Alla matcher är viktiga, det kan vi alla vara överens om. Men vissa är faktiskt viktigare än andra. Som exempelvis ÖFK:s möte i kväll mot Helsingborg.
Tre poäng kan faktiskt ge ÖFK en form av momentum redan i den sjätte omgången; efter kvällens fyra matcher kan serien börja skikta sig. ÖFK slår Helsingborg och AIK vinner borta mot IFK Göteborg (två ”rimliga” resultat) och vi har fem lag (Djurgården, Malmö FF, Elfsborg, ÖFK och AIK) på 11 poäng och ett sjätte (Häcken) poängen efter.
Det skulle väl se trevligt ut, eller hur?
Men oavsett kvällens resultat; det kommer inte att skilja mer än sju poäng mellan första och sista lag efter sex omgångar. Anledningen till den jämna tabellen är naturligtvis alla oavgjorda matcher, 13 kryss på 44 spelade matcher så här långt.

***
Jag var, trots 1–0-segern mot AFC Eskilstuna i onsdags, kritisk mot ÖFK:s spel. Det kanske ni noterade... När jag sedan såg om matchen lugnade jag ned mig något, det kanske inte var fullt så illa som jag påstod direkt efter slutsignalen. Första halvleken såg väl ut som många andra den här våren, ett kontrollerat ÖFK-spel utan spets. Däremot var den andra halvan precis så dålig som jag först hävdade!
Anledningen till min negativa totalbild kan ha varit inledningen; under matchens första 70 sekunder fumlade ÖFK bollen över sidlinjen vid tre tillfällen (Dino Islamovic,Sam Mensiro och Isak Ssewankambo). Sånt kan jag få spunk av, det minsta man kan begära av professionella yrkesmän är fullt fokus från avspark!
Men oavsett; jag rekommenderar gärna att kolla om matcher när möjligheten finns. Då ser man att det aldrig är så dåligt som man påstår. Men heller aldrig så bra! (Det sistnämnde lät ju jättetråkigt...)

***
Om jag satt mina betyg efter ”omtitten” så hade Tesfaldet Tekie och Curtis Edwards fått en något högre siffra! I övrigt hade jag inte ändrat något.

***
Jag brukar med jämna mellanrum kolla hur spelarna betygsätts av sofascore.se (en av de sajter där man rent objektivt sammanställer en rad parametrar som mynnar ut i ett betyg på prestationen). Topp i ÖFK så här långt är målvakten Aly Keita. Han ligger trea i målvaktsligan, före sig har han bara Djurgårdens Tommy Waiho (som spelat två matcher) och Falkenbergs Johan Brattberg (en match). Keita har högsta snittbetyget av seriens ”förstemålvakter”! Peter Abrahamsson, Häcken, och Oscar Linnér, AIK, följer närmast.
Av ÖFK:s utespelare har Sam Mensiro (två matcher) högsta betyget så här långt, Ravel Morrison och Curtis Edwards (båda fyra matcher) ligger strax efter.
Allsvenskans bästa spelare efter sex omgångar, enligt sofascore.se, är Djurgårdens nye norrman på högerbacken, Aslak Fonn Witry. Trots att han fick sämsta betyget av banans samtliga aktörer i söndagens derby mot Hammarby!

***
Apropå derbyt på Tele2, domaren Andreas Ekberg hade nog tagit med sig en alldeles egen regelbok till den här matchen. Satan vad det small, det var fulspel i nästan varje duell! Ekberg delade ut sju gula kort. Men tydligen hade han lämnat det röda i omklädningsrummet, i varje fall fick vi inte se det trots att vi borde. Men kort sammanfattat; vi kan inte ha en nivå för Stockholmsderbyn och en annan för övriga matcher. Det funkar inte, vad har spelarna och vi som tittar på då att förhålla oss till?

***
Jerell Sellars ”drog en baksida” i onsdagens match i Eskilstuna och lårskadan var tydligen så pass omfattande att han ser ut att missa resten av vårsäsongen. Även Ravel Morrison tvingades kliva av i onsdags, kraftigt haltande efter en fotskada, och missar förmodligen kvällens match. Däremot kan vi räkna med att såväl Tom Pettersson som Hosam Aiesh är matchklara till kvällen.
Jag gissar på den här startelvan: Aly Keita – Isak Ssewankambo, Noah Sonko Sundberg, Tom Pettersson, Thomas Isherwood – Charlie Colkett, Tesfaldet Tekie, Curtis Edwards – Hosam Aiesh, Dino Islamovich, Jamie Hopcutt.

***
ÖFK:s hörnor är fortfarande lika usla som under Potter-tiden. För femtielfte gången; inåtskruvade och pressde mot den första stolpen (där ska Sonko, Tom P och Isherwood ta fighten). Svårare än så är det inte.

***
Till sist; söndagens mest intressanta fotbollshändelse i länet utspelade sig på facebook där förre ÖFK-ordföranden Rolf Lohse (för de historielösa, Lohse var mannen bakom hela ÖFK-projektet för snart 25 år sedan!) var ovanligt frispråkig (han har ju legat lägre än havsnivån om ÖFK sedan brytningen med Daniel Kindberg och klubben för snart tio år sedan) när han påtalade det orimliga i spelarnas vägran att tala med ÖP:s reportrar i samband med matcher. ”För att inte skada ÖFK ytterligare måste spelarna omgående sluta upp med sitt närmast pubertala beteende. Om inte detta sker måste styrelsen gå från tafatthet och handlingsoförmåga till handlingskraft och se till att relationen med ÖP normaliseras”, skrev ÖFK-grundaren bland annat.
Lohse har naturligtvis alldeles rätt. Det här är en strid som spelarna aldrig kan vinna och därmed skadas klubben för varje dag den pågår (det är bara att kolla det vikande publikintresset, hur mycket är det i minskade intäkter?). Det är bara att svälja de eventuella överord som använts, släppa på prestigen och uppträda professionellt.
Man behöver inte älska varandra. Men man måste acceptera varandras roller!
För övrigt skulle det vara ytterst intressant att höra Rolf Lohse (som bekant, advokat till yrket...) tala klartext om hela Kindberg-gate. Så här långt har han, mig veterligt, bara skickat iväg några implicita men välriktade giftpilar mot sin förre vapendragare, också det på facebook.
Då skulle vi också, förhoppningsvis, få veta vad som hände när Lohse bröt med Kindberg/ÖFK. Men det är kanske för mycket begärt, varken vi eller klubben behöver mer just nu!
Men tre poäng skulle sitta fint en sådan här kväll...