Nu är en tredjedel av Superettan färdigspelad. Det återstår 20 matcher att spela, dvs 60 poäng att spela om. ÖFK är näst sist, på nedflyttningsplats, och med seriens sämsta målskillnad. Det är alltså 60 poäng att spela om, så visst finns det goda chanser, rent matematiskt. Frågan är om det också gäller sportsligt.

Det är bara att i nuläget konstatera följande avseende ÖFK:

1. Seriens sämsta målskillnad
2. Näst sist i Superettan
3. Sex poäng på 10 matcher.
4. Endast en match där mer än ett mål gjorts.
5. Fyra insläppta mål i båda de två senaste matcherna.
6. Ingen eller inga tydliga målskyttar.

Statistiken talar sitt tydliga språk. Ingenting fungerar för närvarande som det borde. För många och för enkla insläppta mål samt svagt målskytte. Studerar man dessutom spelet så är det inte ett lag utan tre, av varandra oberoende, sektioner, som agerar på plan. Jag måste också erkänna att jag inte kan utläsa någon tydlig spelide’. Ett lag ska anfalla och ett lag skall försvara sig med samtliga spelare. Inte bara enskilda spelare eller lagdelar utan alla och envar skall alltså bidra till både anfall och försvar, och det på ett strukturerat sätt.

Idag verkar det som många inte kan eller vill följa med i omställningarna. Det blir ett långt lag med få spelare i anfallspositioner. Ofta slutar det med tillbakaspel och ett bollande i backlinjen, så att samtliga motspelare hinner inta sina försvarspositioner. Kanske beror det på avsaknad av några ytterligare mittenmittfältare, som tidigt skulle kunna möta upp backarna, vända upp och fördela bollarna framåt. Jag vill nog påstå att detta är lagets svagaste länk. Spelet och tänket runt Navet fungerar inte. Issah kan nog bli bra, men det behövs nog några till.

Det gäller nu att komma in på vinnarspåret igen. En detalj är definitivt kulturprojektet. När jag först hörde syftet med det från Lars Landin för sex/sju år sedan måste jag säga, att jag var tveksam till nyttan, men förstod ändå logiken i att spelarna skulle finna mod, genom att hantera sig själva i obekväma situationer. Ju mer jag funderade på det, ju mer insåg jag klokheten i det hela. Då var det en del av den holistiska spelide’n som Potter bedrev med sin strikta possession fotboll. Kulturprojektet liksom hackade i fotbollsspelet, och blev en viktig del av det spel som bedrevs på plan. Jag är idag lite frågande till om så är fallet nu, eller om kulturprojektet bara bedrivs som ett resultat baserat på krav från omvärlden. Om så är fallet förlorar det sitt sportsliga värde och blir mer som en fritidsgårdsverksamhet.

Sammanfattningsvis är det mycket att se över och åtgärda. Här följer några synpunkter.

1. Det viktigaste är att bestämma vilken typ av fotboll som skall spelas och välja spelare därefter. Ekonomin begränsar givetvis och ÖFK har det lag det har. Oaktat detta måste förstärkning av tekniska och spelintelligenta mittenmittfältare anskaffas.
2. Varför inte göra lite ”dramatiska” förändringar. T ex prova spelare på andra grundpositioner än normalt. Hur fungerar till exempel Amoran i forwardsposition? Han har både teknik, styrka, snabbhet och storlek. Backar finns det ju däremot.
3. Se till att hålla ihop laget både i anfall och försvar. Här behövs mod och smartness. Utnyttja de situationer som uppstår när mittbackarna driver upp bollen. Då blir det nästan alltid en spelare för mycket att ta hand om för motståndarlaget. Mittenmittfältarna är också en nyckel till att hålla ihop laget.
4. Spela bollen till spelare som visar att de vill ha bollen. Med det menas de spelare som springer i luckor och på ytor utan boll. Idag sker dessa löpningar, men den löpande spelaren får alltför sällan bollen.
5. Håll passningsavstånd. Inga en till tvåmeterspassningar som nu ofta sker.
6. Vet vad du skall göra när du får bollen, så du kan agera omedelbart i samband med bollmottagningen. Detta ökar tempot i matchen. Inte utreda alternativ och fatta beslut efter bollmottagning.

Spännande med Kjell Andersson som tillförordnad VD. En genuin entreprenör är något ÖFK nu behöver, och han är en person som har ett nätverk av klass. Att driva en idrottsklubb och ett elitlag är dock lite annorlunda än ett företag. Stort massmedialt intresse, medlemmar, sponsorer och en intresserad allmänhet, som har synpunkter och inflytande. Jag har dock stor tilltro till Kjell Anderssons förmåga att hantera situationen. Han har ett gediget fotbollsintresse och hans entreprenöriella bakgrund lovar gott.

Sammanfattningsvis så finns det stora utmaningar, men visst finns det möjligheter. Det behövs dock en del förändringar för att möjligheterna skall bli reell verklighet.