”Detta, jag nu skriver, är väl som att svära i kyrkan, men det ser ut som att Daniel Kindbergs betydelse för ÖFK:s resultat har varit väsentligt större än någon kunnat tro. Sedan han officiellt bortkopplats har ÖFK bara tagit en poäng. Den mot Häcken hemma.
Speeden i benen hos samtliga spelare och fantasin i anfallsspelet har i stort sett saknats. Försvarsspelet har dessutom inte fungerat alls i de senaste tre matcherna.

När dessutom mittfältet inte heller fungerar blir det riktigt allvarligt. Ta till exempel, den senaste matchen mot Djurgården. Tekie vänder konstant upp med bollen på fel fot, spelar ofta korta lösa passningar, som enkelt kan tas om hand av motståndarna. Ett klart riskbeteende. Denna gång gör han dock ett mål, till skillnad från matcherna mot Häcken och Hammarby, där han vänder upp med fel fot, blottar sig, ger motståndarna därmed möjlighet att ta ifrån honom bollen och göra mål. Colkett är alldeles för enfotad med sin vänster. Rewan Amin har inte speeden.

När det gäller press på motståndare och försvarsspelet i stort så undrar jag vad dessa tre håller på med. Tekie går aldrig in i en närkamp. Visserligen är han fysiskt tunn, men viljan borde dock kunna försätta berg, men inte. Hans presspel är under all kritik. På det sätt han gör det, så kan han lika väl stå stilla. Colkett och Amin försöker, men får för lite framgång.

Backarnas arbete är jag dock mest nöjd med, även om det stundtals klickar även här. Till sist har vi våra offensiva spelare. Hosam Aiesh står i alla fall för den lilla fantasi som finns. Hans inspel i straffområdet kan bli bättre. Generellt saknas spelsinne, det vill säga kunna läsa vad som händer i nästa moment, vara där och agera, när det händer. Inte vänta och konstatera vad som hänt och sedan agera. Då är det ofta för sent. Sammanfattningsvis har jag under maj månad, förutom vissa nämnda speltekniska detaljer, skönt viss uppgivenhet samt bristande engagemang bland spelarna. Kryddat med lite surmulenhet, som visat sig i onödiga varningar för till exempel Dino och Isherwood. Detta har påverkat lagspelet i stort. Det fattas något som kittar ihop individuella spelare och lagdelar och gör ÖFK till ett vinnande lag igen.

Vad har då Kindberg med detta att göra? Han tränar ju inte laget. Har aldrig gjort det. Han coachar inte laget under matcherna. Vare sig nu eller tidigare, men däremot var han tidigare närvarande. Synlig för alla. Spelare, ledare som publik. Deltog i omklädningsrummet före och efter match. Klappade om spelare före match och efter.

Kan det vara så att det är just detta som saknas? Ett tydligt engagemang från en betydelsefull ledare i klubben. Vem kan då axla den rollen idag? Det vill säga, vara en engagerad ledare med tydlig utmanande vision i kombination med vilja och kraft att nå den samt förmåga att få alla att tro att det är möjligt.”