Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Nu var det länge sedan jag skrev någon krönika avseende damtvåan. Det har berott på annat engagemang i slutet av juni/början av juli (Storsjöcup, Mästarcup m m) samt därefter drygt två veckors semester nästan helt utan datorkontakt. Därför är jag oxå väldigt dåligt uppdaterad om aktuellt läge i lagen.

Under den tid jag varit lite frånvarande så gick "mitt" lag Ope nästan kräftgång, med förluster mot Remsle, 0-1, i störtregn och hagel på Torvallen (en match jag inte fick se) och därefter två derbyförluster med 3-0 mot såväl KD som Frösön. Det har gjort att Ope nu har fyra poäng upp till strecket, vilket skulle kunna bli tungt att ta igen. Men då det är Bollnäs som ligger där och de nog har fått ett antal poäng med flyt, så ska det inte vara omöjligt. Ope har fått ett fint tillskott inför höststarten i och med att Lisa Landin, med ÖDFF:s välsignelse, valt att försöka komma igång igen i de blå-vita färgerna efter en skade- och sjukdomsfylld period. Ope får oxå tillbaka tidigare skadade Maria Bäckman. Lisa och Maria kan bli den injektion som behövs för att poängen åter ska börja trilla in.

KD hade en fantastisk fin period under juni efter en klen start i serien. De har nästan sitt på det torra med 13 poäng, men visst behövs ytterligare 6- 7 poäng för att vara säkra på fortsatt spel i tvåan. Det ska dock inte vara något problem.

Frösön skuggar fortfarande Själevad, och skulle övikstjejerna svikta en period så skulle Frösön kunna hota med Gothiaframgångar i ryggen. Men troligen får de nöja sig med att säkra den bästa placeringen hittills i detta millennium med en andraplats.

Mina gissningar inför höstsäsongen blir alltså att Själevad tar hem serien och går till ett ovisst kval. Frösön bör kunna ta en andraplats, då varken Selånger eller Sundsvalls FK är särskilt stabila. Dessa båda får slåss om tredjeplatsen. KD skulle nog kunna bli fyra med riktigt flyt, men får nog nöja sig med en fin femteplats. Team Hudik får tipset sexa och sedan kommer det svåra, och där passar jag. Bollnäs, Ope, Remsle och matfors kommer troligen att kämpa hela vägen för att slippa degradering, men Hudik ska inte känna sig helt säkra heller.

Mina tips för tionde omgången blir att Ope förlorar mot Själevad, KD slår Selånger med kryssgardering, Frösön slår lätt Bollnäs borta, Team Hudik och Sundsvall delar poängen och Matfors slår återigen Remsle.

Imorgon lördag kan ni alltså efter en "yranfrukost" vid elvatiden ta cykeln ut till Torvallen kl 12.00 för att se Ope kämpa väl mot Själevad, för att sedan ta bilen till Krokom kl 14.00 och se KD-tjejerna ta sig an Selånger. Tjejerna i JH-lagen behöver allt stöd.

Ännu ett fotbolls -VM är avslutat. Har personligen hängt med sen 1958 och såg faktiskt finalen Sverige-Brasilien i en televisionsapparat som det hette på den tiden. Visserligen via Danmark men ändå, några regionala svenska sändningar utanför stockholmsområdet existerade ännu inte vid det tillfället. Såg också en match live på Olympia i Helsingborg , Västtyskland-Tjeckoslovakien, 2-2, i gruppspelet. Detta strax innan familjens flyttlass drog iväg upp till Jämtland.

Åter till 2010, finalen blev väl ingen höjdare, Holland som var i princip chanslösa spelmässigt gick på “dirty-linjen” och dom spanska nervknutarna satt länge ihop. Roligt dock att Andres Iniesta fick avgöra, en prydnad för sporten i hela sin uppenbarelse. Fint också att se att holländska spelare och ledare paraderade när spanjorerna lämnade podiet efter prisutdelningen.

Detta skulle bli vuvozelornas mästerskap enligt förhandssnacket. Och visst, nog hördes dom alltid men sen väl matcherna kommit igång var det inget man tänkte på egentligen. Ungefär som ett antal fjolårsmygg i sovrummet en normal jämtländsk försommarnatt. Däremot är jag lite besviken på alltför många matcher rent spelmässigt. “Ligga rätt i positionerna”, “bra organiserade” är säkert härliga ledord för sportens taktikexperter men slutar enligt min mening ofta i väldigt tråkig fotboll.

Många lag backar hem och hoppas på en och annan kontring. “Höj passningstempot, utmana mera” säger kommentatorerna. Problemet är väl bara att då ökar felmarginalen och genast riskerar man 10 rättvända utespelare i “nacken”. Fotbollen har här hamnat i nån sorts moment 22 som är svårt att komma ifrån utan någon förnumstig regeländring mot alltför defensivt spel. Bakåtliret till egen målvakt reformerades för en del år sen men sen har inget hänt förutom en lite liberalare offsidebedömning. Något måste dock göras, vi i den innersta kretsen finns ju alltid kvar men fotbollen är väldigt beroende av sin marginalpublik.

Rolig fotboll presterades ju faktisk också, personligen hade jag mest behållning av Kamerun-Danmark. Inte bara för att jag är “halvdansk” utanför den nerv som hela tiden fanns. Ingen “låg rätt i positionerna”, ingen var speciellt “organiserad” men jäkligt roligt att titta på. Sen imponerades jag som många andra av Tysklands relativt unga lag. Tyvärr orkade man inte spela sin offensivriktade fotboll hela vägen.

Ett sort problem för VM dock framöver enligt min mening är det mastiga program som dagens stjärnor har gått igenom innan sommarens slutspel. 60-70 matcher är väl ingen ovanlighet för många av dem. Det säger sig själv att den fysiska och den mentala statusen inte är på topp. När sen som i Frankrikes fall den egna stjärnstatusen är viktigare än den egna flaggan så går det som det går. Italien lite också åt det hållet även om jag tycker att dom i alla fall försökte. Tycker synd om England, en hel del otur och en tränare tror jag som vill implementera ett spel som inte sitter i dom generna.

Eftersom jag själv varit en media-nisse, låt vara på en mycket låg nivå, vill jag avsluta med några tankar om den bevakningen. Tycker att SVT vann matchen på hemmaplan, Andrée Pops skötte sin uppgift galant med perfekt uppbackning av Johanna Frändén, vilket fotbollslexikon, och Ola Andersson som alltid är intressant. TV4 har sina kommersiella åtaganden som stör en hel del. Ibland läggs alltför stor vikt vid att hålla kvar tittarna till reklaminslagen. Sen är jag väl för gammal för att inse dom kvalitéer som Peter Jihde numera besitter. Hans expert Anders Andersson gjorde dock ett hästjobb med mycket erfarenhet och kunskap.

Av folket på plats hade TV 4 dock underbare Jens Fjellström. Om jag haft en giftasvuxen dotter och hon av alla presumtiva livskamrater presenterat en kille som Jens hade jag gladeligen betalat både bröllop och smekmånad. Kunnig utan att vara nördig, verbal utan tillstymmelse till ordbajseri och med en human inställning till sporten och livet i stort. Tillsammans med Robert Perlskog ett oslagbart team i Sydafrika enligt min mening. Men överhuvudtaget en bra rapportering där “vår egen” Tony Gustavsson gjorde en helt okej debut. Till sist också några ord om SVT:s David Fjäll som fick behandla hela spektrat i detta mångfacetterade land, blandade humor och allvar helt lysande.

Sex omgångar av vårens nio har spelats, och nu har alla JH-lag börjat att röra på sig. Frösön har ju vunnit alla matcher utom mot serieledande Själevad, och tog en meriterande storseger i helgen mot Sundsvalls FK med 5- 1. Unga Frida Sjöberg har gått loss i skytteligatoppen med fina 8 mål! Hon m fl visar att 93-årgången i Jämtland fortsätter att utvecklas mkt bra. Frösön måste nu betraktas som predestinerade att knipa andraplatsen i serien.

Såväl KD som Ope har nu oxå tagit två segrar i rad. KD avgjorde i sista minuten borta mot Bollnäs. Rättvist enligt KD, mindre rättvist enligt Bollnäs. Men det är väl så fotboll är, att vi mest ser våra egna lags fördelar. De övriga matcherna i omgången slutade ganska väntat. Själevad tog en säker 4- 0 seger hemma mot Team Hudik och Selånger knep alla tre poängen borta mot Remsle.

Ja, Opematchen borta mot Matfors kanske inte slutade helt väntat. Den startade med en total Matforsdominans. De visade upp ett oväntat rörligt och fyndigt spel första 20 minuterna och hade två totala frilägen, ja kanske tre med lite god vilja. Maja Öst i målet växer dock ju närmre spelarna kommer, så särskilt mkt nät ser dom inte. Denna gång så räddade hon flera farliga lägen och annars så smet bollen utanför. Efter c:a en halvtimme var dock Ope helt inne i matchen och Matforsspelarna såg faktiskt lite slitna och molokna ut. I andra halvlek så kom Ope ut som ett helt annat lag mot i första. De t o m förde spelet och efter 10 min kunde i anfallet uppflyttade Lena Lindström säkert förvandla sitt friläge till 1-0 för Ope. Därefter blev spelet lite mer låst och inget av lagen skapade särskilt mkt. Och just när Matfors åter började storma framåt så lyckades annars otroligt duktiga Matforsmålvakten Agnes Engström Johnsson, på ett inte alltför hårt skott av Fanny Haeggblom, nästan göra en kopia på en engelsk målvakts insats i VM. 2-0 till Ope var ett faktum och sedan spelades bara de återstående minuterna av.

I tabellen är nu Frösön säker tvåa, och KD och Ope har fyra resp tre poäng ner till strecket. Ope dessutom med en match mindre spelad. På lördag kl 14 spelar Ope en mkt viktig match hemma mot Remsle. Då hoppas jag på att många supportrar från Östersunds södra utkanter, och andra fotbollsintresserade, sluter upp på första hemmamatchen på Torvallen. Kan Opetjejerna visa samma inställning som från matchminut 20 i Matfors så får Remsle svårt att hämta poäng. Men tror Ope att poängen är lätthämtade så kommer Remsle att vinna.

På söndagen kl 14 är det så dags för KD att hemma på Hissmovallen ta emot Matfors. Det blir nog en hård match och hemmaplan ger KD en liten fördel, särskilt om publiken kan strömma till, men jag tror nog att Matfors kan knipa en poäng. Frösön möter Selånger borta och bör kunna ta alla tre poängen, men även där gäller att inte slappna av. Selånger släpper ogärna poängen ifrån sig. Sundsvalls FK bör vara chanslösa mot Själevad, trots hemmaplan. Hälsingederbyt Team Hudik- Bollnäs är framflyttat till 29/6, sannolikt beroende på många skador i båda lagen, men det är bara en gissning.

Jag och många med mig tycker att det är riktigt kul att så många tjejer i distriktet får möjlighet att äntligen spela på nationell nivå, och dessutom får de visa att de räcker till riktigt bra. Låt oss fortsätta att inspirera varandra till ytterligare utveckling. "Varje förening på sitt sätt" har visat sig vara ett fungerande recept.

Den gångna veckan var Själevads vecka. De krossade våra båda jämtländska lag KD och Frösön. Ska vi tro tränarna i våra lag så måste Själevad genomgått något av en metamorfos, för både KD och Frösön tycker att man gjorde en varsin mycket bra match, trots stora förluster med 6-0 och 6-1. Jag undrar om en herrtränare på nationell nivå skulle uttala tillfredsställelse efter sådana resultat. Troligen har därmed Själevad redan bokat in höstens kvalmatch, och det skulle vara roligt om dom finge ta klivet upp. Det verkar vara en välskött förening.

I övrigt fortsätter Bollnäs, som jag denna gång faktiskt gissade, att plocka poäng. Krislaget Remsle inkasserade ännu en förlust. Denna gång med 2-1. Även Matfors förlorade igen, denna gång i derbyt mot Selånger med 3-0. Oxå det väntat. Matfors slagkraft varierar mycket beroende på hur många av nyförvärven från Umeå Södra som finns med på plan. Opes match mot Team Hudik är flyttad till i augusti, så fram till dess kommer tabellen att halta.

På söndag är det dags för nya matcher. Kl 14 tar Frösön emot Sundsvalls FK på Lövsta och bör ta tre poäng. Men Sundsvall är som farmarlag alltid svårbedömda. KD åker till Bollnäs och ska enligt mig vara storfavoriter. Bollnäs har ett ihåligt lag, men krigar verkligen. På söndagen spelar även Remsle- Selånger, och det bör bli en klar tvåa.

Sedan på tisdag tar Själevad emot Team Hudik och om inte Själevad blir övermodiga så blir det en ny klar seger. Ope, som inte spelat sedan segern mot Selånger för 14 dagar sedan, åker till Matfors. Det blir troligen en jämn match som jag gissar slutar oavgjort.

Nu börjar ett och annat oväntat resultat rapporteras in i tvåan. Rent sensationellt för mig var Bollnäs bortaseger med 3-1 mot Matfors. Men med en av de tre ex-allsvenska nyförvärven troligen borta för säsongen så kanske Matfors slagkraft börjar att minska. Dessutom visar Bollnäs forward Sabrina Tikkanen återigen att hon troligen skulle kunna spela någon eller ett par divisioner högre upp i seriesystemet. Fem mål på två matcher är starkt. Henne måste motståndarna hålla koll på. Matfors ska dock ha beröm för att man kan se tämligen långa bra inspelade highlights från deras matcher. Det ger en bra bild av både dom och deras motståndare.

Sundsvalls FK fortsätter att rada upp endast vinster, nu senast 4-1 mot Remsle. Tränaren Mikael Melin var ändå inte nöjd med sina tjejers insats. Men Remsle verkar ha större problem. Tränaren Richard Aarseth kunde inte låta bli att uttrycka sin frustration till lokalpressen (allehanda.se) efter förlusten mot Sundsvall.
" - Jag känner mig uppgiven och besviken, säger han och fortsätter:
- Närvaron på träningarna är alldeles för dålig den senaste tiden. Vi har bara haft sju-åtta spelare på träningarna. Det är tyvärr inte mycket jag kan göra åt det. Vi kommer aldrig att bli ett bättre lag om spelarna inte är beredda att komma till träningarna."

Frösön fortsätter liksom Sundsvall och Själevad att knipa alla poäng som sätts på spel, men återigen var man tydligen illa ute. Laget visar dock moral genom att alltid ta ut det sista om det krisar i slutet av matcherna. Tränarna är fortsatt inte helt nöjda med spelet, utan räknar med att kunna ta ut mer av laget. Inför matchen mot Själevad blir nog det helt nödvändigt. Segern med 3-2 mot Team Hudik tackar nog lokalkonkurrenterna Ope och KD för. KD tvingades ställa in sin match mot serieledarna från Själevad, då ingen spelbar plan fanns att tillgå i Krokom efter allt regnande, samt att konstgräsplanerna var fullbokade vid aktuell tidpunkt. Men tydligen så åker istället KD upp till Övik för bortamatch mot Själevad redan imorgon onsdag.

Även Ope tvingades flytta sin match mot Selånger från sin riktig hemmaplan Torvallen, till Jämtkraft Arena. Till denna match kom jag några sekunder efter avspark från Stockholmstrakten, där jag bl a såg Sverige slå Bosnien/Hercegovina i en öppen match med 4-2. Nåja, åter till Ope. I denna match visade Opetjejerna sitt blåvita hjärta hela matchen. Ska jag vara ärlig så liknade denna match litegrann Opes förra, mot Bollnäs, men med bytta roller. Nu var det Opetjejerna som krigade och rensade undan alla bollar som närmade sig det egna målet. Dock försökte man även använda mittfältet vid anfallen, vilket var ovanligt att Bollnäs gjorde. I första halvlek hade Ope bollen en hel del, men Selångers ledningsmål var nog tämligen rättvist ändå. Därför kom Åse Permans kvittering kort därefter via ett långskott över målvakten verkligen lägligt. Det ingav ytterligare energi i laget denna gång, och nu bestämde sig tjejerna för att ingen motståndare skulle ta sig fram till en farlig chans. När så Fanny Haeggbloms tjusiga nick på hörna gav Ope ledningen så hägrade plötsligt de första poängen, och tjejerna slet sedan verkligen resten av matchen. Selånger försökte först rulla bort Ope för att skapa chanser, men lyckades inget vidare. Sedan prövade de långbollar i massor, men det lyckades ännu sämre mot ett väl samlat Opeförsvar. Ope höll undan matchtiden ut och det var ett lyckligt gäng spelare som jublade och hurrade efter att domaren blåst av.

I nästa omgång spelas två väldigt ovissa matcher, dels derbyt mellan Matfors och Selånger, där dock Selånger är mina favoriter till segern, delvis beroende på att Anan Rehn är avstängd efter utvisning för Matfors, och dels Bollnäs- Remsle. Där tror jag faktiskt att Bollnäs får bli knappa favoriter, om inte Remsletränarens uttalande givit önskad effekt och att Remsle då kan kontrollera Sabrina Tikkanen.

Sedan spelar alltså Frösön en riktig seriefinal borta mot Själevad. Ska Frösön kunna ta upp en verklig strid om kvalplatsen? Sundsvall får ju inte kvala, då de är farmarlag till Sundsvalls DFF. Jag betraktar Själevad som tydliga favoriter, men dom har haft väldigt svårt att omsätta sitt spelövertag i matcherna till mål, så kanske Frösön kan skrälla och ta en poäng. KD har alltså två matcher på några dagar. Bortamatchen mot Själevad imorgon onsdag tror jag kommer att sluta med en säker etta, men däremot tror jag att KD har chans att bli första lag att lugga Sundsvall på poäng på söndag kl 14.00. Sundsvall är nog inte riktigt så bra som tabellplaceringen visar. Åk dit och titta själva. Ope får däremot sin bortamatch mot Team Hudik flyttad till i augusti beroende på att Hudik har två tjejer med på en landslagssamling. Ope får vänta till 15/6 då en bortamatch ska spelas i Matfors.

Alla vi som hyst farhågor om Östersunds Fotbollklubbs väl och ve i div 1 norra säsongen 2010. Har vi tagit oss vatten över huvudet? 1-0 borta mot Arameiska Syrianska var om inte en skräll så i varje fall ett rejält fall framåt. Organisation och glöd var tydligen ledorden för dagen, precis det som enligt min mening saknades senast hemma mot Umeå. Tittar man sen i tabellen så ligger fyra av dom fem lag ÖFK torskat mot i topp. I det perspektivet är det ju då endast hemmaförlusten mot Forward man kan se som en rejäl flopp. Med andra ord, resten av vårsäsongen kan kanske bli lite roligare, sett med blå-vit-gröna jämtlandsögon.

Matchen mot Umeå, som man besegrade på försäsongen, kändes för egen del som flera steg tillbaka i utvecklingen. Jag anser att västerbottningarna stundtals spelade ut ÖFK och varför skall man i skrift försköna den verklighet man upplever. Förhoppningsvis kan några nävar knytas i några byxfickor och sen skapa en känsla som sen genererar i hela laget. Vill för allt i världen inte ta åt mig äran den här gången men tillsamman med övriga med något så när konstruktiv kritik tror jag i alla fall inte det är helt oviktigt.

Att Christoffer Fryklund kom på banan igen tycker jag är speciellt roligt. Var enligt min mening överallt och ingenstans förra matchen. Just “The Fryklunds” tycker jag är lite av ÖFK:s framtid. Bra gener, fint skolade och tydligen starkt fästade vid sin hembygd. Bra också att samarbetet med “Giffarna” är återupptaget och att importerna börjar leverera. Jonathon Rutledge tror jag är en spelartyp som behövs i laget i det “skitiga” arbete som behövs för att avancera i tabellen.

På sajten är det mycken debatt om långsiktighet och bristen på denna. Och naturligtvis, ingen skulle bli gladare än jag om länets ledande förening i framtiden dominerades av folk från närområdet. Det kommer säkert fram en antal lovande spelare som det gjort genom alla år, problemet är bara att blir dom tillräckligt bra så inte stannar dom runt Storsjön. Dom allra flesta vill se hur långt vingarna bär och i kombination med studier med mera så sprids talangerna för vinden. Att tro nåt annat är enligt min mening en orealistisk “Sörgårdsidyll“, i varje fall på nuvarande nivå.

Vi kan aldrig jämföra oss med Brage eller Mjällby för att ta några omnämnda exempel. Talanger per kvadratkilometer är hisnande i jämförelse och befolkningskurvan hos oss är inte direkt uppåtriktad. Kan vi krydda det lokala materialet med nyttiga och sevärda spelare utifrån och skapa en ekonomi för det kan det räcka en bra bit. Sen gäller det att minimera omsättningen i laget inför varje säsong, där tror jag begreppet långsiktighet skall sättas in. Vi har en fin arena, en oslagbar miljö runtomkring och ett inte oävet intresse för sporten fotboll. Viktiga ingredienser för framtiden.

Nu har den av de flesta tippade skiktningen av damtvåan skett. Själevad, Frösön och Sundsvalls FK rycker i toppen och nykomlingarna tillsammans med KD, Remsle och Team Hudik ligger runt nedflyttningsstrecket.

Det blev två spännande derbyn i förra veckan där Sundsvall drog längsta strået mot Selånger och Frösön vann mot KD med 2-1. Jag hade tyvärr inte möjlighet att se Frösön- KD, men har fått flera personers rapporter från den matchen. Den var uppenbart relativt jämn, med fördel Frösön från början och en stark KD-forcering på slutet. Men det är väl ofta så att ett lag som redan haft framgång ofta har den tur som behövs för att ta sig ur ett sådant grepp.

Själevad fick oväntat hårt hemma mot Matfors, även om dom öppnade med en totalt ensidig press mot Matforsmålet. Segermålet 2- 1 dröjde till slutminuterna. Team Hudik verkar ha fått ordning på sitt unga lag och vann relativt säkert borta mot Remsle med 2-0.

Själv var jag i Bollnäs och såg ett tappert kämpande Ope misslyckas med att dyrka upp ett lågt igelkottsförsvar. Bollnäs försökte sig knappt på en enda passning på egen planhalva under hela matchen, utan bollen spelades iväg så snabbt det bara gick. I bästa fall upp mot strålande duktiga anfallaren Sabrina Tikkanen. På den väldigt ojämna planen visade det sig att detta var den spelidé som fungerade bäst för dagen. Jag lider enormt med Opetjejerna som denna gång visade en betydligt bättre inställning än under stor del av matchen mot Sundsvall. Jag önskar dem verkligen lite medflyt så snart som möjligt, och naturligtvis helst redan kommande helg.

I mina jämförelser mellan de jämtländska lagen tänkte jag idag ta upp andelen egna produkter. Där har ju länge KD haft en mkt stor andel, men detta år har det förändrats en hel del. Det är t o m så att Frösön idag har en större andel spelare med start i den egna föreningen. Tydligt i topp ligger dock Ope med hela 67% egna produkter, följda av Frösön med 36% och KD med 33%. Här tror jag att föreningarna har olika grundidéer. Ope vill alltid främst lyfta egna spelare, men välkomnar de spelare som kryddar truppen på ett positivt sätt. Frösön har mkt aktivt värvat spelare på senare år och KD fiskar upp spelare i unga år från föreningar i omgivningen.

Även om man tittar på ÖDFF:s trupp, så ser man att Ope är i viss särklass som moderförening till dessa tjejer. Sex spelare har startat sin karriär i Ope, och ytterligare tre har spelat där. IFK Östersund har tre spelare och KD, Mörsil och Ås har två. Ytterligare fyra spelare har tidigare spelat för KD. Från Frösön kommer, liksom från t ex Stugun, Hammerdal, Strömsund och Myssjö/Oviken en spelare i dagens ÖDFF-trupp. Ingen ytterligare spelare har såvitt jag vet spelat för Frösön. IFK Östersund är nog den mest underskattade föreningen när det gäller att utbilda spelare. Förutom de tre spelarna i ÖDFF finns sju i Frösön och fyra i Ope med IFK som moderförening.

I omgång fyra tar Sundsvall emot Remsle och bör vinna, Matfors har hemma mot Bollnäs och det skulle förvåna mig oerhört om Bollnäs skulle knipa poäng där. Alla tre jämtlandslagen har hemmamatcher. På lördag kl 14.00 tar Frösön emot Team Hudik och är tydliga favoriter, men med en vinst i ryggen kan nog hälsingetjejerna skaka om Frösön lite. På söndag kl 14.00 kommer Själevad till Hissmovallen för att säkerligen ta alla tre poängen från KD och senare på söndag, kl 17.00 på Torvallen, så hoppas jag dels på mkt publik och dels på att Ope tar sin(a) första poäng mot Selånger. Men Selånger bär naturligtvis favoritskapet.

Efter två omgångar så fortsätter de tippade topplagen Själevad och Frösön att hålla alla poäng säkrade. Sundsvall och Selånger hakar på så här långt. Själv har jag inte bestämt mig för vilken klass årets div 2 södra Norrland håller, men jag tror inte att den är högre än förra året.

Själevad tog en kassaskåpssäker seger borta mot Bollnäs med 4-1. Bollnäs tränare Tomas Åhlström var betydligt mindre nöjd med insatsen mot Själevad jämfört med matchen mot Frösön, och Bollnäs var betydligt längre från poäng denna gång.

Frösön själva fick det så jobbigt med Matfors som jag anade. Men genom sin genomgående bästa spelare, Emma Eriksson, lyckades de vända 1-3 underläge till en seger med 4-3. Frösön var tydligen mycket missnöjda med första halvlek. Matfors kan nog störa de flesta lag i serien, men torde vara det lag som är mest känsliga för skador på nyckelspelarna.

Selånger avgjorde i sista minuten borta mot Team Hudik till seger 2- 1. Selånger är säkert väldigt nöjda med den start i serien de fått, eftersom de varit mycket hårt drabbade av skador. Full pott efter två matcher.

Tyvärr hade jag av skilda skäl inte möjlighet att se KD:s hemmapremiär. De hade, liksom Matfors, en ledning med 3-1 och är naturligtvis missnöjda med att släppa den. Men det blev i alla fall en poäng. Om jag förstått saken rätt spelade KD en riktigt trevlig anfallsfotboll, men hade istället tydligt svårt att få kontroll på exallsvenska Sara Solberg, som gjorde Remsles alla tre mål.

För Opes del startade de matchen på samma positiva sätt som de genomförde premiären mot Själevad. En intensiv press på motståndarna gav dem ingen ro, och spelet var nästan konstant lagt på Sundsvalls planhalva. Ett tidigt ledningsmål på en mycket fin frispark från Åse Perman borde ha gett ännu mer energi. Men strax efter det ledningsmålet så hände något för Opetjejerna. Istället för att jobba på det fantastiskt fina sätt som i Övik, där man likt ett trimmat fiskstim täckte upp för varandra och mellan lagdelarna, började de flesta spelarna mest beskåda de lagkompisar som var närmast bollen och tycktes mer hoppas att det skulle gå bra, än att själva backa upp i situationen. Det släppte naturligtvis in Sundsvall i matchen och sedan under större delen av kvarvarande tid var det Sundsvalls match. Ope skapade ingen riktigt klar målchans och att Sundsvall vann rättvist var det ingen tvekan om, men naturligtvis något mål för stort.

