ÖFK - Varberg 1-2 (1-1)

Det började annars bra för ÖFK. Efter jämnt spel som närmast kan gå under den populära benämningen “ställningskrig”, 1-0 i nionde minuten genom Ronald Mukiibi efter hörna. Lagets tredje hörnmål i årets allsvenska. Lite öppnare spel efter det och efter en kvart var man beredd att notera kvittering men Varbergs tvåmetersman i anfallet, Robin Simovic, lyckades inte trots friläge överlista Aly Keita i hemmaburen.

Varberg fortsatte efter det att trycka på innan Blair Turgott sån när efter knappa 20 nått ett bra inlägg från Patrick Kpozo. 1-1 i stället efter 27 minuter. Offensive mittfältaren Ryan Moon skarvar en frispark otagbart förbi Keita. Hemmalaget med betydande svårigheter att hitta öppningar och ett Varberg med bättre rörelse och flyt i passningsspelet. Blair Turgott med en bra möjlighet 10 minuter före paus fint framspelad av Nebiyou Perry.

Andra halvlek i samma stil, gästerna i förarsätet och små misstag hos dom rödsvarta som stör speluppbyggnaden. Lite öppna chanser, Varbergs Tashreeq Matthews med en bra möjlighet efter en tilltrasslad situation. Nikolas Dosis, Francis Jno-Babtiste och Sebastian Karlsson Grach kommer in efter 70 minuter i stället för Henrik Bellman, Felix Hörberg och Nebiyou Perry. Lite märkligt med byte på Perry då dennes kreativitet och rörlighet legat bakom det mesta framåt för ÖFK.

Fortsatt tryck mot ÖFK:s bakre linjer där Keita gång på gång får visa storformen. Inhopparen Albin Mörfelt med en jättemöjlighet bl.a. Klockan går mot nittio och sex minuters tillägg. En poäng till vardera verkar vara en rimlig utgång när Varberg plötsligt gör 1-2 i första övertidsminuten. Oliver Stanisic kan knoppa in bollen relativt ohotad.

Som sagt, “inga träd växer till himlen” och för ÖFK gäller det att hitta ett nytt poängspår närmast mot Mjällby om en vecka. Den här gången kanske man fick ledningsmålet lite för tidigt och i dom här sammanhangen är koncentrationen en nog så viktig ingrediens. Det finns dock så pass mycken individuell skicklighet i laget och om man klarar transfereländet bör man hålla undan för dom nedre strecken.

Aly Keita går det inte att bortse ifrån den här gången heller och framför sig hade han två giganter i Noah Sonko Sundberg och Ronald Mukiibi. I övrigt kan alla betydligt bättre. Fyra omgånga är spelade och det hinner rinna en del vatten under dom så kallade broarna. Kul i alla fall med dom åtta coronainsläppta som i alla fall skapade lite ministämning. Vi får hoppas att skaran successivt växer.

Bilder från matchen