meny  
 
 
- Start
- Nyheter/Information
 
- Spelprogram/Referat
- Spelartruppen
- Statistik
- Hemmaarena
- Återblick -21
- Återblick -20
- Återblick -19
- Återblick -18
- Återblick -17
- Återblick -16
- Återblick -15
- Återblick -14
- Återblick -13
- Återblick -12
- Återblick -11
- Återblick -10
- Återblick -09
- Återblick -08
- Återblick -07
- Återblick -06
- Intervjuer
- Länkar
- Forum
 
- Kontakta oss
 
tabell Aktuell tabell   skytteliga Skytteliga
 
- Allsvenskan  Tabell
 
 
 
     
   
     
 



ÖFK Nyheter
 
Välkommen till ÖFK Nyheter. Detta är en webbplats speciellt för alla som gillar ÖFK men även för andra intresserade. Avsikten med sidan är att den skall ha ett lättillgängligt och aktivt debattforum samt att Du bl a skall kunna läsa matchreferat, spelarinformation och intervjuer.
 
Senaste Matchen   Nästa Match
IF Brommapojkarna Östersunds FK
4 1

Läs mer... Läs mer...
 
Östersunds FK Örgryte IS

2022-05-24 19:00
Jämtkraft Arena
 

 



MIN VÄG TILL ELITFOTBOLLEN
av Robert Hammarstedt
Publicerad 2 Sep 2013 - 17:19 Uppdaterad 2 Sep 2013 - 18:44

banner_robbiehammar.png


Sätter mig ned vid kökbordet. Slår igång datorn. Kaffet ryker så vackert som bara nykokt kaffe kan ryka. Norah Jones och skivan Broken Hearts strömmar genom högtalarna. Hösten har sakta smygigt sig in i Östersund. Detta kommer bli ett väldigt personligt och öppet inlägg. Jag vill ge en bild hur min väg slingrat sig fram till elitfotbollen. En bild av att aldrig ge upp.

Det började redan som liten, det brukar ju göra det. Bollen fanns alltid där. Man stapplade runt i hopp om att stå upp samtidigt som man sparkade bollen på det mest oortodoxa viset. Ingen som helst styrsel på kroppen. Fascinerande hur en rund sak kan skapa så mycket glädje i kroppen. Fotbollen fanns alltid där, alltid till hands.

Jag var som liten rätt duktig, mittfältare och gjorde mycket mål. Distansskott, nickar, frisparkar. Jag hade en naturlig teknik och kontroll på min kropp. Sundsvall Ungdom som jag spelade i var ett framgångsrikt lag, jag kommer ihåg hur vi spelade Hudik Cup och hade efter finalvinsten 34-3 i målskillnad. Som jag skrev i mitt första inlägg så var vi ett teknisk drillat lag. Alla hade det natruligt på något vis. Alla var skickliga. Det gick av sig självt, inga motgångar, det flöt.

Sedan bar det vidare till Selånger. Vi tränades av Gunnar Samuelsson, tidigrare tränare för GIF Sundsvall. Hans söner Johan och Anton spelade i laget. Johan är idag lagkapten i Svenska landslaget i innebandy. Under denna tid var det fotboll och ishockey som präglade min vardag. En helt normal vardag för många svenska barn. Men jag visste att det alltid var fotboll som gällde, det var mitt kall.

Det var nu allt började på riktigt. Landskapslaget, medelpad. Nu gällde det, nu kommer den första pressen. Ska man ha en karriär inom fotboll så ska man absolut vara med till Halmstad och elitlägret. De första uttagningarna kom, det var ju självklart för en. Man tror ju på sig själv. Jag var ganska liten i kroppen, men bra teknik. Samlingarna gick inget vidare, jag halkade efter. Allt hade gått som på räls. Jag var naiv. De andra var starkare, snabbare, bättre på det mesta. Jag var extremt besviken.

Det blev aldrig något elitläger för mig. Jag var i ärlighetens namn aldrig nära. Motgång.

Högstadiet. Började i samma klass med några som spelade för IFK Sundsvall. Nya kompisar, nya vägar. Jag lämnade Selånger för IFK Sundsvall. Jag kommer så väl ihåg min första träning. Thomas, tränaren och pappan till Viktor, som idag är en väldigt nära vän till mig, hyllade mig och var lyrisk över att jag kom till IFK. Varje passning jag slog, så bröt Thomas ut i ett euforiskt läte och jag blev generad. Jag är inte så bra, jag var inte med på elitlägret, tänkte jag.

