Förlåt, men alltför ofta förstår jag verkligen inte hur Amir Azrafshan tänker.

Var det verkligen rätt tillfälle att spela Isak Ssewankambo till höger i en trebackslinje när supertunga Lokomotiv Moskva stod på andra sidan mittlinjen, efter fjolårets blytunga serieavslutning och efter 0–1 och 1–3 under Spanienlägret?

Jag påstår verkligen inte att det var vikarierande lagkapten Ssewamkambos fel att försvarsspelet havererade under den andra delen av första halvlek och ÖFK förlorade med 0–4. Men kunde inte det här försöket ha skett vid ett lämpligare tillfälle?

Men Azrafshan var nöjd med det han såg.

”Vi lyckades med vår målsättning”, sa ÖFK-tränaren till Mittmedia efter matchen,

Själv tar jag mig för pannan.

Jag har varit med tillräckligt länge för att veta vad fotbollsspelare vill – mer än något annat: Vinna matcher oavsett om det handlar om tävling eller träning.

Det här ÖFK-gänget är inget undantag även om det finns dom som påstår annat (jag är urless på att höra att klubb och spelare är lite ”eljest”).

Men efter att ha avslutat fjolårets seriespel med sex raka förluster (efter uselt spel) och nu förlorat mot såväl Rostov som Lokomotiv Moskva kan jag garantera att längtan efter en seger var stor bland spelare (och förhoppningsvis även ledare) även om det är i början av februari och ytterligare en sketen träningsmatch.

Och så har man en tränare som inte ger dem chansen.

Med det material som var tillgängligt skulle givetvis..Sam Mensiro spelat i trebackslinjen (gärna centralt) och Ssewankambo på sin ordinarie mittfältsplats, det hade gett ett starkare och bättre balanserat ÖFK-lag. Om resultat hade blivit annorlunda får vi givetvis aldrig veta men förutsättningarna hade i varje fall varitt bättre. Dessutom vet alla som följt mitt ÖFK-skrivande att jag har svårt att se Mensiro ha en plats i startelvan, han ska definitivt inte ha en roll på mittfältet även om han gör viss nytta i presspelet.

Men jag hävdar att det är tio gånger viktigare med helt andra egenskaper i den rollen!

Och jag hävdar med emfas att det är viktigare att vinna än ”skapa fler lägen och komma bakom deras backlinje lite oftare”.I varje fall när man inte vunnit en match sedan Hedenhös dagar (Sirius borta 18 oktober förra hösten)!

***

Här är några noteringar:

# Det är möjligt att Azrafshan har rätt i sin analys att det var fler ÖFK-chanser den här gången. Men jag hävdar bestämt att möjligheterna var vassare i första mötet.

# Missad straff i första mötet (Blair Turgott), missad straff även den här gången. Isak Ssewankambo hade inte sin bästa dag på jobbet..

# Straffmissen var bara ett exempel på ÖFK:s största problem (förutom det havererade försvarsspelet när Lokomotiv gick från 0–0 till 4–0 på 18 minuter) den här eftermiddagen; detaljerna. Därför blev det heller ingen utdelning i det offensiva spelet.

b# Eirik Haugan framstod som en fjunig junior när han två gånger i rad blev bortvänd av ryska forwards med baklängesmål som följd. Haugan såg helt enkelt sliten ut efter tre veckor på den spanska solkusten.

# Sixten Mohlin må vara en sjutusan till närstridsmålvakt. Men i mina ögon är han tyvärr ingen att lita på!

# Blair Turgott var ÖFK:s främste den här dagen men marginalerna var inte på hans sida.

# Däremot kom aldrig anfallskollegan Malcolm Stolt in i den här matchen.

# Stabilt jobb av Noah Sonko Sundberg och Ludvig Fritzson. Piggt inhopp av Henrik Bellman och givetvis ska Jerell Sellars spela från start. Sellars hade en fot med i det mesta framåt den sista halvtimmen..

# Felix Hörberg behövde 88 minuter på sig för att få till ett inlägg med rätt adress (Fritzson nickade strax utanför), typ. Underkänt! Det är dags att steppa upp nu, Felix. Annars måste Azrafshan hitta en ny lösning på högerkanten.

# Tre träningsveckor med fantastiska förutsättningar. Det gillas! Men också tre veckor där vi inte sett röken av viktiga pjäser som Simon Krooo och Nebiyou Perry. Det gillas naturligtvis inte!

# Nu reser ÖFK hem, kryper in i ÖP-hallen och spekar match mot Gefle nästa helg