Den 5:e juni skrev jag lite funderingar runt skadeläget i ÖFK. Lagledningen hade även uttalat att uppehållet utifrån den befintliga skadesituationen mm kommer lämpligt. Efter matchen 190629 mot IFK Göteborg visar det sig att situationen fortsatt är bekymmersam. Jag vill därför fördjupa mina tankar runt detta.
Det är alltså inte utan att jag undrar hur det kan komma sig att så många spelare i ÖFK är skadade och det samtidigt. Dessutom är det ett fenomen som varat under lång tid. Till och med innan Ian Burchnall blev tränare. Det vill säga med flera samtidigt skadade spelare. Skadeläget verka ju även vara relativt värre än i andra allsvenska klubbar, vilket borde utesluta underlaget (= konstgräset) som orsak. Flera andra av dessa klubbar har ju också konstgräs.
En ytterligare faktor är de långa rehabtiderna. Jag kan faktiskt inte påminna mig en skadad spelare, där spelaren återkommit, i spelbart skick, inom maximalt en vecka. ( Kanske har jag missat någon, men det har i vart fall inte varit vanligt förekommande).
Frågan eller egentligen frågorna kvarstår alltså:
Varför är det alltid många spelare skadade? Varför så långa rehabtider? Fråga nummer 1 ovan lämnar jag tills vidare obesvarad. Jag kan naturligtvis spekulera i orsaker, men det leder knappast någonstans. Däremot bör någon ta tag i frågeställningen och verkligen bottna i orsakerna.
Fråga nummer 2 vill jag dock kommentera. Inte för att jag är medicinsk kunnig eller har mer än ordinära fysiologiska kunskaper, utan för att jag, sedan min tid som fotbollstränare, har mångårig praktisk erfarenhet av skador och rehab. Jag har tränat ungdomslag, herrjuniorer, herr och damseniorer, dock på en beskedligare serienivå än allsvenskan.
Uttänjda ledband, blödningar i mjukdelar, (t ex typ lårkakor) och muskelskador i allmänhet är ju vanliga skadetyper. Det finns givetvis värre skadetyper såsom trasiga korsband, benbrott, hjärnskakningar mm. Dessa senare skadetyper kräver normalt lång rehabiliteringstid och det är inget konstigt med det. Det jag ifrågasätter är rehabiliteringstiden för mjukdelsskadorna. Jag vet inte exakt vilka diagnosticerade skador de drabbade ÖFK-spelarna har, men jag tror mig ana att nämnda mjukdelsskador finns bland dem.
Vila är ju ett vanligt botemedel. På min tid var t ex läkarordinationen för uttänjda ledband sex veckors vila. Sedan kunde försiktig träning påbörjas. För övriga mjukdelsskador var vilotiden varierad beroende på skadetyp. Tid är ju kritisk för en idrottare. Rehabtiden bör därför vara så kort som möjlig. Jag hade svårt att acceptera vila som enda åtgärden, utan sökte även andra behandlingsmetoder. Allt för att snabba på rehabiliteringen. Det fanns även då naprapater, ultraljud, kylbehandling, kall och varm behandlingar mm att tillgå.
Låt mig bara nämna en situation där en av mina seniorspelare på kvällen i en tisdagsmatch drabbades av stukning i fotleden, dvs uttänjda ledband med påföljande mjukdelsblödning. Hon spelade matchen färdigt, trots skadan. Direkt efter matchen fick hon högläge och kylpåsar runt ankeln. Detta för att begränsa skadan. Nästa match var påföljande helg. En viktig match för tabellplaceringen. Den skadade spelaren var vår libero, en mycket betydelsefull spelare för laget. Läkarordinationen blev sex veckors vila, men jag och spelaren var överens om att sätta in allt vad som den tidens medicinska och fysiologiska kunskap kunde erbjuda och det redan från onsdag morgon. Vi satte inga förhoppningar om att få henne i spelklart skick till kommande match, men vi ville inte heller acceptera en lång rehabiliteringstid.
Hon genomgick fler gånger per dag chockbehandlingar med värme och kyla. Dessutom även ultraljud. När det blev dags för nästa match, bara drygt fyra dygn senare ville hon pröva att värma upp för att se om hon skulle kunna spela. Hon väljer att spela och genomför matchen på ett mycket bra sätt. Hon hade inte heller några skadekänningar överhuvudtaget därefter. Jag har faktiskt, vare sig före denna händelse eller därefter, någonsin hört om en motsvarande rehabiliteringstid för denna typ av skada. Det var som ett mirakel hände. Oaktat om det var ett mirakel eller inte så förkortades rehabiliteringstiden från många veckor till mindre än en. Min fundering är därför om ÖFK försöker göra allt som går för att få spelarna spelbara. Min verklighet har visat att gamla rehabsanningar starkt kan ifrågasättas.” |