Hammarby IF - ÖFK 4-0 (3-0)

.Matchreferat Hammarby – Östersunds FK
2019-05-14
Arena: Tele2 Arena
Publiksiffra: 20,247
Domare: Kristoffer Karlsson
Ass. domare 1: Niclas Ivarsson
Ass. domare 2: Per Rehnlund
Fjärdedomare: Victor Wolf

Försummering matchen
Ett formstarkt Hammarby stod idag redo att möta ett ÖFK som sakta men säkert börjat återfinna formen – en form de inte varit uppe i sedan Potter, salig i åminnelse, viftade med sin berömda trollstav. Det grönvita Stockholmslaget skulle nog på pappret kunna aspirera på en av Allsvenskans vassaste offensiv, och det har de minst sagt visat prov på detta under säsongen. Utöver det startade återigen den f.d. ÖFK-spelaren Dennis Widgren, och talar man av erfarenhet har släkten varit värst förr (Seon-min Moon och Alex Dyer är dystra exempel på detta). Det som på förhand talade till ÖFK:s fördel var att man historiskt sett presterat väldigt bra mot Hammarby, och laget har faktiskt aldrig besegrat ÖFK i Allsvenska sammanhang. Frågan idag var om man skulle lyckas upprätthålla den sviten?

Första halvlek
För alla ÖFK-supportrar var inledningen på matchen ingen fröjd direkt. Knappt en minut in i matchen hade Sonko Sundberg gått bort sig i försvaret vilket resulterade i ett halvfarligt inspel i ÖFK:s straffområde som rensades bort. En oturlig knuff mot Tom Pettersson ledde till att han haltandes gick av planen, och man kunde nog lätt tro att detta skulle vara värsta tänkbara starten för ÖFK. Men det visade sig bara vara början. Då matchen återupptogs tog det inte alls lång tid innan Tankovic drog till med ett hårt skott i stolpen och returen kunde Hammarbys kapten Jeppe Andersen säkert lägga in i det vänstra hörnet mot en oförstående Sixten Mohlin. 1-0 till Hammarby.

I femte matchminuten genomförde ÖFK således sitt första byte. Ut gick alltså Tom Pettersson och in kom Mukibii som fick ta över lagkaptensbindeln. Ett tungt avbräck såklart, men ÖFK försökte rycka upp sig trots det tidiga inledningsmålet. Edwards och Fritzon visade bland annat på helt okej samspel på högerkanten. Men de farliga lägena lyste helt klart med sin frånvaro för ÖFK:s del. Annat var det med Hammarby, som med sin offensiva spets säkerligen skulle få ÖFK-fansen att dra efter andan både en och två gånger.

Hammarby fortsatte att dominera matchen, då bland annat Tankovic tidigt försökte sig på en 180-vändning utanför straffområdet som gick strax över. Men det dröjde inte längre än till den tolfte matchminuten då Tekie snubbalde till i defensiven, och den farlige målgöraren Kjartansson säkert kunde placera in bollen efter ett fint framspel från sin tillika målfarlige kollega Tankovic. 2-0 var ett dystert faktum. Matchen framskred och bortalget utgjordes mest av ett skakigt försvar, samtidigt som ett hungrigt Hammarby tog över mer och mer. Det syntes tydligt att Tom Petterssons frånvaro påverkat stabiliteten som han vanligtvis tillför till backlinjen. Ett ansvar som Isherwood fick bära i hans frånvaro. Samtidigt blev närkamperna tuffare och många smällar uppstod, inte minst i mittzon. På sidlinjen kunde man se en märkbart stressad Ian som gav direktiv till sina spelare. Det skulle inte dröja längre än till den 29:e matchminuten då Colkett tappade bollen i farligt läge, och Djurdjic kunde sätta 3-0. Situationen innan mot Colkett var svår att se, men frågan är om inte ÖFK borde fått frispark i det läget.

