Det var en match med två olika ansikten, helt olika!

# En första halvlek med kontrollerad fotboll i lågt tempo, utan risktagande, där Häcken var det bättre laget.

# En andra halvlek med ”raggarfotboll”, med stort risktagande och fyra mål. Men även i det spelet var Häcken det bättre laget.

Men oavsett; ÖFK och Häcken spelade oavgjort 2–2 och ÖFK tog därmed årets första poäng hemma på Jämtkraft arena. Den kan nog visa sig betyda mer än någon kan ana!

Om man studerar matchprotokollet är det lätt att se att det hände betydligt mer framför Aly Keita i ÖFK-målet än hos hans kollega Peter Abrahamsson i Häckens bur.

Och nästan allt i den andra halvleken efter en första rond med bara en enda femstjärning möjligthet, den då Aly Keita gjorde en fullständigt fenomenal parad efter en Häckenhörna.

Men i den andra small det nästan på direkten;

# 50:e min: Jordan Attah Kadiri tar, omgiven av en rad Häckenförsvarare sats in i straffområdet, utmanar Joona Toivio, rycker ned mot kortlinjen och skickar in bollen framför Häckenmålet där Felix Hörberg hugger som en kobra, 1–0. Bra av Kadiri, bra av Hörberg – ett snyggt fotbollsmål!

Det heter ju att mål förändrar matcher och visst, men knappast så här:

# 57:e min: Eirik Haugan blir uppsnurrad av Leo Bergtsson ute till höger i eget straffområde, Bengtsson får skottutrymme och placerar den i Aly Keitas vänstra burhörna, 1–1.

# 60:e min: Oreda i hemmaförsvaret och Erik Friberg får möjlighet att skjuta från strax utanför strafflinjen. Bollen far som en projektil upp i Keitas vänsterkryss, ÖFK-målvakten är där med en hand men är chanslös att få bollen utanför stolpen, 1–2. (Den träffen tror jag att Friberg kommer att minnas en tid framöver...)

Häcken vände alltså matchen på tre snabba minuter, jag såg det inte komma och det tror jag inte heller att hemmaspelarna gjorde.

Det här var ju i ÖFK:s bästa del av matchen, det var här man lyckades få till en viss organisation i anfallsspelet och det var också här som man kunde behålla ett litet tryck mot Häckens mål.

Men uppenbarligen gav ÖFK:s ledningsmål ny energi till gästerna från Hisingen (istället för tvärtom), tempokranen skruvades upp och ÖFK-försvaret, som så här långt haft bra koll på Häckens inte alltför spetsiga anfallsspel, tappade både karta och kompass.

Och då kommer straffet omedelbart i dom här sammanhangen, det går inte att såsa till på egen planhalva!

Här var goda råd dyra för hemmalaget. Nya tränarteamet Pero Kapsevic/Amir Azrafshan valda att spela ut möjligheterna att byta in ny energi:

# 62:a min: Kadiri ut, Blair Turgott in.

# 63:e min: Sam Mansiro ut, Frank Ahrin in.

# 79;e min: Felix Hörberg ut, Henrik Bellman in – Isak Ssewankambo ut, Marco Weymans in.

Vilken betydelse det hade med fem nya krafter på banan (Nebiyou Perry hade ersatt Charlie Colkett några minuter efter Hörbergs 1–0-mål) kan vi naturligtvis bara spekulera i. Spelmässigt kunde jag väl inte se något specifikt förutom att pigga ben hade ersatt några riktigt trötta och slitna samt att Weymans inhopp gav nya möjligheter på vänsterkanten.

Men framförallt gav förändringarna ett kvitteringsmål;

# 83:e min: Hörna från höger, Marco Weymans trycker in bollen med sin vänsterfot och vid bakre stolpen har Häckenförsvaret tappat bevakningen på Noah Sonko Sundberg och hans nick sitter klockrent i bortre klykan. (Reprisbilder avslöjar Sonkos fina löpning som bäddar för friläget).

I en extremt jämn allsvensk tabell där lagen stjäl poäng av varandra och där även så här långt suveräna IFK Norrköping helt plötsligt kippade efter andan (4–2-förlust mot Sirius sedan man blivit sprungna sönder och samman, utslag av en minimal rotation så här långt ...?) känns den här räddade poängen ytterst värdefull.

Den ger också Kapsevic/Azrafshan lite välbehövlig syre, bortamatch redan på onsdag (Djurgården) och i stort sett ingen tid på sig att göra några stora ingrepp i spelet, bara putsa på detaljer.

Några noteringar från söndagskvällen;

# Simon Kroon och Kalpi Ouattara vilades helt den här gången, tillbaka i startelvan på onsdag!

# Det är mycket snack om Aly Keitas passningsfot. Jag hävdar att den håller hög kvalitet, åtminstone om jämför med andra målvakter. Men i matchinledningen var den illa kalibrerad, det måste sägas Och han måste sluta med att sätta den högra mittbacken (den här gången Eirik Haugan) i klistret med passningen ned i struten. Då hamnar ÖFK i trubbel, varje gång. Den bollen får inte slås!

# Thomas Isherwood hade en rad heta dueller med Häckens spets Gustaf Nilsson, det var två tungviktare som stötte på varandra. Jag vill påstå att Isherwood vann på knock out...

# Äntligen en liten framgång för Fleix Hörberg. Vid ledningsmålet fanns han precis i den yta där han ska vara men alltför sällan är. Alla vet ju att Hörberg sitter på massor av outnyttjad potential, men han har ju varit direkt feg i sitt kantspel i serieupptakten. .Var det här början till en islossning?

# Charlie Colkett var tillbaka i startelvan i en liten offensivare roll, åtminstone till att börja med. Men där blev han helt anonym, tempotorsk!

# Försöket med Ludvig Fritzson som wingback till vänster var förhoppningsvis bara ett försök i brist på annat?!

# För att inte tala om Sam Mensiro som en offensiv kraft på mitten. Det kändes sådär när jag såg den taktiska uppställningen. Det blev också sådär...

# Var det så att ÖFK fick lite hjälp av Häckentränaren Andreas Alm vid kvitteringsmålet 2–2? Alm gjorde där det klassiska misstaget att vid ÖFK-hörnan byta två spelare. Alla som varit i branschen vet att om det är vid något tillfälle (om det inte handlar om skador och bytet är påtvingat) som man inte ska byta så är det vid fasta situationer i närheten av eget mål, det är sedan gammalt. Alm bytte nu dubbla pjäser i ett drag – och tappade organisationen!

Till sist, här är ÖFK-poängen (skala 1–6): Aly Keita 3 – Felix Hörberg (79) 3, Eirik Haugan 3, Thomas Isherwood 4, Noah Sonko Sundberg 4, Ludvig Fritzson 2 – Isak Ssewankambo (79) 2, Rewan Amin 3, Sam Mensiro (63) 1 – Jordan Attah Kadiri (62) 2, Charlie Colkett (56) 1. Ersättare: Neboyou Perry (56) 2, Blair Turgott (62) 2, Frank Ahrin (63) 2, Henrik Bellman (79) och Marco Weymans (79) betygsätts ej.