Jag var fortfarande liten och späd i kroppen. Jag jobbade dåligt för laget. Ville briljera med min teknik. Jag halkade mer och mer efter. Vad var det som inte stämde?

När juniortiden närmade sig sitt slut så var det A-laget som gällde. Ett A-lag som vid denna tidpunkt var präglat av betalda spelare, riktigt bra spelare. Det fanns inte plats för mig, inte för de flesta. IFK slöt ett sammarbete med en nykomling i Div 4. Heffners/Ortviken. HOIF i medelpadsmunn. 17år och ingenting hade gått som planerat. Det kommer visa sig bli starten på något nytt. Div 4 var vid denna tidpunkt mycket bättre än vad den är idag. Vältränade lag som ville uppåt. Min nya tränare fick upp ögonen för mig, såg mina kvaliteer. Förstroende på seniornivå. Fullvuxna spelare, det var bara att sätta emot i tacklingarna. Tuffheten började komma, samt att jag fick uttrycka mitt fotbollsspråk. Som offensiv mittfältare fick jag fördela boll, lägga hörnor, frisparkar. Förtroende. Det tåls att undertryka, flera gånger om.

En och halv säsong blev det. Sakta men säkert hade jag dragits ner i planen. Från offensiv mittfältare till mittback. Jag kände mig hemma som mittback. Styra, ta djup, fördela bollar. Det gick väldigt bra. IFK Sundsvall ville ha tillbaka mig. Jag var nämligen utlånad. Men även IFK Timrå, då i Div 1, var intresserade. Det föll till slut på IFK Sundsvall som jag direkt skulle gå in och konkurera om en plats. Div 2. Vi åkte ur, det var prikärt redan när jag kom, vi redde aldrig ut det. Ner i Div 3. Spelartapp - sattsa ungt hette det.

Kommande säsong skulle handla om Pontus Engblom, 17år - 26mål. AIK sa "Han ska vi ha!" Mäktig övergång tänkte alla. Pontus var väldigt duktig. Det var ett kärt återseende senast, att för möta honom i GIF-tröjan. Spel i Div 3, lite mer erfarenhet. Upp i Div 2 igen med ett fantastiskt lag.

DIV 2! Fantastisk att vara tillbaka på uppgång. Div 2 södra, tuff serie. Men vi har ett bra lag tänkte jag. Den här säsongen kommer jag tacka och minnas tillbaka till som den stora förändringen i mitt liv som fotbollsspelare. Vi åkte ur med 9p. 9 POÄNG! Jag var helt knäckt. Träning, match, resa. Vi var så nere i källaren av självförtroende. Om jag hade besökt en psykolog hade hen troligtvis skrivit i summeringen: DEPRESSION! 

Jag hade bestämt mig. Inget mer IFK Sundsvall. Klubben andades sårbarhet. Dålig ekonomi, sportslig katastrof. Jag hade gett allt. Nu var det nog. Tack och hej! Ordet fotboll fick mig att få kväljningar, jag var fullkomligt spyless på all tid jag lagt ner. Jag kommer inte spela fotboll nästa säsong, tänkte jag. Ridå.

Lättnad. Frihet. Konserter. Jag hade all tid i världen att ägna åt annat än fotboll. Nu har jag möjlighet att upptäcka min kontnärliga ådra som jag aldrig fått uttrycka. Men vad var det? Spela trummor, fotografera, måla, skriva. Min mormor och kusin är konstnärer, jag kan inte måla. Jag behöver uttrycka mig på ett djupare plan.

Telefonen ringer. Tränare Anders Högman i Selånger FK. "Inge fotboll. Inge fotboll, tänker jag" Han frågar mig hur jag hade tänkt att göra kommande år. Jag svara att jag inte har någon motivation just nu, jag är inte redo. Han accepterade det, inga problem. Anders återkommer. Dessa tränare, att dom inte ger upp. Han säger till mig: "Kom och träna, känn inga krav. Helt förutsättningslöst" Jag viker mig, jag kommer.

