Ja, så snabbt går det att studsa tillbaka till verkligheten…

Efter onsdagskvällens 2–0-förlust i Örebro blev plötsligt förutsättningarna för ÖFK att hänga kvar i Allsvenskan ännu sämre än de var innan söndagens överraskande seger mot topplaget Elfsborg.

Det platta fallet på Berhn arena var en käftsmäll på alla sätt, inte minst prestationsmässigt.

ÖFK gjorde verkligen inte många rätt när det behövdes som allra bäst. Det var energilöst och oprecist från start till mål och Örebrosegern skrevs som hur rättvis som helst.

Vi fick alltså bara vara glada i några futtiga dygn efter söndagens härliga triumf mot topplaget Elfsborg.

Men med facit i hand är det bara att konstatera att den insatsen kostade mer kraft och energi än den här ÖFK-upplagan innehåller; i kväll var det helt enkelt tomt i tanken. Spelarna hade inte lyckats fylla ny energi efter tömningen i söndags,

Här var det tunga ben och tunga huvuden över hela linjen.

Jag tror att nye tränaren Per Joar Hansen är en aning konfunderad över det han fick se på onsdagskvällen. Det här hade han knappast räknat in, att när det gällde som mest fick han ingen fyr på sin panna..

Om jag själv är överraskad? Naturligtvis med tanke på hur nöjd jag var efter söndagens insats men Inte egentligen om jag tänker efter:

# Perry har fått ÖFK att prestera två kraftinsatser på kort tid; i såväl förlustmatchen mot Sirius förra helgen som i segermatchen mot Elfsborg har det jobbats kopiöst på alla händer. Men det har också kostat, många spelare har drabbats av kramp men rest sig upp och kämpat vidare, ibland på bara fotknölarna..

# Det gick två gånger – men inte en tredje!

Det är ju ingen hemlighet att ÖFK förra säsongen var det lag i Allsvenskan som löpte minst, i särklass.

Årets siffror har jag inte koll på. Men såväl ögat som prestationen så här långt säger att det kan inte ha skett någon avsevärd förbättring i den grenen. Det kan det omöjligt ha gjort.

Och då är vi framme vid pudelns kärna och som det bland initierade (som har god insikt hur konkurrenterna tränar, jag lovar) har pratats om en hel del sedan Amir Azrafshan tog över som ansvarig tränare förra sommaren:

Laget är för dåligt tränat, den fysiska statusen är för låg och att vi där också kan läsa in en del av förklaringen till alla konstiga skador under de senaste säsongerna.

Och när jag summerar det jag såg i kväll blir jag bekymrad, har fanns tydliga tecken på att spelarna inte orkade varken fysiskt eller mentalt. Men ÖFK får gärna studsa tillbaka redan på söndag när serieledarna Djurgården kommer till Jämtkraft arena och visa att jag är på helt fel spår. Ingen skulle bli gladare än jag om så sker!

***

# Det var verkligen många felkalibrerade passningsfötter i kvällens ÖFK-elva, det är sällan jag har sett så många bortslagna bollar. 65 procent till rätt adress (enl sofascore) är inte okej!

# Försvarsspelet ska jag inte klaga på. Det var stabilt och bra fram till den 84:e minuten. Men då tappade Marco Weymans bort Jake Larsson, Aly Keita tappade bort bollen och Nordin Gerzick kunde rulla in avgörande 1–0 i öppen kasse.

# 2–0-målet behöver vi inte hänga upp oss på, det kom i den sjätte övertidsminuten när allt var över; Nahir Besara lyfte in en frispark där ÖFK:s mittfärsvar hade tappat bort Martin Broberg och så small det i nättaket bakom Aly Keita (för er som bara sett det målet i TV4-sportens korta klipp måste det ha sett helkonstigt ut, inte en ÖFK-försvarare framför den egna buren…).

# ÖFK-farligheter? Inte mycket att berätta om den här gången. Men Blair Turgott hade möjligheten att ge ÖFK momentum i den här matchen då han efter 17 minuter fick möjligheten men träffade snett och bollen for utanför.

# Den farligheten uppstod efter fint samarbete mellan Felix Hörberg och Jerell Sellars. Duon var också arkitekter bakom ytterligare en ÖFK-chans i första ronden men där Sellars inspel landade precis mittemellan framstormande Turgott och Ludvig Fritzson.

# Från den andra halvleken noterar jag också två ÖFK-chanser. Blair Turgott gjorde allt rätt innan han gjorde allt fel (han har väl aldrig passat i ett sånt läge tidigare?) när han i den 68:e minuten jobbade sig fri i Örebros straffområde. Och några minuter senare serverades Patrick Kpozo en utmärkt skottchans men träffade helt fel.

# Örebro fick en våldsam utdelning på sina spelarbyten; båda målskyttarna (Gerzic och Broberg) hämtades från bänken i matchens slutskede liksom Jake Larsson som öppnade för 1–0-målet.

# För ÖFK var det tvärtom. Marco Weymans ersatte en skadad Sam Mensiro i paus men kom aldrig in i matchen, samma lika för Simon Kroon (bytte med Jerell Sellars en halvtimme före slutet). Och Malcolm Stolt hann bara in på planen så small det bakom Aly Keita.

# Efter onsdagskvällens match är avståndet nu fyra poäng mellan ÖFK och nästjumbon Örebro, upp till Mjällby på kvalplatsen skiljer ytterligare en poäng (innan torsdagskvällens möte mellan Mjällby och Halmstad). Som sagt, det såg kärvt ut före onsdagskvällen, nu är det ännu kärvare! Tio omgångar återstår.

Till sist, kvällens ÖFK-poäng (skala 1–6 och inte alls så generösa som i söndags); Aly Keita 3 – Sam Mensiro (46) 2, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 3, Patrick Kpozo 3 – Felix Hörberg 3, Charlie Colkett (83) 2, Nikolaos Dosis 2, Ludvig Fritzson 2 –Jerell Sellars (62) 2, Blair Turgott 2. Ersättare: Marco Weymans (46) 1, Simon Kroon (62) 1, Malcolm Stolt (83) betygsätts ej.