Frågan är bara; vad är sämst?

# Hemmastatistiken: Futtiga tio poäng på femton matcher efter två segrar, fyra oavgjorda och tio förluster.

# Avslutningen: Fem raka förluster (just nu) eller sex förluster på de senaste sju matcherna och 20 insläppta mål (från att ha haft seriens tätaste försvar i 22 omgångar...)

Ja, det är bara att välja.

0–4 mot IFK Göteborg i årets sista strid på Jämtkraft arena var sannerligen inte mycket att flina åt. En bra öppning i båda halvlekarna betyder naturligtvis inte ett skvatt när det hela slutar i att man har blivit nedbankad i skoskaftet för femte matchen i rad.

Men egentligen måste det här sättas in i ett ännu större sammanhang för att bestämma sig för var ÖFK står just nu. Då räcker det inte bara med att titta på ett uselt hemmafacit och en trist avslutning.

Vi måste ta ett helhetsgrepp och backa bandet tillbaka till mitten av maj förra året, debaclet mot Hammarby på Tele 2 arena och vad som sedan presterats.

Då kommer vi betydligt närmare sanningen och den är inte rolig att berätta:

# Efter det var ÖFK Allsvenskans i särklass sämsta lag säsongen 2019 och klarade kontraktet med minsta möjliga marginal.

# Efter första tredjedelen i årets serie låg ÖFK sist i tabellen.

# Och med den här avslutningen är man nog sämst också i den sista tredjedelen.

Kvar blir då bara tio-tolv matcher mitt i den här säsongen då ÖFK hittade rätt med suveränt målvaktsspel, starkt försvarsspel och snabba omställningar som gav osannolikt god utdelning. ÖFK framstod som seriens formstarkaste lag och de mest rättrogna supportrarna började yra om Europaspel.

Men det var inte sanningen, det var bara en illusion (som dock räckte till ett nytt kontrakt, tack!).

När 29 omgångar nu är spelade, bara en match återstår (svenska mästarna Malmö FF på bortaplan) och plussar på stora delar av fjolåret så blir i alla fall min bild glasklar;

Spelarmaterialet är inte bättre!

Ni som följt mina krönikor har givetvis sett att jag har hävdat den åsikten vid ett antal tillfällen medan många andra hellre lagt skulden på exempelvis förre tränaren Ian Burchnall (fick sparken efter omgång 7).

# Burchnall hade naturligtvis sina brister (bland annat tjurade han på med den fullständigt hopplösa idén med possessionspel kring det egna straffområdet). Men Burchnall var ju ingen trollkarl.

# Ersättaren Amir Azrafshan är ingen trollkarl han heller även om det var många som hävdade det efter den starka inledningen. Men efter ytterligare några veckor vet vi bättre och kan nyktert konstatera att det ser inget vidare ut när vi lägger ihop ett plus ett.

Insatsen mot Göteborg – även om den i praktiken inte hade någon betydelse medan matchen betydde ”allt” för Blåvitt – var bara en trist upprepning av många svaga insatser under oktober och november.

Det här är helt enkelt inte allsvensk kvalitet

Och det gnager mest: Med värvningsstoppet får vi leva med den här truppen (minus några förmodade förluster...) ytterligare en säsong. (Det här ska jag utveckla ytterligare när jag summerar 2020).

Här är några noteringar;

# Det viktigaste från söndagseftermiddagens match var givetvis att IFK Göteborg här säkrade allsvenskt spel nästa sommar. Sveriges efter Malmö FF framgångsrikaste fotbollsförening (tvåa i maratontabellen med 88 säsonger och 3.510 allsvenska poäng, 18 SM-guld, åtta cupguld och två vinster i Uefacupen) ska naturligtvis inte behöva hamna i den här situationen. Men något gick fel, jag hävdar att fallet inleddes redan långt före den här säsongen. Ingen kan dock klaga på det jobb som utfördes på Jämtkraft arena, det var både stabilt och med finess! Gamle storbacken Roland Nilsson (118 landskamper, bland annat) kallades in på sensommaren för att bringa ordning i verksamheten och trots en hel del motigheter på vägen (skador och sjukdomar – sex spelare har varit drabbade av covid-19) så kunde han nöjt konstatera att uppdraget nu var utfört!

# ÖFK kom till spel utan Eirik Haugan, Ludvig Fritzson och Nebiyou Perry, alla tre med ”känningar”. Det gav naturligtvis utslag i slagkraften både framåt och bakåt.

# Det var många i hemmalaget som underpresterade, det ska gudarna veta. Mest besviken blir jag på Ronald Mukiibi och den geistlöshet han visade i sitt spel på högerkanten. Mukiibi, som åter haft en trasslig säsong med bara sju matcher som startspelare, ska ju vara en av dem som bär det här unga ÖFK-gänget, det kravet måste ju både jag och klubben kunna ställa. Här visade han noll och intet, kan man ge ett minusbetyg?

# ÖFK hade en bra start på matchen som gav några halvchanser. De skapades från högerkanten där Felix Hörberg skaffade sig ett tidigt slagläge på rutinerade Sebastian Eriksson. Men Hörberg, som hans lagkamrater, valde oftast en extra bolltouch och så blev målchansen genast mycket sämre.

# Ett missat Sonko Sundberg-uppspel gav Göteborg en trippelchans efter 18 minuter. Där sattes matchbilden, gästerna fick energi medan ÖFK drabbades av pyspunka.

# Som jag skrev efter 0–4 mot Varberg förra söndagen: Vi ska inte skylla förlusten på Aly Keita. men just nu räddar han nästan ingenting, det är märkligt så det kan svänga.

# Charlie Colkett satte bra fart på några hörnor den här eftermiddagen, ett par var faktiskt riktigt vassa. Men när Colkett fick chansen på en frispark i bra läge bjöds vi på ännu en i raden av fiaskovarianter. Vem är det som kommer på dom här dumheterna?

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 2 – Ronald Mukiibi 1, Noah Sonko Sundberg 2, Thomas Isherwood 2, Kalpi Ouattara 1 – Felix Hörberg (82) 2, Isak Ssewankambo 2, Charlie Colkett 2, Nikolaos Dosis (46) 1 – Blair Turgott (82) 2, Henrik Bellman (64) 1. Ersättare: Ahmed Awad (46) 2, Francis Jno-Baptiste (64) 1, Alex Purver (82) och Malcolm Stolt (82) betygsätts ej.

Till sist; I veckan meddelade ÖFK att de åter gör en satsning på ett damlag när de tar hand om tjejerna i Sockertoppens IF. För oss som varit med under några år kommer det här inte som någon överraskning, allrahelst som klubbens medlemmar faktiskt röstat för att det ska finnas verksamhet även för tjejer. D et var väl bara en tidsfråga när beskedet skulle komma,

Givetvis kom också reaktionerna, samma som vi hört så många gånger tidigare när någon haft viljan att röra om i den här grytan.

Bra eller dåligt?

Jag har faktiskt ingen åsikt i den frågan mer än att jag applåderar att Anneli Andersén åter ska göra en insats för länets (dam)fotboll.

Men det jag inte fattar: Varför ska ÖFK dra på sig ytterligare ett problem just nu, räcker inte de bekymmer som klubben brottas med? De är ju gigantiska. Låt vara att nivån i ett första skede ligger ganska lågt (för att vara en elitförening) och att det finns finansiering (sponsorer). Men kraven växer fort – från alla håll!.

Det kan jag garantera.

Men jag kan inte garantera att ÖFK har energi att hålla i den här satsningen över tid.