Det Ope absolut ska ha med sig är att man tveklöst visar att det finns tillräckliga kvalitéer för div 2 i laget. Men om man ser till större delen av matchen mot Sundsvall så behövs bl a mer rörelse utan boll, större beslutsamhet och mer mod när höjdbollarna närmar sig mål vid fasta situationer, såväl offensiva som defensiva.

I nästa omgång ska Ope åka till Bollnäs, och då får man finna sig i att nästan vara favoriter i mina ögon. Detta då Ope visat upp ett betydligt bättre eget spel än vad Bollnäs visade upp i den match jag såg, och som enligt deras tränare varit den bästa av de två man spelat. I Medelpadsderbyt mellan Selånger och Sundsvall tror jag Sundsvall kniper sin tredje trepoängare. Själevad slår säkert Matfors hemma, medan det ligger närmast till hands att tro att Remsle och Team Hudik delar på poängen. På fredag kl 19 är det dags för årets första emotsedda derby på Lövsta, där Frösön tar emot KD. Frösön ska naturligtvis vinna den matchen, men derby är derby och det skulle inte förvåna mig om det istället blir oavgjort.

Jag har oxå roat mig med att jämföra de jämtländska lagen litegrann, och idag tar jag upp medelåldern i lagen. Då har jag tittat på hela A-trupperna och endast på födelseår. Trupperna är dock väldigt olika stora, Frösöns 31 spelare, Opes 25 och KD:s 21. Skulle man bara titta på de spelare som faktiskt spelat div 2-fotboll hittills, så skulle t ex Frösöns medelålder stiga betydligt. Trots det har Frösöns trupp den högsta medelåldern med 19,3 år följda av KD med 18,8 och Ope med 18,4 år. Det visar på ett av damfotbollens större problem, nämligen svårigheterna att få tjejerna att fortsätta att satsa på fotbollen sedan de lämnat tonåren. Det skapas tyvärr ofta en känsla hos 20-åriga spelare att de börjar bli för gamla redan då, när de egentligen ska börja sina viktigaste utvecklingsår som spelare. Hur ska vi få våra 20-åringar att förstå att de fortfarande är väldigt unga och utvecklingsbara?

Är som jag tidigare ödmjukt försökt framhålla en mycket blygsam person. Vill inte gärna ta för stora ord i munnen. Många här på sajten berättar om sina favoritlag ute i världen så även undertecknad vid ett flertal tillfällen. Men nu sträcker jag på mej, blåser upp den väl inbäddade bröstkorgen och utbrister: HELSINGBORGS IF, WOOW!!!!!!!!!!. 32 vunna poäng av 36 möjliga och i skrivande stund fem poäng före gamla antagonisten Malmö FF och tolv före seriefavoriten Elfsborgs IF med en match mindre spelad. HIF ett lag som på förhand tippats få en mellansäsong i den finaste inhemska serien alla kategorier, Allsvenskan i fotboll. Legenden Henrik Larsson borta och en mycket ifrågasatt ny tränare, Conny Karlsson.

“Rödblått” årgång 2010 har hittills visat vad som kan hända när man utifrån en relativt blygsam målsättning lägger upp en plan och spelar efter dom resurser man har att tillgå. Alla ute på arenan har en speciell roll där man jobbar stenhårt så länge benen bär. Detta har i en del matcher kanske inte inneburit att man kammat hem nåt skönhetspris men poängen ramlar in och i slutändan är ju detta det viktigaste. Dessutom vill ingen i och runt laget dras med i den “hype” som av naturliga skäl infunnit sig. Att bli bättre än i fjol (8) är det som gäller fortfarande.

FC Barcelona misslyckades med att försvara titeln i Champions League och som fotbollsälskare är ju detta bara att beklaga. Mina personliga farhågor beträffande vår vän Zlatans betydelse för laget i den verkliga hetluften utanför dom inhemska matcherna på den Iberiska halvön besannades. För att lyckas skall den långe skåningen ha mycket boll och kunna ha råd med ett och annat halvtaskigt beslut. Här är bollen hela tiden fördelad på många fötter och när Zlatan blir delaktig är jag rädd att rädslan att misslyckas finns i bakhuvudet. Och i det läget är han en synnerligen vingklippt fotbollspelare.

Sen anser jag att han används lite fel, är enligt min mening ingen boxspelare. Jag vill ha honom i den offensiva uppbyggnadsfasen där just hans unika förmåga att hitta lösningar som egentligen inte finns skapar det utrymme som behövs för att få isär tajta försvar. Problemet är bara att den rollen kreeras av Lionel Messi, världens förmodligen bäste just nu. Frågan är väl vad som händer nu med Zlatan Ibrahimovic, personligen anser jag dock att det helt är upp till honom själv. I sina bästa stunder en naturlig världsstjärna och med rätt balans mellan jaget och laget en tillgång var som helst.

Våra egna hjältar i Östersunds Fotbollsklubb har väl inte övertygat i någon större utsträckning. Tre poäng efter fyra omgångar innebär ju inget välbehövligt andrum inför fortsättningen. Har tidigare skrivit om betydelsen av att årets något tajtare trupp hålls “fit”. Tyvärr pekar inte sakernas tillstånd i den riktningen med skador på viktiga kuggar i maskineriet. Importerna verkar speciellt drabbade, oturligt eftersom det enligt min mening finns en potential i det manskapet. Viktigast dock tror jag är att andan från epilogen i höstas plockas fram, känslan av att ingenting är omöjligt, titta bara på Helsingborg………

Ja, nu har första omgången av tvåan spelats, och inga resultat var särskilt sensationella för mig. Vissa kanske höjer på ögonbrynen för Matfors tydliga seger borta mot Remsle, men jag tror att ångermanländskorna kommer att få stora problem detta år, och på något sätt måste det ju märkas att tre exallsvenska spelare anslutit till Matfors. Matchen beskrivs dock som ganska jämn, men att Matforstjejernas djupledsbollar och Remsles oskärpa framför mål avgjorde. Team Hudik kommer oxå att ha problem i år, så deras förlust mot Sundsvall var ganska väntad. Att KD inte kunde knipa poäng borta mot Selånger var dock lite oväntat.

Så till de båda matcher som jag själv såg under helgen. Frösön var i första halvlek totalt överlägsna mot ett virrigt Bollnäs. Jag trodde att de skulle rinna ifrån till en sex-sjumålsseger. Men ack vad jag bedrog mig. I andra halvlek stannade Frösöns spel av, och man hörde diverse gnäll inom laget. Det tände hoppet hos Bollnäs, och de skapade tre-fyra rejäla chanser som mkt väl hade kunnat resultera. Totalt sett över hela matchen ett fullständigt rättvist resultat, men som det såg ut mot slutet levde Frösön lite farligt.

När det gäller Ope så mötte de ett Själevad som spelade en vårdad och attraktiv fotboll. Första halvlek dominerade Själevad totalt och visade att det är helt riktigt att de är tydliga seriefavoriter. I andra halvlek spelade Ope upp sig, samtidigt som Själevad kanske lite bevakade sin ledning. Det jag främst blev imponerad av i Ope var att de egentligen bara släppte till fyra-fem klara målchanser under matchen, trots ett tydligt spelövertag för Själevad och att man verkligen inte backade tillbaka med hela laget. Ope lyckades inte skapa någon riktigt klar målchans, men var flera gånger nära att lyckas med såväl djupledsbollar som snabba spelvändningar efter bollstölder på Själevads planhalva. Roligt var oxå att offensiva Martina Amrén var den som av Själevadsjuryn fick priset som Opes bästa spelare.

Jag ser efter första omgången inga större skäl att ändra på mitt tips vad gäller tabellen. Själevad vinner före Frösön och Sundsvall. Sedan blir det ett koppel lag som kämpar för att slippa nedflyttning. Bollnäs visade sig ha ett par-tre riktigt duktiga spelare, och kommer säkert att knipa ett antal poäng. Så här kanske en liten ändring ändå är på sin plats, de kanske kan hålla något lag efter sig i tabellen.

I den andra omgången tror jag att Själevad lätt slår Bollnäs, Team Hudik kniper poäng mot Selånger och ligger nog närmast segern på hemmaplan, Frösön får kämpa hårt för tre poäng i Matfors och kan tappa poäng, KD ska slå Remsle under normala förhållanden och Ope har chansen att ta sin(a) första poäng i tvåan mot Sundsvall, men Sundsvall är favoriter.

Nu hoppas både Ope och KD på storpublik till sina hemmapremiärer, Ope-Sundsvall lördag 14.00 på Jämtkraft Arena och KD-Remsle söndag 14.00 på Hissmovallen. Be there!

Under säsongen ska jag skriva krönikor runt Damtvåan, i år med tre intressanta jämtländska lag. Naturligtvis kommer det att märkas att jag är engagerad i ett av dem, Ope IF, men jag ska även försöka att ge en bild av det som händer i övrigt också.

Serien startar nu på lördag med att Ope reser upp till Övik och möter stora seriefavoriterna Själevad. Resten av matcherna spelas på söndagen. Jag tror att Själevad slår ett kämpande Ope, att Frösön vinner lätt mot Bollnäs trots ev sviter efter Turkietresan, att KD kniper en poäng av Selånger, att Matfors tar minst en poäng borta mot Remsle och att SFK slår Team Hudik.

Jag tror alltså att Själevad kommer att ta hem seriesegern och får kvala till ettan. Det enda lag som kan hota dem tror jag är Frösön, men inte i sluttabellen. Förutom Frösötjejerna så tror jag även att Sundsvall FK undviker att dras in i nedflyttningsstriden, med hjälp av moderföreningen Sundsvalls DFF som backar upp det som behövs. Sedan gissar jag att Bollnäs kommer att bli ohjälpligt sist. Däremellan finns ett koppel av lag som kommer att tvingas kämpa för att slippa nedflyttning. Dessa är Team Hudik, Selånger, Matfors, Remsle samt Ope och KD.

Mest spektakulära värvningar har Matfors gjort i och med att tre tjejer med erfarenhet från Allsvenskt spel i Umeå Södra valt nykomlingarna från Medelpad. Problem åt andra hållet har Remsle, Selånger och Team Hudik som tappat flera tongivande spelare. Även KD och i viss mån Ope har tappat viktiga spelare, som ni kunnat läsa om tidigare här på Fotbollz.

Jag hoppas att många fotbollsintresserade försöker att kolla in flera av alla intressanta matcher som kommer att spelas på Lövsta, Torvallen och Hissmovallen i sommar. Själv kommer jag att försöka att se nästan alla Opes matcher, både hemma och borta, och naturligtvis några av KD:s och Frösöns matcher.

Spelare ut och in, så som det gått att läsa på diverse hemsidor, jag missar säkert flera:

Bollnäs
Nya: Emma Edling och Veronika Rendahl, Kilafors

Bort: Melissa Feuerriegel, USA

Frösön
Nya: Frida Norén och Anna Kuhlefelt, ÖDFF U, Fanny Perström, KD U, Hanna Plantinger och Olivia Grönlund-Falk, Åzö samt Nadia Edfalk, Lit.

Bort: Nathalie Olander, Daphny Bergqvist och Helena Pantzar, Björnen, Madelene Ersson, Sundsvall, Emmelina Jansson, Örebro samt t ex Ronja Nordlund, Linnea Lechner och Sara Andersson.

KD
Nya: Helena Nydahl, Malin Rasteby, Åsa Jufvas och Linn Sparrman, ÖDFF.

Bort: Pernilla Arvidsson, Karolina Arvidsson, Jane Olofsson och Emelie Holten, ÖDFF, Angelica Forsberg, Sundsvall, Marie Larsson, Björnen.

Matfors
Nya: Maria Wiktorsson, Anna Rehn och Therese Andersson, Umeå S:a, Sofia Andersson och Frida Granath, Lucksta, Agnes Engström-Johnsson, Heffnersklubban samt Linda Gottvall, Hassela.

Bort: Erika Larsson, Stöde och Elin Nylund.

Ope
Nya: Martina Amrén, Ragunda, Julia Berg-Bring, KD U och Milly Langhammer, ÖDFF U

Bort: Sandra Nilsson, ÖDFF samt därutöver långtidsskada på viktiga Ellinor Gärdin.

Remsle
Nya: Isabel Jokiaho, Byttorp och Camilla Edlund.

Bort: Linda Sjödin, Sundsvall, Sandra Sundell, Långsele, Carolina Appelgren, Sofie Andersson, Charlotte Andersson, Maria Lidström, Sara Thyrell, Tina Söderström.

Selånger
Nya: Julia Hennström, Heffnersklubban och Maria Forsberg, Remsle

Bort: Patricia Törnros Kankainen, Frida Lundkvist och Madelene Pettersson samt många skador..

Själevad
Nya: Angelika Östberg, Mariehem, Sandra Abrahamsson och Johanna Hjälm, Hägglunds, Mira Goldman, Nätra/KB65, Emelie Bergman, Arnäs, Julia Gustafsson, Husum och inte minst exallsvenska Sanna Frostevall, Sunnanå.

Bort: Emma Mähler, Moliden och Catharina Grönros.

Sundsvall FK
Nya: Pernilla Eriksson, Ljusne, Pernilla Nordqvist och Erika Engblom, Timrå, Ida Mathiasson, Alnö, Caroline Persson, Stöde, Malin Söderqvist, Mohed.

Förluster: Julia Stark, Malin Sahlin, Frida Bäckström.

Team Hudik
Nya: Tora Lång och Elin Lindkvist, Enånger.

Bort: Josefin Halvarsson, Umeå IK, Kristin Persson, Sigrid Persson och Julia Andersson, IFK Gävle, Viktoria Mårtensson, Lina Fredin, Katrin Rönnkvist m fl.

Så var då premiären för vårt kära ÖFK avklarad. Fick ju möjlighet att följa evenemanget via webb-TV. Fin service egentligen när det handlar om landets tredje division. Sen finns det väl en del i övrigt att önska beträffande innehållet och kvalitén på sändningen. Hostar man upp en knapp femtiolapp har man ju en del förväntningar. Att kommentatorn, som senare visade sig vara både vältalig och fotbollskunnig, kallade ÖFK:s tränare för KG Björklund ingav ju dock inga större förhoppningar på förhand. Att denne också rekryterats från dom egna funktionärsleden och helt plötsligt mitt i sändningen befanns samspråka med någon kollega om praktiska ting rörande klubben var väl egentligen bara charmigt.

Det är ju lite jobbigt att följa ett evenemang via endast en kamera och vem eller vilka som är inblandade i situationer vid den bortre långsidan är ju inte lätt att ta till sig. Inledningsvis också en hel del avbrott och “stillbilder” men bättre på den fronten efterhand. Men som sagt, ett bra initiativ och får sändningarna tittare och arrangören därmed lite bättre ekonomi undanröjs säkert en hel del barnsjukdomar.

För att återgå till själva matchen så måste jag erkänna att ÖFK:s insats för min egen del var som norskarna säger, en liten “skuffelse”. Återigen bevisas tesen om att teori och praktik inte alltid går hand i hand, det är på planen sakerna avgörs och förhandsspekulationer kan vara av noll och intet värde. Nu kommer säkert Vasalund att ställa till det för många lag. Man har ju enligt uppgift till stora delar ny uppsättning, rekryterad från dom egna leden, och det har visat sig många gånger att grabbar som svetsats ihop under många år kan välta tunga lass. Där har 08-området en klar fördel med sin befolkningskoncentration.

Tror säkert att ÖFK när man trimmat ihop sin maskin visar upp en betydligt effektivare sida av sitt kunnande. Man har i den här matchen ett betydande bollinnehav, något som inte alltid varit förekommande tidigare säsonger, i varje fall inte under våromgången. Nye Olle Hallström kompletterade Bobo Sollander fint i mittförsvaret och kan förhoppningsvis undanröja dom tvivel som funnits på den lagdelen. Ny övertygande insats också i mål av Alexander Hysén, känns tryggt på målvaktsfronten den här säsongen.

Lee Makel tror jag hittar sin normala standard sen premiären är avklarad. Spelande tränare är en väldigt “split” situation. Övriga britter blandade och gav, Marvin Williams i en något oväntad roll som grovjobbare över hela planen. Hoppas att laget i fortsättningen får råd att använda honom för mer offensiva uppgifter. Richard Offiong

försvann efter en lovande inledning och Joe Holt vill och är delaktig i mycket, får säkert ut mer vad det lider. Hoppas också att Jonathon Routledge snart kommer i speldugligt skick igen.

Förhoppningsvis kan Jämtkraft -Arena bli en samlingsplats kommande lördag. Även om det inte är det “rätta” Hammarby som står för motståndet kan det bli en kul tillställning. Den magiska avslutningen i höstas visade att intresset för fotboll i dom här bygderna inte alls är oävet. Och en intressant topp generar alltid välkommen bredd!!

Är ingen speciellt försäsongsorienterad fotbollssupporter. Det var många år sen man stod och frös i ÖP-hallen, fotbollens energi ligger för min del i tävlingsmatcherna. Ett undantag dock i går kväll när Östersunds Fotbollsklubb för första gången luftade sina nya brittiska importer mot gästande Sollefteå, ångermanlänningarna med ett lag på tydlig uppgång. Intresset delades också av cirka 400 lika nyfikna, en imponerande och för ÖFK-staben säkert också glädjande siffra. Fint väder dessutom med en slösande kvällssol i varje fall under en stor del av matchen.

Vem f-n är Henrik Larsson? Helsingborgs IF i topp i allsvenskan efter tre raka segrar, nu senast i går kväll mot seriefavoriten IFK Göteborg. Ett IFK som man helt enkelt åt upp, med hull och hår. Har ju hittat det här med webb-sändningar från allsvenskan och följde matchen s.a.s. från första parkett i min ordningsmässigt smått havererade kontorsavdelning. Eftersom man supportat “di röe” sen barnsben är det inte utan att det svävas lite på moln just nu. Saker och ting kan ju förändras snabbt men varför inte njuta fullt ut så länge det varar.

Många proffstyckare har ju betecknat "Henkes" flykt som om inte en katastrof så i alla fall ett budskap om klart sämre tider, nu visar det sig som så många gånger förr att andra spelare träder fram. Rasmus Jönsson t.ex. Grabben ser ju egentligen inte ut som en fotbollsspelare, lång och smal och till synes helt utan koordination i den taniga kroppen. Men ack vad man bedrar sig, förutom en enorm näsa för målchanser också utrustad med ett spelsinne som mycket väl hittills ersatt Henrik Larssons smartness. Fungerar också utmärkt ihop med anfallskollegan Erik Sundin som också växt i takt med ett större ansvar.

Detta lite kanske “off the record” men som sagt, glädjen för en gammal nordväst-skåning går inte att ta miste på. Om man skall förflytta sig knappa 100 mil norrut och med några enkla rader kommentera det fotbollsmässiga skeendet i Östersund så är det ju för egen del Östersunds Fotbollsklubbs nya lagbygge inför ett nytt år i division 1. Först och främst att Lee Makel kommer tillbaka för ännu en säsong är naturligtvis glädjande. Tyder på att skotten gillar staden, klubben och det engagemang som finns runt omkring. Sen att ytterligare fyra britter ansluter i början av april är ju oerhört spännande.

Nu är det ju inte på pappret matcherna avgörs men infrias alla förhoppningar skapar det ju ett intresse. Folk vill se underhållning, spännande tillställningar och kan ÖFK skaka lagen i toppen tror jag att det blir hög stämning på JK-Arena. Förhoppningsvis får en och annan knatte också upp ögonen för vår sport och bidrar därmed till bredd och återväxt. Sen är det alltid diskussioner om kontinuitet och långsiktigt tänkande. ÖFK:s mål är "Superettan" och om alla gudar är på humör så visst kan väl det ske.

Men att sen etablera sig där tror jag är en utopi på dom här breddgraderna, vare sig man har kontinuitet eller tillfällig spetskompetens. I det långa loppet är det “Mammons” lagar som gäller och där har det norrländska inlandet en hel del att jobba emot. Var själv på 70-talet med om att via överskottet från “Furuparken” dansa upp Ope IF i näst högsta serien. När intäkterna från “Furan” sinade tappade laget kvalité och dalade i seriesystemet.

Sen skall det också bli spännande att följa utvecklingen i div 3. Vad betyder Kalle Björklunds inträde i IFK, Björn Hambergs “go for it” profil för Frösön, Opes talang och sist men inte minst Stuguns välförtjänta promovering? Laget var alldeles för bra för att åka ur för två år sen. Spännande var ordet.

GLAD PÅSK!!!

Lee bjöd på en sovmorgon imorse. Frukosten startade således kl 9 innan vi satte oss på bussen till nästa match mot Dundee Utd reserves med start kl 12.30 uppe på träningsanläggningen.
Idag var planen jämn och fin, även om vinden ställde till det för oss.
Laget som startade i 4-4-2 var Lelle, C. Fryklund, Bobo, Olle, R. Fryklund - Jacke, Lee , Martin, Pontus - Ante , Marvin

Första halvlek öppnar vi bra. Dundee har mest boll men vi styr dem ut mot kanterna där det tillslut tar stopp. Dundee's nummer 7 (en grymt bollskicklig,mörk spelare som jag inte har något namn på) orsakade ju längre matchen led stora sår i ÖFK:s försvar genom sin genombrottstyrka. 1-0 till Dundee kommer genom ett högerinlägg på bortre, där forwarden skarvar in bollen i mitten där en omarkerad spelare stöter in bollen.
Vi kvitterar strax därpå. Vi vinner bollen på mitten där Lee slår en snabb boll över backlinjen. Marvin visar sin explosivitet och kommer före sin försvarare in i straffområdet där han fälls. Domaren pekar på straffpunkten och Lee slår in den högt i målvaktens vänstra hörn.

I halvtid är vi väldigt nöjda. Vi spelar stabilt och vinner mycket bollar. Tränarna är nöjda och uppmanar oss att fortsätta i samma stil.

Forsätter andra halvlek i samma stil. Dundee spelar konstant ut till nr 7 på sin högerkant. Efter cirka 55min exploderar han förbi Robin och skär in straffområdet där han fälls av Olle. Straffen till höger, målvakten till vänster. 2-1. Vi kvitterar snabbt igen. Marvin bryter en slarvig passning mellan backarna, sätter den på Ante i djupet som fri med målvakten släpper tillbaka till Marvin som rullar in den i öppet mål. Gott samarbete mellan de två.
Dundee gör 3-2 genom ett inlägg från högerkanten som nickas in i mål och 4-2 kommer av matchens spelare nr 7, när han bryter in hela vägen från sin kant och trycker upp den i nättaket från dålig vinkel.
ÖFK gör en del byten men vi förlorar mest pga enkla bolltapp som motståndaren är alldeles för skickliga för att bjuda på sådana lägen.

Efter matchen tog Lee farväl innan han drog hem till Edinburgh för att säga adjö till familjen. Han kommer till Östersund på egen hand nu på onsdag.

Gunnar höll i en rehabjogg på stranden med den slitna truppen innan vi käkade middag på hotellet.

Bussen till flyget går 03.00 innan avresa runt 6 tiden. Vi beräknas vara i Östersund runt 16-17 tiden imorgon.

Nu blir det packa grejerna och slappna av lite innan mastodont resan hem.

Sammanfattninsvis har vi haft oerhört fina dagar med bra väder, bra boende, fina träningsplaner, lärorika matcher och inte minst väldigt bra stämning i truppen. Nu gäller det att ladda om till matcherna i hemstaden Sundsvall till helgen.

Tack för att ni läst om vår vistelse i Skottland och St Andrews!

Vi ses på arenan

Vänliga hälsningar
Lelle och ÖFK truppen

Uppe med tuppen avnjuter ÖFK sin näst sista frukost innan en 30min morgonpromenad längs den vackra golfbanan i St andrews väntar.

Vi käkar lunch 11 och laddar sedan en stund innan avfärd till matchen mot det lokala laget St Andrews Utd. Kickoff går 14.30 på en minst sagt underlig spelplan.
Planen har en anmärkningsvärd höjdskillnad mellan planhalvorna och är väldigt ojämn. Laget som startar i en för dagen 4-4-2 uppställning är Lelle, Pontus, Bobo, Olle, Lasse - Daniel, Ludvig, Jack (provspelare som endast deltog i denna matchen) , Tom - Ante , Marvin.
ÖFK startar med uppförsbacke (bokstavligt talat) och vi har stora problem med motståndet till en början. Vi möter alltså ett så kallat "juniorteam" som Lee förvarnade innan matchen är det fullt ös med långbollar bakifrån och stenhårda dueller. Vi har svårt att spela bollen längs backen och straffas direkt i djupled när vi tappar den.
1-0 kommer i misstänkt offside läge. Friläge som kommer genom en djupledsboll mellan Lasse och Bobo och säkert skjuts in i mål.
2-0 blir det när motståndaren bryter in från högerkanten slår ett inlägg som styrs upp i luften och nickas in av en framstörtande spelare. ÖFK skapar inte mycket och redan i första halvlek byts Daniel ut mot Jacke och Lasse mot Robin.
Med någon minut kvar av första orsakar nyinbytte Jacke straff efter ett "livtag" runt motståndaren, iallafall enligt domaren. Straffen är dåligt slagen och för en gångs skull lyckas undertecknad rädda.
Tränarna är inte speciellt nöjda i halvtid och vi bestämmer oss för att spela enklare med rakare bollar i djupet. Andra halvlek är mycket bättre från vår sida. Motstånden oroar inte så mycket utan vi kommer mer och mer in i matchen. Tom gör reduceringen med cirka 20min kvar på stolpretur.
Vi krigar på bra för kvittering med lyckas inte komma närmre. Marvin och Ante visar på fint samarbete och ser spännande ut tillsammans. Marvin är OERHÖRT explosiv. Hoppas vi får se honom i ÖFK.

Förlusten kan bara beskyllas på oss själva. Vi är egentligen ett bättre lag än motståndarna men dem jobbar mycket hårdare, samt att vi ger dem mycket gratis genom att tappa boll i farliga lägen. 2:a halvlek är vi dock klart bättre än dem och ett fall framåt.

Efter matchen blev vi bjudna på middag i klubbstugan hos motståndet. En köttfärspaj med vitabönor, ingen höjdare så vi käkade även på hotellet en timme efter.
På kvällen visade många trötthetstecken och finns egentligen inte så mycket att rapportera om.

Dagens Pontus: Pontus var sugen på att busa sent på kvällen. Inget fel i det, men Martin blev inte helt nöjd när han väcktes framåt midnatt av en busringande Pontus.

Så är en lång dag till ända.

Summeringen kommer här...

På morgonkvisten åkte Kindberg tillbaka till Sverige och Wigan spelarna hem till föräldrarna i Liverpool. Återstår att se om vi ser Callum och Joe igen, men de har i vilket fall gjort ett väldigt gott intryck på oss spelare.

Vi började som ni vet vid det här laget, med frukost kl 8 och dagens enda träning vid 10 snåret.

Träningen var 90min lång och efter uppvärmningen så ställde Lee upp samma uppspel/kombinationsövning som här om dagen. Back spelar upp till mittfältare eller forward, sedan ut med bollen på kanten och inlägg mot 3 spelare i full fart mot mål. Övningen är bra och görs i olika kombinationer och på båda sidorna.
Eftersom det är ganska lågintensivt för oss målvakter, så fick Migge slå in inlägg på den andra sidan planen mot ena målvakten.