Tränar. Det är inte roligt. Jag ler inte, det är enbart jobbigt att ta emot bollen, flytta den en meter och spela vidare. Mental träningsverk. Anders säger att det ser bra ut, jag svarar: "Haha. Jag är inte i närheten av bra" Han ser förvånat på mig och säger: "Hur mycket har du då i dig?" Det ska visa sig att jag har yttligare en växel att lägga i innan jag viker ner fotbollen.

Jag slutar träna med Selånger. Motivationsbrist. Försäsongsmatcherna ska till att börja. Jag har tid att umgås med familjen, vänner allt jag inte hade lika mycket tid till innan. Anders ringer tillbaka. Svarar med låg ton och är inte särkillt exalterad av att han ringer. "Robert! Skriv på för oss, du behöver inte ta ett beslut att börja spela. Men om du ångrar dig och vill spela, så är du skriven för oss" Jag kommer ihåg den så väl, den meningen har fått väldigt stor inverkan på mig. Jag skriver på. Börjar träna igen. Jag har inga krav på något, jag spelar bara. Jag ler, för jag kan sluta efter denna träning om jag vill. Jag slutar inte. Fotboll har ALDRIG varit roligare.

Div 3 Selånger FK. Vi har 10 raka segrar. Stefan Näslund, mittfältare, extremt jobbig att möta, säger "Hur känns det att vinna igen?" Förbannat skönt, jag är född att vinna tänker jag kaxigt. Jag blir helt besatt av att vinna matcher, det har jag inte varit tidigare. Jag ska vinna, vinna, vinna. Det roliga är att vinna fotbollsmatcher. Det är närmast beroendeframkallande just nu. Jag skulle ju sluta?

Avancemang till Div 2 som nykomlingar i Div 3. Jag blir kapten, Anders litar fullkomligt på mig. Förtroende. Vi vinner Div 2 med Selånger, som nykomlingar. Jag har nått en ny nivå. En nivå som kommit genom att mina egna press har avtagit. Det är roligt igen, det är roligt att vinna. Det handlar om att vinna. Mäta krafter och till slut gå segrande ur striden.

Under det året tränar jag med GIF Sundsvall som då var ett lag i mitten av allsvenskan, med sikte uppåt. Jag presterar återigen en högre nivå. Mina krafter var jämförbar med de övriga spelarna. Anders sa det, du har kapacitet för den yttersta nivån. Har jag?

Det blir aldrig GIF Sundsvall. Det blir Östersunds FK som jag kritar på för. Jag har kommit till Svensk Elitfotboll. Jag skäms inte på något vis, jag har kvaliteerna. Anders trodde på mig. Ett fötroende jag svarade på.

Vägen är inte alltid rak. Det är väldigt lätt att vika in årorna istället för att ro. Jag kom till insikt genom att ta ett steg tillbaka. Det steget var nyttigt. Jag blev som en ny spelare.

Landslagsläger. Elitläger. Alla dessa läger i undomsåren. Det finns inget som säger att det leder dig till rätt destination. Försätt jobba. Hårdare och hårdare.

 
 
