Det gick bra när tungviktare som IFK Göteborg (1–1), IFK Norrköping (2–1) och Malmö FF (0–0) kom till Jämtkraft arena. Med ett stort fighterhjärta, utmärkt kampmoral, bra försvarsspel, en suverän Aly Keita i målet samt en del portion tur skrapade ÖFK ihop fem mycket viktiga poäng.
Men när seriens slagpåse AFC Eskilstuna kom på besök och man själva skulle bli det spelförande laget gick det fullständigt åt helvete. 1–2 är ett hemskt resultat på mer än ett sätt. Det är en förlust som även kan knäcka moralen och som absolut gjorde tränaren Ian Burchnall några år äldre. Jag tyckte att ÖFK-tränaren såg väldigt plågad ut när han mötte pressen efter slutsignalen, i varje fall har jag inte sett honom så sammanbiten som i eftermiddags. Det här var ett resultat han definitivt inte ville ha, en prestation som han definitivt inte ville se.
Vissa förluster är tyngre än andra. Det här var en sådan, absolut.

Athletic Eskilstuna kom till Östersund med ett fullständigt uselt bortafacit, en futtig poäng på åtta försök (0–0 i ”nattmatchen” mot Sundsvall för en dryg månad sedan) och 4–18 i målskillnad. Lägg därtill 1–6 mot Hammarby på hemmaplan i senaste omgången och sistaplacerad i tabellen. Självförtroendet borde därför ha legat någonstans i höjd med havsnivån inför resan till Östersund och en erkänt svår bortamatch...
Det kunde ÖFK inte utnyttja.
Inledningen var dock lovande, nye Nebiyou Perry (19 år) angav tonen med sin attackvilja ute till vänster och såväl Jamie Hopcutt som Dino Islamovic hade utmärkta möjligheter tidigt i matchen. Men efter Eskilstunas 0–1 (16:e minuten, klassmål av MFF-lånet Adi Nalic) drabbades ÖFK av pyspunka. Energin rann ur laget samtidigt som de tekniska misstagen blev allt fler. Många av spelarna uppträdde med träben i bollbehandlingen, det var stundtals rent plågsamt att se hur man fumlade med bollen.

Ett litet hopp tändes dock strax före pausvilan då Hosam Aiesh stötte in kvitteringsbollen 1–1 efter förarbete av Jamie Hopcutt och Dino Islamovic, faktiskt en av få organiserade hemmaattacker i den första halvleken efter den lovande inledningen.
Lite bättre fart blev det i öppningen av den andra ronden. Helt klart hade Ian Burchnall kommenderat full fart framåt, inte minst lagkaptenen Tom Pettersson tog några mycket inspirerande initiativ på vänsterkanten. Men attackerna gav ingen utdelning och ganska snart var till tillbaka i pyspunkalunken där inte mycket hände i och kring Eskilstunas straffområde.
Desto farligare var det nere hos Aky Keita när gästerna skickade iväg några sylvassa kontringar. Men avsluten höll inte samma kvalitet, tur för hemmalaget.
Det gällde dock inte när Adi Nalic tre minuter och 25 sekunder in på övertiden skickade in Eskilstunas segermål bakom Aly Keita. Gästerna utnyttjade ett misslyckat hemmapass, kontrade snabbt och när Nalic utmanade Tom Pettersson samtidigt som han skapade sig skottutrymme för sin högerfot andades det klass hela vägen. Även om Tom P kunde ha varit vassare i sitt försvarsjobb så är det sällan man ser den typen av avslut som Nalic serverade, det var internationell touch över den manövern.

***
Här är några noteringar;
# Mitt i bedrövelsen presenterade dock ÖFK ett ytterst intressant nytillskott. Nebiyou Perry. fostrad i AIK, vidareutbildad i Köln och nu utlånad från Trelleborg i Superettan, var en ytterst trevlig bekantskap. Det är sällan man ser en debutant ta för sig så mycket som Perry nu gjorde under de 74 minuter han fick. Den ende i hemmalaget som var riktigt bra!

# Ronald Mukiibi har haft en fullständigt misslyckad säsong. En skada tidigt i vintras förstörde större delen av våren, när han väl kom till spel blev det afrikanska mästerskapen. Och nu...? Dassigt försvarsagerande och väldigt få bidrag i offensiven. Om ÖFK ska få någon ordning på sitt spel måste spelare typ Mukiibi börja leverera, det här ser helt formlöst ut.

# Eirik Haugan fortsätter att utvecklas. Stabilt försvarsspel ända fram till att han tvingades ge upp för kramp(?) efter drygt 80 minuter.

# Även om Tom P inte gjorde sin bästa försvarsinsats vid Eskilstunas segermål och stundtals hade svårt att få tag på sin närmaste motståndare (Gustav Jarl) måste man beundra ÖFK-kaptenens inställning.

# På mittfältet saknas just nu de offensiva kvaliteterna, någon som kan operera centralt bakom anfallslinjen, Det finns ingen som vinner den ytan, ingen som tar hand om neddimpande andrabollar, ingen som hugger i en snabb press för att vinna tillbaka förlorad boll. Därför är ÖFK-anfallen numera så korta, förlorad boll är förlorad boll.

# När ÖFK i mitten av den andra halvleken fick en frispark i kanonläge, lite till höger cirka 22 meter från mål (bättre kan det inte bli) och som upplagt för en vass vänsterskytt (Colkett, Islamovic) hade någon snilleblixt (vem?) kommit på att göra en ”variant” med fyra inblandade spelare. Det är ju så huvudlöst så att man häpnar. Naturligtvis blev det pannkaka av det hela, det stod ju i manuskriptet...

# Jamie Hopcutt tog massor av fina löpningar. Men till absolut ingen nytta, just nu är tajmingen noll och bollen studsar och far åt alla håll och kanter. Och hur han kunde undgå att komma till avslut i den första tidiga attacken är för mig en gåta, inte minst med tanke på Hopcutts vassa målhistorik.

# Apropå tajming. Det stämde, i ärlighetens namn, inget vidare för Hopcutts anfallskamrater Islamovic och Aiesh heller.

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 2 – Ronald Mukiibi (74) 1, Eirik Haugan (81) 3, Noah Sonko Sundberg 2, Tom Pettersson 3 – Rewan Amin 3, Charlie Colkett 2, Nebiyou Perry (74) 4 – Hosam Aiesh 1, Dino Islamovic 1, Jamie Hopcutt 1. Ersättare: Ludvig Fritzon (74) 1, Marco Weymans (74) 2, Thomas Isherwood (81) spelade för kort tid, betygsätts ej.

Till sist; ÖFK:s tekniske direktör (jag gissar att det ska vara typ sportchef) David Webb lämnade i veckan klubben för nya uppgifter i Huddersfield i den engelska andraligan. Bra så, jag har aldrig tyckt att frånvarande chefer är någon bra lösning. Och är det något som Webb har varit så är det frånvarande. Eller som en spelare sa till mig i veckan: ”Webb, honom har vi inte sett...” Dessutom hävdar ÖFK-källor att han vari inte speciellt billig, heller.