3–1 mot Gif Sundsvall och så 4–0 på fredagseftermiddagen mot Brommapojkarna. Jag tror att det är ett ÖFK-gäng som i dag, lördag, åker till Portugal med ett leende på läpparna! 7–1 på två träningsmatcher, låt vara att motståndet inte har varit det skarpaste (Giffarna är inte längre ett allsvenskt lag och BP spelar nu i division 1), men spelglädje, segrar och vackra mål gör livet så mycket lättare att leva, det har jag i alla fall lärt mig av ett liv i idrottens tjänst.

Inte minst när man åker på läger och ska skava på varandra under så många dagar.

Fågel eller fisk? Det är naturligtvis den fråga vi alla ställer om ÖFK årgång 2020. Det mesta från ”storhetstiden” har nu växlats ut, materialet har blivit ännu yngre men är onekligen väldigt spännande även om bristen på rutin (den ska verkligen inte underskattas...) kan komma att kosta en del motstångar när det blir allvar på riktigt.

Men i Sundsvall (bortsett från den första kvarten) och på Grimsta IP i Bromma har det sett ... fartigt och lekfullt ut. Så långt sträcker jag mig, det finns ingen anledning att dra för stora växlar av det vi har sett. Träningsmatcher är trots allt träningsmatcher, inte minst när vi fortfarande är kvar i januari.

Det ska inte ni heller göra. Nöj er med att konstatera att årets ÖFK-trupp innehåller många som är skickliga på att hantera en fotboll! Och göra vackra mål. Vilka rökare vi har bjudits på i de här två matcherna.

Mot BP öppnade Nebiyoy Perry med att trycka upp bollen i målvaktens vänstra kryss. Strax senare satte Jordan Attah Kadiri upp den till höger om BP-målvakten (det var två väldigt snarliga mål, både i förspel och avslut) och i andra halvlek visade Charlie Colkett stor beslutsamhet när han drog in en riktig sorkdödare med sin vänster på en målvaktsretur.

Den insatsen gillade jag, det var ingen som helst tveksamhet när möjligheten dök upp vid strafflinjen. (Desssutom hann Colkett servera Thomas Isherwood en hörna som nickades i mål, 3–0) Jag hoppas att Colkett fortsätter att utvecklas i den takt som kunde skönjas under hösten efter en första tid i ÖFK som lämnade ett antal frågetecken bakom sig.

Colkett kan mycket väl vara den kreatör som ÖFK behöver för att låsa upp motståndarnas försvarslås, han har verktygen!

Ian Burchnall och hans stab har så här långt luftat i stort sett hela spelartruppen, dessutom har några provspelare fått chansen att visa upp sig. Matchningen har varit klok, belastningen har blivit rimlig, och de som fortfarande kämpar med sviterna av gamla skador (Keita, Mukiibi, Kroon) har kunnat träna på utan att behöva riskera nya motgångar.

Det betyder att ÖFK kommer till sitt träningsläger i Portugal med helt andra förutsättningar jämfört med hur det såg ut för ett år sedan; vid första lägret på Cypern hade många av de nya spelarna inte kommit på plats, andra drogs med skador eller var på landslagets januariturné och inte heller vid Spanienlägret hade man full styrka.

Jjag är helt övertygad om att Ian Burchnall känner ett helt annat lugn inför det här lägret och tävlingsspelet som inleds om bara några veckor (23 februari, Eskilsminne borta i Svenska cupen) i jämförelse med ett år tillbaka i tiden. Då var det jävligt rörigt i truppen!

Till sist; det kanske inte är nödvändigt men jag kan ändå inte låta bli: Vilken start på säsongen Nebiyou Perry har fått. 20-åringen, som blixtrade till i sin debut i somras mot AFC Eskilstuna men sedan inte visade så mycket mer, har fullständigt dominerat sin vänstersida mot såväl Giffarna som BP. Jag nöjer mig så men gissar att jag får anledning att återkomma i ämnet...