13 Kommentarer:
Gäst: Bollen. skrev | 6 Sep 2013 - 10:04
Detta är något alla ungdomstränare skulle läsa!!
7
Gäst: Angen skrev | 6 Sep 2013 - 07:10
Bra skrivet Robban. Man måste på nått sätt inse att man inte alltid måste vara bäst som liten för att lyckas när man blir äldre. Alla utvecklas i olika takt både fysiskt och psykiskt. Känner igen mig i lite av de du skriver, de där med att tappa spelglädjen för att sedan få tillbaka den ännu starkare... Kör hårt nu och visa vad du går för. Vi är många här hemma i sundsvall som hoppas och tror att du kommer gå långt i din karriär!
Ge frugan en nyp i rumpan från mig!
Ha de bra och sköt om er!
5
Gäst: claes skrev | 4 Sep 2013 - 17:28
Den som en dag får dig som ledare i fotboll när du håller på med dina barn får ett föredömme!
8
Gäst: JB skrev | 4 Sep 2013 - 10:24
Femgetings.
4
Gäst: Manglarn skrev | 3 Sep 2013 - 23:02
Tack!
4
Gäst: CC skrev | 3 Sep 2013 - 21:35
Mästerligt !
4
Gäst: Tomas skrev | 3 Sep 2013 - 20:38
Hoppas att många tonåringar läser det här. Och jag gillar din hårdkokta stil. Du gillar Raymond Chandler och James Ellroy?
4
Gäst: koffeinist skrev | 3 Sep 2013 - 07:38
Kokkaffe! Respekt!
6
Gäst: Supporter skrev | 3 Sep 2013 - 06:59
Vad lite som behövs för att det ska lossna för en ung fotbollsspelare. Tänk vad många talanger som slutar med fotboll bara för att den egna pressen är för hög och att ingen tränare eller klubb har förmågan att locka fram glädjen mitt i allt kaos som ungdomar genomgår i tonåten. Kanske ännu tydligare inom damfotbollen. Bra skrivet och hoppas du får många roliga år inom fotbollen. Lycka till !
16
Gäst: Sakke skrev | 2 Sep 2013 - 22:22
Hoppas det gick bra med knäet, du är en solklar "startelvaspelare" enl. min uppfattning.
12
Gäst: Grönis skrev | 2 Sep 2013 - 21:55
Såg matchen på TV4S, säger bara en sak- "Du är en kanonvärvnig", syns på ditt sätt att röra dig att du är en tillgång och kommer att utvecklas :-)
15
Gäst: Stanza skrev | 2 Sep 2013 - 20:33
Bra där, kapten. Hoppas du blir med oss länge.
19
Gäst: Glenn skrev | 2 Sep 2013 - 17:48
Underbart!
24
 
Sök på fotbollz.se
   
  ÖFK tappade stinget i andra halvlek  
  av Perra Bexelius | Idag - 00:07  
 

BP - ÖFK 4-1 (1-1) Nu med referat av Per Olov Bexelius.

Yannick Adjoumani målskytt

Yannick Adjoumani reducerar till 1-1. Foto: Sune Elmroth

 
  Läs matchreferat  
 


 
  Vi får ingenting gratis - det är är vi är nu, säger Magnus Powell  
  av Haldo Jonsson | Igår - 23:25  
 

 
  Läs mer...  
 


 
  Bilder Brommapojkarna - ÖFK  
  av Sune Elmroth  | Igår - 23:09  
 

Foto: Sume Elmroth

 
  Läs mer...  
 


 
  Matchens prestation  
  av Haldo Jonsson | Igår - 22:00  
 

Göte Murén. Foto:Privat

 
  Läs mer...  
     
 
Nyhetsarkiv
Igår - 21:56 Matchens överraskning
Igår - 20:54 Illa, illa
Igår - 18:14 Dagens startelva
18 Maj 2022 - 20:57 Träning idag - optimism inför Brommapojkarna
18 Maj 2022 - 18:25 Lars Larssons Tankar
18 Maj 2022 - 18:24 Ekonomiska miljonsmällar för flera Superettanklubbar
18 Maj 2022 - 11:00 Följ Brommapojkarna - ÖFK via fotbollz.se
17 Maj 2022 - 20:59 21-åring BP:s bästa spelare?
17 Maj 2022 - 10:38 Johan Lidenmark ny tillförordnad akademichef
17 Maj 2022 - 10:22 Trist besked - Felix Hörberg avstängd mot Brommapojkarna
17 Maj 2022 - 10:17 HÄNG MED FALKARNA TILL MATCHEN MOT AFC ESKILSTUNA I SLUTET P
16 Maj 2022 - 22:50 Startelvan mot Brage
16 Maj 2022 - 22:46 Vi är Akademin - v19!
16 Maj 2022 - 12:22 Jodå, ÖFK gjorde en bra match
16 Maj 2022 - 09:33 Stark prestation av 17-årige Peter Amoran - blev trissvinnar
16 Maj 2022 - 08:44 En besviken men samlad Felix Hörberg strax efter matchen
15 Maj 2022 - 21:37 Matchens prestation
15 Maj 2022 - 20:43 Matchreferat Billder från ÖFK - Brage 1-3
15 Maj 2022 - 19:22 Matchreferat Brage nya serieledare i Superettan efter 3-1 seger mot ÖFK
15 Maj 2022 - 18:22 Tala om effektivitet - Brage hade tre avslut på mål och alla
 
 
 
Herrar
av: *Rolighetsministern | 15 Maj 2022 - 20:29
Nu får vi väl hoppas att vi har min