Efter detta spelade vi 6mot6 på liten yta med väggspelare. Riktigt bra fart på spelet, även om det var lite trötta skallar idag, med en del fina mål.
Som alltid poängterar Lee att bollen ska spelas hårt och helst längs marken, med mycket rörelse och avslut när lägen finns.

Vi har förskonats mot skador så här långt, men tyvärr måste jag rapportera att Per Magnusson idag slog upp sin lårskada och är indisponibel för en tid framöver.

När lägrets sista träningspass var avslutad, väntade den gamla vanliga soppa/sandwich lunchen och därefter Fri eftermiddag och kväll. Den enda tiden att hålla var middagen 18.30. En del valde att mysa på rummen med sina datorer eller sitt Xbox, andra "kulturintresserade" individer valde att gå ut i det vackra vädret och se sig om i staden.

Undertecknad, Jacke och Per hade planerat att kika på brittiska golfmuseumet men hittade istället ett akvarium som vi kollade igenom. Därefter gled vi runt på stan och kollade några butiker och fikade, innan vi gick tillbaka till hotellet.
Efter att tottenhamsupportern Martin sett sitt lag enkelt slå tillbaka Blackburn valde han, Lankan och Lasse att vandra till något slott där de bl.a klättrat på fasaden, givetvis under kontrollerade former. Bröderna Freaklund, som nästan alltid ses i par, hade även dem sett sig om i staden och träffat en intressant brasilianare, som efter 20år i storbrittanien kunde konstatera att hemma är bäst.

I övrigt kan rapporteras att Bobo Sollander till sist, har skaffat en personlig facebook. Det krävdes dock att rumskamrat Björkebaum gjorde allt grundarbete. För ni som är intresserade - hjälp Bobo att få fler vänner :)

Lee har fått besök av familjen som kommer bo med oss resten av lägret. Två söta döttrar samt fru har därmed anslutit till truppen.

Med middagen avklarad valde undertecknad, Olle, Tom och C. Fryklund att gå upp till biografen för att se Shutter Island. En sevärd rulle i en desto sämre biograf... även bra att Olle fick tillfälle att träna på engelskan då svenska undertexter naturligtvis saknades.

Vad andra sysslade med under kvällen vet jag inte, men gissningsvis var det en kombination av följande: Surfa på internet, kolla film på datorn, spela kort/nätpoker eller Fifa 10 i Ludde och Tom's rum.

Har ingen startelva inför morgondagen men vi spelar iallafall 14.30 mot ett lokalt juniorlag uppe på träningsanläggningen. Ska naturligtvis bli spännande att se provspelande Marvin i matchspel. Han har sett ganska vass ut under dagarna.

Dagens bittraste: Per Magnusson som ständigt beklagar sig över att han inte hade med sig "bea" på burk från Sverige. Inget ont om maten här, men det finns aldrig någon sås och det kan bli lite väl torrt under måltiderna.

Dagens hemlängtan: Det är väldigt tydligt att Ante saknar sin flickvän. Inatt hade Ante i tron av att han var hemma så hade han i sömnen hållit om benet på sin rumskamrat Bobo, innan han förstod var han var och hastigt ångrade sitt beslut.

Dagens Pontus: När Ponta lånade Lankans internetinlogg på hotellet, så glömde han att logga ut. Det gjorde att Lankans införskaffade 2000minuter snabbt rann ut i sanden till ingen nytta.

Vi samlades för frukost kl 08 i sedvanlig ordning för att sedan åka upp till St Andrews sportcenter som endast tar 5min med vår buss.
John Robertson höll i hela passet under förmiddagen och det var en väldigt bra träning måste tilläggas.

Efter uppvärmningen ställde John upp en inläggs och avslutsövning med båda målen. Han ställer krav, men på ett roligt sätt, så missade man ett "givet" mål så fick både målsumparen och anfallskollegan göra 10 armhävningar. Motiveringen till det är att om en lagkamrat missar ett givet mål trabbas hela laget. Därför är det ett sätt att få fram ännu högre koncentration under övningarna. Gunnar tycktes uppskatta bestraffningar och var inte sen att håna alla som missat mål från sin position bakom ena målet.
Efter 20-25min så ställde vi upp ett 11mot11 spel, delvis för att våra tränare skulle kunna bedöma de brittiska spelarna.

Laguppställningen - båda lagen med 4-3-3 uppställning under 2x20min
Svart: Lelle - Per, Olle, Bobo, Robin - Tom, Ludde, Joe - Callum, Jacke och Matte
Gult : Anton - Lankan, Miguel, Christoffer, Lasse - Lee, Martin, Pontus - Dalle, Marvin och Ante

En tämligen välspelad match där det gula laget tog en komfortabel seger. Tanken var att hitta olika uppspel och hålla bollen inom laget.
Pontus nickade in 1-0 efter hörna slagen av Lee. 2-0 kom när Marvin stötte in bollen från nära håll efter att Martin lyft in bollen förbi alla till en fristående "Marv" på bortre.

Lee var som vanligt dominant på det gula mittfältet medan lag svart hade otroligt svårt att försvara sig kollektivt. De provspelande britterna gjorde bra intryck under spelet. Joe (ser ut som Rosicky i Arsenal) är oerhört passningssäker och ständigt kreativ. Slår hårda passningar och tappar sällan bollen.
Callum är ganska obrittisk i sin spelstil, har riktigt bra teknik, är rivig i sin spelstil och bjuder ofta på schysta finter när han utmanar sin motståndare.
Marvin har väldigt låg tyngdpunkt och är explosiv. Det är ett måste att hålla honom utanför straffområdet annars är han farlig. Fråga bara nya backen Olle Hallström.

Efter spelet kom så dagens succéövning "Johns 2-minute challange". Övningen går ut på att 2 spelare står i boxen och ska på bestämda vis göra mål via inlägg från kanten. En konmarkering visar vart gränsen går för hur nära man får göra mål, strax innanför straffpunkten. När man gjort mål byts de två snabbt ut mot två nya och sedan räknar man ihop poängen. Dem som gjort flest mål ihopräknat på nickmål, volleymål och tvåtouch (ena spelaren måste styra vidare inlägget till den andra som avslutar på volley eller nick) vinner!

Det var samma lag som i spelet innan. Ett revanchsuget svart-lag öppnade starkt med hela 5 nickmål på 2min. Gula laget var destosämre och mäktade bara med 2.
När vi bytte till volleymål klev så svarta lagets Ludvig Sundström in i handlingen. I en kavalkad av missade volleyskott, tillsammans med Robin Fryklund, lyckades de två inte göra ett enda mål på två minuter och bjöd sonika in de gula laget som tillslut, bara mäktade med 1 mål. Ställningen 5-3 till svarta inför sista varienten som var tvåtouch (beskrivet ovan). Svarta laget gör två mål via Bobos fruktade höger och Callum. 7-3 inför gula lagets sista två minuter och pressen är enorm. Förlorande laget får ett straff i form av löpning. Gula skickar fram sina stakaste kort Ante tillsammans med Lee. De får in en boll ganska snabbt och tänder hoppet i laget som med bara någon sekund kvar får in kvitteringen till 7-7. Sudden death väntar.
John berättar att i sudden skickar lagen fram sitt starkaste par och de som gör snabbaste målet på tid - vinner.

Svarta skickar fram alltid lika ödmjuka Bobo med sin partner Olle, med Joe som inläggare. Målet sitter på första försöket efter 5 sekunder. Pressen på gula lagets par, Ante och Lee, visar sig vara för stor när Ante missar sin bröstpass till Lee. Vild glädje utspelar sig i svarta laget som därmed tog en meriterande seger.

Efter träningen satte vi oss i bussen tillbaka där soppan och sandwicharna återigen väntade. Vi sa också adjö till John för den här gången, han kommer dock att se vår match mot Dundee på måndag.

Några av oss hade en avkopplande stund på Lasse och Lankans rum, där Lasse bjöd på Nescafé.

Rumsfördelningen om någon undrar ser ut så här:
Lelle, Anton - Lasse,Lankan - Martin, Marvin - Ludde, Tom - Per, Olle - Daniel, Matte - Ante, Bobo - Pontus, Jacke - Bröderna Freaklund - Callum, Joe - Lee som har eget rum

Dagens andra träning var endast en timme och bestod av kvadraten, "engelska-kvadraten" och lite skott på mål. Kindberg, Lee och Martin skådades bli intervjuade av brittisk tv (?) under träningen. Martin fick frågan om han verkligen sett storsjöodjuret. Det var John som sagt åt reportern att ställa frågan vilket framkallade skratt i gruppen.

Efter andra passet hade vi lite dötid fram till middagen. Några valde att gå till snabbköpet för att köpa tilltugg till kvällen. Dalle blev då attackerad av en knarkare (läs nedan).

Framme vid middagen 18.30 uppstod förvirring. Hotellet hade inte fått någon matbeställning och vi fick hungriga och besvikna vända tillbaka till rummen en timme till.
Desto bättre blev det en improviserad middag på puben i källaren där vi fick välja mellan kycklin, lax och hamburgertallrik. Gissa vad som gick åt mest.

Imorgon väntar ett träningspass och en förmodad helt ledig eftermiddag och kväll. För den kulturintresserade finns brittiska golfmuseumet ett stenkast härifrån och kan ev. besökas imorgon. Känns faktiskt skönt med bara en träning imorgon då många spelare verkar lite slitna och behöver spara energi till söndag och måndagsmatcherna.

I övrigt kan rapporteras att det är väldigt god stämning i truppen. Det finns inga grupperingar utan alla umgås med alla. Lägret känns dessutom som ett perfekt tillfälle att lära känna de nya grabbarna.



Dagens missförstånd: Vår världsvane resänär och tränare Ulf missförstod, enligt säkra källor, servitrisen vid middagen när hon presenterade antipastin (förrätten). Ulf var kanske väldigt hungrig när han sa "I will take the pasta" varpå servitrisen förklarade att hon pratade om förätten vi skulle få och att pasta inte fanns som val.

Dagens språksvårighet : Miguel som brukar hålla i uppvärmningen, ville få spelarna att öka tempot och ropade ut "more run" på sin spansksvenskengelska.
Det lät som han sa "moron" , alltså idiot på svenska, varpå Lee frågade vem han kallade idiot?!

Dagens skräckupplevelse: Står Daniel Andersson för när vi skulle handla godsaker på Tesco. I en av butiksgångarna stötte han på en knarkare som antastade Dalle under hela besöket. Han blev jagad runt en låda med dryckesprodukter samt trakasserad i kön när han skulle betala. Per Magnusson såg minst sagt förbannad ut, och hade inte vakten ingripit så hade Pärtan gjort det.

Slutligen...
Dagens Pontus: I brist på någon grov tabbe idag, kan berättas att Jacke "kom på" Ponta när han beklädde toalettringen med papper... för att han tyckte den var så kall.

Nu blir det fredagsmys med FIFA 10 i Ludde och Tom's rum. Till detta serveres välförtjänta godsaker i form av chips, choklad och läsk.

Efter en ovanligt kall och snörik vinter börjar det så smått närma sig för vår idrott fotboll på allvar. Allsvenskan kör igång till helgen, lite knepigt för en annan när man tittar ut genom fönstret men med konstgräs, värmeslingor och inte alltför nogräknade planskötare går det mesta att fixa nuförtiden. ÖFK har förlagt delar av sina förberedelser till Skottland, läste nyss ett härligt upplevelsedokument från målisen Lennart Sandahl. Andan verkar god i laget vilket ju är en av grundförutsättningarna för ett lyckat slutresultat. Kan man sen hitta nåt eller några potentiella nyförvärv där borta så är ju inte det fel heller.

Om jag eventuellt har nåt av värde att tillföra i skrivarbranschen så ligger väl det i rena matchreferat och kommentarer. Det är väldigt skoj att få analysera matcher utifrån sina helt egna upplevelser. Har ju fuskat på dom flesta områden inom sporten under det här relativt långa livet och det är många gånger en skön resurs att ösa ur. Sen är man väl inte helt nöjd med slutresultatet alla gånger men som Ralf Edström en gång myntade: “En gör så gött en kan”.

Vinterhalvåret är ju inte direkt någon adrenalinhöjare sett ur ett fotbollsperspektiv för oss som försöker sätta nåt på pränt på fotbollz. Att hoppa över skaklarna och blanda in annan idrott, med ledningens goda minne, känns därför ibland lockande. Har haft som princip att i så liten utsträckning som möjligt kommentera läsekretsens egna åsikter om vad man åstadkommit, smaken är ju som den berömda bakdelen d.v.s. delad och det är bättre om eventuell debatt förs ute i stugorna.

Men att bli kallad reaktionär känns ju lite knepigt när man i hela sitt liv hållit till på den andra kanten. Dessutom, dom åsikter jag förmedlade i det speciella fallet var ju inte direkt några kioskvältare utan sådant som diskuterades rätt flitigt. Rådet att starta en blogg på annat håll kan ju faktiskt vara en idé. Det finns mycket man reagerar på och ibland är det skönt att få “skriva av sig” utan att för den skull riskera att snurra för långt från ämnet. Därmed tar vinjetten ett break fram till att bollarna börjar rulla på allvar.

Bloggen är tillbaka! Vi fick en ledig kväll igår av Lee med frihet under ansvar. Därför fanns ingen tid till värst mycket annat....

Jag börjar med en summering av gårdagen.

Vi vaknade 7.30 för att avnjuta hotellets utmärkta frukost och sedan satt vi oss i bussen mot Glasgow redan kl 8.30.
Resan tog två timmar innan vi gled innanför grindarna på Rangers fantastiska träningsanläggning. Med blotta ögat kunde man se åtminstonde 4 elvamanna-planer, en liten inomhushall och a-lagets otroligt fina träningsplan som var avspärrad att ens komma i närheten av.

I omklädningsrummet möttes vi av ÖFK:s Berlusconi - Daniel Kindberg, som varit i Wigan ett par dagar innan han nu mötte upp oss i Skottland.

Glasgow Rangers är en klubb med oerhörda förutsättningar. Huvudbyggnaden huserade både ungdomsakademin och a-laget i två skilda delar och allt såg extremt proffsigt ut.

Jag tänker inte ge mig på en matchrapport eftersom fotbollz redan har täckt allt nödvändigt vetande, däremot finns lite skoj att informera om.

Vi fick information om att Rangers skulle ställa upp med "ett par" från a-laget, det visade sig att det blev 9 (!) tillslut.
Laffartey, Novo, Naismith, Edu mfl har alla antalet matcher i Skottska Premierleague och även i landslag. Utöver det berättade Lee att alla vi mötte endast har en gubbe framför sig i a-lagströjan.

Några sköna kommentarer från Rangers håll vill jag delge er:
"I have never seen him done that before" - En av mittbackarna när Laffartey nickade in 1-0. Som bakgrund har "Laff" haft en tung säsong bakom sig i ligan.
"The keeper must have a sore back, soup is good for him" - En Rangers ledare vid lunchen om att undertecknad fick plocka många bollar ur nätet.

Rangers var ett extremt skickligt motstånd som vi lärde oss mycket av, mot troligtvis de bästa spelare man någonsin mött.

Som notis så syntes tidigare ÖFK-spelaren Michael Tidser bland åskådarna. Han spelar i Greenock Morton i skottska motsvarigheten till superettan.

Efter matchen fick vi käka en våning upp på ungdomsakademins matsal innan vi reste tillbaka till hotellet.

Gunnar "den vita kenyanen" Henriksson tog oss sedan med på en rehabjogg längs stranden. 30min jogg kombinerat med olika alpina(?)hoppövningar. Att Gunnar är 76år gammal märks inte och han har dessutom det renaste löpsteget i laget.

Efter middagen var det så frikväll där vi fick hitta på vad vi ville, givetvis på ett ansvarsfullt sätt.



Så imorse började vi med frukost 8.00 och träning vid 10. En brittisk testspelare som är inkvarterad t.om. måndag är här och visar upp sig. Han heter Marvin, är från London, spelar forward/yttermitf och född 87. Hans senaste klubb var Barnet men han har hunnit med andra klubbar som Brentford och ökända Millwall.

Morgonpasset var cirka 90min där vi hann med skottövning, 6mot4 - för att träna anfallsspel och avslutningsvis kombinationsspel (olika typer av uppspel från backlinjen, genom mittfältet och sedan inlägg mot forwards). Noterbart är att Janne Netzler tyvärr inte är med oss här pga sin arbetssituation, men jag och Anton Modigh försöker göra det bästa av situationen och kör alltid en stund på egen hand medans utespelarna värmer upp.


Efter lunchen bestående av ännu en svår soppa, sandwichmackor och fruktfat var det snart dags för nästa träning kl 15. En lite kortare sådan än den första.

Efter uppvärmingen och ett längre possession-spel spelade vi 6mot6 med väggspelare. Riktigt roligt spel med mycket avslut och högt tempo.
Denna träning deltog även två spelare från Wigan som ska vara med oss någon dag till. Cullum (osäker på stavningen) och Joe var två kvalitetsspelare som säkert skulle kunna tillföra oss mycket om det skulle bli en övergång. Grymt bolltrygga och ständigt konstruktiva i sitt spel. Ålder och position har jag dock ingen aning men de är antingen mittfältare eller anfallare. Även Marvin visade målfarlighet och att han är en explosiv spelare.

När vi klev av träningsplanen möttes vi av Lee:s vän och tränare John Robertson. John var ju som ni kanske minns hos oss i Östersund i somras precis innan höstomgången startade. Han kommer hålla någon föreläsning samt sköta anfallsträningen imorgon innan han reser hem igen.

Vädret kan vi nämna också. Har varit fina dagar utan regn, med en temperatur strax under 10 grader och solglimtar.

Just nu går vi i väntan på middag och föreläsningen med John.


Dagens Pontus - Som tidigare nämnts så tar vi hand om vårat eget material, bollar inkluderat. Efter matchen mot Rangers glömde Pontus bollen och Bobo tog hand om den. Bobo gömde sedan bollen under 24 timmar så Pontus har fått utstå pikar och varit nervös över detta under hela gårdagen, innan Bobo snällt gav tillbaka den imorse.

Dagens Pontus 2 - Även Pontus benskydd var på villovägar. Inför dagens morgonträning samlades alla i lobbyn, där han glömde dem när vi gick till bussen.
Killen har ju ingen koll så Bobo hade återigen beslagtagit dem från en totalt ovetandes Pontus. De återkom i hans ägo sedan han börjat beklaga sig på sitt hotellet efter träningen.

Dagens Pontus 3 - ....nu har han även tappat bort rumsnyckeln.

Dagens roligaste - Stod nya anfallaren Mattias Larsson för. När han vaknade upp imorse hade en öronpropp fastnat onormalt långt inne i örat. Det krävde att han fick lämna frukosten så att Gunnar kunde plocka ut den med en pincett.

Dagens konstaterande - Tränare Ulf Tjernström har utan tvekan de bästa inläggen i truppen. Slår in dem hårt och med säker precision - dessutom med båda fötterna.

Jag ska försöka lägga upp bilder senare under kvällen eller morgondagen. Återkommer också med den utlovade rumsfördelningen. Vi hörs snart igen

Nu är resan och träningslägret igång vilket känns suveränt roligt. Resan hit var dock en riktig långkörare ...

Vi samlades på arenan och packade ned det sista vid midnatt natten mot tisdag. Eftersom vi inte har varken "Våfflan" eller Christer med oss, så tar alla spelare hand om sina egna match och träningskläder. Väskorna var därför fyllda till bristningsgränsen om man inte var smart nog att ta med sig två väskor ,som allas vår förebild Martin Johansson bland annat.
Efter detta satte vi oss i bussen för avfärd till Trondheims flygplats. Bussresan var studsig och sömnen klart störd under dessa svåra förhållanden, men det var ett nödvändigt försök att sova då alla fortfarande var slitna efter Borlänge-resan helgen som var. Efter att busschaffören utnyttjat de tomma vägarna till max, kom vi fram till flygplatsen kl 03.00. Något slitna och rastlösa (avresetid 06.05 till Edinburgh via Amsterdam) gjorde alla sitt bästa för att inta en någorlunda bekväm sovplats på den totalt ödelagda flygplatsen.

En del låg på betonggolvet med väskan som nackstöd, medan andra valde att gå ned en trappa för att ligga på bagagebanden.
Svårigheten att sova lugnt i kombinationen med rastlöshet gjorde att en del av spelarna, ante,tom,pontus,ludvig,jacke,daniel och underteckna valde att arrangera ett rullstolsrally på nedervåningen. Det var klart uppskattat med en del harmlösa vurpor och skratt tills en insident inträffade.
I tron att vi var ensamma där nere var ljudnivån bitvis hög när klockan närmade sig 04-strecket och det gjorde att vi av misstag väckt en arg och tomteliknande norrman som låg och sov undangömd längre in i terminalen. Han närmade oss och gruppen tystnade när han muttrade något obegrepligt för sig själv.
Lite av en kulturkrock utspelade sig när norsken frågaden Ante "har ni det bra" eller liknande, Ante svarade ja på frågan varpå norsken sa "håll käften då" till Ante och gick vidare. Nog om det

Lite sömn på flyget för en del och sedan mellanlandning för flygplanbyte i Amsterdam. Efter en lång vandring på den gigantiska flygplatsen kom vi fram till nästa gate med avresa 10.20. Mitt livs längsta "taxi-resa" med flygplan utspelade sig när planet måste ha rullat till sin tilltänkta startbana i säkert 20min.

Väl framme i Edinburgh mötte Lee Makel upp oss i ankomsthallen. Ett kärt återseende för oss tidigare spelare och första mötet för de helt nya grabbarna i laget.
Lee har hållt igång under försäsongen med Sco premierleague-laget Hearts och såg ut att vara i bra form. Han hade arrangerat en buss att hämta oss utanför för transport till anrika St Andrews drygt en timme därifrån.
Vi ankom till hotellet "Rusack" i St Andrews vid kl 13 idag och när man fick se utsikten från lunchrummet var det värt alla förlorade sovtimmar. Hotellet ligger precis vid 18:e green och bortom det finns en lång strand och snötäckta berg i horisonten (bilder kommer imorgon).

Maten på hotellet håller mycket hög klass och efter en bättre sparrissoppa med olika typer av sandwich gick vi upp till rummet för att ladda för träningen.

Träningsanläggningen är väldigt bra och har flera fotbolls,rugby och tennisplaner. Bilder på FC Barcelonas försäsongsläger får något år sedan på exakt samma anläggning, fanns att se i receptionen.

När vi kom till vår träningsplan möttes vi av den ansvariga planskötaren som erbjöd sin hjälp med allt vi kunde behöva under vistelsen. Han hade gjort ett bra jobb, planen var extremt kortklippt och jämn men fukten gjorde att vi slet väldigt hårt på den.
Träningen var väldigt lätt och höll i sig cirka 75min. Kvadraten, korta och långa passningar samt spel 11 mot 8 på fullstor plan hann vi med.

Vi pratade lite inför matchen imorgon mot Rangers reservlag och Lee poängterade att vi är tidigt inne på säsongen, men ska försöka hålla ett högt bolltempo imorgon. Han hade även hört att de troligtvis kommer ställa några spelare från A-truppen på benen imorgon. Det ska bli häftigt att mäta sig med dem måste jag säga.
Någon startelva har vi inte fått utan det visar sig under morgondagen. Frukosten börjar 7.30, avresa till Glasgow redan 8.30 och matchstart kl 12 på Rangers träningsanläggning Murray Park.

Kvällen avslutades med en fantastisk måltid bestående av kyckling med pasta/ugnstektpotatis samt Championsleague på Tv.

Dagens citat:
Pontus Englund uttycker sig spontant under lunchen "Får man torka sig med servetterna (i tyg) här?"
Ponta ville inte vara oartig nu när vi bor på ett sånt fint ställe, så det är väl kanske bättre att fråga en gång för mycket...

Vi hörs imorgon med en matchrapport, bilder från hotellet, rumsfördelning och lite annat kul....

Säsongen 2010 börjar rulla igång och med det så börjar fotbollZ bli lite hetare igen.
Det som redan slår mig är att oavsett resultat, oavsett match - så är vi många som är duktiga på att hitta något från varje matchtillfälle som är värt att lyfta fram för att cementera hur svagt något är kring fotbollen i länet (ex: ÖDFF-JHP95).
Enligt den devisen så har vi många starka kommentatorsinsatser genom åren här på fotbollZ!

Igår spenderade jag ett antal timmar i snålblåsten på ett snöigt Jämtkraft Arena som med sina fina gröna mattor fick en att längta till en annan årstid. Nu när jag tinat upp så kan jag summera dagen enligt följande:

Jag såg delar av matchen JH F95-BK Björnen dam (5-2 till JH, hyfsad match med tanke på förutsättningarna så här i slutet av februari och två nykomponerade lag). Jag såg Gaisarn, Janne Edholm och Jon Persson drilla 30-talet JH P96:or med ett härligt engagemang. Jag såg inledningen av Ope P17 - Ås där matchen åtminstone startade i ett för mig överraskande bra tempo (såg bara inledningskvarten).

Jag fick prata med en av nyckelpersonerna kring Frösöns fotbollsverksamhet och han berättade med glad stämma om hur Frösön nu ändrat lite synsätt på sin verksamhet och därmed lyckats bättre med att fördela arbetet på många. Han såg mycket förväntansfull ut inför den kommande säsongen. Jag träffade en av eldsjälarna kring Rätan/Ytterhogdals ungdomsverksamhet och han lyste som vanligt av optimism och tillförsikt inför framtiden, detta trots sinande antal barn/ungdomar i bygden. Jag såg ungdomsledare från Ope, IFK, ÖFK och Hackås som intresserat följde 96:ornas övningar och gav sina adepter stöd från sidan. Jag träffade en ledare från Mörsils damer som berättade att det ser ljusare ut igen med spelartillgången inför den nya säsongen.

Själv representerar jag ju Svegs IK och vi hoppas även vi mycket på den kommande säsongen. Framförallt på ungdomsidan.

Jag tror vi som jobbar med fotbollen i länet är fördjäkligt bra på att borra ner huvudet och bara köra på. Motvind, snålblåst, kyla och domedagsprofeter till trots. En stor eloge till oss! Lycka till med 2010 och grattis till de föreningar som slår kommentarsrekordet som jag tror sattes i Härjedalen 2009. Hur många landade vi på efter div 4 mötet Lillhärdal - ÖFK U19? Och när väl rekordet slås - var lugn för att 97% av kommentarerna innehåller någon form av kritik. Hoppas jag har fel och att rekordet i stället slås när forumet fylls av kommentatorer som står på rad för att överträffa varandra i hyllningar kring någon företeelse inom fotbollen i länet.

Slutligen - kritiserar man så innebär det att man bryr sig. Man vill innerst inne att något ska fungera mycket bättre, man har förväntningar som inte uppfylls. Man måste få ge utlopp för sina känslor.
På så vis så kan vi alltså hävda att även negativa kommentarer i sak är positiva!
I bästa Kaj Pollak anda!

