Ny förlust – och ett ännu sämre läge i tabellen.

Men efter 1–2 mot IFK Norrköping tror jag att de flesta ÖFK-vänner tyckte sig hitta i alla fall några små bitar som kan ge en strimma av hopp när nu Allsvenskan rusar vidare in i andra halvlek.

Det fanns saker som ÖFK gjorde riktigt bra den här söndagskvällen.

Faktum kvarstår dock; placeringen längst ned i tabellen tycks för tillfället vara cementerad när halva serien är spelad.

En sån här säsong får man vara glad för det lilla; exempelvis som att ÖFK-tränaren Amir Azrafshan den här gången, sedan Eirik Haugan lämnat klartecken till spel, gavs möjligheten att ställa en hyggligt skadefri startelva på benen samt fylla hela avbytarbänken.

Azrafshan hade till och med några alternativa lösningar…

ÖFK-tränaren valde den försiktiga vägen; en fembackslinje, tre på mitten och två som jagade längst fram, Blair Turgott och Sebastian Karlsson Grach. Det var mycket tydliga linjer i den uppställningen.

Det är lätt att förstå, jag klandrar honom inte med tanke på det som hände på Hisingen förra helgen (0–5 i Häcken…).

Men det blev inte alls bra. Det blev baktungt, Norrköping parkerade långa stunder på ÖFK:s planhalva och riktigt illa blev det när hemmalaget försökte spela sig upp hela vägen från Aly Keita.

Bortalaget kunde pressa till sig bollen redan i fiendeland – eller tvingade ÖFK att slå längre bollar i stressade lägen som ofta blev för korta, Norrköpings stabila backlinje behövde väldigt sällan jaga mot eget mål utan kunde lugnt kliva fram, vinna duellspelet mot alltför få hemmaspelare och sedan snabbt starta nya anfall.

Långa stunder handlade det väldigt mycket Norrköping, väldigt lite ÖFK.

Gästerna skulle också ta ledningen. Det var snyggt, mycket snyggt.

# 27:e min: Bollvinst vid mittlinjen, fyra snabba passningar senare (Norrköping skar upp ÖFK:s vänsterförsvar som en konservburk…) är Isak Bergmann Jóhannesson sopren med Aly Keita och 0–1 kommer upp på matchtavlan. Extra krydda vid målet: Samuel Adegbenros sista pass till målskytten; så enkelt, så läckert (jag har i alla tider hävdat att det enkla är det geniala, det gäller i de flesta sammanhang).

ÖFK hade två möjligheter i första halvlek, båda signerade Sebastian Karlsson Grach. Först nickade han mot öppet mål efter förspel av Nikolaos Dosis (räddades på linjen avHenrik Castegren) och när KG gavs chansen av Blair Turgott missade han bollen.

Det var allt, resten var försvarsspel. Men ett bra försvarsspel!

Men det skulle komma bättre tider, mycket bättre. I paus stuvade Azrafshan om sitt lag; Henrik Bellman fick kliva av, Patrick Kpozo flyttade ut till vänstervingen och Marco Weymans tog Kpozos plats i backlinjen. Lägg därtill lite offensivare utgångspositioner på mitten (det blev lite 3-5-2 över uppställningen) – och matchbilden förändrades. ÖFK blev, som man numera säger, mer framåtlutat.

Inte minst på vänstersidan fick Kpozo utrymme att hota sina motståndare och det gjorde han gärna.

Det skulle också ge utdelning:

# 68:e minuten: Hörna från höger (Marco Weymans) där Felix Hörberg kan hålla kvar bollen strax utanför straffområdet, spela tillbaka till Weymans ute till höger, kort instick mot kortlinjen där Ludvig Fritzson hittar Sebastian Karlsson Grach framför buren och på ett tillslag ställer den unge ÖFK-forwarden Norrköpings målvakt Oscar Jansson utan chans att ingripa.

1–1, också det var ett snyggt fotbollsmål – och mycket välförtjänt. Karlsson Grach hade äntligen fått utdelning på det hårda arbete han lagt ned när han nu fått chansen i flera matcher på den här nivån.

Men hemmaglädjen blev kortvarig, faktiskt bara sex minuter. Linus Wahlqvist hittade Christoffer Nyman med en långt inspel och fjolårets skytteligavinnare (18 mål) kunde nicka bollen förbi Aly Keita sedan Eirik Haugan gått bort sig i markeringsspelet. 2–1-målet var Nymans första fullträff den här sommaren, skadad som han varit.

