För att ÖFK ska kunna rubba Malmö FF måste man ha marginalerna med sig.

Och domsluten…

Det tror jag att de flesta begriper.

Det hade inte ÖFK när lagen möttes nere i Malmö i våras (1–1).

Det hade man heller inte i lördagens möte på Jämtkraft arena (0–3). Marginalerna behöver vi inte snacka om, MFF var bättre i allt. Men domaren. Grrrr…

I Malmö var det bara Kristoffer Karlsson som hindrade ÖFK att ta alla tre poängen, den domarinsatsen glömmer jag inte så lätt. Nu påstår jag inte att Granit Maqedoci (från Göteborg) avgjorde dagens match. Absolut inte. Däremot hävdar jag att Maqedonci inte gav ÖFK chansen!

# 8:e min: MFF-backen Eric Larsson får bollen på handen innanför det egna straffområdet. Alla ser det, även domaren. Men det kommer ingen signal. Rätt eller fel? Ja, det finns det naturligtvis inget svar på i dessa tider då handsregeln är obegriplig för de flesta (även domarna, det är ju uppenbart när den måste diskuteras efter i princip varje match).

# 40:e min: Malmö spelar sig igenom hemmalagets mittförsvar, Veljko Birmancevic får chansen från nära håll när han tacklas snett bakifrån av Patrick Kpozo. Men nu blåser Maqedoci i sin pipa och pekar på straffpunkten.

Där och då, från min position långt från händelsen ska erkännas, var min känsla att Kpozo spelade på bollen innan han träffade Malmöspelarens fot. När jag nu kollat matchbilderna ett tiotal gånger är jag helt övertygad om att min första känsla var korrekt! Jag är heller inte helt hundra på att Kpozo träffar Birmancevic över huvud taget, MFF-spelaren kan lika gärna ha snubblat på bollen!

Det som stör mig mest är att Granit Maqedoci tar ett så snabbt beslut i en situation som uppenbart inte är alldeles enkel att avgöra (alltså inte ens när man har tillgång till tv-bilderna…) och, inte minst, med tanke på hur han bedömde handssituationen (som också var knivig) tidigare i matchen.

2–0 till Malmö i tunga tveksamma domslut, 0–2 för hemmalaget. Men det är nästan alltid så det ser ut när stor möter liten och det är toppen mot botten. Vittnesmålen är ständigt återkommande och jag har skrivit om det så många gånger tidigare, det känns som en naturlag att vi har det för fotbollen (och naturligtvis övriga idrotten) så hopplösa förhållandet.

Malmö tog ledningen på den här straffen (Antonio Colak), skaffade sig momentum som det så fint heter och kunde gå till halvtidsvila med 1–0 i ryggen efter en halvlek där skåningarna haft stora bekymmer att komma till avslut trots ett massivt tryck mot ÖFK-målet.

Per Joar Hansen såg det som att matchplanen hade fungerat på bästa sätt, man hade hållit ihop försvaret centralt och låtit Malmö komma på kanterna. MFF-chefen Jon Dahl Tomasson menade att hans lag inte hade tillräckligt högt tempo i sitt spel för att kunna få hål på hemmalaget.

Vad som är hönan eller ägget i den diskussionen är svårt att avgöra. Men ingen kan ta ifrån att ÖFK:s lyckades freda sitt straffområde på bästa sätt och därtill hotat ett skakigt MFF-försvar vid några snabba omställningar under den första halvan av matchen.

Men det kändes som den där straffen sänkte modet på hemmaspelarna, inte alls så konstigt efter en säsong som bjudit på så många tjuvsmällar. Efter pausfikat var det Malmö för hela slanten och efter två tidiga mål (53:e min, Adi Nalic och 56:e min, Anders Christiansen) var hemmalaget definitivt ett slaget lag. Malmö kunde spela av den sista halvtimmen och ställa in siktet mot onsdagens betydligt svettigare uppgift, Chelsea på Stamford Bridge i Champions League!