Det här är ju som någon i bland påpekat för mej en fotbollssajt men som gammal “hobbymurvel” med fortsatt tillgång till datortangenter och ett offentligt forum så kliar det i fingrarna när när det finns saker och ting att tycka till om. Som idrottsfantast missar man ju inte en OS-sändning, i varje fall inte dom så går på något så när anständiga TV-tider. Resultaten hittills har väl varit som man säger “ömsom vin och ömsom vatten”. Kul för Kalla o Ferry, två helylleidrottare direkt från det svenska folkhemmet.

Mindre lustigt i går kväll, svensk tid för Helena Jonsson. Helgum-tjejen har inte funnit sig till rätta i dom kanadensiska bergen och orsaken till det kan man ju bara spekulera i. Hennes stora styrka har ju varit att kunna koppla bort allt runt omkring oavsett tävlingssammanhang. Denna gång verkar hon inte ha bara bössan på ryggen utan även en säck fylld av psykologiska trauman.

Min fasta övertygelse är att lösningen på hennes problem finns här hemma i Östersund, sambon och skidskyttekollegan David Ekholm. Dennes resultat renderade inte i en OS-resa, helt riktigt naturligtvis men samtidigt, tror jag, en känslomässig katastrof för Helena som under en följd av år haft David i sin närhet. Detta kan låta aningen patetiskt men ingen människa är den andra lik och alla har vi våra uppfattningar om trygghet. Vi behöver vår “snuttefilt” även om få vågar stå för det.

Anja Pärson, måste erkänna att jag trots hennes enorma framgångar haft svårt att ta henne till mitt hjärta. Hon har liksom varit lite osvensk, kaxig och ofta sett saker och ting “von oben”. I går kväll förändrades dock min bild en hel del. Tårarna som rann på Anjas kinder under blomstercermonin sedan bronset säkrats i superkombinationen var ett stort idrottsögonblick i TV-soffan. En för mej helt helt ny värme och entusiasm i ögonen efter en enorm prestation med tanke på omständigheterna.

Bara att stå igen i samma backe, ett nytt störtlopp i oerhörd konkurrens plus ett nervigt slalomåk. Anja hade egentligen inget mer att bevisa, kunde lika väl ha åkt hem till Monaco, lagt av eller laddat för nästa säsong. Vet inte om det funnits kvinnliga vikingar, om inte så presenterade sig en i Whistler Mountain, Canada den 18 februari 2010

Mitt i all OS-upphetsning kanske det kan vara på sin plats med lite mer jordnära analyser av den idrottsliga verkligheten. Det finns många olika sorters fackspråk och idrotten har naturligtvis sitt. Och tur är väl det egentligen, hur kul skulle det vara att läsa referat, krönikor, bloggar, twittrar vad det nu är för nånting och inlägg av olika slag om allt vore utformat enligt alla tänkbara formaliteter.

Fotbollen till t.ex. där spelare blir lirare, domare-rättskipare, målvakt-burväktare, bollen-lädret o.s.v. o.s.v. Dom här företeelserna kallas väl i mindre dagligt tal för metaforer och är som sagt viktiga för att få flyt och rätt sammanhang i en text. Språket är också rikt på så kallade “klyschor“, alltså färdiga uttryck som stoppas in här och där och är i lagom doser berikande. Tänkte här nedan försöka göra en liten personlig och långt ifrån vetenskaplig utläggning om tre av mina favoriter i genren.

1. Bollen är rund

Egentligen ett fantastiskt uttryck som i all sin enkelhet säger väldigt mycket. Allt kan hända, ingen vet var en boll tar vägen. Hade själv en period på runt tio år då jag sysslade en hel del med bowling. Och där är verkligen bollen rund. Ingen konst all slå en “strike” säger någon, alldeles riktigt, konsten ligger i att upprepa det. Har aldrig spelat golf men inbillar mej att just därför att bollen är rund händer många oväntade saker. Det gäller inte bara att slå rakt, även terrängens topografi har ju stor betydelse. Men uttrycket funkar väl egentligen bäst där bollen inte alls är inblandad, i förhandsspekulationer t.ex.

2. Man spelar inte bättre än motståndarna tillåter

Självfallet finns det lag som underpresterar. Men när man sitter i “garderoben” som norskarna säger, och snörar på sig dojorna, nog fanken vill väl alla vinna, oavsett vilket sammanhang det handlar om. Men nu finns det alltid ett gäng på andra sidan mittlinjen och dom har naturligtvis samma inställning. Hur många gånger har inte en tränare stått och skällt ut sina disciplar under och efter matcherna när allt i grund och botten handlar om ovanstående rubrik. Coachen har naturligtvis sin framtida karriär i tankarna, media och supportrar vill se engagemang även efter en förlust. Tyvärr, enligt min mening förekommer det alltför ofta att förluster förklaras med “bristande inställning” istället för en noggrann analys om vad man kunde ha gjort bättre.

3. En tabell ljuger aldrig

En sanning så god som någon. Efter 18-20-22-24 omgångar eller vad det handlar om har man haft alla möjligheter att påverka sin situation. “En feldömd straff i sista omgången skickade laget ur serien”. Vilket kvalificerat “bullshit”. Hur många situationer under en säsong har inte inneburit fördelar av ett eller annat slag. Detta talas det sällan om och i många fall får den stackars domarekadern klä skott för alla former av misslyckanden. En gammal “järnkamin” Tommy Davidsson tränade Hammarby 1993-95 och vid en cupmatch mot IFK på Hofvallen hade jag förmånen att för ÖP:s räkning intervjua honom efteråt. Vi pratade om “Bajens” dåliga poängskörd dittills i allsvenskan trots genomgående bra spel. Davidsson ville absolut inte höra talas om otur:
“I fotboll finns inte tur och otur, i fotboll finns bara skicklighet och oskicklighet”.
Jag har använt citatet i någon tidigare krönika men det förtjänar att upprepas.

Åter till OS-soffan, ser att det börjar regna rejält i skidskyttet. Men Ferry betyder ju färja på engelska så det skall väl gå bra.

Återigen har “Idrottsgalan” sett dagens eller snarare kvällens ljus. Från mitt soffhörn sett en relativt blek företeelse där huvudpersonerna inte fanns på plats. Förståeligt i skidskytten Helena Jonssons fall då hon vis av Peter Settmans närgångna uppvaktning av Charlott Kalla häromåret inte ville utsätta sig för nåt liknande. Zlatan Ibrahimovich förnekade sig dock inte. Fick inte ledigt av klubben sas det, för resan till Sverige men fanns ändå på plats i Italien för en annan gala samma kväll. Om det berodde på Zlatans eget ställningstagande eller staben runt honom vill jag låta vara osagt, får väl hoppas på det senare.

Höjdpunkten för mig den här kvällen var “Sportspegelns” pris till hockeydomaren och ambulanssjukvårdaren Wolmer Edqvist. Strid om poäng och tabellplaceringar bleknar till intet när saker och ting ställs på sin spets som i det här fallet med hjärtstilleståndet. Vidare var den stående hyllningen till Lars Lagerbäck, en av många olika prisutdelare, på sin plats. Hockeyliraren Jörgen Jönsson utklädd till kanin var oväntat, Jörgen har väl inte direkt varit någon muntergök genom åren.

När jag ändå är ute och fladdrar lite från målsättningen med fotbollz vill jag bidra med ett litet inlägg i debatten runt Mathias Fredriksson och längdlandslaget, senast sidsteppningen vid tävlingarna i estniska Otepää. Har all respekt för vad denne uträttat, världscupvinnare, medaljer i mästerskap m.m. Talangfull, tjurig och envis men också med en säregen vilja, tycker jag, att ständigt gå sin egen väg. Tror att Mathias lite bundit ris åt egen rygg genom alla synpunkter på träningsupplägg och lagledning genom åren. Längdskidor är ju en individuell idrott till stor del men även här måste det finnas förståelse för varandra, ledarstab-aktiva.

Inte sen 1980-talet har det varit ett sånt “go” runt längdsporten med massor av unga där inget verkar omöjligt. Att landslagsledningen prioriterar denna efterlängtade nytändning är förståeligt. Åkare som t.ex. Hanna Falk, Emil Jönsson och Markus Hellner visar ju att “snorsporterna” fortfarande har en framtid i det här landet.

Vän av ordning kanske ondgör sig över skribentens lättjefulla kritiserande till höger och vänster men till mitt försvar kan då sägas att även jag hade en relativt aktiv “karriär” i skidspåret för 30 år sen. Detta i ett fåfängt försök att via en bättre fysik bli en rörligare fotbollsdomare.

Åkte bl.a. åtta “Haldo Hanssons” Alsen-Frösön, på den tiden loppet till skillnad från nu var ett verkligt kraftprov med sina sex mil i synnerligen kuperad terräng. Visserligen med kö-skotern ständigt i hasorna men ändå. Vidare sju “Kanonlöpet” Brunflo-Östersund 22 km och som kronan på verket “Vasaloppet” 1987, året då det slogs köldrekord, -30 i starten. Tid: 10,45. Alla kan inte vinna men det viktigaste är ju enligt Pierre de Coubertin, baronen, att kämpa väl och kämpade det gjorde jag, verkligen…….

Jo jag vet
ÖDFF kommer att överaska i div 1 pga att vi i jämtland visat under de senaste åren att vi spöar många av dessa lags ungdomslag i cuper runt om i sverige.Många av dessa spelare har nu vuxit på sig och spelar nu i Ödffs lag Jane Olofsson kommer att bli årets överaskning(oj vad press hon får på sig nu)
K/D kommer att vara på övre halvan av serien(div 2)De fortfarande unga talangerna kommer att blomma ut och samarbetet med Ödff kommer att fungera överaskande bra.
Yngre spelare kommer in i Frösön och spelet blir roligare och spelare som vågar göra det där lilla extra
utan att Henke behöver tala om för dem hur de ska göra. Opes orutinerade lag kommer att rädda sig kvar i serien tack vare att det kommer att bli en stor genirationsväxling i många lag.laget kommer att växa in i serien eftersom spelarna får rutin.Sedan är den starka ledarstaben med Robban i spetsen ett vinnar koncept med ett långsiktigt tänkande
Sedan kommer massor av tjejer att överaska under sommaren massor av talanger finns Kom ihåg namn som Frida s.Angelika B.Linda O,Ronja F,Ellinor G,Julia F,sofie P,Josefine A,Marie S.Lisa B olivia,Therese,
HannaB ,Sunesia D ,Johanna B sedan kommer massor av födda 94-95 or att få chanser att spela in sig i våra div 2 lag
Vi får se om kulan har rätt men så här ser det ut just nu i den

Anden i kulan

Så här under årets sista skälvande minuter kan det kanske vara på sin plats att försöka förmedla några rader till spaltens ”fromma”. ”Silly season” är ju inte direkt någon inspirationshöjare och skrivaren har dessutom flängt runt och försökt vara en pittoresk färgklick i diverse olika sammanhang under dom senaste veckorna. Nu när kylan tagit ett järngrepp om Storsjöbygden och almanackan inte är lika fordrande finns ett visst utrymme för mer eller mindre genomtänkta åsikter.

Har funderat en del både nu och tidigare på hur idrottsmän som når en viss nivå tappar en hel del av den ödmjukhet man måste ha för att bli riktigt stor. Har tidigare haft synpunkter på allas vår Zlatan. Den här gången gällande icke så kallade ”tävlingsmatcher” i blågult:”Visst är det en ära att spela i landslaget, men jag har nått en nivå när jag känner att jag inte får ut något av det.”

Har full förståelse för ett slitsamt matchprogram men det gäller, tycker jag, att balansera sina åsikter. Vad sänder det för signaler? Zlatan är en idol och förebild för många och han borde ha bättre kontakt med sin egen historia och uppskatta dom förhållanden, förutom dom egna enorma förutsättningarna, som gjort positionen möjlig .

En annan historia i en annan sport är Mikael Samuelsson kontra Bengt-Åke Gustafsson i ishockey. ”Dom kan dra åt helvete” är ju inte särskilt vuxet uttryckt om man blir sidsteppad i en laguttagning. I det här fallet, rörande OS-truppen, är det ju Bengt-Åke som bestämmer och någon måste ju ta ansvaret hur obekvämt det än blir i enskilda fall, sen får historien utvisa vem som har rätt och fel. Bevisa motsatsen på banan istället!

Apropå hockey, träffade jag på en tillställning en gammal domarbas från min egen korta karriär i sporten 1969-73 ,”Janken” Jonasson. Ishockey var egentligen ”lättare” att döma än fotboll. Man har väldig hjälp av linjerna och kan vara mer exakt än i leken med läderkulan men mitt skånska ursprung var dock ingen direkt fördel. Det här var före isladornas tid och min skridskoerfarenhet härrörde sig från några veckor i januari varje år på en halvdåligt frusen parkdamm.

Nu fanns ju dessbättre något att hålla sig i som domare, ramen runt planen. I ”Sargens vänner”, en egen liten avdelning i domarklubben, såg jag mig själv som talesperson. Problemet var dom gånger man måste ge sig in i banan för nedsläpp. Först att plocka upp pucken från isen och sen försöka hålla balansen tills spelet kom igång. Gjorde en gång ett tappert försök att nypa trissan direkt i fart vilket resulterade i en miss på ca en decimeter och ett jublande auditorium runt isovalen. 1974 invigdes Z-kupolen och samtidigt lades min hockeydomarkarriär åt sidan, saknad av förmodligen ingen.

Hej!

Nu kommer alltså en liten sammanfattning av resan och av mina intryck från resan och jag har fått några frågor som Haldo ville att jag skulle svara på.

Vilken var den röda tråden/ vilka krav ställdes på spelarna och ledarna?

- Det var väldigt höga krav på spelarna och jag tror de vart lite chockade när de kom dit. De var inte inställda på att man var tvungen att köra två träningar per dag (ett pass på planen och ett pass på gymet). Jonas var i mycket mån av att ha bra kondition på sina spelare och det var nog det som tog på grabbarna med den obligatoriska sandträningen i Spanien och intervallöpningar för vissa spelare i Sverige. Men det sket Jonas i och körde på och jag tror spelarna har igen det nu när försäsongsträning hemma i Sverige börjar.

Vi hade mycket övningar med spel där det innefattade kondition på planen men också bra spelförståelse för att veta vart man ska spela bollen innan man får den o.s.v. Eftersom han spelade 4-3-3 med bredd där vi utnyttjade ytorna till max så var man tvungen att veta när och vart man skulle löpa för att få bollen. Det var inte så speciellt mycket teknik nere i Spanien utan vi jobbade med att få ut maximalt av laget (proffsklubben) genom just spelförståelse och konditionen.

I och med att vi hade blivit uttagna för att representera John Bauer så var de väldigt raka med sin kritik och det var mycket missförstånd eftersom att man inte var van med att få sådan kritik. Denna kritik fick vi eftersom vi inte förstod vad som krävdes och vilka mål de hade med gruppen. MVG för alla i gruppen var deras mål och när man inte låg på MVG fick man höra det, enkelt.

Vad anser du var det generella omdömet av Christer och Jonas för Rudolph 2009?

- Man kan väl säga att omdömet från början var så att denna grupp var den sämre av åren innan. Rent träningsmässigt och karaktärsmässigt. Det var lite strul i Värnamo där vissa åkte hem mitt i veckan och vissa orkade inte träna o.s.v. Det var ingen riktigt bra lagsammanhållning innan vi åkte till Spanien och det märkte ju också Christer och Jonas. Sedan när vi åkte till Spanien så växte lagsammanhållningen och grabbarna började prestera bättre ifrån sig på matcherna. Vi hade ett riktigt skönt gäng som vart riktigt sammansvetsade under tiden i Spanien men tyvärr så märkte inte Christer och Jonas det kändes det som.

Det som var det roliga med hela resan var att de sa att vi inte hade psyket att träna mycket utan att det var många som klev av med skador och sjukdomar. Men om vi vinner fyra av matcher av fem möjliga och presterar riktigt bra ifrån sig så kan vi väl inte vara så dålig, särskilt när de tidigare årgångarna bara lyckats vunnit två matcher. Men man ska också tillägga att det som Jonas kollade på var enskilda individers utveckling för att sedan föra vidare till elitklubbar runt om i Sverige som ringer och frågar vad han har för spelare att rekommendera. I år hade 16 elitklubbar hört av sig från superettan och allsvenskan för att veta vilket material vi hade och vilka spelare som är värda att satsa på o.s.v.

Det som jag dock tror är att många spelare kommer att falla på är deras karaktär. Det var oerhört viktigt att man hade bra karaktär på planen men ännu viktigare utanför. Fotbollen visste dem ju att vi hade men man var tvungen att kunna uppföra sig som ett proffs och även kunna skilja på vad som är "rätt och fel". Det var som två sidor av fotbollen hur man presterade på planen och hur man betedde sig utanför planen, om man följde reglerna, hur man var mot gruppen, mot ledarna o.s.v.

Vad var den stora skillnaden från Värnamo och Spanien?
- Den stora skillnaden var väl att i Spanien så var det upp till bevis, där hade de full koll på allting vi gjorde och det gick inte att fuska. Det märkte de direkt. Det var också betydligt mer allvarligt och de krävde mer av oss ungdomar i och med att Spanienresan var vår examen och Värnamo var där vi lärde oss om hur det fungerar i en proffsklubb.

Om jag nu ska avrunda den här texten så tror jag att denna upplevelse att få åka till Värnamo och till Spanien och få träna under ledning av Jonas Thern och Christer Tonning har varit sjukt stor. Bland det mest lärorikaste och roligaste jag någonsin varit på. Men samtidigt väldigt tufft så man kan inte åka dit med tanken att man ska lalla runt och leva livet, för då har man ingenting där att göra.

Hoppas att samarbetet fortsätter och att vi kan skicka fler talanger från Östersund till Rudolph. Enligt mig så är denna resa ett stort steg framåt i karriären och om jag talar för mig själv så har det varit riktigt roligt och man har fått uppleva mycket roligt. Träna hårt och gör bra ifrån dig i skolan så kommer du få chansen!

Det var allt för mig till vidare.

Ha det bra så hörs vi.

/ Lankan

Skidskyttehamburgeri
Eftersom Fotbollz.se är det bästa som finns för att få ut info i så väljer jag att skriva här även om en del tycker att det är fel plats.
Frösö IF fotboll fick förtroendet av skidskyttet att ordna hamburgeförsäljning bakom läktarna på skidstadion. Efter tips från Göran Scylander så lånade vi 4 st kommentatorshytter och ställde upp på platån. Bakom detta ställdes ett tält upp (man är tvungen att ha tak över grillplatserna). Där hade vi 2 tält och en sk wok-panna.
Efter ca 10 dagars jobb så var vi stolta över vad vi åstadkommit (Göran Persson och jag ) och vi kunde börja försäljningen.
Efter en lugn start onsdag torsdag så fick vi vårt verkliga elddop på lördagen. Trots 4 dubbelköer så blev köerna lite väl långa. Stämningen var dock god i köerna och alla som stod kvar (nästan alla) kunde få sin hamburgare, korv med dricka, kaffe eller glögg.
Söndagen blev något lugnare.
Jag vill tacka ALLA TJEJER OCH KILLAR från Frösöns dam- och herrlag. Ni var strålande och vek ej för all rök. Om vi sluppit tältet så hade det varit en mycket bättre miljö åt er. Vi får ta diskussionen med miljö och hälsa om det verkligen ska vara så här.
Tack även till de ledare som ställde upp, Bert-Ola och Pecka som bryggde kaffe och glögg från 0700 lördag söndag.
Fantastiska dagar som gav lite välbehövliggt klir i kassan. Hoppas att vi får förtroendet även nästa år, då ska det bli ännu bättre.
Nu ses vi på Nisse Simonssons mycket intressanta Ska vi ta det positivt eller negativt på Folkets hus på ondag kväll. Förköp är idag uppe i fantastiska 400. Vi har ändå ca 100 platser kvar idag eftersom vi lyckats byta till den största lokalen på Folkets hus. Ta chansen att lyssna till Nisse Simonsson och hans tänkvärda. Ta livet positivt eller negativt, välj själv.
Vill ochså passa på att tacka Nisse för gåvan. Han tar inget för sin insats denna kväll.
Ulf Olsson
Frösö IF Marknad

Man har fortfarande inte landat efter den euforiska ÖFK-hösten men det bör det väl ändå vara på sin plats att knacka ner några rader för att visa att vinjetten “is still in action”. Det är drygt ett år sen “hjärntrusten” på fotbollz.se uttryckte ett önskemål om jag ville vara ett stående inslag på sajten och så här i backspegeln har det varit riktigt kul och hedrande. Efter sammanslagningen av sportredaktionerna på lokaltidningarna avslutades ju förmodligen ett bort emot 40-årigt engagemang som “reservmurvel” hos dom sköna “kollegerna” på Kyrkgatan och när abstinensen tryckt på som värst så har fotbollz varit en härlig ventil.

Spalten har väl rullat på utan att ha orsakat några våldsammare känslostormar med ett par undantag. Min gamle läromästare och förebild Stefan Nolervik visade sig ha ömmare fötter än vad jag nånsin kunnat ana. Att få hamna på hans tidnings första sida kändes knepigt men ändå stort. Bert Karlsson, Skara-mogulen, sa en gång: “Det är inte så noga vad som skrivs, huvudsaken det skrivs” och med tanke på att jag liksom Bert också är verksam i en bransch, fast på lite olika nivåer, där det gäller att synas så får man hålla god min. Grattis Stefan förresten till ditt pris på J/H:s Fotbollsgala. Tycker i allt mitt konservativa tänk att du efterhand hittat en mer intressant balans i ditt nydanande sportskrivande.

Att ge sig på en domare var väl inte så lyckat efter 20 egna år i branschen. “En gång domare, alltid domare. Du borde skämmas” fick jag bland annat läsa. Problematiken var väl egentligen lite djupare än så. Artikeln handlade från min sida om lojalitet, hur långt man kan driva den och när olika lojaliteter ställs mot varandra. Sen bröt den tjänstgörande huvuddomaren i den allsvenska matchen mot alla dom hederskodex man fått sig inpräntat men adrenalinet borde ha besparats datortangenterna. Dock, domarkåren får ju heller aldrig bli ett sällskap för “inbördes beundran”, ur ett sånt tillstånd kommer inget gott enligt min mening. Sen är det skillnad på domare och domare, elitskiktet skall ha krav på sig. Det skulle emellertid aldrig falla mig in att kröka ett hår på alla dom som kämpar på lokalt, där är jag alltför väl medveten om svårigheterna.

Apropå tidningar och journalister så tycker jag Agne Svärd borde få mer utrymme i sin tidning. Har ingen aning om varför han bara syns med någon enstaka krönika då och då. Kanske är det ett eget val, kanske finns en ansträngd ekonomi i botten. Agne har ett naturligt språk, kunnighet och blandar ris och ros i lagom doser. Ifrågasätter dock hans näst intill maniska kärlek till Rosenborg Ballklubb, bara namnet tycker jag låter lite suspekt…. Har inget emot norrmän, absolut inte, har haft en norska mitt emot mej vid köksbordet i snart 32 år. Men i idrott är dom våra fiender, punkt slut. Kanske min inställning i det här fallet färgats lite av Agnes lycksaliga referat efter Rosenborg-Helsingborg ,6-1, i Champions League på Lerkendal för en del år sen. Om det undgått någon är ju rödblå HIF Laget framför andra.

Har i tidigare alster kritiserat reklamkanalernas fördelning av attraktiva sportarrangemang. Jag har emellertid hittat en väg via Internet om man är villig att kasta upp ett antal svenska nödmynt. Det var dock inte lätt för en gammal trög hjärna att hitta rätt bland alla inloggningar och betalningsfunktioner men fick till slut möjlighet att se Zlatans fantastiska mål i “El Cl`asico.” Lite besviken dock på själva matchen, ett typexempel på hur två välutvecklade tränarhjärnor tillsammans kan “döda “ett förväntat skådespel. Nya sådana blir det istället förhoppningsvis på Jämtkraft Arena nästa säsong. “Lee Makel, welcome back next season when the konst-grass is growing……”

Vi har alltså spelat vår tredje match här nere nu och det vart en rafflande match med först underläge sen vändning till lika men tyvärr så lyckas Rota göra det avgörande 3-2 målet när det är 10 minuter kvar, trots vårt tryck. Här är i alla fall ett matchreferat från mig:

Vi börjar ganska bra idag och får något läge i början för att vi jobbar tillsammans och släpper boll tidigt. Efter ett tag känns det som att vi slappnar av och börjar driva bollen, kastar slarviga inkast som blir kontringar, löper inte tillräckligt, slutar kommunicera med varandra och då kommer baklängesmålen. 1-0 till Rota efter att våra mittbackar för dagen missar i kommunikationen och en kille blir fri med målvakt och kan enkelt lobba in bollen i mål. 2-0 kommer strax efteråt och det är ett inlägg från vänster där Elias ropar att det är hans boll, men missar bollen och en kille dyker upp mellan mittbackarna och nickar enkelt in bollen. Dock så ska det sägas att inlägget inte är högt och om Nils fallit ner två meter till så hade bollen kunnat avvärjas med en nick. Lätt att säga så från sidan men det hade inte behövt varit mål. Vi är under press hela första halvlek och de har bud på 3-0 med en skarv i ribban. Det vi måste jobba med till andra halvlek är:

· Vårt bolltempo. Vi börjar driva bollen istället för att passa till varandra och då blir vi straffade direkt. Släpp bollen i första läget och gör det enkelt för varandra.

· Vi måste också börja röra oss och kommunicera mer med varandra. I långa stunder under första är det för tyst och vi hjälper inte varandra med löpningar i djupled eller kommer ur passningsskugga och visar fot för att göra det enkelt. Börja löpa och snacka så fixar vi det till andra.

Sagt och gjort. John Bauerlaget går ut i andra halvlek mot ett betydligt sämre lag då Rota valt att byta in sitt B-lag, tråkigt för dem men desto bättre för oss. Vi gör två byten i halvlek också där vår mittfältare Johan Gunnarsson ersätts av Daniel Andersson som kliver upp på forwardsplats och Andreas kliver ner. Zammi byts också ut och istället kommer Viktor (Lill-Farfar) Lindkvist in. De första fem minuterna har vi två klara målchanser och vi visar direkt i andra att vi inte har gett upp. Vi är betydligt bättre än deras lag nu och vi löper mer, vi passar bollen i rätt läge, vi har en bra bredd och väldigt fint kantspel med många bra inlägg och instick från kanten. Ett bra jobb av hela laget innebär också i att Christoffer får trycka in bollen efter en rensning av Rota som Coffe tar emot till höger mitt på deras planhalva, driver upp den i plan och smackar på! Rakt upp i nättaket från 25 meter, ett riktigt klassmål av vår Högerback Christoffer. Nu byts också Tomas ut och Coffe tar hans plats medan Gunnman gör debut som högerback i John Bauer Calcio Elit. Fem minuter efter första målet för oss ringer det igen. Den här gången är det på förarbete av Coffe som kommer runt på kanten och spelar in bollen till Andreas som blir nerdragen i straffområdet varpå domaren blåser för straff. Daniel Andersson kliver fram direkt och placerar den enkelt i målvaktens vänstra hörn, otagbart.

