Det ska inte gå, avdelning 2.0

ÖFK besegrade i torsdags storklubben Galatasaray (2–0) och det var rätt många som hävdade att det skulle inte ha gått.
I går kväll vann ÖFK över Djurgården med 2–1. Och här tror jag att alla är överens; det ska inte gå det heller. Med B-laget!

Graham Potter brottades länge med sina tankar innan han bestämde sig vilka elva som skulle få förtroendet från start. I normala fall, det vill säga alltid, meddelar Potter sin uppställning vid frukostmötet på matchdagen. Den här gången fick spelarna vänta till dagens andra träff, lunchen tre timmar före avspark.
Startelvan var mycket överraskande: Andreas Andersson – Tim Björkström, Sam Mensiro. Dennis Widgren – Hosam Aiesh, Douglas Bergqvist, Curtis Edwards, Gabriel Somi – Jamie Hopcutt, Bobo Sollander-Jansson, Johan Bertilsson (även om ÖFK, som vanligt, gjorde allt för att förvirra allmogen med att stuva om namnen i den taktiska uppställningen).
Bara två från torsdagskvällens Galatasaray-lag (Mensiro och Widgren), nio spelare hämtades från avbytarbänken!

Jag har verkligen inget stöd av några fakta när jag påstår att detta aldrig tidigare hänt på den här nivån. (Det är ju inte Real Madrid eller Chelsea vi pratar om…) Men det är en helt sensationell laguttagning och vi var många som undrade: Hur tänkte Petter där, har han gett upp Allsvenskan och går all-in för torsdagens returmöte i Istanbul?
Så går ”B-laget” ut och (stundtals) spelar skjortan av seriens prestigelag (vilka värvningar men dom har absolut haft sina bäst-före-datum...). Och vinner med 2–1.
Herrejävlar!
Det är en seger med bragdstämpel, ett av klubbens starkaste resultat någonsin sett till en enskild match och ÖFK sänder ytterligare en kraftfull signal, till sina alla tidigare: Räkna med oss, samma hur vi ser ut!

Jag har skrivit om det många gånger tidigare, inte minst inför den allsvenska premiären i våras, att ÖFK står väldigt väl rustade på spelarsidan. Visserligen fick insatsen i en träningsmatch mot Sundsvall för några veckor sedan mig att börja tvivla men när det blev allvar fanns kvaliteten där, från målvakt till sista forward. Och på bänken satt delar av gänget som sopade till Galatasaray; Keita, Pettersson, ”Sotte”, Gero, Nouri… Sema, Ghoddos och Mukiibi var inte ens ombytta medan Bachirou var avstängd.

Det här gav elva nya hjältar! Mina toppar den här gången:
# Mittlåset Sam Mensiro & Dennis Widgren.
Mensiro låg rätt hela tiden och stängde av alla ytor, dessutom distinkt i sina ingrepp. Och målskytt! Dennis gjorde här sin absolut bästa insats för säsongen. Stod rätt hela tiden, hade ett stort lugn i sitt agerande och såg ut att trivas tillsammans med Mensiro. Bara otur när han styrde Kevin Walkers kvitteringsboll mellan benen på Andreas Andersson.
# Mittfältsparet Douglas Bergqvist & Curtis Edwards.
Douglas fick äntligen chansen att glänsa efter en första halva av säsongen med nästan bara jävelskap (skador och svaga insatser i backlinjen). Spelade lugnt och vårdat (men fortfarande med power när så behövdes) och blev dessutom matchvinnare när han pressade in 2–1-målet på Gabriel Somis frisparksinlägg. Curtis Edwards var besviken över petningen mot Galatasaray (offrades för taktiken), nu dominerade han på mitten med stort jobb, smarta passningar och tekniska finesser. Och han fick glänsa inför sin pappa, på besök från Middlesbrough (Curtis spelade ju i farsans korplag för bara ett par år sedan, mäktig resa!).

Några noteringar;
# ÖFK gjorde båda sina mål på fasta situationer, hörna respektive frispark från höger. Båda slagna med inåtskruv från Gabriel Somis känsliga vänsterfot. Jag fortsätter att tjata; inåtvridna bollar mot första stolpen är oerhört svåra att försvara sig emot (se Mensiros 1–0 på nick). Så ska det se ut. Alltid!

# Målvakten Andreas Andersson fick ge upp efter en dryg halvtimme med en stukad vänsterfot. Oklart om han repar sig till torsdagens möte i Istanbul. Men här måste väl ÖFK snabbt smida en reservplan. Det kan bli ett spännande äventyr för någon som aldrig kunnat drömma om att få byta om på Türk Telekom arena…

# Mäktig syn vid slantsinglingen före avspark, kaptenerna Bobo Sollander-Janssson och Kim Källström. Skilda världar, verkligen!

# Djurgårdens stjärnmålvakt Andreas Isaksson var rasande när domaren Andreas Ekberg blåste av matchen, en frustrerad Isaksson tyckte att Ekberg lagt på alldeles för lite tid (tre minuter). Djurgårdsmålvakten rusade från egen bur fram till mittlinjen, gapade och gestikulerade. Ekberg halade upp det gula kortet men Isaksson gav sig inte utan fortsatte att skälla. Utan att Ekberg reagerade. Det är tydligt att här gäller inte lika inför regelboken, stjärnor behandlas annorlunda och det vet vi sedan gammalt. Isaksson skulle haft ett rött kort för sitt uppträdande.

Till sist; jag hade gärna varit en fluga på väggen i IFK Göteborgs omklädningsrum när de i halvtid låg under med 0–4 mot Örebro på Behrn arena (ÖSK spelade ÖFK-fotboll första 45). Det stormar kring Blåvitt, intressanta veckor följer.