***

Här är några korta noteringar;

# Per Joar Hansen tvingades stuva om rejält på mitten när varken Ludvig Fritzson eller Isak Ssewankambo var i stridsdugligt skick. Nikolaos Dosis, Charlie Colkett och Marco Weymans fick ta fighten centralt med Felix Hörberg och Frank Arhin på kanterna. De gjorde ett bra jobb så länge ÖFK var med i matchen.

# Apropå Fritzson. Strax före avspark dök han dock upp i laguppställningen som avbytare. I sista stund tvingades nämligen hemmalaget dribbla med bänkspelarna; Jerell Sellars och Francis Jno-Baptiste fick lämna efter uppvärmningen sedan man upptäckt att antalet ”hemmafostrade” spelare var för få, därför åkte skadade Fritzson in på listan! Jag gissar att det aldrig var aktuellt med något inhopp den här eftermiddagen…

# På bänken satt även Henrik Bellman. Men även han rapporterades innan match med skadeproblem. I praktiken betydde det här att ÖFK den här gången hade bara två utespelare att kasta in; Sebastian Karlsson Grach och Ahmed Awad (dom fick också några minuter i slutet av matchen).

# Även MFF fick justera sin uppställning strax före avspark. Mittbacken Anel Ahmedhodzic fick känning i en ”baksida” under uppvärmningen och Eric Larsson tog hans plats till höger i trebackslinjen.

# Charlie Colkett var på bra spelhumör med många väl avvägda passningar från sin fina vänsterfot. Men efter paus blev hans svaga defensiv avslöjad då han var inblandad i såväl 0–2 som 0–3, det drog definitivt ned hans betyg den här gången. Arbetet i det egna straffområdet är inte Colketts bästa gren, vi har sett det förr och vi lär få se det även framöver.

# Vad hände med Sonko Sundberg efter pausfikat? Säkerheten själv i första, ofokuserad och utan geist i andra. Dessutom utbytt efter 74 minuter. Sjuk, skadekänning eller sviter från ytterligare ett jobb med landslaget? Det var i varje fall inte den Sonko som vi brukar se.

# Blair Turgott må vara den ende målskytten av klass i ÖFK (nio mål så här långt). Men så ego som han var i den här matchen får man bara inte vara. Jaget var mycket större än laget och förstörde ett par riktigt bra möjligheter för hemmalaget. Underkänt i min bok!

# Sixten Mohlin ersatte en avstängd Aly Keita i buren, Mohlins tredje inhopp i årets serie. Ingen skugga ska falla över hans insats. Lugn och trygg i arbetet och räddningen på Sören Rieks skott efter knappa halvtimmen var av högsta klass. De tre målen var inte mycket att göra åt.

# Med den här segern gick Malmö upp i serieledning (en match mer än Djurgården och AIK, samtliga tre på 44 poäng). Jag tror inte att MFF återfinns högst upp när vi summerar säsongen i början av december! Visst, det finns massor av kvalitet i truppen men, som jag hävdat i ett par säsonger, försvarsmässigt är det darrigt på några fötter. Dessutom; Europaspelet sliter hårt på materialet!

# Sju matcher kvar och ÖFK har nu nio poäng upp till kvalplats (före söndagens möte mellan Göteborg och Örebro). ”Men vi kan inte lägga oss ned och dö”, sa Per Joar Hansen efter matchen. Nej, naturligtvis inte. Men medge att nu är det bara de största optimisterna som har hoppet kvar, vi andra inser att loppet är kört! Och om Göteborg vinner söndagens match hamnar Örebro i nästan samma hopplösa sits som ÖFK. Det var inte lätt att se när vi gick in i den här säsongen men 5–0-förlusten här på Jämtkraft arena redan i andra omgången åstadkom nog större skada än bara sett till den enskilda matchen.

Till sist, här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6); Sixten Mohlin 3 – Sam Mensiro 2, Noah Sonko Sundberg (74) 2, Eirik Haugan 3, Patrick Kpozo 3 – Felix Hörberg (80) 3, Nikolaos Dosis 2, Charlie Colkett 2, Marco Weymans 3, Frank Arhin 2 – Blair Turgott 1. Ersättare: Sebastian Karlsson Grach (74) 2, Ahmed Awad (80) betygsätts ej.