Vi jobbar på bra hela andra och har bud på fler mål framåt, men istället händer det som inte får hända. Coffe tappar boll i uppspelsfasen och Rota kontrar ut på vänsterkanten, Marcus är där men kan inte hindra inlägget som landar hos en fristående Rotaspelare i vårt straffområde. Han nickar först där Elias gör en kalasräddning men på returen är det inte så mycket att göra, 3-2 till Rota som håller ut tills slutsignalen.

Positivt:

· Vi är mycket bra i andra halvlek och vi skapar många fina lägen som vi dock lyckas missa. Oskärpa i straffområdet är ju inte bra men det är själva skapandet av lägena som jag vill höja.

Kan förbättras:

· Backlinjen var inte bra idag, tyvärr. De lyckas inte ta bort en spelare som får göra 3-2 målet och de två första målen var de också delaktiga i. Deras jobb är att förhindra att motståndarna ska göra mål och det lyckades de inte med idag.

Bolltempot och rörelsen i första halvlek var under all kritik. Vi jobbade inte som ett lag, vi drev bollen och tappade den i uppspelsfasen dels för att vi inte rörde oss och dels för att vi var nonchalanta. En match spelas i 90 minuter och vi var bara bra i de avslutande 45 minuterna när Rota spelade med sitt B-lag.

Hej! N är jag tillbaka igen men om jag ska vara ärlig så tror jag det här blir mitt sista inlägg. Internet här på Hotel Colon prioriteras inte jättehögt och de har stroa problem med det just nu så jag har bara tur att jag kan göra ett inlägg nu.

Men jag gör det bästa av situationen och tänkte berätta lite hur en vanlig dag för spelarna ser ut:

0800: Frukostbuffé på morgonen där det finns massa godsaker att välja mellan.

1000: Träning på finfin fotbollsplan här i Costa Ballena. Vaktmästaren skröt mycket när vi kom dit och berättade att Sevilla för andra året i rad valt att köra några träningar på denna fotbollsplan då deras egna planer inte höll måttet.

1330: Lunch med allt möjligt från potatis, fisk, kött, grönsaksbord m.m. Riktigt gott!

1630: Intervallträning nere på stranden där grabbarna jobbar lite med konditionen. Bra träning dels för konditionen men också för styrka i bål, ben och fotleder.

2000: Middag igen på hotellet och återigen samma mat som från lunchen, lika gott även på kvällen :)

2230: Ska grabbarna ligga i sängen för att få i sig de 8 timmars sömn som krävs för att man ska orka med all träning dag in och dag ut.


Detta är hur en dag brukar se ut. Emellan tiderna så tar grabbarna det mest lugnt och vilar, kollar på film och sånt inför nästa pass.

På onsdagar så spelar vi ju också matcher som jag har refererat om tidigare och nu har vi ju mött ett lag till där det tyvärr blev förlust mot Rota, men det var på håret. Jag gör ett nytt inlägg för den matchen.

Hoppas att någon läser det här i alla fall trots att internet inte är på topp!

Ha det gött, det har jag i alla fall!

/ Lankan

Match mot San Luequeno:

Startelva: Elias Spång (MV) Christoffer Svensson (HB) Gustav Källberg (MB) Nils Nyholm (MB) Albin Jansson (VB) Loret Sadiku (DMC) Viktor Lindqvist (MC) Tobias Rosenlind (MC) Jonathan Ring (YFV) Albin Carlsson (YFH) Daniel Andersson (CF).

Avbytare: Victor Lidh, Andreas Svensson, Zammi Strömblad, Tomas Karlsson, Viktor Roos, Johan Gunnarsson och Marcus Gunnman.

Matchen: Jag tror grabbarna fick ett litet uppvaknande när San Luequeno drog igång början. Med spelare som inte hade några benskydd och tjejstrumpor och som var lika korta som Coffe men starka i kroppen som hästar drog dem igång med ett högt tempo och en hög press i början. Vi var lite skärrade första 5-10 minuterna såg det ut som men när vi bestämde oss för att hålla i bollen och börja försöka rulla så började vi komma tillbaka in i matchen. Vi höll jämt i första halvlek rent målchansmässigt, vi hade ett friläge som Jonis brände bara några centimeter utanför stolpen. Sen hade vi några skott som dock inte var till något större problem för målvakten. Dock så var det ändå det rullande laget San Luequeno som tog ledningen efter en tilltrasslad situation där Nils nickar bollen rakt upp i luften och i situationen efter missar Gurra bollen när han ska rensa och bollen går till en San Luequenospelare som chipskjuter bollen där Elias är på bollen, men orkar inte styra bort den och 0-1 är ett faktum. 7 minuter senare blåser Domaren av första halvlek där det ska tilläggas att vi hållit upp bra mot det här laget där jag anser att vi varit snäppet vassare med att komma till avslut medan San Luequeno har bättre bollinnehav.

Viktor Roos kommer in istället för Gustav Källberg då Gurra skadat foten och insett att han inte kunde spela mer trots att hans familj satt på läktaren idag. Efter halvtidspausen så böljar matchen fram och tillbaka och Jonas byter in Andreas och Zammi mot Daniel och Albin i den 60 minuten. Daniel som tyvärr drog på sig en sträckning i framsida lår var tvungen att byta. Och Albin som jobbat på bra på sin högerkant men tyvärr inte kommit upp till sin riktiga standard blir då också utbytt. Men vi ska tillägga att det här var en mycket stor skillnad från första matchen i tempo. Vårt tillskott Andreas (Född 1989 och spelar med Värnamo i vanliga fall) sätter igång och börjar löpa mot San Luequenos försvar och efter en minut får han ett läge som han precis missar. I den 65 minuten får vi en frispark 10 meter snett utanför straffområdeskanten och Andreas drar till bollen med perfekt kraft och precision där bollen precis går på flinten på en back och han skarvar den i eget mål. 1-1 och nu var vi på gång. Nu byts Tomas Karlsson (70) in också istället för Viktor Lindqvist som gjorde sin första match från start och krigade på bra i mitten idag. Zammi kliver in på Viktors plats och Tomas tar högerflanken. 10 Minuter senare så är vi framme igen och hotar San Luequeno med en bra rajd av Tomas på kanten som han senare spelar in bollen i boxen där det blir kalabalik och målvakten tappar bollen till Andreas som nickar den stillaståendes så att den med knapp styrfart studsar mot mål och på mållinjen rensar deras mittback bort bollen men förgäves, bollen är i mål! 2-1 till Rudolph 2009 och de sista 10- 15 minuterna får vi press emot oss men ett San Luequeno med en man mindre på grund av skador är inga problem för oss och vi håller undan. Domaren blåser av och Vinsten är ett faktum.

Positivt:

· Vi jobbar väldigt bra i vårt defensiva arbete. Över hela planen så jobbar vi precis som vi har sagt att vi ska göra och trots att vi blir trötta på slutet så orkar vi ändå ta jobbet för laget och det ska grabbarna ha en eloge för.

· Ingen spelare sticker ut varken positivt eller negativt, vi vinner som ett lag idag och det känns riktigt bra.

Kan förbättras:

· Trots att vi gjorde det bra idag så måste vi våga hålla i bollen och spela den inom laget mer och inte transportera boll så mycket, då nyper de den direkt. Vi måste hjälpa varandra med kommunikationen och göra det enkelt för varandra.

Hej! Jag vill börja med att be om ursäkt för att jag inte har uppdaterat på länge, men som alltid så finns det en förklaring. Hotellet vi bor på har haft problem med internet och nu efter två veckor har vi äntligen fått internet till vårat rum! Jag ber om ursäkt för det. Nu till det roliga.

Grabbarna har tränat på bra den senaste veckan med dubbla träningspass lördag och söndag där vi först på morgonen klockan 10 tränar på fotbollsplan och på eftermiddagen klockan 4 tränar kondition nere i stranden. Ovant för grabbarna och riktigt jobbigt tror jag också. I måndags så körde vi 1 morgonpass och sedan joggade vi bara lätt på stranden på eftermiddagen. På tisdagen var det dags att börja träna på lite matchförberedande inför matchn dagen efter. På Onsdagen var det alltså match mot San Luequenos A-lag men innan det så hade vi en matchförberedande träåning till för att finslipa på frisparksvarianterna och hörnvarienterna. (Jag skriver ett extra inlägg som matchreferat) Sedan på torsdagen så körde vi ett strandpass på morgonen för att tvätta musklerna och sedan har vi fått vila hela fredagen så nu kan man säga att våran vecka börjar igen.

Det är ungefär hur våran vecka ser ut, nu när jag har internet ska jag försöka uppdatera betydligt mycket oftare så att ni sa få ett sammanhang om vad som händer här nere.

Tills dess så får ni läsa matchreferatet och sedan ha det så bra!

/ Lankan

Det skrivs en hel del om vår förening. En del sant, andra spekulationer och en del illvilja. Men det viktigaste är våra ungdomar och dom tror jag trivs på vårt LAC.

Frösö IF har startat ett omställningsarbete för att i tid få fram en bra organisation och hitta ledare.

Vi har nu efter 1,5 månad följande projektgrupper:
Sport, ungdom, utbildning, marknad, aktiviteter, anläggning och information.

En röd tråd i detta är verksamhetsidé och ekonomi. Det finns nu projektgrupper inom alla dessa områden. Det fattas någon enstaka person i toppen för dessa projekt och du som känner för detta är välkommen att jobba i någon grupp.

När det gäller sport är det Henka som kör projektet och det fattas någon pusselbit så är detta klart.

Ungdom och utbildning är definitivt på banan. Pecka och Per-Erik gör ett jättejobb.

Inom marknad så känns det oerhört positivt. Jag och Göran Persson är väl de som frontar, men vi har många fina medarbetare.

Aktiviteter rullar på. Nisse Simonsson, Tänk positivt eller negativt, välj själv är succé.

Vi har nu flyttat till Folkets hus största lokal så det finns plats.

När vi närmar oss den 9 december så är jag inte säker på att det finns några platser kvar. Till våra sponsorer vill jag saga, det är inte försent att anmäla sig. Datumet vi satt var för att vi skulle se vad vi hade kvar att sälja. Med den respons detta fått så bytte vi alltså lokal, där Folkets hus har ställt upp på ett mycket positivt sätt.

Frösö IF: s herrar och damer som sköter garderober insläpp och på Folkets Hus har också fått ett ännu större arbete. Dom skall sälja hamburgare, korv, glögg och kaffe bakom läktaren på skidskyttet. Det går åt mycket folk för att du som gäst inte ska behöva stå i kö för länge. Tävlingarna är ju ändock viktigast.

Information är den sista och kanske viktigaste gruppen. Det är ju ändå så lätt att tro det man får höra på stan. Pengarna går till Herr-resp dam A-lag. Ovanstående arbete gör dam och herr utan att vi pratat om att de får några pengar. När vi kommer till budgeten fördelas pengarna. För att få till A-lags fotboll behövs ungdomsfotboll från knattarna. För att knattarna skall tycka att det finns mål så måste det finnas A-lagsfotboll som ett mål att se upp till. Verksamhetsidén kommer att det jobbas med hela tiden.

Till sist ekonomifunktionen är givetvis den viktigaste delen i vår verksamhet. Vi skall veta att vi har pengarna innan vi använder dom.

Som jag ser det så kommer vi att lyckas om vi sedan kan få lite från mer gehör kommunen så kommer vi tillsammans med kommunen få den som friskaste verksamhet finns inom kommunen.

Det har gått några dagar sen “Fotbollsgalan” och för en entusiast av sporten har tankar och funderingar löpt hit och dit. Galan i nuvarande regi är för det första enligt min mening ingen direkt höjdare varken som underhållning eller faktapresentatör. Tempot förrycks med alla dessa reklamavbrott och focus läggs på lite fel saker. Man sitter och funderar på hur många klädbyten Jessica Almenäs skall hinna med, bara en sån sak. Tycker att “Lars-Roland” kunde hyllats från scen, gärna tillsammans med den tillträdande Erik Hamrén. Det Lagerbäck uträttat ihop med först Tommy Söderberg och sen Roland Andersson, fem raka slutspel i mästerskapen, är helt fantasiskt och skall egentligen inte kunna gå med ett lag på världsrankingens 41:a plats.

Anledningen stavas väl som många skrivare förut uttryckt: “den svenska modellen” eller “jaget får aldrig bli större än laget”. En ny epok inleds genom byte av förbundskapten och många vill se ett annorlunda, offensivare spel. Dessbättre har Hamrén redan betonat vikten av att bortse från alla sifferkombinationer. 4-4-2, 4-3-3 etc. etc. Allting anpassas efter förutsättningarna enligt honom, bra så. Att vi skall kunna hoppas på mer anfallsinriktad blågul fotboll generellt tror jag är en omöjlighet. Det blir samma gnet för att hålla dom stora nationerna stången, offensiven får i så fall blomma ut mot dom sämre.

I samband med “Galan” släpptes också bomben att allas vår Zlatan på egen begäran kanske gjort sitt i landslaget. Så gott som alla sportskrivare av mer eller mindre dignitet verkar jämföra det med, om inte domedagen, så näst intill för svensk fotboll. Malmöpågens spelsinne, teknik och fysik är enligt min mening helt oöverträffad, historiskt sett i svensk fotboll. Egenskaperna har också till slut gett en plats i världens bästa klubblag, FC Barcelona. Högre går det inte att komma och det enda Zlatan i princip saknar är titeln i “Champions League”.

Jag tror dock, och detta är väl som att stå i kyrkan och hylla potentaterna i helvetet, att landslaget i nuläget som lag blir starkare utan Zlatan Ibrahimovic. Så länge den gänglige skåningen var på väg uppåt var han en i gänget och uträttade det skitjobb som krävs för att svensk landslagsfotboll skall kunna mäta sig med dom bästa. Men saker och ting har förändrats och det är omöjligt, tror jag, att i längden få ett slagkraftigt team om någon länk uppfattas ha en “gräddfil”. Tycker att kroppsspråk och annat i laget på senare tid visat oroande tendenser. Hoppas dock naturligtvis att historien tar en annan väg, att Erik Hamréns inträde får positiva effekter. En av världens kanske tre-fyra bästa spelare skall naturligtvis tillhöra sitt landslag. Det fina med Zlatan är ju det man älskar mest som betraktare, det hela tiden oförutsägbara, dom geniala lösningarna.

Tjena! Nu är vi alltså nere i Spanien och jag måste säga att jag lider med er där hemma.. 30 grader i tre dagar har vi haft nu och det ser inte ut som att det ska sluta än på ett tag! :D Men det måste vara gött med all snö och slask som ni får där uppe? skiddags snart eller?

Vi har i alla fall börjat träna här nere och vi har redan haft våran första match som vi äntligen fick vinna! Vi hade en riktigt bra första halvlek där vi tog ledningen med både ett och två mål och där vi var klart det bättre laget och hade bud på fler mål. I andra halvlek satte vårat motståndarlag, San Luquar, in deras lite älldre och mer rutinerade spelare och rörde om lite i grytan. Då tappade vi vårat spel och man såg på många spelare att vi vart riktigt trötta på slutet. Men vi kunde hålla ifrån och vinna med två mål mot ett.
Daniel var våran ända Östersundsspelare som var med då alla andra hade sjukdom/skada. Daniel gjorde bra ifrån sig och var delaktig till vårat första mål då han orsakade straff. Dock så tappade han lite i andra då han vart trött ocgh orkade inte lika mycket som i första halvlek och vart därför utbytt.

Våran startelva var: Mål = Elias Spång BV = Albin Jansson MB Nils Nyholm och Gustav Källberg BH = Christoffer Svensson Def MF = Loret Sadiku MF Johan Gunnarsson och Tobias Rosenlind VF = Jonathan Ring CF Daniel Andersson HF Albin Carlsson
Avbytare = Zammi, Tomas, Andreas, Viktor.
Målgörare = Johan Gunnarsson (Straff) Jonathan Ring

Annars så har grabbarna tränat på bra och idag så "tvättade" vi våra muskler i stranden med ett redigt pass nere på stranden i 27 gradig hetta. Ett bra träningspass av grabbarna som givetvis avslutades med lite strandfotboll och ett dopp i havet.

För övrigt så bor vi på ett riktigt trevligt hotell som heter Hotel Colon där vi har Buffémat tre gånger per dad så att grabbarna bara ska fokusera på träningarna och matcherna. Så om ni är sugna så är det bara att googla in och kolla hur det ser ut där vi bor.

Nu ska Christer ta över här och jag ska gå och spela kort men tills vidare så får ni ha det bra så uppdaterar jag så fort jag kan!

/ Lankan

Tjabba! Efter matchen i Tisdags så hade Christer ordnat med en jättetrevlig tillställning. När vi kom fram till skolan med bussen så skulle vi direkt samlas i skolan där vi vart mottagna av Frisörtjejer och Floristtjejer. Väl där så delades gruppen så att ett gäng gick och vart stylade av frisörerna medan den andra gruppen fick göra sina egna "kavajblommor" som vi då sedan skulle ha på kvällen.

Efter vi hade gjort denna trevliga Ice Breaker så träffades vi halv sju nere i matsalen uppklädda från topp till tå med kavaj och skjorta. Väl där fick vi mingla lite bland tjejerna och vi fick även en lapp med ett namn. Namnet var givetvis den tjej vi skulle ha som våran bordsdam under kvällen. Så där gick vi runt 20 killar och letade våra bordsdamer, vissa med mer framgång än andra, men till slut så hittade alla sina tjejer. Efter detta så fick man gå till bords för att äta.

Det var tvårättersmiddag med Kycklingfilé och klyftpotatis med krämig sås till huvudrätt och till efterrätt fick vi Chokladkolapaj med Hallon och glass. Det var smarrigt och vi killar vart hela tiden iaktagna för minsta lilla rörelse vi gjorde. Detta var ju såklart betygsgrundande hur vi förde oss på denna fina tillställning. Under middagen hölls det även tal och det utbringades skålar från personer som hade oturen/turen att sätta sig på den platsen där det fanns lappar med uppdrag. För en annan så höll man tal ändå men det är ju jag det.

Efter talen och middagen var avklarad så vart det också Disco för alla. Det var riktigt trevligt! Det var många som dansade och man fick chansen att släppa loss från den här seriösa fotbollen hela tiden.
Musiken stoppades klockan elva då vi insåg att vi skulle vara ganska trötta i och med att alla hade skola dagen efter men det hindrade inte vissa från att sitta uppe och snacka lite med sina nya kompisar. Jag själv hamnade hos Christer och hans begåvning i livet gjorde att jag inte kom i säng förrän klockan var halv ett. Men jag hade trevligt så det var inget att gnälla över.

Detta var lite som en avslutning med gänget så de flesta åkte hem dagen efter. Så nu är alla och laddar för Spanien dit det bär av på Måndagmorgon, det ska bli riktigt spännande.

Kanske gör en update i helgen om det händer något spännande annars får ni följa min blogg nere i Spanien!

Jag skriver som min idol brukar skriva på sina mail (Robban Wassdahl):

Ha de´

Igår spelade vi match och det gick sådär. Vi åkte på en förlust med 3-2 men vi spelade ändå bra. Så denna förlust var extra tung i och med att vi var det bättre laget (som jag anser det). Men kan man inte hålla tätt bakåt så är det svårt att vinna.

Här är ett referat som jag skrev tidigare idag. (Om ni undrar varför inte Marcus och Dalle är med så var det pga sjukdom):

Match: Falkenbergs Tips Elit lag 3 – 2 Rudolph Calcio Elit

Trupp: Målvakt: Victor Lidh. Backar: Christoffer Svensson, Gustav Källberg, Nils Nyholm och Albin Jansson. Mittfält: Loret Sadiku, Johan Gunnarsson och Tobias Rosenlind. Anfallare: Vänster, Jonathan Ring – Höger, Ahmed Yasin och Centralt Albin Carlsson. Avbytare: Viktor Lindkvist, Zammi Strömblad, Viktor Roos, Driton Ademi, Tomas Karlsson.

Ny match nya möjligheter:

Dagens match spelades borta mot Falkenbergs Tips Elit lag, ett gäng duktiga killar som vissa är med och tränar med Falkenbergs A-lag i Superettan. Vi gick ut och började värma upp en halvtimme innan match i snålblåsten i Falkenberg. Matchen gick igång klockan halv ett och det var inget skön lir till en början. Efter cirka 10 minuter tog Falkenberg ledningen efter en frispark snett utanför straffområdet som deras forward pressade stenhårt i målvaktens hörn, stolpe in. En bra frispark men som våran målvakt Victor anser att han skulle ha haft.

Efter detta mål så började vi komma in i matchen mer och mer och stundtals så rullade vi ut Falkenberg som inte fick till någonting i första halvlek. Enligt mig så spelade vi moget. Vi höll i bollen bra och spelade väldigt enkelt och gjorde våra medspelare bra genom att sätta bollen på rätt fot och hjälpa varandra med löpningar o.s.v. Efter cirka 25 minuter så gjorde vi också väldigt välförtjänt ett mål där Tobias ”solorajdade” in i straffområdet och rundade några spelare och sedan frispelade hans mittfältspartner Johan som snubblade in bollen fint i mål. Efter det så spelade vi mycket bra och vi vände spelet bra och det resulterade i några riktigt bra målchanser men vi fick inte in bollen.

I halvlek samlade vi grabbarna och Jonas var nöjd med hur vi spelade och det var inte så mycket att påpeka på. Vi skulle fortsätta rulla bollen och gå ut i andra och fortsätta spela vårt spel.

Lättare sagt än gjort. Efter en minut gjorde Falkenberg mål på en tilltrasslad situation där de driver ner bollen mot straffområdet och spelar snett inåt bakåt. De skjuter direkt och en framrusande Nils skymmer Viktor och bollen går tyvärr i mål. Detta gör att Falkenberg får lite självförtroende och börjar pressa högt och får till några anfall gentemot deras första halvlek där de knappt hade en chans efter deras första mål. Efter cirka tio minuter har vi tagit över matchen igen och vi börjar spela riktigt bra när vi rullar bollen på mittfältet och på våra spelvändningar. Och just detta är det som kännetecknar vårt mål som vi gör fem minuter efter. 5-10 meter in på deras planhalva tar vår vänsterback Albin bollen och väggar sig förbi två spelare med hjälp av Johan och spelar sedan bollen in i mitten till en fri Tobias. I detta läge har också Loret tagit en löpning ner mot vänsterkanten och dragit med sig en spelare. Tobias i sin tur vänder på spelet och sätter en perfekt boll i djupet på högerkanten till en friskt löpande Ahmed som stöter in den perfekt i mitten till Albin Carlsson som bara kan rulla in bollen i mål. Ett Klassmål! Sedan följer ett bra spel av vårt lag med en mycket bra press där vi tar bollen nästan varje gång och sedan behåller bollen på motståndarnas planhalva.

Falkenberg som inte var helt ofarliga har några lägen sista femton minuterna och tyvärr så resulterar en frispark snett höger utanför Viktors straffområde i mål för Falkenberg. Frisparken lyfts in i straffområdet och en bedrövlig markering av våra spelare gör att det står FEM Falkenbergspelare helt rena och kan enkelt nicka in den. Sista 10 minuter kliver Christoffer upp i banan och vi spelar med en trebackslinje i slutet men tyvärr så resulterar det inte i mål. Falkenberg vinner denna match med 3-2 fast det känns som att vi för matchen och får dem dit vi vill. Men slarvigt försvarsspel och oförmåga att hålla fokus i sista tredjedelen där vi ska göra mål är tyvärr varför vi förlorar idag.

Det som jag tyckte var positivt idag var:

Passningsspelet – Vi spelade moget. När vi vann bollen så slog vi inte bort den utan vi vågade rulla runt och skapa ett spel på deras planhalva.

Pressen – Shit! Vi vann 100 % idag i pressen. När vi bestämde oss för att pressa så gjorde vi det tillsammans och vi gjorde det jäkligt bra. När vi sedan vunnit bollen så behöll vi den och slog inte bort några onödiga bollar.

Det som kan förbättras:

Kommunikationen – Det var betydligt bättre idag gentemot matchen innan mot Snöstorp men vi kan bli betydligt bättre på att hjälpa varandra, framförallt i defensiven.

Lite mer kyla – Vi kunde ha varit lite mera kyliga i backlinjen. Vi slog bort bollen ibland i stress och det resulterade att de kunde komma på anfall några gånger. Men detta hör ihop med kommunikationen då vi kan hjälpa varandra genom att snacka med varandra.

Det är tur att vi hade dessa matcher som en värdemätare innan vi åkte till Spanien. Vi har fortfarande mycket att jobba på men från första matchen så var det betydligt mycket bättre idag och vi kommer att utvecklas ännu mer så det här kommer bli bra!

Ha det gött så hörs vi!

/ Lankan

Hej hej!

Efter en veckas välförtjönt höstlov är jag nu äntligen tillbaka med mina sylvassa analyser och inlägg från tiden nere i Värnamo. Vi kommer att vara kvar i Värnamo endast en vecka till nu innan det drar ihop sig för resan till Spanien. Men som jag utlovade för två inlägg sen så skulle jag komma med en summering av våran första match och det har jag ju såklart inte gjort, jag ber om ursäkt för det. Men här kommer den nu istället.

Vi mötte alltså ett nyblivet division 3 lag från trakten, Snöstorp IK. Vi ställde upp med startelva som följer: I mål: Driton Ademi som kommer att bli våran förste målvakt i Spanien i och med att Viktor nu är skadad. Backlinjen från höger: Christoffer Svensson, Gustav Källberg, Viktor Roos och Albin Jansson. Det här är den backlinje som de har jobbat med sedan tre veckor tillbaka. På vårat tremannamittfält fanns: Loret Sadiku i den defensiva Rollen och precis framför honom bildade Johan Gunnarsson och Tobias Rosenlind mittfältspar. Detta är ett bra mittfält som kommer att göra bra ifrån sig i Spanien, tro mig. Så till våra forwards: På vänsterflanken lirade för dagen Jonathan Ring och till höger Albin Carlsson medans toppforwarden var för dagen Daniel Andersson.

För att summera matchen så åkte vi på snöplig förlust med 6-5. Resultatet visar tydligt att vi har en bit kvar att jobba på i backlinjen. Men det är också därför vi har dessa två matcher innan vi åker till Spanien, så vi inte kommer oförberedda när vi ska matcha där nere. Samma sak var det ifjol när fjolårets Rudolphklass åkte på brakförlust mot Falkenberg FF trots att de hade nästan hela matchen spelmässigt. Framåt däremot så var vi snäppet bättre med två mål av Daniel, riktigt roligt för han att komma in bra såhär i första matchen och man kan se att hans självförtroende växer mer och mer. Men jag vill även plussa på att två av målskyttarna var även våra innermittar (Tobias och Johan). Tyder på att vi inte ligger defensivt med mittfältet utan har med oss hela laget när vi anfaller och det är viktigt för att vi ska få in bollarna i Spanien också, tror jag. Den tredje målskytten var Ahmed Yasin som vart inbytt istället för Albin Carlsson på högermittfältet.

För er som har missat hur våran startuppställning ser ut så ska jag ta den igen:
Vi kör alltså precis som Barcelona spelar. Med en fyrbackslinje där vi vill få med ytterbackarna i det offensiva spelet på överlappsspel och övertagsspel på kanterna i form av 2 mot 1. Sen spelar vi som en triangel med tre centrala mittfältare. Där Loret liknar Yaya Toure och hjälper till defensivt när ytterbackar kommer uppåt i banan men är även tillsammans med de två andra centrala mittfältarna spelfördelare och ska alltid vara spelbara. Sen så ligger vi med 3 forwards där ytterforwards ligger väldigt brett fast snäppet nedanför toppforwarden. Som ett 4-3-3.

