ÖFK sliter med att hänga kvar i allsvenskan.

Att vara kvar i landets högsta serie är viktigt både vad gäller det fotbollsmässiga och de ekonomiska villkoren. Speciellt viktigt är det nu är det är så stor skillnad mellan bidragen i Allsvenskan jämfört med i Superettan. Det rör sig om ett bortfall på cirka 15 miljoner. Skulle det bli Superettan blir det ett hårt jobb för styrelsen och ev. vd att anpassa ÖFK till den nya ekonomiska verkligheten. Vi får räkna med att det kommer att bli en del spelarförsäljningar. Vi vill inte tänka på det. Vi är inte där.

Ingen tvivlar på att spelare och tränare, ja alla som jobbar runt laget och alla fans vill att ÖFK ska vara kvar i landets högsta division. Vi är stolta över att ÖFK och Östersund har ett allsvenskt lag, men ibland kan man undra om vi blivit hemmablinda? Det känns som om många är nöjda först när ÖFK spelar i Europa League? Daniel Kindberg, eller var det ÖFK:s förre ordförande Rolf Lohse yttrade en gång: - ”Folk blir inte nöjda även om ÖFK skulle vnns Champion League.” Kanske ligger det något i det?

Det gäller att vara rädd om det man har. Skulle ÖFK degraderas till Superettan så kan det ta många år innan ÖFK är tillbaka i Allsvenskan. För en så stor förening som Hammarby, vill jag minnas, tog det sex år. Rätta mig den som har koll. IFK Norrköping hade samma problem. Peking fick inte till sitt försvar. Man försökte och försökte, men det tog många år även för dem innan man lyckades kravla sig upp till allsvenskan.

Många säger att Superettan suger mera kraft än Allsvenskan ur spelarna. Ofta kan det vara tuffare tag i Superettan på bekostnad av tekniken. De senaste åren har det dock skett en viss förbättring. Superettan består numera mer av teknisk fotboll nu än tidigare. Champion Ship i England har haft samma problem.

Synen på fotboll har förändrats i Östersund med omnejd. Vi minns alla vad stort det var när ÖFK gick upp i Superettan efter vinsten mot Sirius på Studenternas IP i Uppsala. Då var alla glada och nöjda med Potter och grabbarna. Från nästan ingenting hade ÖFK lyckat med det största som någonsin hänt fotbollen i Östersund. Vi glömmer dock inte Opes och IFK Östersunds storhetstider. Det är viktigt att belysa.

När ÖFK gick upp i ouppnåeliga Allsvenskan fanns ingen begränsning på superlativen. Att det sedan blev Europa League var en dröm, en saga. Inte bara för oss Östersundare utan hela Europa hyllade och beundrade den lilla skidorten Östersund som gjort en denna fantastiska prestation. Östersund befann sig i ett rus.

Sedan vet vi alla det negativa som hände. Från att vara beundrade så blev ÖFK en hatad förening. De bästa spelarna, Potter och alla andra tränare slutade. Ekonomin var mycket svag. Det lade sig ett stort mörker över ÖFK. Det var ett under att ÖFK de året lyckades vara kvar i allsvenskan.

Det är följderna av detta som ÖFK befinner sig i dag. Den rätta glöden finns inte längre som det verkar hos vissa trots att ÖFK spelar i allsvenskan. Skadeglädjen visar sig hos klubbar och en del människor. ÖFK ger sig aldrig, så visst tar man sig ur svackan. Man jobbar hela tiden för att ÖFK ska få tillbaka sitt fina anseende.

Istället för att fira triumfer har ÖFK nu det föga avundsvärda jobbet att hålla sig kvar i allsvenskan. Det är ett hårt jobb som kräver mycket av kraft och inställning och framför allt så behöver man stöttning. Utan stöttningen blir det svårt för spelare och ledare att känna den rätta inspirationen. Jag läste nyss i ett medlemsbrev att Falkarna som man uttryckte sig; "handgripligen hade stöttat ÖFK". Det är bra.

Kom därför till Jämtkraft Arena i de kommande matcherna i höst för att visa att ÖFK:s spelare och ledare den uppskattning och stöd de är värda att få i sin svåra kamp.

Vi vill alla ha ett allsvenskt lag i Östersund. Det är stort och även viktigt för att ha som avstamp för den fortsatta kampen för att göra ÖFK till ett lag som kan börja närma sig Europa League igen. De målsättningen får vi aldrig överge.