Andra halvlek
Tror många hade velat vara en fluga på väggen i ÖFK:s omklädningsrum i paus för att höra vad Ian sa till sina spelare, efter en ytterst medioker första halvlek. Men till en början såg det ut som hans ord gett effekt då ÖFK försökte ta kommando från start. Två minuter in i andra halvlek provade Tekie på ett skott som gick en bit utanför mål. Trots ett stabilt Hammarbyförsvar hade ÖFK nu flyttat upp laget för att försöka jobba fram ett reduceringsmål. Men det hjälpte föga, och ganska snabbt föll laget tillbaka och Hammarby kunde återerövra matchen, likt första halvleken.

Tio minuter in i andra halvlek var tempot högt, och båda lagen var på tårna. Men en sen brytning av Mukibii ledde i den 58:e minuten till straff för Hammarby. Tankovic, som visat en enormt bra målform senaste tiden, kunde säkert skjuta in bollen, och Mohlin hade inte mycket att säga till om i buren. Några minuter senare bytte Hammarby in stjärnvärvningen Kacaniklic, som hittills inte fått mycket speltid under säsongen. Men är det någon gång han ska bytas in, är det antagligen i en 4-0-ledning på hemmaplan. Och han kunde defnitivt bidra med ett ännu farliga offensivspel från Hammarbys håll (som om det behövdes).

Resten av matchen stavades mest tuffa närkamper, desperata försök till framspel, svettigt försvarsspel och såväl gula som röda kort. Den sistnämnda kulören kom efter en närkamp mellan ÖFK:s inhopp Weymans och Hammarbys Simon Sandberg där Weymans försökte sig på en tröjdragning och besvarades med ett slag i ansiktet från Sandberg. Stämningen på såväl plan som läktare intensifierades, och trots att Tekie, som gjorde en blek insats, byttes ut mot Gero kunde inte ens det lyfta ÖFK:s offensiv. Ett par anfall följde för Hammarby, och man fick mest vara nöjd över att ledningen inte utökades ytterligare. Tempot började avta mot slutet av matchen, och när inte ens den vanligtvis säkre frisparksläggaren Colkett kunde få bollen på mål i en fast situation, kunde man konstatera att loppet sedan länge var kört. Ett sista försök till att spräcka nollan på Tele2 Arena kom i den 92:a minuten, då Dino la en hård frispark som även den höll sig på behörigt avstånd från Hammarbys bur.

Utvärdering
ÖFK stod för en ytterst svag insats, och det var inte mycket i spelet som fungerade idag. När vår kapten i backlinjen fick bytas ut redan efter fem spelade minuter, var det som att luften gick ur spelarna. Bytena som gjordes tillförde i princip ingenting och flera av våra nyckelspelare var idag en skugga av sina forna jag. Den vanligtvis kvicke Tekie stod för många misstag, och varken Dino eller Hoppcut syntes särskilt mycket under matchens gång. Därmed är dagens triss inte den enklaste att dela ut, och hade man fått tilldela f.d. ÖFK-spelare poäng hade jag inte tvekat att ge den till Dennis Widgren. Men jag vill dock slå ett slag för Curtis Edwards, som förvisso visat lite ojämn form de senaste matcherna. Idag var han dock ganska ensam om att fortsätta att visa kämpaglöd, då majoriteten av laget började hänga med huvudena. Sheriffen kan man lita på i motvind, och av mig får han 3 poäng! En annan spelare som jag tycker förtjänar att lyftas fram är Ludvig Fritzon som stod för en stabil insats. Trots att han blev desto mer osynlig i andra halvlek stod han för en del offensiva initiativ och ett stundtals fint samspel med nyss nämnde 3-poängare. Fritzon får 2 poäng. Slutligen, resultatet till trots, ger jag 1 poäng till Isherwood. Fyra insläppta mål är allt annat än okej, men att ta över ansvaret från Tom Pettersson (som Mukibii inte lyckades med idag) och ge sitt yttersta är okej i min bok. Många avgörande brytningar som annars kunnat leda till betydligt tråkigare resultat än det vi fick lida av idag.

Dagens triss
1. Curtis Edwards
2. Ludvig Fritzon
3. Isherwood