Imorgon möter vi Falkenbergs FF och jag hoppas vi ska kunna prestera bättre än vad fjolårets grabbar gjorde. Som vanligt så vet ni att det alltid är uppskattat med frågor.

Ha det bra så hörs vi imorgon!

/ Lankan

Hej igen !

Här kommer lite intryck från torsdagen. Väckte den skotska tuppen 06.20 skall bli hämtad 07.00 för att åka till anläggningen.
Trodde inte jag skulle få uppleva detta, men himlen är klar, kan bli en fin dag. Vilket det blev, sol i hela fem timmar, grattis.
Fick skjuts av Scott igen, kanon kille. Dagen startade med ett morgonmöte med samtliga tränare, själv gick jag och drack kaffe. Man får ju inte vara för på......eller ?
Kan inte låta bli att förundras över alla härliga gräsplaner, inget ont om konstgräs. Men men.
Scott jobbade med mv i ca 30 min sedan gick mv ut i spel med respektive lag.
Det som var lite nytt, faktiskt. Var att det var mycket tävlings moment med i träningen.
Under lättsama förhållanden men ändå. Någonting att ta till sig.

Efter 11 mot 11 gick utespelarna för att äta, mv körde på i ca 40 min till, härlig inställning.
Var med om en rolig sak, efter spelet kallade John Hughes (huvud tränaren ) till sig truppen.
Sen djä........ fick dom veta att dom levde. Satan i gatan vilken utskällning, har aldrig varit med om värre.
Nu kommer det roliga.När utbrottet var klart vänder sig John mot mig. Flinar och blinkar, vad säger man!!!!
Stort hjärta, vill mycket med laget, ställer stora krav. Men alltid med glimten i ögat.
Vad var det då som var så fruktansvärt hemskt.

Tre saker som det slarvades med - touch - pass - move. Känns som jag hört det förut. Thats fotboll. Thats all it is.
Efter allt detta fick även vi lite mat för att efter en timme ca köra ett fys pass.
Pratade med en av dom yngre mv, Thomas 18 år. Han har varit heltidsproffs sedan han var sexton år.
Var han så mycket bättre än våra 18 åringar ? Tekniskt, svar nej. Proffsighet svar JA. Det krävs en hel del talang att ta sig till toppen, rätt karaktär att stanna där. Kloka ord.

Dagen har tyvärr ett slut, på väg hem igen fortsatte Scott och jag att prata om inställning. Det var ett givande och tagande, mycket diskutioner, vilket resulterade i att Scott kan tänka sig att besöka Östersund efter deras säsong.

Nu är det kväll och jag sitter i samma bar fast med en ny öl.
Skickar även med lite blandade bilder. Lovade min sambo att vara lite kulturell, därav Edinburgh castle.
Ett stort tack till Lee som skötte kontakterna i Hibernian fc. Även ett stort tack ni andra som gjorde resan möjlig. Kommer att ta er i hand när jag kommer hem.

Jag tar nog en pilsner till.
Tack för mig. Mvh Jan Netzler

P.S Bilderna är på spelare, ledare och tränare runt laget D.S

God morgon alla fotbollz läsare, jag har knappt smält att vi faktiskt gjorde det IGEN.
En otrolig prestation av alla inblandade ingen nämd ingen glömd.

Befinner mig just nu i baren på Hotel Link i Edinburgh Skottland. Häftigt.
Skall under några dagar besöka The Hibbs en klubb i högsta ligan.
Scott Thomson är målvaktstränare i nämda klubb, det är naturligtvis han som skall granskas.
Anläggningen där laget tränar ligger ett par mil utanför Edinburgh och är ny sedan två år.
Jag säger bara det .....vilka gräsplaner. Jag räknade till fem fullstora gräsplaner och en fullstor konstgräs

Förutom fotbollsplaner som heter duga finns matsal, gym, varmvatten pool för rehab träning.
Kontor,konferens rum,video rum you name it. Helt otroligt. Vi har en liten bit kvar.
Själva träningen bestod av mycket kvadraten. Naturligtvis med olika syften, inget "lall" där inte.
Jag följde ju naturligtvis mv träningen, som för övrigt påminnde mycket om det vi tränar hemma.
Scott är en mycket öppen person som är hängiven sitt jobb, vilket gjorde att vi kunde diskutera och utbyta erfarenhet på ett naturligt sätt. Självklart kunde jag inte låta bli att lägga mig i, vilket gjorde att vi såg samma saker och tyckte lika dant. Edinburgh here i come.

Alltid lika kul att prata med människor som delar ens egen passion.

På em var det internmatch, om Michel kan sura och svära på träning och match, så är det en fis i rymden i jämförellse med det jag upplevde. Snacka om engegemang och krav på varandra. Kvaliten ......mmm tycker nog att dom spelar lite över sin förmåga. Högt tempo, visst men det gäller att behärska det man gör. Dagen blev till kväll och Scott gick in på sitt tredje och fjärde pass. Känner igen det där. Han har två kvällar i veckan träning med 10-12 år och 13-16 år.

Det är deras fotbolls Academy. Mycket teknik träning under högt tempo. Där skiljer vi oss lite åt, själv vill jag att tekniken skall sitta innan tempot blir för högt. För ävrigt en utmärkt ålder att träna teknik.
En mycket lärorik dag gick mot sitt slut. Scott skjutsade mig till hotellet, under tiden pratade vi karaktär på unga spelare,vi var rörande överens om det saknades ett djävlar anamma och hängivenhet på vissa håll.

Det är märkligt, du har BRA betalt, ingenting annat att göra. Ändå gör du bara precis det du skall göra, knappt det. Jag blir mörkrädd. Dax för en (1) pilsner innan läggdax.
Förövrigt, ett mycket bra bemötande och en härlig samling tränare och övrig personal.
Skriver några rader på torsdag om ni orkar läsa.

See you. Jan Netzler Links bar.

Foto: Jan Netzler

Trots mitt något burdusa utseende är jag en relativt känslig person. Det är egentligen ingenting att hymla om. Det händer då och då att det kommer en tår men det har mej veterligen aldrig inträffat på idrottsarenan förut. Möjligen i barndomen när någon yvig HIF-supporter kommit för nära på Olympias fullpackade gamla ståplatsläktare i Helsingborg. Den 25 oktober 2009, runt kvart i fyra på eftermiddagen, hände det emellertid. Plats: Jämtkraft Arena i Östersund. Vi plågas av förlorade arbetstillfällen, nedlagda skolor, inställda statliga satsningar m.m. Att då få stå i det otroliga folkhavet och via en kollektiv stående applåd hylla Östersunds Fotbollsklubbs sista fem minuter av säsongen var stort, mycket stort.

Detta ÖFK som av alla mer eller mindre sunt tänkande människor var uträknade inför dom avslutande omgångarna i div 1 norra hade än gång rests sig likt “Fågel Fenix” ur askan. Ock som man gjort det sen, ett spel fyllt av självförtroende och med en fast övertygelse om att det här skall vi greja. Fick efteråt möjligheten att trycka Mats “Fimpen” Palmqvist hand, “Fimpen” som med sin kompromisslösa “Liston Söderberg” attityd enligt min mening infört ett nytt kapitel i jämtländskt ledarskap, insikten om att ingenting är omöjligt. Detta utan tränarerfarenhet från någon högre nivå tidigare vad jag kan förstå.

Om man skall analysera sjäva matchen så var hemmalagets uppgift naturligtvis inte lätt. Att vinna på beställning kan stöka till både det ena och det andra. Samtliga elva på planen hade dock den här dagen bestämt sig och då brukar det bli bra i slutändan. Michael Tidser, jag hyllade honom i en tidigare krönika, dock inte som någon särskilt spektakulär lirare. Vilket kvalificerat “bullshit”, här bjuder han på mängder av tajmade och öppnande passningar, en känslig lobb i ribbans underkant och ett frisparksmål som var både urtjusigt och i det läget för matchen helt förlösande. Brittiska fotbollspelare har formats i ens undermedvetna via "Tips-Extra”. Nedhasade strumpor, lera upp till midjan och glimmande hörntänder i förvridna anleten. Unge Michael är nåt helt annat, läste att han trivts bra häruppe. För den höge potentantens skull, knyt upp honom inför nästa säsong.

En av dom stora i höst är definitivt också Jonas Svanberg. Var väl starkt ifrågasatt tidigt på säsongen men har allt eftersom visat hur viktig rutinen är när det bränner till. Var dessutom, inom parentes, väldigt tillmötesgående mot en grånad och av lilla anspråkslösa fotbollz utsänd skrivare gällande en svåråtkomlig laguppställning under en av dom tidiga träningsmatcherna.

Det går naturligtvis att räkna upp en stor del av truppen en sån här gång, alla har bidragit på sitt sätt. Petter Jakobsson blommar ut när han får löpa efter kanten. Lee Makel har väl tappat lite av magin från i fjol, kanske splittrad av sitt tränaransvar, men håller naturligtvis fortfarande hög klass och med sin blotta närvaro en rejäl tillgång. Ross Campbell tror jag på faktiskt på. Har varit lite “ärtbössa” framför mål, men med några timmar i gymmet varje vecka och med med sitt kvicka steg, sin teknik och spelintelligens hälsar jag honom personligen välkommen tillbaka. Om man skall framhålla någon ur det yngre, lokala gardet så blir det otvivelaktigt Robin Fryklund. Killen har verkligen vuxit in i div 1 kostymen. Defensivt snart i paritet med pappa Kent, kraftpaket i Ope IF en gång i tiden, men offensivt redan en klass bättre som jag ser det.

Inför kommande äventyr må ju ÖFK ha lagt en god grund i och med insatsen i höst. Potentiella sponsorer bör rimligen ha fått upp ögonen, dryga tretusen personer på ett bräde samlar man inte så ofta i dom här utmarkerna av Svea Rike. Hoppas som sagt att dom tre britterna ingår i någon ekonomisk ekvation som går att lösa och att Peter Andersson, “Fimpen” och Lee får möjlighet att tillsammans utveckla sin spelidé ytterligare. Då går det säkert att behålla en hel del nyvunna fans och skapa tillfällen för flera glädjetårar.

Tjabba! Om ni undrar varför det inte blir någon update den här veckan så är det för att jag är hemma i Östersund nu på ett välförtjänt lov. Men jag kommer att återkomma med ett inlägg på tisdag då vi har match mot ett lokalt Division 3 lag för att berätta hur det gick och hur startelvan såg ut och så vidare. Det blir spännande och vi får hoppas att vi får en bra start på den här resan. För övrigt så har jag äntligen fått en fråga på kommentarerna och den ska givetvis besvaras. Janne, skorna funkar finfint. Lite stora men jag är ju ledare så jag behöver ju inte sparka så mycket.

För övrigt så såg jag ett överlägset ÖFK idag när vi hemmaslog Carlstad United med 3-0. Skönaste fotbollsögonblicket för mig någonsin så ikväll blir det kalas med laget!
Vill bara flika in att den som säger att ÖFK är ett dåligt lag så tycker jag siffrorna 22 poäng på 13 matcher säger allt. Och med det spelet vi hade idag och med det publikstödet vi hade idag (3129!!) så kan det inte bli annat än superettan 2011!

Hare GÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT!

/Lankan

Dom gjorde det och vi har fått ett lag i div 1 till jämtland
Det är nu det stora jobbet sätter igång (de ska helst ha börjat)
Det gäller att ha folk som har det rätta drivet och orken för att det ska bli ett bra resultat
Hoppas att dessa människor finns?
Tränare är klart och det är mycket viktig start
Det gäller att få spelarna att ställa upp till 100%(Inga 80% i div 1) Sponsoransvarig som vågar satsa på nya ider
Samarbete med klubbar i länet och även utanför länet,
Det är många klubbar som misslyckats med att ha farmaravtal som inte fungerar.Därför tycker jag att man bör kolla upp föreningar i Sverige där det fungerar och hur dom gjort och kanske ta lärdom och komma på ett bra samarbete som funkar för jämtland
Samarbeta med Riö och John Bauer
Knäck inte de yngre spelarna genom att plocka dem för tidigt:Utan ge dem möjlighet att spela Div 2 något år innan de kliver upp i 1 an(Några spelare grejar det men några kan bli knäckta av det )
Nu när vi har så många div 2 lag har vi verkligen möjligheten att se om spelarna håller måttet.vi måste ha det tålamodet.Det är en chansning att plocka en div 3 spelare direkt upp i ettan,
Försök få bra träningsmotstånd under försäsong(Kolla med Trondheim som har många lag i högsta Norska ligan)Gör någon långresa så spelarna får känna hur det känns att spela med dessa förberedelser,För när serien kör igång då går det av bara farten och man kan inte ångra om man förberett sig dåligt
Sedan hoppas jag att ekonomin kan tillåta något nyförvärv typ en framtidens Marta

Det finns mycket att diskutera om detta framöver vintern och jag återkommer senare med mera tyckande ifrån mig MICKE FOERBERG

Hej!

Den här veckan har Jonas jobbat väldigt mycket med försvarsspelet och hur vi startar ett anfall på träningarna. När vi jobbar i pressen så vill han och Christer att man ska jobba med så kallad Totalfotboll och det är att när den personen som sätter pressen (oftast centerforward) så skall hela laget sätta press ända tills man vunnit bollen. Det har fungerat bra för spelarna och de har lärt sig väldigt mycket på de senaste två-tre veckorna när det börjat gå in hur de ska tänka i press och hur de ska stå osv.

I uppspelsfaserna så vill de att man alltid ska starta uppspelen från ytterbackarna. Vi har tre stycke uppspel som vi jobbar med för att få till bra upp spel och även bra rörelse bland spelarna som inte har boll. Den första är från ytterback till ytterforward, det här spelet söker vi ofta men kanske inte får bollen varje gång. Får vi bollen så vänder vi upp antingen via mittfältare eller själv för att sedan gå på mål och avslut. Den andra uppspelsfasen vi har är att spela från ytterback till centermittfältare. Detta för att när ytterforward har dragit på sig en spelare så öppnas yta upp i mitten där vi kan fördela bollarna oftast ut på kanterna eller tillbaka för att vända spel i backlinjen. Tredje uppspelet är från ytterback till centerforward för att droppa in en boll mellan mittfältet och backlinjen deras för att sedan suga ner bollen på marken och fördela den till kanterna eller sticka in den i djupet.

Vi spelar precis som Barcelona gör just nu med fyrabackslinje, en defensiv mittfältare, två centrala mittfältare två ytterforwards (som slickar kanterna) och en centralforward. Vi spelar med bredd i vårat anfallsspel och kompakt tillsammans när vi pressar de andra lagen.

Är det några funderingar så tveka för tusan inte att lägga en kommentar!

Ha det bra så hörs vi snart igen!

/ Lankan

Mina farhågor om att Enköping skulle sätta krokben för ÖFK kom dessbättre på skam. Har ingen större kunskap om vilka i den uppländska spelartruppen som varit med i "hetluften", men skit samma, laget från Storsjön har på ett mer eller mindre mirakulöst sätt fixat ett utomordentligt utgångsläge för nytt kontrakt. All ängslighet från i våras verkar ha förbytts i en obotlig tro på det egna lagets förmåga att reda ut kniviga situationer.

Sett från min egen horisont till stor del på beroende på att man nu har ett lag som vill och vågar hålla i bollen. Det är en helt annan klass på mottagandet, förvaltandet och passningarna. Då hinner man också trycka upp manskapet och ta vara på dom så viktiga “andra-bollarna”. Dessutom, det blir ett tänk i dom bakre regionerna att inte rensa för rensandets egen skull utan med konstruktivitet och då skapas viktigt andrum i defensiven.

Martin Johansson och Lee Makel fungerar ju som hand i handske men har kompletterats med Michael Tidser, ingen spektakulär lirare men enligt mitt tycke väldigt viktig just med sina bollhållande egenskaper. Märker att jag låter nästan som dom riktiga taktiknördarna på den här sajten, men efter att ha bevittnat ett antal matcher på “Arenan” och lusläst direktrapporteringen från bortamamötena tycker jag mig märka en kvalite´ som jag inte sett sen inträdet i “nya” div 1.

Det här låter ju väldigt upprymt och vackert men fortfarande är ÖFK under nedflyttningsstrecket. I värsta fall måste ytterligare tre poäng bärgas mot Carlstad United och “it´s aint over until the fat lady sings”. Grundtryggheten enligt ovan är ju dock ovärderlig i en sån situation. Skulle förvåna mej mycket om Martin Johansson & co släpper den här möjligheten.

Hoppas också på ett rejält tryck på Jämtkraft-Arena med eller utan fritt inträde. Oavsett vad man tycker om ÖFK och hur den högsta staben runtomkring förvaltar sitt pund så tror jag det är oerhört viktigt med så bra fotboll som möjligt i närområdet. Nu finns chansen att i varje fall bibehålla nuvarande nivå och den är faktiskt inte dålig.

Hej allihopa! Kommer att skriva lite oftare nu när vi börjar närma oss träningsmatcher och resan till Spanien.

För att summera veckan som varit så kan man säga att Jonas har börjat köra lite hårdare med grabbarna och vi har jobbat mer och mer med positionsspel. Startelvan är fortfarande öppen men med två träningsmatcher inbokade innan Spanienresan så kommer det finnas goda möjligheter att visa att man ska ha en startplats.

Vi kommer alltså att ha två träningsmatcher här hemma i Sverige. Den första spelas mot Värnamos A-lag den 27 oktober och den andra matchen mot en blandning av Falkenbergs juniorer och A-trupp den 3 november.
Så det kommer alltså i båda matcherna bjudas på kvalificerat motstånd och om vi kanske inte är riktigt hundraprocentigt sammanspelta nu så kommer vi nog vara Fit for Fight tills vi åker till Spanien den 9 November.

För spelarna från länet så ser det ganska bra ut. Viktor Roos har visat framfötterna på avslutningsövningarna och faktiskt varit en av de bästa avslutarna medan han har jobbat hårt med hur Jonas vill att det ska gå till i försvaret och han har tagit till sig mycket och verkar ha stor chans för startspel. Marcus Gunnman är den som tränat bäst av alla här nere på Rudolph. Efter varje träning har han varit uppe i gymmet och kört allt ifrån styrka till kondition beroende på vad Christer och Jonas vill att han ska jobba med. På fotbollsplanen är allting öppet för Mackan i och med hans träningsvilja och viljan att lära sig men han har hård konkurrens från bl.a. 91 landslagsmannen Albin Jansson. Daniel Andersson har varit klart den bäste avslutaren av alla anfallare här nere i Värnamo. Han har öst in mål och imponerat på både Jonas och Christer. Det som dock talar emot Daniel är att han måste träna sin kondition för att orka med i pressen som Jonas kräver i sitt spel. Den konditionen har han inte just nu, tyvärr.

Det var en liten summering av veckan som gått och jag lovar att uppdatera oftare nu, det börjar som sagt att dra ihop sig snart!

ÖFK vann också idag så nu är det väldigt spännande i striden om att få spela kvar! Kör hårt i veckan nu grabbar så det blir vinst och kalas på lördag, jag kommer hem och hejjar på er!

/ Lankan

Östersunds FK kämpar återigen beundransvärt för att hänga kvar på den tredje nivån i svensk fotboll. Men såväl ÖFK:s styrelse som många andra jämtar har dock istället haft en önskan att ÖFK skulle ha nått näst högsta serien. Det har nu gått tretton år utan att det uppnåtts. Och tyvärr tycks det nu som om allt färre önskar att det ska ske. Det kan ha många orsakar och jag vet inte vem/vilka som bäst kan analysera detta. Men det vore roligt om många kunde göra ett seriöst försök, och då inte bara klaga, utan även komma med nya intressanta förslag om hur jämtländsk herrfotboll åter ska kunna nå den nivån.

Jag har tidigare undvikit att skriva något om herrfotbollen här i distriktet av flera skäl. De två främsta är att jag vet alldeles för lite om vad som egentligen sker/har skett och att jag tappade det mesta av engagemanget för ett antal år sedan. Eftersom fotboll alltid har varit mitt största fritidsintresse, så skulle jag naturligtvis vilja ha ett nytt friskt engagemang även för herrfotbollen här i Östersund så snart som möjligt. Det viktigaste skälet till mitt tappade engagemang kan jag tydligt sätta fingret på. Det var efter att IFK Östersunds härliga hejaklack i derbymatcherna mot ÖFK för några år sedan (som jag självklart såg och njöt av stämningen på) fick en massa skit för att de visade stöd för sin förening istället för den förening de "borde" stötta. Och att sedan även IFK:s lag och ledning fick kritik för att de tog poäng mot ÖFK kändes fullständigt sanslöst för mig. Detta trots att IFK aldrig varit "min" förening. Fotboll är ju en tävlingsidrott, och jag har sett många ÖFK-anhängare klaga på läggmatcher mellan andra, t ex olika syrianska, lag.

Sedan jag flyttade till Jämtland 1982 har jag känt för den förening/de föreningar som för tillfället förtjänat det. Sedan har jag ju automatiskt haft lättare för att känna extra för Ope IF eftersom jag bor i "Opes område" och mina barn spelat där. 1993 gav mig Ope dessutom, inom gångavstånd från mitt hem, intressanta matcher mot lag som Hammarby, Djurgården och GIF Sundsvall samt mot blivande Allsvenska lag som Gefle, BP, Umeå FC och Assyriska.

Jag var själv positiv till bildandet av ÖFK när det skedde. Detta för att det dels förhoppningsvis skulle ha kunnat ge en möjlighet till fotboll på en högre nivå här i Östersund igen, dels för att det räddade föreningarna Ope IF och IFK Östersund ekonomiskt, efter att de levt på en alldeles för kostsam nivå i förhållande till de ekonomiska resurserna i flera år. Jag såg också de första åren ÖFK:s matcher med spänning och engagemang.

ÖFK och personer i och kring föreningen har gjort en hel del positivt för jämtlandsfotbollen. Arenan är väl det tydligaste positiva exemplet de varit inblandade i. Jag tror dock tyvärr att ÖFK själva bidragit till att det inte riktigt blivit något lyft för herrfotbollen under den tid de existerat. Även konceptet i sig tror jag hämmar fotbollsutvecklingen.

Något jag tror komplicerat det hela är att många tycker att ÖFK sänt/sänder en del signaler till övriga delar av distriktets fotboll som många, rätt eller fel, uppfattar som mindre positiva. Bland annat verkar man anse att alla som ifrågasätter ÖFK-konceptet som det enda rätta, inte begriper ngt om fotboll. ÖFK:s företrädare tycks inte heller värdera de insatser andra föreningar gör särskilt positivt, utan kommer hellre med mindre positiva kommentarer. Dessutom uppfattas det ibland som att ÖFK tycker det är lika viktigt att andra seniorlag inte klättrar i seriesystemet, som att de själva gör det. ÖFK verkade definitivt inte vara positiva när IFK Östersund avancerade till samma serie. Så sent som i år lär företrädare för ÖFK ha uttalat att det är viktigt att inte något annat Jämtlandslag tar steget upp i div 2. Detta har jag inte hört själv, så det kan vara felaktigt. Jag har dock inte heller hört att ÖFK vill att något Jämtlandslag ska ta steget upp från trean. Det tycker jag tyder på att man tycker det är viktigare med sin egen (lokala) position, än med jämtländsk fotbolls position i riket.

Redan från början visades oxå mer rädsla än tillit genom att man drev igenom så långa "hinderavtal" med IFK Östersund och Ope IF som tio år, med väldigt lång uppsägningstid. Avtalet förbjöd även i stort sett Opes damlag (som något år innan varit ett par poäng från att gå upp i Allsvenskan) att ha egna sponsorintäkter. Att ÖFK några år senare förstod att detta förbud var en oerhörd goodwillrisk i jämlikhetens tidevarv, och då tillät damerna att i viss utsträckning ha egna sponsorer, det är en egen historia. Naturligtvis är det alltid två parter som skriver under ett avtal, så självklart var även de som tecknade avtalen för IFK:s och Opes del ansvariga för detta.

Det inger aldrig förtroende att mer klaga på att andra inte stöttar sin egen verksamhet än att ägna all kraft till att visa att man kan förtjäna att vara det lag som omgivningen vill stötta, eller åtminstone samarbeta med. Jag tror inte ett ögonblick att det går att beordra fram ett stöd eller ens ett samarbete i fotbollssammanhang. Allt stöd och samarbete måste ske av fri vilja och kännas meningsfullt. Jag tror inte heller att det går att avtala fram ett engagemang. Ett engagemang bygger på känsla, och känslor går inte att styra. I nödfall går det att "köpa" ett visst stöd, och kanske lite engagemang. Men det behövs mer för att det ska bli riktigt bra. Det har i många fall även visat sig att det inte räcker med endast sportsliga framgångar för att få ett "folkligt" stöd. Det behövs mer.

Jag har ett tag tänkt den tanke som oxå t ex Leif Widegren uttalade i Fotbollz för en tid sedan, och min personliga förhoppning var sedan att någon inom ÖFK:s organisation skulle vara nästa person att uttrycka den. Men jag har inte hört ngt sådant.

Vad jag syftar på (och alltså tror) är att en förutsättning för att fotbollen i Jämtland åter ska ha möjlighet att lyfta ett steg är att andra lag på allvar börjar att avancera i divisionerna. Att det blir en viss konkurrens även på hemmaplan. Det vässar kreativiteten och skapar utveckling på flera håll, och det skulle eventuellt kunna ge ÖFK en spark uppåt. Det har ju t ex frågats efter varför Brage ryckt upp sig som dom gjort i år. Nykomlingar ifjol, efter kräftgång några år, och inte ens bäst i Dalarna. Nu har Dalkurd (alltså oxå från Borlänge) börjat segla upp underifrån och hotar Brage, vilket uppenbarligen satt fart på dem i år. GIF Sundsvall klarade sig inte kvar ngt år i Allsvenskan innan IFK Sundsvall varit upp och gjort det. Umeå FC verkar inte ha blivit sämre av att Ersboda varit uppe i ettan, eller av att flera Umelag ofta kämpar i toppen av tvåan. Det finns fler exempel på liknande utveckling, även på nära håll. Bekvämlighet främjar ingen utveckling.

Jag tror att den mest destruktiva mentalitet som finns idag för jämtländsk fotboll är det ofta uttalade mantrat att "alla måste samarbeta", alltså med betoningen på måste, i kombination med att de flesta som uttalar detta "måste" menar att "alla villkorslöst måste stötta ÖFK". För mig är detta inte något fruktbart samarbete, utan istället ensidig och ofta motvillig service. Och ett "samarbete" där en eller flera parter känner sig tvingade till "samarbete" eller service blir till största delen kontraproduktivt. Ett motvilligt samarbete gör att kreativitet och engagemang sakta dör ut, vilket är det värsta som kan hända för fotbollsutvecklingen. En ledare/tränare/spelare som inte "får" ha som mål att bli bra, ja kanske t o m bäst, på det sätt han själv tror på, tappar naturligtvis lätt glöden. Och jag tror oxå att det är lätt att tappa glöd och engagemang om man ofta får negativ respons på att man jobbar för det man tror på, på det sätt man tror på. En ärlig konkurrens, med öppenhet för samarbete, tror jag mest främjar fotbollsutvecklingen i Jämtland (och på de flesta andra håll).

