Det tog tid, ja faktiskt tre cupmatcher och 29 allsvenska omgångar innan vi fick se en riktigt bra ÖFK-halvlek den här säsongen. Låt vara att allt inte varit skräp av det som serverats den här sommaren även om väldigt mycket har varit väldigt dåligt (ingen kan säga emot!). Men första 45, och lite till, mot guldjagande Hammarby gav oss verkligen hopp om att det finns utveckling i den här nya och unga upplagan av ÖFK.

Då var det bra fotboll med många fina ingredienser; det var fart och kreativitet, det var press och bollvinster. Och det var vassa avslut som tvingade Hammarbys målvakt Davor Blazevic till fina parader. Och det var ett stabilt försvarsspel framför Aly Keita trots att backlinjen var nykomponerad och dessutom tvingades till en tidig reparation sedan comebackande Ronald Mukiibi gått sönder (igen).

Att det sedan inte riktigt räckte till några poäng den här gången är en annan sak. Hammarby vann med 2–1 och gick upp i tillfällig(?) serieledning men jag tror att många ÖFK-are, spelare, ledare och vi som tittar på, var både nöjda och stolta den här kylslagna oktoberkvällen.

Trots förlusten.
Kontraktet var ju i praktiken redan i hamn före avspark sedan alla resultat de senaste omgångarna gått ÖFK:s väg i den så infernaliskt spännande bottenstriden; nu är det Kalmar, Falkenberg, Sundsvall och Eskilstuna som gör upp om vilka två som får kliva av, vem som får kvala och vem som klarar kontraktet.

Jag tror att segern förra helgen mot Sirius gav otroligt mycket; all den ångest som samlats i ryggsäcken efter sommarens motigheter var som bortblåst och ÖFK kunde gå till spel med bara glädje och inspiration som drivkraft.

Det gav lätta ben, massor av energi, en hel kappsäck mod och många fina kombinationer som vi inte sett tidigare den här sommaren. Eller som en kollega sa efter matchen; ”Det var som om Potter var tillbaka...”

Men det räckte alltså inte mot ett Hammarby som bitvis hade svårt att få till det spel som i seriens andra halva gjort klubben till het kandidat att vinna Lennart Johanssons pokal. Formmässigt är det ju inget snack; 14 segrar på de senaste 16 matcherna, en oavgjord och en förlust (borta mot Norrköping) sätter press på Djurgården men det är fortfarande blåränderna som sitter i förarsätet, åtminstone inför måndagskvällens hemmamatch mot Örebro.

På Jämtkraft skaffade Hammarby sig ett kortare övertag i den första halvleken då ÖFK hamnade i obalans i samband med Mukiibis skada och så hade man en stark 25-minutersperiod i andra sedan Imad Khalili tryckt in 1–0 i den 50:e minuten och där 2–0 (Nikola Djurdjic, 72:a min) bara kom som en bekräftelse på spelövertaget.

Men jag ställer gärna frågan: Vad hade hänt om ÖFK fått utdelning på sin trippelchans i första halvlekens slutskede då bland annat Felix Hörberg prickade en Hammarbyback i huvudet när han sköt mot öppen bur? Eller när Dino Islamovic, som den skyttekung han nu är, lyckades fumla bollen utanför ett tomt Hammabymål från några meters håll.

Hur hade Hammarby reagerat om man hamnat i ett målmässigt underläge?

Jag är inte så säker på att Hammarby fortfarande hade varit en guldkandidat om någon av de chanserna hade resulterat i ett, eller varför inte två, hemmamål.

Sammantaget var det i alla fall en högst underhållande avslutning som vi bjöds på, stundtals påminde den om en handbollsmatch eftersom det mesta skedde kring lagens straffområden medan mittplanen användes mest som en snabb transportsträcka. Sammanlagt 38 skott mot mål (20–18), 15 skott på mål (8–7) och 27 skott innifrån straffområdet (16–11) är ju siffror som berättar om hur den här matchen såg ut.

Det är bara att tacka för den underhållningen!

***

Här är några noteringar från kvällens match;

# Domaren Martin Strömbergsson, en av landets mest rutinerade, valde att lägga ribban på en hög nivå. Trots många tuffa dueller använde han sig konsekvent av fördelsregeln. Det var bra, Gävledomaren hade full koll samtidigt som det gav ett härligt flyt i matchen. En av årets bästa domarinsatser på Jämtkraft arena!

# I Tom Petterssons frånvaro (avstängd och dessutom avtackad före matchen) fick Thomas Isherwood chansen bredvid Noah Sonko Sundberg i ÖFK:s mittförsvar. Isherwood tackade för förtroendet och var nu precis lika bra som i början av serien. Hans förmåga att täcka skott måste vara bäst i Allsvenskan.

# Lite av revansch blev det också för Marco Weymans, belgaren som hamnade i frysboxen för ett par månader sedan efter en mindre lyckad insats i förlustmatchen mot Elfsborg på bortamark. Weymans började nu på bänken men kom in redan efter 18 minuter då Ronald Mukiibi haltade av banan. Jag gillade tidigt det jag såg av Weymans men tvingades revidera den uppfattningen efter flera svaga insatser, inte minst i det defensiva arbetet. Nu var han där jag vill ha honom även om han gick bort sig rejält vid ett tillfälle i andra halvlek och tvingades ta en klumpig varning.

# Jag vet inte hur Noah Sonko Sundberg hade tagit på sig skorna till den här matchen. Men så många snedsparkar som Sonko bjöd på under den första halvleken har han nog inte samlat på sig tidigare under hela säsongen. Sammanlagt! Bollarna for åt alla möjliga håll. Men i övrigt gav Sonkos fysiska spel god utdelning, som vanligt. Och det var en absolut nödvändighet mot det här motståndet!

# Jag sätter stora plus för de arbetsinsatser som levererades av Felix Hörberg, Isak Ssewankambo och Rewan Amin. Den trion opererade framgångsrikt över stora ytor.

# Det gjorde även Simon Kroon, ÖFK:s målskytt (84:e min) när han utnyttjade ett missförstånd mellan Hammarbys målvakt Blazevic och mittbacken Richard Magyar och kunde rulla in reduceringen 2–1 i öppen bur. Jag såg att Mittmedia gav Kroon högsta hemmabetyget. Det köper inte jag, i mina ögon blev Kroon bollkär alldeles för många gånger, värderade fel och tog dåliga beslut. Men absolut att Kroon formmässigt är på väg åt rätt håll och hans lätta löpsteg är en fröjd för ögat!

# Dino Islamovic är ÖFK:s i särklass bäste målskytt den här säsongen med sina sju kassar. Men oavsett. Det är inte Dinos år, han har inte marginalerna med sig. Om så vore hade det blivit minst två mål den här kvällen, nu blev det inget. Och hur han ska förklara missen i öppningen av den andra halvleken förstår jag bara inte... Det ska ju bara inte gå!

# 6.395 kom till matchen i höstkylan. Det var imponerande. En hel kortsida fylldes av Hammarbys anhängare. Det var ännu mer imponerande!

# Till sist; här är ÖFK-betygen (skala 1–6): Aly Keita 3 – Sam Mensiro 3, Noah Sonko Sundberg 3, Thomas Isherwood (88) 4, Ronals Mukiibi (18) betygsätts ej – Felix Hörberg 4, Isak Ssewankambo 4, Charlie Colkett (64) 2, Simon Kroon 3 – Rewan Amin 4, Dino Islamovic 3. Ersättare: Marco Weymans (18) 3, Jordan Kadiri (64) 2, Blair Turgott (88) betygsätts ej.