1–2 mot Levanger FK (den norska tredjedivisionen) och 3–2 mot nyblivna Superettanklubben Umeå FC är inte mycket att stimma om. Resultat och prestation låg inte i fokus för ÖFK den här helgen, det viktiga var att ge så många som möjligt i truppen en chans att spela 90 minuter för att vara redo när tävlingssäsongen drar igång på söndag, Svenska cupen och bortaspel mot Eskilsminne IF (division 1-förening från Helsingborg).

Men några slutsatser är i alla fall lätta att dra;

# ÖFK har inte material som räcker för att spela med två uppställningar varken när det gäller numerär eller kvalitet. Därför blev det också två rätt dassiga fotbollsmatcher, allrahelst som inlånade ersättare (som säkert gjorde sitt allra bästa) har en lång väg att vandra innan de når allsvensk nivå (nu var jag snäll...).

# Ingen av de ÖFK-spelare som har en bit upp till startelvan (eller en plats på bänken) tog chansen att förbättra sin position i gruppen. Inte en enda!

# Rewan Amin var ensam om att visa knallform, igen. Insatsen mot danska ligatrean Århus i Portugal följdes nu upp med ytterligare en fullpoängare mot Umeå. Det lyser av spelglädje i Amins uppträdande, han fick dessutom göra sitt första mål i ÖFK-dressen (en straff) och frågan är inte om hans frisparkskanon i slutet av den första halvleken även den passerade mållinjen?

Jag tror inte att Ian Burchnall ligger sömnlös och grubblar över vilken elva han ska starta med mot Eskilsminne, i varje fall om alla spelare är tillgängliga (Charlie Colkett och Noah Sonko Sundberg avstod spel i helgen, ”säkerhetsåtgärd”). I mina ögon behöver nog ÖFK-tränaren bara fundera på två positioner till höger; Sam Mensiro eller Ronald Mukiibi som högerback, Felix Hörberg eller Blair Turgott till höger i tremannaanfallet?

Aly Keita är gjuten i målet (även om det inte var någon imponerande insats mot Levanger, det ska gudarna veta), Sonko bildar mittbackspar med Thomas Isherwood medan Marco Weymans just nu är given som vänsterback.

Valet av högerback? Ja, eftersom ÖFK ska vara det spelförande laget (så måste det väl bli?) faller det på Mukiibi, alla dar i veckan!

På mittfältet spelar formkortet Rewan Amin tillsammans med Isak Ssewankambo och Charlie Colkett. Om Colkett inte hinner bli spelklar får Frank Arhin eller Ludvig Fritzson chansen, Ahrin hade pigga ben men en slarvig passningsfot i söndagsmatchen medan Fritzson var ÖFK:s största offensiva hot från sin mittfältsposition i förlustmatchen mot Levanger (dunkade också in ÖFK:s tröstmål med en riktig rökare från strafflinjen).

Längst fram tror jag att Burchnall ger trion från söndagsmatchen (Turgott, Jordan Attah Kadiri och Simon Kroon) ytterligare en möjlighet. Turgott hade visserligen svårt att komma till egna avslut mot Umeå men var trots allt inblandad i förspelet till de två första målen, Kadiri gjorde mål även den här gången och även Kroon hamnade i målprotokollet.

Felix Hörberg utmanar om högerpositionen men, som jag skrev efter Århusmatchen, ser han ut att fortfarande ha vinterpälsen på sig; klippet i steget är inte riktigt där och det händer väldigt lite i hans spel kring motståndarnas straffområde. Det räcker inte med några bra inspel per match, Hörberg måste hota mycket mer!

Om jag skrivit de här raderna för ett par veckor sedan hade Nebiyou Perry varit stenklar i startelvan. Det är han inte nu, Han såg seg och trög ut i Portugal och det intrycket förstärktes i lördags. Perry behöver lätta fötter för att hans spel ska vara framgångsrikt, annars blir han ett lätt byte för motståndarförsvaren. Men Perrys tid kommer – när Burchnall lättar på träningen!

Det är så här jag ser på läget i ÖFK efter den inledande förberedelsefasen. Nu går vi in i cupspelet. i sämsta fall stannar det vid tre tävlingsmatcher men givetvis hoppas jag på en fortsättning efter gruppspelet (Gais och Häcken är övriga två motståndare i grupp 6). Vi vet ju alla hur kul det kan bli...

Hur Burchnall tänker får vi ett första svar till helgen.

***

Förra veckan small det från alla håll: styrelseledamöterna Britt Bohlin, Maria Wilén och Peter Rung ställde sina platser till förfogande inför årsmötet om en knapp månad efter krav från tunga sponsorer, Maria Wilén (som också är ordförande i ÖFK:s elitbolag) kallade en av klubbens största gynnare (Nils Åke Hallström) för ”ett popcorn”, Peter Rung beskrev Daniel Kindberg som ”föreningens stora svaghet” samtidigt som Kindberg i ett par svavelosande facebookinlägg sågade sittande ÖFK-styre och vd:n Lennart Ivarsson i höjd med fotknölarna. ”Vanskötsel” är Kindbergs beskrivning av nuvarande styrelsens insats.

Alla sköt på alla, nu inför öppen ridå, och de närmaste veckorna kommer att bli oerhört intressanta (och då tänker jag inte på den sportsliga biten...). Borgfred efter årsmötet? Inte en chans, oavsett hur bra valberedningen lyckas i sitt jobb.

***

Det har ju spekulerats i att Ghoddos-affären skulle, vid ett negativt utfall i CAS, bli spiken i ÖFK-kistan. Men frågan är om klubben ens tar sig fram till ett avgörande i idrottens skiljedomstol? Det där sponsorlöftet på 15 miljoner (från ett brittiskt bolag?) som ÖFK trollade fram ur rockärmen inför Överklagandenämnden och som räddade elitlicensen och den allsvenskan platsen, riskerar så länge pengarna lyser med sin frånvaro. att framställa klubben som värsta sortens bluffmakare.

Fram med stålarna, ÖFK! Både för trovärdigheten (som verkligen inte tål något mera) men framförallt för överlevnaden (enligt Daniel Kindberg går klubben i konkurs i slutet av april om inte dom här pengarna omedelbart landar på ÖFK:s konto och där har nog DK koll på läget).

***

Jag såg i höstas att ÖFK, bland annat tillsammans med supporterföreningen Falkarna, ville plocka bort stolarna på stora delar av kortsidesläktarna men tänkte inte så mycket på det. Men när jag nu ser resultatet blir jag bekymrad. Fan, så fult! Hela anläggningen ser plötsligt ut som ett rivningsprojekt.

Jag har alltid tyckt att Jämtkraft arena varit ett ofärdigt bygge (som många andra av kommunens idrottsanläggningar, känt sedan gammalt) men att det började likna något när stolarna monterades på kortsidorna inför Europaspelet. Det gick att visa upp arenan inför övriga fotbolls-Sverige (och Europa) utan att behöva skämmas. I en framtid såg jag också möjligheter att bygga in de öppna hörnen och så småningom även få tak över kortsidorna. Därmed också ett riktigt fotbollsstadion.

Men nu?
I det här skicket kommer jag att blunda varje gång tv-bilderna kablas ut från Jämtkraft arena.

Uppenbarligen var det några som tänkte men tänkte riktigt fel. Så här får en allsvensk arena inte se ut!