Om det stämmer att ÖFK hösten 1999 kvalade till Superettan med nästan enbart spelare från distriktet, så måste det innebära att utveckling/utbildning av spelare fungerade bättre i förhållande till övriga Sverige innan ÖFK:s tillkomst än vad det gör nu. Särskilt med tanke på att många idag slår fast att de "inhemska" spelarna inte håller måttet. Personligen är jag dock tveksam till att det behöver stämma. Om spelarna får utvecklas i en friare miljö, så är jag övertygad om att vi snart åter kan ha betydligt fler spelare uppväxta och utbildade här som håller måttet för Superettan.

Däremot håller jag helt med de ÖFK-anhängare som uttalar att ÖFK inte har någon skyldighet att ge något tillbaka till övriga föreningar. Varför skulle de göra det, om de inte själva ser någon mening med det? Ingen annan förening ska tala om för ÖFK vad de ska göra, det är helt upp till dem. Liksom det inte är upp till ÖFK att diktera vad andra föreningar ska, måste eller borde göra. Däremot kan alla uttala önskemål.

Mina önskemål och förslag är att ÖFK först och främst uttalar att de önskar så många jämtlandslag som möjligt högre upp i seriesystemet. Och jag tycker också att de ska visa att de stöttar detta på lämpligt sätt. När det väl skett behöver ÖFK vara en tillräckligt attraktiv förening för att locka spelare och ledare. Och att vara en attraktiv förening är väl något alla önskar vara. Fler lag i högre divisioner kommer att leda till att allt fler spelare utvecklas bättre på "hemmaplan", vilket i sin tur skapar en härlig bas för ett framtida lag som närmar sig Superettan. Jag ser alltså oxå gärna att ÖFK aktivt "befriar" alla föreningar från det "mentala tvånget" att stötta ÖFK och att de istället bidrar till att skapa ett klimat där vissa, men inte alla, föreningar själva väljer att aktivt stötta dem. Sedan vore det trevligt om både ÖFK själva och dess anhängare uppskattade de övriga föreningarnas utveckling. Vad jag sedan önskar är att ÖFK (om dom spelar i en division där "proffskontrakt" krävs) med glädje betalar utbildningsbidragen till klubbarna i distriktet, och ser det som sin viktigaste årliga investering. För mig är det en gåta att detta inte redan sker, frivilligt. Det bör ju vara utmärkt att sådana pengar går tillbaka till distriktets klubbar och skapar fortsatt utveckling här i distriktet. Dessutom måste det ju vara en förtroendeskapande åtgärd. Plus att det är reglerat av SvFF. Naturligtvis tror jag också att en tydligare ödmjukhet i alla kontakter inom jämtländsk fotboll, såväl i direktkontakter som i kommentarer om andra, skulle bidra till att ÖFK fick ett större stöd. Konkurrens och samarbete med ömsesidig respekt tror jag alltså mest bidrar till utveckling. Det vore oxå till ÖFK:s fördel om de bättre informerade sina supportrar om företeelser i och runt föreningen.

Jag har väl inga större förhoppningar på att ÖFK idag finner mina förslag som geniala och genast genomförbara, men framtiden får utvisa vad som sker. Jag tror faktiskt att ett större folkligt stöd, eller väldigt mycket pengar, är förutsättningen för ÖFK:s överlevnad på längre sikt. Och, som sagt, sedan måste supportrar, ledare och spelare få engagera sig på det sätt som känns bäst för varje individ för att fotbollen ska kunna utvecklas på ett mer mångsidigt och bättre sätt även här. Mångfald och engagemang tillsammans med kunskap är nog de viktigaste nycklarna till utveckling.

Till sist dristar jag mig att i alla fall våga fråga; Kan "elitlagskonceptet" börja att vara lite gammalmodigt? Och ett riktigt stort varningsfinger höjs om beskyddarna av detta och liknande koncept kallar folk med nya idéer för bakåtsträvare. Att kalla folk med idéer för bakåtsträvare brukar vara det mest säkra tecknet på stagnation.

Hej hej!

I onsdags så hände det grejör här nere i Värnamo!
Jag och Viktor Lidh i ledningsgruppen anordnade Fifaturnering här för alla spelare och ledare som ville vara med. Ganska självklart så ville spelarna vara med och visa vad de gick för och vi fick även med några ledare så det vart en spännande gamingkväll.

Sammanlagt 22 spelare i elva lag om två i varje gjorde upp om den åtrovärda titeln; Mästare i Fifa Rudolph Cup 2009. efter att lagen lottats ut så bildades snabbt två grupper som spelade på varsin projektor genom två gruppspel där alla mötte alla. Det vart rafflande in i det sista men tyvärr så åkte jag och Tobbe ut som sämsta lag i turneringen, tungt men sant.

Kvartsfinalerna började med de fyra bästa ur varje grupp och efter kvartsfinal följde semifinal. Efter dessa två finaler så återstod den stora finalen med två lag, Arsenal mot Juventus. Arsenal representerades av inga mindre än Albin Carlsson, måltjuven från Värnamo och vår egna 70 kilosklippa Viktor Roos. I den andra hörnan stod Juventus fint representerade av den ettriga omskolade högerbacken Christoffer Svensson och vår alldeles egna mysbonde Marcus "Bonnfres" Gunnman.

Efter en rafflande final stod det dock klart att vinnare av årets final vart Arsenal!

Fina priser utlovades och det var vad de fick.
1 Pris bestod av ett varsitt presentkort på klippning av frisörerna här nere i Värnamo.
2 Pris bestod också av sponsor härifrån skolan men nu var det floristerna som stod för violerna. 100 kronors presentkort på en blombukett.
Sedan fanns det också ett pris för Bäste Målskytt och så stod det klart att tredjeprislagets skyttekung Berbatov stod som vinnare och Nils Nyholm och "Steffe" stog som vinnare av två Fructis garnier shampoo.

Jag måste säga att det var riktigt roligt och jag hoppas vi hinner med en turnering till där jag kan spotta upp mig lite!

Det var allt för mig, tack och hej!

/lankan

Dags att plocka bort rubriken “klang o jubel” från mitt senaste alster på fotbollz. Den gångna söndagen och måndagen var verkligen inte mycket att jubla åt om man tillhör rödsvarta ÖFK:s supporterskara. Egentligen gick ju allting åt helsike och ändå finns fortfarande möjligheten till fortsatt gemenskap i det relativa finrum som heter div 1 norra. Enligt alla förståsigpåare skall ju 30 poäng räcka, nuvarande 21 plus full pott i dom tre återstående, “lätt som en plätt“. Nu är ju önskedrömmar och verklighet för det mesta två helt skilda saker och om vi någorlunda nyktert analyserar förutsättningarna så kunde dom väl varit bättre.

Tror att tuvan som välter ÖFK-lasset blir Enköping. Ett till alla delar motiverat lag efter seger borta mot ett resignerat Skellefteå i nästa omgång, blir ingen lätt uppgift för östersundsgrabbarna i näst sista svängen. Syrianska Botkyrka och Carlstad United är helt överkomligt motstånd på “Arenan” men som sagt, Enköping borta känns alltför tufft. Det är inte längesen laget huserade i Allsvenskan, sen Superettan ett antal säsonger, brrr…….

Det är trist, speciellt efter den eufori man kände förra helgen. Den passningskvalité laget visade upp då har i varje fall inte jag upplevt så många gånger under ÖFK-historien. Det blir en grannlaga uppgift för herrar lagledning att lägga upp det taktiska mönstret i dom återstående fighterna. Matcherna måste ju vinnas, antingen spelar man väl ut motståndet eller kämpar ner det samma. Det förstnämnda kräver koncentration och det senare en stor portion jävlar anamma. Kanske en kombination av bägge sakerna.

Om nu , vilket Gud förbjude, div 1-äventyret skulle vara över för den här gången får man väl försöka se det positiva även i den situationen. Publikmässigt naturligtvis totalt ett bortfall men samtidigt med laget förankrat på den övre halvan i div 2 förhoppningsvis många spännande matcher. “Nördarna” vill ha kvalité men för en vanlig fotbolls-svensson kan dramatik mycket väl duga. En möjlighet också för dom lokala talangerna att visa upp sig i ett kanske mer anpassat sammanhang.

Apropå lokala talanger, ÖFK får ju ofta kritik för att inte ge dessa tillräckligt utrymme. Samtidigt, är det någon som håller sig uppdaterad så är det väl ordföranden Rolf Lohse. Alltsedan projektet startade 1996 har man åtskilliga gånger per säsong stött på mannen ute i verkligheten på dom lokala arenorna. Begriper egentligen inte varför denne västkustbo från födseln, väljer att viga sin fritid åt den skärseld som det innebär att leda ÖFK istället för att sitta på någon kobbe, käka räkor o dricka vitt vin…..

Hello Bloglovers!

Jag har haft ett litet brejk nu på bloggandet men som ni kanske förstår så skriver jag bara när det händer något spännande här nere i Värnamo och jag måste säga att det är en väldigt lugn stad.

I helgen har jag varit nere i skåne och närmare bestämt Staffanstorp för att hälsa på min syster och mor. Det var trevligt och jag måste säga att det var mycket gott med RIKTIG mat och inte pasta och köttbullar 24/7.

Jag tänkte att ni därhemma kanske undrar lite mer specifikt hur vårat schema ser ut så jag tänkte berätta hur en vanlig dag ser ut här nere för Rudolphkillarna.

0730: Obligatorisk frukost med avprickning för vilka som ska träna
1000: Träning för killarna och då kräver vi ledare att de ska ge 100 %. Det är här vi får igen för all tid vi lägger ner.
1230: Lunch
1330: Genomgång med Christer och sedan fri studietid där man jobbar med ämnen som Kommunikation och Projekt arbete. Men även ämnen som man fått med sig från sin skola.
1700: Lagar vi mat tillsammans i lägenheterna och som jag skrev i början så består våran mat av Ris, Makaroner, korv och köttbullar. Grabbarna är less på sådan mat men jag tycker det går ganska bra att äta samma mat hela tiden.
1900: Eventuell teambuilding i form av lekar och olika frågesporter eller så är det träning på kvällen för de som vill och behöver.
2300: Ska det vara tyst och då försöker vi få de 8 timmars sömn som behövs för en elitidrottare.

Detta var en normal dag för oss här nere med vissa förändringar givetvis. Men som ni förstår så är det väldigt mycket eget ansvar gällande plugg och tid för egenträning.

Jag påminner än en gång om att skriva kommentarer om det är någonting ni undrar eller om det är något jag missat!

Hare gött så råkes ma!

/ Lankan

Hej! Vart ingen uppdatering igår så jag tar den idag istället.

Viktor är nu alltså tillbaka och det verkar som att han ska kunna vara tillbaka inom 3-4 veckor.
Han berättar att de har tagit bort den yttre minisken medan de bara tagit en flisa av den inre minisken, dessutom är korsbandet uttöjt men Doktorn har sagt att han ska vara tillbaka så fort han inte har verk kvar i knäet.



Viktor vara med oss i allt vi gör nu framöver förutom träningar och sedan jobba sig succesivt in tills han blir helt frisk. Daniel Kindberg berättar också att ÖFK stöttar Viktor till 110 % och tycker det är viktigt att han ska få vara kvar här i Värnamo med Rudolphgänget om han vill det och om han kan komma tillbaka till träning.

Annars så hade vi besök av Uffe Larsson igår, tränare för John Bauer Malmö som kollade vad vi hade att ge. Vi körde lite anfallsspel och jobbade med positionerna och jag tror Uffe var nöjd med vad han såg.

Senare på kvällen så hade vi lite teambuilding med grabbarna där det bjöds på Charader, lite sång och som avslutning givetvis Champions League.

Nu ska jag äta lunch så ni får ha det bra!

/ Lankan

Idag fick alltså Viktor kliva av morgonens träningspass efter vad vi tror kan vara en ny miniskskada.

han skulle ställa sig upp efter en slängning och på vägen upp så låste sig det högra knäet för Viktor precis lika otäckt som då han gjorde illa sig förra gången. Han kunde till en början varken röra underbenet varken framåt eller bakåt men väl på sjukhuset fick han lite bättre rörlighet i knäet och kunde i alla fall röra den bakåt. Vi tog oss in till akuten och efter mycket om och men så fick vi träffa en ortoped som ganska snabbt faställde att det rörde sig antingen om en lättare eller svårare miniskskada då Viktor inte kunde sträcka ut benet rakt, inte ens med bedövning i knäet.

Viktor ligger fortfarande kvar på sjukhuset och det finns alltå enligt doktorn två scenarier:

En lättare miniskskada så har det bara lossnat någon flisa från minisken och det ska inte vara något större problem för att Viktor ska cara tillbaka denna månad.

Om han nu fått en svårare miniskskada så är det dessvärre slut för viktor denna säsong. Precis som det gick för han sist när han hoppade på kryckor i nästan 7 månader.

Jag var med Viktor under dagen på sjukhuset och allt det här till trots så visade han gott mod och var inte speciellt negativ.
- Det känns inte som det gjorde sist så jag hoppas och tror att det bara är en lättare miniskskada, sa Viktor när vi sanckade på sjukhuset.

Vi har inte hört något från Viktor ikväll men runt sjutiden fick han göra en så kallad titthålsoperation och det är först när vi får tag på honom imorgonbitti som vi kan få reda på vad dem kom fram till ikväll.

Vi håller tummarna för dig Viktor och hoppas att det gått bra så att vi får ett bra resultat imorgon. Vi vill ha dig tillbaka så fort som möjligt!

Vi hörs imorgon, Sov gott!

/ Lankan

Ibland är det roligt att vara idrottsfantast. Att få uppleva dom där speciella ögonblicken när det som sker framför en sätter sig i varenda litet uns av kroppen. Ett sånt tillfälle utspelades på Jämtkraft Arena på söndagseftermiddagen. Kombattanter Östersunds Fotbollsklubb och gästande Valsta Syrianska IK från Märsta utanför Stockholm. I potten; för ÖFK chans till fortsatt dans på den slaka linan för nytt division 1 kontrakt och för gästerna att hänga på i toppstriden. Man blir lätt lyrisk en sån här gång men frågan är om inte ÖFK gjorde en av sina bättre matcher under sin relativt korta historia. 1-0 (0-0) mot ett bevisligen svårslaget motstånd i en typ av “vinna eller försvinna” -fight inger respekt.

Det var med blandade känslor man bänkade sig i den isande snålblåsten på “Arenan”, skulle det här vara dagen då de rödsvarta jämtlandshjältarna tackade adjö till det nationella finrummet för den här gången? Brukar likt en travfantast komma i god tid och ÖFK:s “provstarter” såg dock lovande ut. Man peppade varann i dom olika uppvärmningsmomenten och någonting verkade vara på gång. Lite överraskande med uppställningen 3-5-2 med oldtimern Jonas Svanberg tillsammans med dom ordinarie mittbackarna.

Tycker att det här var ÖFK:s match från början till slut och man satt och funderade på hur laget kunnat hamna i den här prekära tabellsituationen. Nu fanns passningsspelet, fantasin, tekniska nummer och aggressiviteten. Jonas Svanberg dirigerade trebackslinjen med den äran, Martin Johansson fanns överallt på mittplan och längst fram briljerade Ante Björkebaum med sulfinter i bästa Zlatan-stil. Ett välförtjänt och bejublat mål också en kvart före full tid genom inhopparen Robin Bergman, osjälviskt framspelad av lille Ross Campbell.

Valsta Syrianska hade en bra period i slutet av första då ÖFK kom lite i otakt efter skadan på innerbacken Tim Andersson, även inledningen i andra i gästernas favör men en tjusig benparad av en allt mer övertygande Lennart Sandahl avvärjde gästernas farligaste möjlighet. Läste på Valstas hemsida om fyra sjukanmälningar vid avfärden till Jämtland, detta tycker jag på intet vis förringar jämtarnas insats, man har ju fått sin beskärda del av icke önskade överraskningar tidigare.

Att importerna har en del i uppryckningen i höst går väl inte komma ifrån. Det finns en passningskvalité genom hela laget och nu börjar även ifrågasatte Ross Campbell leverera. Missade visserligen några bra lägen men har fin spelförståelse och framspelningen till Robin Bergman vid målet var kylig. Det är lång väg att vandra fortfarande innan kontraktet är i hamn men ett bra självförtroende kan försätta berg och den varan borde ÖFK ha tillskansat sig nu. Härligt engagemang också på läktarna, viktigt för fortsättningen.

Hej! Som ni förstår så är det väldigt mycket att göra här nere, vi ska ta hand om spelarna när dom är ledsna, tvätta deras träningskläder 24/7, fixa mat till dom o.s.v. Och utöver det så ska vi ju också träna och plugga så det är väldigt mycket att göra. Men jag har sagt att jag ska försöka uppdatera så ofta det händer något kul och om det inte är på samma dag så försöker jag skriva det någon annan dag.

Det var det jag hade tänkt mig idag faktiskt.
För i Torsdagskväll så hade vi lite teambuilding med spelarna (vissa hade dock åkt hem för att spela matcher med klubblag) men de som tror jag tyckte det var riktigt roligt. Vi hade ett litet quiz om oss ledare där man bland annat fick reda på att Christer är halvnorsk, att Jonas körat i en hitlåt, att Ali gillar mat (no shit), att jag har två gosedjur som heter Siv och Kurt, att Mac gillar att sladda med bilar och fler sköna historier som fick gruppen att skratta lite. Detta tillsammans med att vi bjöd på Korv gjorde att dessa tävlingssugna grabbar hade en kalaskväll. Jag tror också att det kommer bli fler sådana kvällar framöver i veckan och då får även de som är hemma vara med och leka lite.

I helgen blir det väldigt lugnt för mig. Jag och Viktor Hansson ska kolla på Värnamo IK - Sleipner och se hur Rudolphkillarna Johan Gunnarsson och Loret Sadiku sköter sig på planen.

Ni får ha det bra så uppdaterar jag igen till veckan!

tjarå!

/lankan

Hej hej hej! Nu är jag tillbaka efter några dagars tungt jobbande som tränare. Det är inte lätt när kilalrna kommer och säger att deras tröja är borta, någon har tappat bort en strumpa, någon har fått fel färg på strumpan o.s.v. Men vi jobbar på och jag tycker det går riktigt bra och gruppen börjar lära känna varandra så det här kan inte bli annat än succé!

På Onsdagen som var hade vi lite tester och det här är lite bilder på hur det såg ut:


Daniel testar sin spänst på höjden


Coffe ville inte vara sämre och testade sin spänst på längden


Jag vet inte vad Viktor tänker på men bra gick det för han i balanstestet


Mackan visar finfina tekniker och miner under Harres test


Daniel kör järnet under harres test med del av spelartruppen i bakgrunden


Riktigt cool bild! Albin vet precis vad han ska göra under Harres


Håkan Svensson med en ruskig fart i flygande 30 meter


Nils springer så fort att tupén nästan flyger av


Visade dock grabbarna var skåpet skulle stå..


med ett ansiktsuttryck som ingen annan..


och ett steg som till och med Jonas Thern vart impad av..


hahahhahahahahahaha!


Fyra trötta killar efter Coopers test: Fr.v. Albin Carlsson, Viktor Roos, Christoffer Svensson och vinnaren för dagen Loret Sadiku

Resultat:
Höjdtest: Viktor Hansson 305 Cm
Längdtest: Marcus Gunnman 245 Cm
Flygande 30: Besemir Faniq och Albin Carlsson 3,25 sekunder
Harres test: Besemir Faniq 10,80 sekunder
Balanstest: Christoffer Svensson: 3 minuter och 20 sekunder (Vänster Ben)
Coopers Test: Loret Sadiku 9 min och 40 sekunder (2790 meter)

Det var allt om dagens bravader och om ni undrar varför det står 2790 meter på coopers så är det därför någon i ledningen hade mätt fel.. Menmen! Vi fick ju ut resultatet på vilka som har kondition och de som har lite sämre kondition så varför älta i det.

Vill också säga att det är skitkul när ni kommenterar och jag saknar de mesta hemifrån men har man ett jobb att sköta så har man ett jobb att sköta. That's life!
Nu ska jag sova men tills dess så simma lugnt!

/Lankan

Tjabba! Jag vet inte riktigt om jag varit speciellt tydlig med att förklara vilka som är med här i värnamo som spelare och ledare så jag tänkte förklara lite positioner på spelarna och vart dem kommer ifrån.

Nu har de sista spelarna från örebro anmlänt så nu är truppen samlad, vi är alltså 25 stycken sammanlagt varav 19 spelare 6 ledare:

Östersund: Stephanie Murtagh som massör, Viktor Hansson Målvakt, Viktor Roos Mittback, Markus Gunnman Vänsterback och Daniel Andersson Centerforward/Vänsterforward som spelare. Jag är hjälptränare.

Malmö: Marcus Lennartsson personlig tränare, Ali Abdulreda hjälptränare, Driton Ademi målvakt, Tobias Rosenlind mittfältare och Bezemir Faniq centerforward

Örebro: Gustav Källberg mittback, Albin Jansson högerback, Viktor Lindkvist Högerforward/centerforward, Jonatan Ring vänsterforward/mittfältare, Josef Ibrahim vänsterforward och Ahmed Yasin högerforward.

Värnamo: Fatima Hjort Backler Sportchef, Viktor Lidh Målvakt/Målvaktstränare, Axel Olofsson back, Nils Nyholm Mittback, Loret Sadiku Defensiv Mittfältare, Christoffer Svensson Mittfältare, Johan Gunnarsson Mittfältare och Albin Jansson Centerforward.


Detta är alltså Rudolph 09!

Jag kommer skicka med lite bilder på alla spelarna också nu på Torsdag för då ska vi ta foto.

Hare gött tills nästa inlägg!

/ Lankan

Hej! Nu har alltså veckan för spelarna nått sitt slut och jag måste säga att det har varit riktigt roligt. Alla spelare är riktigt schyssta och jag tror (hoppas) att dom tycker jag är lika schysst också.

Vi körde på igår och tränade på bra och jag fick till och med göra första fotbollsträningen på 3 månader och det var ju inte helt otippat spel med högt tempo (konditionsträning) på schemat. Men jag tror Jonas njöt av det han såg. Han skrattade i alla fall efteråt..

Sen så idag har jag inte varit med på skolan för jag har varit i Halmstad och gjort Magnetröntgen på min ländrygg för att utesluta att mina vadproblem är på grund av min rygg. Det var spännande och jag får reda på svaret inom två veckor. För övrigt så stannar jag i Halmstad i helgen för jag ska hälsa på Pierre Borgh, den fräscha mittfältaren från Frösön som har rötter i min hemby Arvesund. Han har flyttat ner hit för att plugga på högskola och jag tyckte det var läge att hälsa på.

Hur som helst så skickar jag med lite bilder från träningarna.

Ha en skön helg allihopa!

/ Lankan


Christer visar grabbarna hur man ska göra..


Och Viktor gör precis som Christer säger


Delar av ledargruppen fr. v. Jag, Ali och Mackan


Fint led på uppvärmningen


Jag förklarar för grabbarna och Ali.. gör vad?


Grabbarna ser lite tveksamma ut på Ali's agerande


De tre vise männen Fr. v. Jonas Thern, Kalle Björklund och Christer Tonning


Grabbarna lirar lite kvadde


Daniel A i lite ovan position som "den som jagar"


Obligatorisk stretch efteråt för att bli lika vig som mig


"Stretch är fina grejor det" Citat från mig liggandes ner med Viktor Hansson över mig

Hej igen! Kul att det börjar komma in lite kommentarer också. (Fast att det är Agge och Lina som skriver) Haha! Nej men jag hoppas ni inte tvekar på att skriva kommentarer om det är någonting som ni undra över för jag svarar gärna på era frågor.

Idag hade vi alltså samling och genomgång med alla spelare och det var spännande. Vi berättade om oss i ledargruppen och hur upplägget för veckan kommer se ut. Vi klargjorde alla regler för spelarna och Christer och Jonas förklarade för spelarna att vi i ledargruppen ska bli behandlade som att dem pratade med Christer eller Jonas. Och jag tror det gick in också!

För på träningen så körde grabbarna järnet på uppvärmningen som jag och Ali höll i och de löd minsta vink. Det var kul att få se spelarna in action så att säga och jag måste säga att det ser väldigt lovande ut för oss och jag tror att vi kommer utvecklas till ett sammasvetsat lag.

Jag ska också säga att det var riktigt kul att se våra eldsjälar hemma i Östersund, Kalle och Janne, här för att kolla läget och se vad det är för spelare som blivit uttagen och om det var något att "hänga i julgranen" så att säga. Men jag tror båda var belåtna med vad de såg på första träningen.

Jag skickar med lite bilder från dagen också.

Ha det bra så hörs vi när det händer nått roligt!

(Kul att ni läser killar och tjejer på JB hemma i Östersund men låt inte den här bloggen gå ut över studierna)


Dagens slappaste: Viktor Hanson slappade på sidan med en ljumskskada


Fyra sköna grabbar i finfina dressar: Fr h. Viktor Roos, Viktor Hansson, Daniel Andersson & Marcus Gunnman


Chefen och Jonas Thern


Rudolph 2009's första träning tillsammans


Två glada ledare: Fr v. Massör Stephanie Murtagh och Sportchef Fatima Hjort Backler


De två eldsjälarna från Östersund: fr v. Kalle Björklund och Janne Netzler

Hej! Idag har vi i ledningsgruppen jobbat som satan(!) för att få iordning allting innan spelarna skulle anlända. Vi började med att städa ur alla lägenheter på morgonen och sen på eftermiddagen så jobbade vi med att fixa iordning alla nya dressar som kommit. Jag måste säga att vi fått riktigt fina dressar av vår sponsor PUMA. Självklart så tog vi ledare hem priset som snyggast dress med klarblåa dressar som var riktigt snygga men i och för sig så fick spelarna både en svart och en röd så det kanske vart "jämt skägg" i slutändan.

Nu på kvällskvisten så har spelarna börjat droppa in. Först så kom mina kära kollegor från Östersund och det var riktigt kul att få träffa Dalle, Victor, Mackan och Viktor igen. De smälte in ganska snabbt i gruppen och lärde känna de andra i ledarstaben snabbt. Samma sak med vår käre målvakt från Malmö, Driton Ademi, som också han pratade med alla som vi hade känt varandra länge. Det ska bli riktigt spännande och se hur det här utvecklas och om möjligt ännu mer spännande imorgon när jag och Ali får göra våran första träning med spelarna. Ska bli spännande och se hur mycket de är villiga att smöra för mig för att få bra betyg.. Haha. Nej skämtåsido. Det ska bli riktigt roligt att få lära känna den här gruppen utöver Östersundsspelarna och jag hoppas jag kommer kunna lära mig mycket som ledare och vara med i deras utveckling som elitidrottsmän. Sen så är detta ju givetvis ett minne för livet så samtidigt ska jag ha riktigt roligt så man kommer ihåg det här som det roligaste man varit på i hela sitt liv.

