även i andra klubbar.

- Jag har en del spelare som skulle må bra av att spela i någon annan klubb. Vi måste vara ärliga med våra unga spelare och tala om för dem att de åtminstone tillfälligt skulle må bra att komma till en annan förening. Där måste det ske ett utbyte klubbarna emellan och det måste även finnas en klar målsättning vad man vill nå och på vilket sätt man skall nå dit.

Det måste ske en omflyttning av spelare mellan föreningar med inriktning på att laget skall kunna avancera i seriesystemet. Där finns det mycket att göra. Detta är mycket viktigt för fotbollens utveckling att vi får upp flera lag i högre divisioner. Det är något som jag skulle kunna tänka mig att ägna mig åt. Där finns det mycket att göra.

Vad jobbar du med civilt nu?
- Jag har ett eget företag där vi hjälper arbetslösa och främst invandrare att få jobb. Jag har slutat som sjukgymnast, men brukar rycka in som vikarie ibland vid semestrar och annan ledighet.