Haugan och ÖFK skulle dock få chansen till upprättelse när domaren Granit Maqedonci i den 87:e matchminuten pekade på straffpunkten sedan Blair Turgott gått omkull i en duell med Norrköpingskaptenen Linus Wahlqvist.

Men Haugan placerade straffen illa (fel höjd och alldeles för nära målvakten, dessutom på den sida som de flesta straffar slås – sämre kan det faktiskt inte bli) och Oscar Jansson kunde rädda.

Oj, så synd jag tyckte om Haugan i det läget. Slarvigt försvarsjobb vid 1–2 och en usel straff tio minuter senare, tyngre blir det sällan för en fotbollsspelare.

Men Haugan får försöka glömma. Istället får han ta med sig den briljanta första halvan av matchen. När ÖFK var som värst pressat var det Haugan som tog de flesta smällarna, norrmannen var lysande i det täta duellspelet. Där och då var betyget 5!

***

Här är några korta noteringar;

# Patrick Kpozo har gjort en stark första halva, i match efter match har han utfört sitt arbete på bästa sätt, oftast i en defensiv position. Men jag hävdar att Kpozo ska ha en mer offensiv roll med den förnämliga verktygslåda han sitter på och jag hoppas att Amir Azrafshan på något sätt kan ge honom den chansen. Det skulle ge ÖFK nya möjligheter i offensiven när serien nu vänder, ÖFK behöver det!

# Nikolaos Dosis reste sig snabbt efter smällen mot Häcken där han tidigt tvingades ta en plats i backlinjen och det mesta gick helt snett. Hade väl ingen vidare första halva den här gången heller men med en lite högre position efter paus hittade han in i matchen och gjorde många bra saker, både framåt och bakåt. Dosis visade också upp ett tungt skott som hotade på riktigt och jag är inte helt säker på att Oscar Jansson hade kunnat stoppa den bollen om den gått innanför målramen.

# Jag tycker att ÖFK, just nu, ska lägga ner alla försök att spela bollen hela vägen från Keita. Det ser helt enkelt inte bra ut, som där i andra halvlek när ÖFK-målvakten sökte Isak Ssewankambo mitt i banan strax utanför straffområdet och det sket sig fullständigt. ÖFK har inte råd med sånt, inte ett enda felpass kring det egna målet. Det får man syssla med när man är på säker mark. Ta en längre förstaboll men se då också till att få upp laget högre, ta kampen om andrabollarna och starta därifrån!

# Det var kul att se Sebastian Karlsson Grach ta sig ända fram till såväl ett mål som ytterligare några chanser den här gången. I tidigare matcher har han inte kommit ända fram. Han är också tuff i duellspelet men hade oturen att inte få något med sig av domaren, bara mot sig. Och det var faktiskt inte okej.

# Jag tyckte mig se att Blair Turgott hade fått lite piggare ben efter ett par riktigt sega insatser. Ryckte loss från sina tröga bevakare vid några tillfällen, fixade en straff och några fina inspel. Men kom inte till skott den här gången och det drar naturligtvis ner slutbetyget.

# Jerell Sellars och Charlie Colkett fick bara en kvart var den här gången. Men när de kom in öppnades nya möjligheter. Båda har ju fina passningsfötter.

# Här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 3 – Felix Hörberg (80) 2, Eirik Haugan 3, Noah Sonko Sundberg 4, Patrick Kpozo 4, Henrik Bellman (46) 2 – Nikolaos Dosis 3, Isak Ssewankambo (80) 2, Ludvig Fritzson (88) 3 – Sebastian Karlsson Grach 3, Blair Turgott 2. Ersättare: Marco Weymans (46) 3, Jerell Sellars (80), Charlie Colkett (80) och Francis Jno-Baptiste (88) betygsätts ej.

Till sist; 1.086 följde matchen på plats på Jämtkraft arena. Ja, jag vet – vädret var verkligen inte det bästa den här augustisöndagen, det är inte alldeles enkelt att gå på allsvensk fotboll i dessa restriktionstider och, framförallt, ÖFK:s prestationer är så här långt inget som lockar till spontanbesök. Men; publiksiffran är ungefär lika allvarlig som tabelläget. Båda ger mig frossa inför fortsättningen!

Till sist 2; i början av veckan ska jag summera den första halvan av Allsvenskan. Då får ni också en summering av ÖFK-spelarnas betyg så här långt. Håll utkik!