I går var det öppen träning på Jämtkraft Arena. Det var andra dagen efter återsamlingen. Fotbollz:se medarbetare var där och iakttog.

Vad nytt skulle vi bjudas på? Jo, att ÖFK:s spelare är på väg åt rätt håll när det gäller att komma tillbaka efter sina skador.

Det som gladde mycket var att Rewan Amin är riktigt på gång efter sin långa rehabilitering till glädje för honom själv, laget och alla supportrar. Rewan tar för sig bra på träningen och viker inte undan för en hård närkamp. Det är många som saknat honom. Han blir en bra förstärkning under hösten.

Även Isak SSewankambo såg bra ut. Rewan och Isak brukar gå bra ihop trots sina olika spelstilar, eller kanske just tack var det.

En annan som kommit i gång rätt bra var Jerell Sellars. Han är en spelare som vilket allsvenskt lag som helst skulle dra nytta av. Han är en stor fotbollsbegåvning som har de mesta av det kunnande som en spelare ska ha för att vara bra. Vi hoppas verkligen att han kommer i gång och för en gångs skull tack vare en skadefri period kan bli någorlunda bra genomtränad.

Simon Kroon är en annan spelare som vi kan hoppas på. Det verkar som om han kommit in i andra andningen.

Det var kanske inte så mycket som har förändrats sedan sista träningspasset innan uppehållet, det var det nog många som trodde. Men faktiskt var det så. Det var nu en annan intensitet och glädje i spelarnas sätt att uppträda på plan.

Tänker man efter, så var det är väl ganska naturligt att det skulle bli så. Före uppehållet var det säkert många spelare som såg fram emot ledigheten. Man hade kanske fokus på att få träffa familjen och vänner.

Skillnaden nu var ganska drastiskt. Efter återstarten ser nog alla fram mot nya spännande matcher inför stor publik. Kommande större publik på arenorna är givetvis det stora glädjeämnet.

Det har det har varit en prestation att spela match efter match med denna oinspirerande tystnad utan sina stöttande supportrar. Det har varit tärande. Nu öppnas det för den fotboll vi vill ha med mycket folk, stämning på läkarna och med supportrar som ger sitt lag stöd.

När ridån fallit och träningen började och vi tittade ut över planen kunde vi konstatera att där fanns ingen Charlie Colkett. Det har ju pratats och spekulerats om man skulle komma tillbaka till ÖFK. Nu har vi beviset att det kommer han inte att göra. Chansen att han skall ansluta sig senare den är ytterst liten. Den kan vi bortse ifrån.

Vad jag märkt så är nog saknaden av honom inte så stor bland fotbollsfolket jag pratat med. Man drar den slutsatsen att Colkett haft för hög lön jämfört med det han prestera på plan. Det får var och en spekulera om.

Visst har trevlige Colkett en bra vänsterfot, men det räcker inte. Trots sin omtalade fot har han inte orkat med mer än en assist på alla sina matcher i ÖFK. Det räcker inte Han måste bättra på sin defensiv, sitt huvudspel, sitt närkampsspel och löpförmåga för att passa in i Amir Azrafshans krav.

Tyvärr så verkar det som Colkett kommer att alltid få betraktas som en stor talang från Chelsea som inte kom i blomning, men han är ung så vi ska inte döma ut honom helt. I den betraktelsen får han sällskap av engelsmannen Ravel Morrison som även han provat lyckan i ÖFK, men när det gäller honom är chanserna att komma igång mindre.

Till sist ska jag tacka de medarbetare i fotbollz.se som i ur och skur befinner på nästan alla träningar på Jämtkraft Arena och rapporterar sina iakttagelser. De är en tillgång när jag själv har ett trasigt knä som gör det svårt att ta sig upp och ner i trapporna på arenan.