Att vara tränare är att försöka få ut bästa möjliga resultat från det spelarmaterial man har till förfogande. (Jag utgår nedan från ett fotbollslag, men det skulle i många stycken också kunna gälla för andra lagidrotter.) En framgångsrik tränare fick en gång frågan om vad som gör att man blir en bra tränare. Svaret blev ” En bra tränare tar inte ett dåligt lag”. Låt oss fundera lite över det svaret. Det får tills vidare bli en ”cliffhanger”.

Det bästa och kanske förmånligaste sättet att lyckas är att ha en spelide’ och, utan begränsningar, kunna skaffa sig det spelarmaterial som passar just den spelide’n. Förutsatt att spelide’n är realistisk är detta en optimal situation. Graham Potter och Kyle McCauley hade faktiskt nästan den situationen, vilket är ovanligt. ”Sky is the limit” situation var det dock inte.

Nu är det sällan så bemedlat att det saknas begränsningar. I den professionella fotbollen krävs det t ex först och främst pengar, för att kunna skaffa sig och engagera fotbollsspelare. Sedan finns det en konkurrenssituation klubbar emellan att ta hänsyn till. Dvs att spelare ofta föredrar en klubb med stora, och realistiska, ambitioner framför andra, med mindre sådana. Vem som är tränare, vilken fotboll som spelas samt övriga sportsliga och sociala förhållanden har också betydelse.

I verkligheten ställs nästan alla tränare inför ett ”dukat” bord. Dukningen är dock sällan det önskvärda. Tränaren har, i praktiken, att förädla en befintlig trupp. Begränsningarna är alltså många, det optimala läget ovan, är egentligen bara en önskedröm. Det gäller alltså att hantera en befintlig spelartrupp. Går det då att förändra något, om det nu är det man vill, och hur fort kan effekterna komma?

I år, 2021, och i Allsvenskan och i Premier League kan vi nog konstatera att så skett hos några lag, Ta Kalmar t ex. Laget fick detta år ta över Sirius ”gamla” tränare, Henrik Rydström. Han har lyckats implementera en passningsorienterad possession fotboll på väldigt kort tid. Laget har från att ha varit ett bottenlag i Allsvenskan blivit ett lag på ligans övre halva. Detta har dessutom skett utan några större förändringar i spelartruppen.

Låt oss också fundera över vad som hänt i Brighton and Hove Albion. Ligan är visserligen bara i början av denna säsong, men laget är efter sju omgångar med i toppen, två poäng efter serieledaren. Tränaren har ändrat lagets sätt att spela och resultaten har förbättrats, och tränaren heter Graham Potter. Han synes arbeta likformigt med Brighton, såsom han arbetade med ÖFK. Skillnaden är dock de ekonomiska musklerna.

Detta är två exempel där man tydligt ser att tränaren har haft ett positivt inflytande. De har inte bara varit tränare, som fortsatt något som någon annan påbörjat, utan de har förändrat saker och ting. Givetvis finns det exempel på motsatsen, men frågan är då varför de inte lyckas. Det går ju onekligen att förändra utan alltför stora justeringar i spelartruppen.

Uttrycket ”En bra tränare tar inte ett dåligt lag” kan åtminstone Henrik Rydström i Kalmar visa på att det inte alltid stämmer.