2–0 mot Härnösand i Svenska cupen i tisdags och så 3–0 i eftermiddag mot Örebro SK i Allsvenskan. Två bra resultat och som omstart efter landslagsuppehållet kan vi skriva in ytterligare en fin ÖFK-vecka i raden av många andra.

Insatserna påminner också till stor del om varandra även om de utfördes på två helt olika planeter, det går ju inte direkt att jämföra Härnösand och Örebro SK.
Men.
Man måste göra jobbet för att nå resultat, oavsett motstånd. Det går inte att fuska.
ÖFK gjorde jobbet i Härnösand i andra halvlek, det gav en seger som var väldigt viktig för nästa säsong.
Det gjorde ÖFK också i första halvlek mot Örebro (tre mål på åtta minuter…). Det ger fortsatt chans på en av Europaplatserna i Allsvenskan.

Men ÖFK fuskade också i två halvlekar, första i Härnösand och i den andra mot Örebro. Det var 2 x 45 minuter där man inte var beredd att jobba det där lilla extra som behövs. I Härnösand hade det ingen större betydelse eftersom motståndet inte var tillräckligt bra. Mot Örebro såg målvakten Andreas Andersson till att 3–0-ledningen aldrig hotades på allvar. Andreas svarade för en handfull fina ingripanden, var hemmalagets främste och hade dessutom marginalerna på sin sida (två stolpträffar).

Jag måste medge att jag blev bekymrad när jag såg hur Graham Potter formerat sin startelva mot Örebro. Jag trodde på starkaste möjliga uppställning efter uppehållet, vad som stod på spel i serien och med tanke det som väntar på torsdag (Athletic Bilbao). Men Keita, Tom Pettersson och lagkaptenen Brwa Nouri var placerade på bänken, Ghoddos, Mukiibi, Somi och Aiesh vilades helt, mer eller mindre skadade. Istället skickade Potter ut en skapelse som vi inte sett tidigare den här händelserika sommaren.
Men det gick bra det med. Riktigt bra. Min oro var helt obefogad. Första halvlek var en av de trivsammare vi haft på Jämtkraft arena; spelet, tempot, målen.
I tabellen låg ÖFK placeringen bättre än ÖSK. På planen var skillnaden betydligt större. Hemmalaget bjöd sina supportrar på fotbollsgodis i 45 minuter och tvingade Örebro till krishantering mitt i halvleken för att stoppa blödningen.

I andra halvlek tog hemmalaget aldrig tag i grejerna (som vi brukar säga i travets värld) och då var det Örebro som var det bättre laget. Det syns också i matchfaktat: Ett ÖFK-avslut efter pausfikat, åtta för gästerna. Några var dessutom riktigt vassa men, som sagt, hemmalaget hade en inspirerad Andreas Andersson i buren.

Några noteringar;
# 18-årige Frank Ahrin fick till sina egen, min och många andras överraskning chansen från start.Facit: Ett mål (på nick, hur gick det till men den storleken?), en målgivande passning och utmärkt spel i första halvlek. Kom bort efter paus då fysiken inte räckte när Örebro stängde till sitt försvarsspel.

# Johan Bertilsson får alltmer förtroende och tackar för det med att göra mål. Två stycken den här gången. Första (1–0) var en riktig läckerhet, både löpningen och avslutet höll högsta kvalitet. Det andra (3–0) var betydligt enklare, buren var tom sedan bröderna Sema (Ken & Maic) och Örebromålvakten Oscar Jansson kraschat och låg utslagna vid straffpunkten. Men en fotskada i mitten av andra halvlek kan betyda trubbel för Johan de närmaste veckorna.

# Apropå bröderna Sema; det är ingen tvekan om vem som vann den matchen. Ken var inblandad i två av hemmamålen och var en ständig källa till oro för Örebroförsvaret.

# Sotirios Papagiannopoulos var åter en rese i hemmaförsvaret. Han gjorde pulvermos av Örebros toppforward Kennedy Igboananike.

# Jag ger högt betyg även till Sam Mensiro. Han är väldigt ofta befriande rejäl i sina ingripanden.

# Curtis Edwards är Potters egen lilla potatis, användbar till det mesta. Den här gången fick han börja som vänster wingback. Det gick bra även det, särskilt som han ser ut att trivas i närheten av Ken Sema. Det var Edwards som stack bollen i djupled före Semas inspel vid 2–0-målet. De har haft många fina samarbeten den här sommaren och hösten.

# Ludwig Fritzson hade många fina intentioner men saknade tajmingen i Örebros straffområde.

# Jamie Hopcutt löper och löper, skapar fina möjligheter men det står alltid en motståndare i vägen när bollen ska rulla över mållinjen. Måltorka sedan matchen mot Galatasaray. När är det proppen ur?

# Dennis Widgren blandade och gav i vanlig ordning. Nu vill jag gärna se Dennis hålla ihop spelet i 90 minuter, det är dags att ta det klivet!

# Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. ÖFK:s hörnor är för dåliga!

Till sist; nu laddar vi för torsdagens Europafest. 5.000 kom till dagens match, mot Bilbao blir vi ytterligare 3.000. Vilken fest! Och så finns det folk som lägger sin energi på att klaga över att ÖFK inte har något damlag. Men å andra sidan, jag är inte förvånad. Inte ett dugg!