En poäng är alltid bättre än ingenting men här hade behövts tre för att det utsatta läget i den allsvenska bottenstriden skulle bli något ljusare.

Om ÖFK var nära en seger i Halmstad?

Inte en chans!

1–1-resultatet får ses som rena stölden i en match där Halmstad var bättre i det mesta sedan ÖFK gjort en helt okej första halva men en betydligt sämre andra. Bara Aly Keitas inspirerade målvaktsspel och typ världsrekord i visad kampmoral (inte minst sedan Malcolm Stolt visats av banan 20 minuter före slutet) höll ÖFK kvar i matchen. Ja, förutom då att Blair Turgott åter lyckades hitta rätt bakom motståndarnas målvakt, hans nionde fullträff för året och den första på bortaplan.

Men pratar vi spelmässigt var den här ÖFK-insatsen inget att skriva hem om, bara 59 procent av passningarna (enligt sofascore.se) gick till en lagkamrat och det är på tok för dåligt (Halmstad hade 84 procent). Utan att ha stenkoll på all statistik vågar jag påstå att det är den sämsta siffran sedan ÖFK blev ett allsvenskt lag för sex år sedan, det är i varje fall den lägsta procentsats jag kan minnas.

Och kan man inte passa bollen till en lagkamrat, och då menar jag inte de långa bollarna i försöken att ta sig in bakom motståndarnas försvarslinje, så är det svårt att vinna fotbollsmatcher. I och kring Halmstads straffområde såg det illa ut de få gånger man var där.

Ett lysande undantag dock – när ÖFK kvitterade till 1–1 i slutet av den första halvleken bara tre minuter efter Halmstads ledningsmål, räddade sig kvar i matchen och till sist även fick med sig den absolut nödvändiga poängen;

# Isak Ssewankambo vann en höjdduell mitt på Halmstads planhalva, bollen landade hosl Felix Hörberg som lyfte in den bakom Halmstads mittförsvar och där fanns Blair Turgott med offsidemarginalen på sin sida. Med målskyttens kyla satte Turgott kvitteringsbollen mellan benen på hemmamålvakten Malkolm Nilsson Säfqvist.

Det är så som jag, och säkert även nye ÖFK-tränaren Per Joar Hansen, vill se ÖFK agera när det visat sig att den här upplagan inte förmår att slå ut motståndaren med ett fungerande possessionspel; snabbt, enkelt och effektivt. Men tyvärr sker det alldeles för sällan, inte minst i lördagseftermiddagens match. Taffligheten på motståndarens planhalva är alldeles uppenbar, det ser ut som ÖFK-spelarna inte riktigt vet hur de ska agera när möjligheten bjuds.

***

Här är några korta noteringar;

# Aly Keita var ÖFK:s i särklass främste den här eftermiddagen. Hans insats var värd ett toppbetyg men jag drar av en pinne, en femma får bli en fyra, för den onödiga varningen i slutet av matchen som betyder att han är avstängd när Malmö FF kommer till Jämtkraft arena om ett par veckor. Keita har maskat förr och varnats, alla har sett och noterat (inte minst domarkåren…). Den här gången blev lite väl övertydligt då han gjorde det strax efter att han legat ”skadad” (det såg verkligen inte ut som han hade några större bekymmer med den ”baksida” som ”behandlades”) och domaren Kristoffer Karlsson tröttnade på ÖFK-kaptenens senfärdighet. Med facit i handen kan man väl påstå att det här var inte Keitas mest begåvade beslut i karriären, ÖFK behöver sin skeppare på plan de matcher som återstår!

# Avstängd är även Macolm Stolt som åter fick chansen att spela från start. Stolt tog många dueller på de höga bollarna men är vårdslös i sitt sätt att använda armarna. Två gånger reagerade domare Karlsson med att, helt korrekt, dela ett gult kort sedan de placerats i ansiktet på hemmaspelare och i den 76:e minuten var det slutspelet för den här gången.

# Ska man lyfta fram något positivt med ÖFK:s spel, förutom den ständigt närvarande kampmoralen, så skänkte man i alla fall inte bort bollen till motståndarna på den egna planhalvan (som mot Djurgården i söndags). Att man sedan inte fick tag på dom ”passningarna” är en annan sak.

# En poäng betyder inte någon större förändring till de lag som är indragna i striden om den negativa kvalplatsen; Degerfors tog också en pinne (0–0 i Varberg), ÖFK närmade sig Göteborg något (föll mot Elfsborg) och kan ta in en poäng på Mjällby om blekingarna förlorar söndagens möte med Malmö FF. Men nu letar jag halmstrån att greppa … det är måååååånga poäng som ska hämtas in och bara åtta omgångar återstår när serien kommer igång efter ännu ett landskampsuppehåll..

# Sam Mensiro hade en svettig första halvlek på sin högerkant när han fick dålig hjälp. Där hittade hemmalaget fram med ett antal vassa attacker. Men Mensiro gjorde i mitten av den andra halvleken en helt avgörande brytning när ÖFK-målet var vidöppet, där räddade han ett godkänt betyg för dagens insats! Att sedan Emil Tot Wikström skickade bollen utanför i momentet efter är en annan historia, hur gick det till?

# Patrick Kpozo stängde sin vänstersida helt före paus men andra 45 fick han bekymmer. Oftast på grund av att han ställde till det för sig själv med svajigt passningsspel.

# Med tanke på det tryck som Halmstad satte mot ÖFK:s försvarslinje måste man säga att Noah Sonko Sundberg/Eirik Haugan höll ihop det bra i mitten. Så mycket mer går faktiskt inte att begära med den här matchbilden förutom att Haugan ska ha en anmärkning för en fullständigt värdelös varning i första halvlek. Sånt har inget lag råd med, allraminst ÖFK i sitt utsatta läge.

# Charlie Colkett hade en fin inledning på matchen där hans fina vänsterfot bjöd på ett par läckra och öppnande passningar. Men sedan sjönk han ned i samma grå anonymitet som de flesta av sina lagkamrater.

Till sist; här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6): Aly Keita 4 – Sam Mensiro 2, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 2, Patrick Kpozo 2 – Felix Hörberg (69) 2, Isak Ssewankambo 2, Charlie Colkett (75) 2, Ludvig Fritzson 2 – Blair Turgott 3, Malcolm Stolt 2. Ersättare: Marco Weymans (69) 2, Henrik Bellman (75) 2.