Nu känner jag att jag måste sova, börjar 0715 imorgon med att valla in alla vilsna spelare vid frukosten.

Ha det gött så hörs vi!

/ Lankan

Efter helgens matcher kan vi konstantera att det kommer att finnas minst 3 st damlag i div 2 nästa säsong och sedan hoppas vi att Ödff klättrar upp i div 1.

Detta är ju fantastiskt. om vi går tillbaka 3 säsonger så krigade ÖDFF om att hänga kvar i 2 an och K/D trillade ur serien. Vi var en av norrlands sämsta distrikt. och nu kan vi kliva fram och bli en av norrlands bästa distrikt.

Vad har egentligen hänt?
Först och främst så måste vi tacka att Jämtkraft Arena kom till. Träningsmängden för tjejerna har utökats med minst 3 gånger mera träningar och det på ett mycket bra underlag redan ifrån feb månad.

Sedan har det kommit fram många bra tränare ledare som vill satsa på tjejfotbollen. Det är högre status nu att leda ett damlag. Sedan har ju John-Bauers fotbollslinje kommit till och att vi fortfarande har regionala fotbollsgymnasiet. Där man på båda dessa skolor har många bra ledare.

Om vi ser till ÖDFF överaskande lätta säsong så ser man vad en bra målskytt(Martina) betyder och att diregenten i backlinjen (Cicci) med otrolig rutin,Serien har väl inte hållit så hög kvalite som man önskar.

Men det beror mycket på att många lag legat i en generationsväxling och har många lovande unga tjejer. Det gäller nu att varje spelare höjer sig ett snepp till det tuffa kvalet och inte tro att det ska gå av sig själv. Frösön har väl visat vad man förväntade sig och varit på rätt sida sträcket hela tiden. Även här har man haft en notorisk målskytt i Emma Eriksson. som är guld värd.

Sedan har vi mitt kära K/D55 som verkligen gjort en fantastisk insats. Med ett orutinerat lag där de flesta tjejerna är under 18 år lyckades man med denna fantastiska bedrift.

Efter 4 år av målmedveten satsning har vi lyckats etablera oss i 2 an. Styrelse ledare tränare spelare har jobbat för samma ide och äntligen har vi nått vårt första mål. Iden har varit ganska enkel. Vi har satsat på bra ledare och gett klubbens egna spelare förtroende och litat på att de skulle greja detta. Vi har även haft samarbete med ÖDFF om att låna två kanontjejer Lena Persson och Malin Eriksson)under 3 matcher . under årens lopp har det varit både ris och ros för denna satsning. Men vi har hållit hårt på vår ide. om vi tar lagets struktur så är detta verkligen ett lag som behöver varandra för att lyckas. Med Bo Alenius och Erro bäckman så har laget blivit ett riktigt lag tack vare att de kompliterar varandra mycket bra ,Beppes kunnande taktiskt och Erros energi och drivande kraft på spelarna.

Sedan måste man säga att spelarna lägger ner en fantastisk massa tid för att spela fotboll de tränar upp till 8 pass i veckan 5 med klubben sedan minst 3 pass i skolan(15 av tjejerna går i något fotbollsgymnasium)Att laget klarade sig kvar i 2 an var otroligt viktigt. Nu får alla en vinter till på sig för att få mera rutin. Sedan får vi inte glömma utvecklingslaget som i år spelat i div 3 där 95 % av spelarna är 15-16 år . De finns många talanger som kan kriga sig in i laget nästa säsong. Sedan hoppas jag att det kan bli ett bra samarbete mellan K/D och ÖDFF i framtiden(men då gäller det att man går upp i 1 an)

MIN IDE är att man kanske skulle kunna ha ett gemensamt Utvecklingslag med talanger som vill träna hårt.

Sedan har vi ope som fostrat många talanger i länet och har den största tjejverksamheten i länet. hoppas att det kommer hem några spelare och att de unga nya spelarna kliver fram ett snepp inför nästa säsong. Med opes ungdomsverksamhet så förtjänar de att vara ett div 2 lag Sedan har de alltid haft bra ledare i klubben,Nu är frågan om det finns spelare till dessa lag som håller div 2 klass, Det får nästa säsong utvisa och framför allt är det många spelare som får bra matchning och rutin för framtiden.
HURRA HURRA för Damfotbollen
MICKE FORSBERG K/D 55

Hej hej! Jag vart nyligen tillfrågad av Fotbollz att skriva lite om vad som händer här nere i Värnamo och göra lite updates så ni hemifrån får en liten inblick på vad det är vi gör och så. Jag tvekade inte en sekund när Haldo ringde för jag tycker att den här elitsatsningen har fått för lite uppmärksamhet i media hemma och jag hoppas folk kommer läsa min blogg och förstå att det här är ganska häftigt.

Som jag sa nyss så är detta alltså en Elitsatsning för elever som går Idrott och Hälsa på John Bauer runt om i Sverige. Man får en möjlighet när man börjar trean att i en termin få studera här nere i Värnamo medan man paralellt med skolan bildar ett fotbollslag som senare under hösten ska åka till Spanien och spela matcher mot spanska lag. Totalt så tas det ut 19 spelare och 6 ledare från 4 utvalda skolor, så kallade magnetskolor, i Sverige. De skolorna som blivit utvalda är Östersund, Örebro, Värnamo och Malmö.

När jag började på John Bauer så var detta projekt (Rudolph som det heter) ett långsiktigt mål som jag satsade på och bestämde mig för att komma med. Ett år senare så fick jag reda på att jag blivit uttagen som spelare och det kändes riktigt kul. Men som Haldo skrev innan så har jag dragits med en Vadskada (Compartment Syndrome) som gjorde att jag inte kunde åka som spelare.

Jag hade dock turen att få åka som ledare istället och jag tänkte skriva lite om Ledargruppen som är här nere nu och förbereder tills spelarna kommer.

Det är alltså en ledargrupp på 6 personer som har varit här nere sedan den 1 september. Som ni förstår så är det inte bara spelarna som får en utbildning utan de lägger lika stor vikt på att utbilda oss ledare också. De som är med i ledargruppen är: Jag och Ali (Malmö) som kommer fungera som hjälptränare till Jonas Thern. Vi kommer hålla i uppvärmningar och nerjogg och även hjälpa Jonas när han behöver hjälp. Sen så har vi en Sportchef som heter Fatima (Värnamo) som kommer hålla i det administrativa och det är även hon som kommer hålla i PR och prata med personer som vill veta vad vi håller på med. Victor (Värnamo) kommer att fungera som en alltiallo. Han är målvaktstränare i Spanien, sen så håller han i hemsidan så den blir uppdaterad och han hjälper till där det behövs kan man säga. Sen så har vi en Personig tränare som heter Marcus (Malmö) och som kommer att jobba med träningsprogram till Spelarna för att bygga upp det Jonas och Christer vill att dom ska träna på. Det kan vara smidighet, styrka, koordination, balans m.m. Sen så har vi också med Stephanie som är våran massör. Hon kommer hjälpa spelarna när de har problem med skador eller bara behöver någon att prata med. Om det går tungt på träning och så.

Den som styr över oss ledare är Christer Tonning som är en pratglad kille som tror att man inte bara ska fokusera på att utbilda spelare utan man måste lägga vikt på ledare också för att ett lag ska bli bra i framtiden.

Det var lite kort om hur upplägget är för oss ledare. Spelarna kommer nu på Tisdag så jag återkommer med ett nytt inlägg då.

/ Lankan

Har av olika anledningar nyligen besökt dom sydligare delarna av vårt land och passade då naturligtvis även på att gästa barndomsstaden Helsingborg. Försöker då också givetvis tajma in ett besök på Olympia för att njuta av Sveriges bästa fotbollslag eller varför inte världens....... Jag talar alltså om Helsingborgs IF, rödblå "Heååjeff" för att citera det lokala uttalet. Hade bespetsat mej på en rejäl och spännande holmgång mot gästande Gais,med viktiga poäng både för toppen och botten på spel.

Nära 10 000 på läktarna, fint väder och en härligt grön äkta gräsmatta. Tyvärr förstörde en man vid namn Åke Andréasson, Stenungsund, festen. Har själv tjugo vid det här laget förhoppningsvis preskriberade år som domare och har aldrig, vad jag kan minnas, offentligt kastat mej på någon av dom forna kollegorna. Kanske var det för att laget i hjärtat, HIF, drabbades. Kanske är min egen "karriär" så långt bortom minnenas horisont att man återigen ställer sig i domarpöbeln?

Hade denna gång lyckats få plåtar till mej och sambon på huvudläktaren, strax ovanför spelaringången och buade i likhet med omgivningen ut Åke Andreasson efter noter efteråt. Det gavs och togs direkt i matchen och Andréasson ville sätta nån sorts nivå och varnade HIF:s tuffing på mittfältet, islänningen Olafur Skulasson för en ren skitsak. När sen nämnde Skulasson verkligen begår ett regelbrott med en helt korrekt varning och därmed utvisning som följd är naturligtvis det hela igång. HIF med 10 man efter en knapp kvart och ett fruktansvärt oväsen på Olympia. En smått chockad sambo kröp ihop i stolen och trodde inte sina öron eller ögon, detta var något helt annat än vad 600-700 "surjamtar" kan prestera på "Arenan".

Totalt nio varningar och ytterligare en HIF-utvisning en kvart före slut på en övertänd Erik Sundin. Inte ett spår av "sunt förnuft", "låta udda vara jämnt" eller något annat ur den vanliga domarpsykologin. Bara en tanke att till varje pris spela en huvudroll "to the bitter end". Man blir frustrerad och förbannad. Killar som dömer på den här nivån mäter man från en helt annan måttstock än dom som springer in på Åkreäng eller Offerdalshägna. Moderna tiders personundersökning "Google" gav också vid handen att nämnde Andréasson varit i liknande blåsväder förr och då ställs naturligtvis frågan, vad gör han på en allsvensk arena?

Det här är verkligen inte ÖFK:s säsong, borttappade spelare och poäng i parti och minut. Inte nog med att nya skyttehoppet Ross Cambell försvann efter endast ett matchtillfälle, återigen förlorade poäng på övertid.

En av anledningarna till att jag bänkade mej på härliga Jämtkraft Arena denna soliga lördagseftermiddag var att för första gången få uppleva den i Storsjöbygden smått helgonförklarade fotbollstränaren Jörgen "Z" Zetterström "in action". Huruvida nämnde Zetterström tillhörde Kalle Björklunds energiska skola eller Lasse Lagerbäcks mer sofistikerade variant. Nu trivs jag i olika sammanhang bäst på vänsterkanten och detta gäller även huvudläktaren på "Arenan" därför hade jag tyvärr ingen möjlighet att på nära håll studera hur det förhöll sig.

Västerås SK höstomgången 2009 är väl inget lag som man placerar på nån tio-i-topp lista över gästande motstånd. Man spelade dock efter sina resurser, inget onödigt mittfältstjafs utan långa raka bollar mot motståndarmålet. Lite "Drillo-fotboll" om någon kommer ihåg mäster-norrmannen i stövlar. Det är ju poängen som räknas och "Z" lämnade sin forna hemstad med en säkert mycket värdefull sådan för att hålla distansen till bottenträsket. Dessutom, efter kvitteringen flög åtminstone halva laget upp i famnen på sin tränare och sånt måste värma i en vardag som säkert inte är helt rosendoftande för Jörgen Zetterström & co i ledningen för det forna elitlaget.

För att återgå till dom egna favoriterna så var resultatet enligt mitt sätt att se det en rejäl käftsmäll i jakten på nytt kontrakt. En seger hade gett självförtroende och en känsla av "nu kör vi". I stället kanske ett funderande över alltings jävlighet och oförmågan att knyta till säcken i olika situatiuoner. Tycker dock att lördagens ÖFK-upplaga andades viss förmåga att trots allt klara uppgiften. Det finns rutin och ett tänk att låta bollen göra arbetet som saknades i våras.

Lee Makel är visserligen inte riktigt samma spelare som i fjol, inte lika "fit" som det verkar men besitter samma mjuka touch på bollen och förmåga att hitta vägvinnande pass. Landsmannen Michael Tidser hade väl inte många rätt i första halvlek men blommade ut rejält under ÖFK:s uppryckning i andra. Enligt min mening fältherren på mitten fram till att han åter flyttades ut på kanten och ersattes av Björn Carlsson. Ingen skugga över Björn, vårdade bollen bra men jag tror att ÖFK tappade auktoritet som bäddade för VSK:s tryck sista kvarten.

Om man skall hitta stjärnor i den kolsvarta natten så var Ante Björkebaum definivt en sådan. Har inte sett honom från start tidigare men verkar ha alla verktyg för att lyckas i dom här sammanhangen och säkert nån nivå till. Härligt steg, spänst, teknik och spelförståelse, riktigt kul att se. Även Robin Fryklund utvecklas för varje match, tar offensiva beslut utan att tveka och här har Lasse Oscarsson fått nånting att tänka på. Det blir naturligtvis jättesvårt framöver men större under har skett och ÖFK borde väl rimligen ha fått sin beskärda del av icke önskade överraskningar. Nu finns det bara en väg, uppåt!!

Zlatan Ibrahimovic klar för Barcelona, det har varit ett faktum nu ett antal dagar och fältet är naturligtvis fritt för spekulationer i det ämnet. Succé eller fiasko eller nånting mitt emellan, framtiden får väl utvisa men min högst personliga åsikt är att manegen definivt inte är krattad för den gänglige skåningen. Ajax, Juventus och Inter har alla erbjudit Zlatan en egen roll i centrum av banan på motståndarens planhalva och det har funnits gott om "vattenbärare" runt omkring som tagit skitjobbet.

I Barcelona finns enligt min mening inte den typen av spelare, alla har en egen aura av teknisk briljans. Stor rörelse och många passningar inom laget som leder fram till kreativ anfallsfotboll. Jag är rädd att Zlatans tålamod för den sortens spel där bollinnehavet fördelas på många fötter, inte räcker till. Det kommer säkert att bli en del påfrestningar för egot och där tror jag pågen från Rosengård blir testad ordentligt.

Ett annat scenario är naturligtvis att Zlatan går en ny vår tillmötes inspirerad av omgivningen i enligt min mening, världens för närvarande klart bästa och mest underhållande lag. Att han tar över flyktade Ronaldinhos roll, vänder på matcher som gått i stå eller utnyttjar sin teknik och spelförståelse vid fasta situationer. Kanske får vi se nya sidor av Zlatan Ibrahimovic och kanske kan han bli den riktige frälsare även för det svenska landslaget som vi väntat på i många år.

För att vända åter till fotbollen inom "Moder Sveas" domäner så är ju för egen del som ultrastor HIF-supporter Henrik Larssons knäskada synnerligen dåligt tajmad. Åtta veckors bortovaro enligt prognosen och huruvida "Henke" orkar tillbaka ännu en gång står väl skivet i stjärnorna. Toppstrid för laget i allsvenskan, semifinal i Svenska Cupen och returmatch i Europa League mot FC Sarajevo, ett filmande benknäckargäng av sällan skådat slag. Nu har ju dessbättre Helsingborgs IF en kader av unga spelare på väg upp, kryddade med några spektakulära nyförvärv i sommar, så än är det för tidigt att måla fan på väggen. Men efter att ha lusläst diverse hemsidor från "Sundets pärla" så är oron stor, upp till bevis i första hand i kväll mot "Bajen" på Söderstadion.

Följer med intresse debatten på "fotbollz" angående ÖFK:s göranden och låtanden i allmänhet och värvningspolitiken i synnerhet. Det finns en närmast religiös tro hos vissa i den jämtländska allmogen att egna talanger, fostrade i närområdet och med rätt uppbackning skulle skapa stabilare förutsättningar. Detta är enligt min mening önskedrömmar, vi är för få, urvalet är helt enkelt för litet. Det kommer säkert fram nån "Luggen" eller "Rune" i fortsättningen också men då kommer dom ganska snabbt att sugas upp av en mer lukrativ och inspirerande miljö söderut. Det är lätt att hitta talanger i lokala matcher eller juniorfotboll men sen är steget upp till div 1 betydligt större än många tror.

Stöttar helt ÖFK-ledningens policy att stärka upp laget med potentiella matchvinnare, finns pengarna så är det helt okej för min del. Vi har förutsättningarna med "Arenan" och för folket på läktarna tror jag det är likgiltigt om en skotte eller nån från Offerdal sätter strutarna, huvudsaken segrarna och poängen ramlar in. Nu är det närmast Gröndal borta för vårt rödsvarta slagskepp. Har tippat 3-1 till ÖFK, Lee Makel gör första målet................

Har funderat en hel del över alla olika spelsystem som finns i fotbollen. 4-4-2, 4-3-3, 4-2-3-1 o.s.v. o.s.v. Har själv väldigt svårt att skilja på dom olika varianterna, högt och lågt försvarsspel, zonförsvar, man-man o.s.v. o.s.v. I mina yngre dar för fruktansvärt längesen, fanns i princip en modell, den engelska eller helsingborgsmodellen som den också kallas av någon för mej okänd anledning men ett trevligt namn egentligen. Två backar, tre halvbackar och en femmannakedja med uttryck som "halvbackskedja", "innertrio" och "högerwing". Rena grekiskan säkert för många i dagens fotboll.

Fördelen var att hela planen uttnyttjades, låt vara att yttrarna som skulle slicka sidlinjen i 90 minuter, i många matcher fick väldigt lite att göra. Dom fordrade dock markering och därmed skapdes utrymme för innertrion att briljera. En viktig post i det systemet var centerbacken eller som man också sade, centerhalven. För det mesta en stor, bollsäker spelare ofta specialist på glidtacklingar. Missade denne var det som regel fritt fram eftersom täckning bakom saknades.

Skulle vara intressant om nåt lag skulle anamma det här systemet i dag. Vid nystarten för fotboll i Brunflo IF 1967 under ledning av eldsjälen Lasse "Proppen" Jönsson som drog igång även hockeyn vid den tiden spelade vi efterhand 4-2-4 som då var på modet. Ett hästjobb för mittfältarna egentligen. Till höstomgången 1969 knöts Lasse "Kungen" Persson till klubben både som fotbolls- och hockeytränare och om man förut hade kunna ta sig "fem minuter" på röven var detta nu historia. "Kungen" tolererade inga som helst avvikelser från dom utdelade direktiven. En oerhört krävande man i sin roll men samtidigt på sidan intresserad av både poesi och musik och en humanist bakom den sträva ytan.

1971 var fotbollen i samhället på nytt i farozonen då hela sektionen avgick utom övertecknad och det hela såg inte särskilt ljust ut. Den egna "karriären" lades på "is" saknad av förmodligen ingen och en ny roll som lagledare inleddes. Med god hjälp av Affe Persson, f.d "Festmästaren", som då bodde i Grytan, besjälade spelare och tränare lyckades vi faktiskt vinna div 5 och avancera till fyran där laget huserat sen dess förutom ett par säsonger i div 3 på nittiotalet .

Vad har då allt detta med spelsystem att göra? Jo, i samspråk med "Kungen" beslöt vi inför den säsongen att testa femmannakedja och hela det köret. Centerhalven Kurre Åkerblom, "värvad" från Mårdsjön och pappa till icke okände Markus, hade alla nödvändiga egenskaper. Centern Lasse "Burken" Björklund, en "tank" av gammalt snitt och runt dom två, spelare som alla hittade sina roller. En överraskning på högeryttern Gerhard Thornemo, längdhoppare som dök upp på en träning och visade sig klippt och skuren som kantspringare. Lasse Jernström, väldigt viktig på andra kanten, hämtades från Birka där Affe var elev. Janne Gummerus och Leffe Lindborg, f.d tandsbyprofiler på innerpositionerna dunkade på framåt hela säsongen.

Det såg mörkt ut med två omgångar kvar med Norra Lit fyra poäng (tvåpoängs-system) och 14 plusmål före. Efter att ha knackat litsgrabbarna med 8-0 hemma på Vikvallen behövdes det dock en seger borta mot Ragunda samtidigt som Norra Lit måste torska uppe i Hoting. Allt detta hände och ett glatt gäng svartgula brunflograbbar äntrade restaurang "Vildhussen" i Hammarstrand. Har ofta funderat över vilken betydelse vårt offensiva spelsystem hade för den framgången. Motståndarna var i alla fall vädigt vilsna markeringsmässigt många gånger.

I egenskap av näringsidkare har jag dom senaste fyra åren tillbringat fem dagar veckan efter midsommar på varumässan Expo Norr. Eftersom jag varken säljer getost, tunnbröd eller stekpannor finns det en hel del tid för filosofiskt tänkande och studerande av den förbipasserande allmänheten. Efter dryga femtio år som jämtlänning är det påfallande hur många människor man känner igen från olika verksamheter. Eftersom en hel del av livet ägnats åt fotboll föll det sig naturligt att ett speciellt intresse riktades däråt och nedan skall jag plocka ut några grabbar som det handlar om i det här fallet. Allt är skrivet av kärlek till dom nämnda.

Kjell Widegren, hårdför mittback i Tandsbyn och sedermera domare långt upp i åren. Som nybliven brunflobo på sextiotalet var det naturligt att söka nåt lag att lira med och eftersom ortens fotbollsverksamhet låg i träda vid den tiden blev det Tandsbyn. Laget huserade på "Vikvallen", relativt centralt i Brunflo, under legendariske Arne "Vargen" Perssons ledning. Missade inte en träning under två års tid men eftersom idéerna i hjärnan aldrig ville fortplanta sig till benen tillräckligt fort fick man se matcherna från sidan. Ett bestående minne dock, råkade en gång springa in i Kjell Widegren. Alla som gjort det glömmer det säkert aldrig. Kjell, en bortåt två meter lång betongarbetare och jag har funderat genom åren om alla mina tillkortakommanden i olika sammanhang härrör från den smällen.

Hade nöjet att, som det så fint heter numera, assistera Kjell ett antal gånger på linjen.Med sin stora erfarenhet hade han ett gott handlag med spelarna. En för mig mindre trevlig upplevelse också tillsammans med Kjell och Bengt-Olle Hansson. Nämnda domatrio hade varit och utfört ett uppdrag på "Cuba" i Järpen, och på hemväg med mig vid ratten "dånandes" vid halvelva-tiden på kvällen genom Ytterån. Inte ett fordon eller människa under resan så långt ögat kunde nå och tre domare sedvanligt "gaggande". Då skymtas en svartvit bil, två svartvita uniformer och en "spade" vid vägkanten. 800 kr åt h-e. Lite överambitiöst eller hur Haldo.....

En annan Widegren med förnamn Leif gästade också min monter. "Leffe" ÖFK:s förste tränare och i min egenskap av sportskrivare på ÖP hade vi en del att göra med varandra. Den av naturen blyga framtoningen var ingen fördel i intervjusammanhang och det var sällan jag lyckades få nåt uppseendeväckande ur "offren". Med Leif Widegren var det dock annorlunda. Problemet var i stället hur man skulle få stopp på karln med tanke på pressläggning och annat. Det var emellertid inget "tuggande" utan substantiell fotbollsvetenskap och man kunde inte slita sig därifrån. Har en känsla av att "Leffe" hade en del ogjort när han lämnade den lokala fotbollens toppskikt. Enligt min mening en kille med unika sociala och idrottsliga egenskaper.

På en mässa finns det alltid politiker och västjämten Stefan Fax har ju också ett förflutet som fotbollsdomare på sjuttiotalet. Vi båda hade en stabil förankring i dom nedre regionerna av kåren men Stefan hade den goda smaken att sluta i tid för att istället ägnas sig åt att försöka förbättra världen.

Kjell Tjärnås, härjedalingen, smög omkring med en utställarbricka på bröstet. Kjell, ett fysiskt praktexemplar under sin aktiva tid och en enorm auktoritet på plan. Med dagens förfinade scoutingverksamhet är jag övertygad om att rågblonde Kjell hade fiskats uppåt i seriesysemet. Har dock ett svagt minne av att han gjorde en vända i ABK Hudiksvall som då hade ett slagkraftigt lag. En liten anekdot från Vemdalen, Frösön gästade och jag vinkade av hemmalaget för offside då följande hörs på genuin dialekt från en gentleman i den synnerligen enögda publiken:
-Jääävla jämtlandsdomaaraa. Håål mää jämtlandslaagaa!!

Tänk vad några sanningens ord på "fotbollz" kan göra.... "Viasat" som konsekvent på senare tid lagt attraktiva matcher i udda kanaler har helt plötsligt ändrat sig och nu visat både Champions-league finalen och VM-kvalet mot Danmark i TV 6. Kanske är det så också att man insett att man utestänger fler än man lockar att öppna plånboken för mera utbud. Säkert har reklamköparna reagerat och dom väger väl i slutändan tyngst.

Apropå VM-kvalet så var ju förväntningarna skyhöga. Kvällstidningarnas sportbilagor den senaste veckan har frossat i olika vinklingar och även den mest inbitne fotbollsälskare har väl varit tvungen att sålla i materialet. Hur blev det då? Jo, en fantastisk inramning, man fick nästan nåt fuktigt i blicken av all denna blågula entusiasm dessutom perfekt placerat på nationaldagen. Allsången i "Du gamla, du fria" leddes av min nya idol Malena Ernman och TV:n placerad ute i "spenaten" (glasverandan) med nåt gott i ett glas och på en tallrik.

Själva matchen då, ja allting har ett slut och så även Lagerbäcks fantastiska svit med fem raka avancemang till VM och EM. Egentligen inget konstigt i sig, det är ju helt enormt när man ser tillbaka på landslagets bedrifter i dom här sammanhangen. Sverige är långt ner på den internationella rankingen och nån gång måste sanningen komma ifatt dom blågula. "Den svenska modellen" parad med en hel del flyt håller inte i evighet.

Om man då gör en helt personlig matchanalys så var väl Källströms straffmiss i inledningen signifikativ. Det som skulle inneburit en matchbild med jagande danskar blev i stället det omvända. En av stundens allvar nedtyngd svensk elva förmådde inte lösa upp den danske coachen Morten Olsens fiffigt uträknade knutar. Dom rödvita spelade med sin medfödda bollskicklighet sig ur svårigheterna bakåt och startade hela tiden vassa omställningar som tvingade svenskarna att offra mycket kraft i defensiven. Det danska målet också en följd av stressat uppträdande, Mikael Nilssons "rundpall" relativt ostörd bäddade för olycksaliga 0-1.

"Den svenska modellen" som skördat framgångar även utanför idrotten räckte som sagt inte denna gång. En förutsättning dock är ju att alla ansvariga inordnar sig i den och där har ju landslagsledningen ett problem med Zlatan Ibrahimovich. I klubblaget Inter finns två-tre specialrekryterade "vattenbärare", i det svenska landslaget måste alla elva på plan ha den rollen. Det går inte att efter ett avslutat anfall lomma iväg neråt mittlinjen medan övriga sliter som djur för att försvara och åstadkomma nya attacker. Någon sa mycket träffsäkert: "Problemet är inte Zlatans anpasssning till landslaget, problemet är landslagets anpassning till Zlatan". Om han inte kommer "ner" till den gängse nivån och ser bort från sin personliga status kommer han att vara, tror jag, en belastning snarare än en matchvinnare.

Jag är definivt ingen "Zlatan-hatare". För mej handlar fotbollen om underhållning och där är skåningen i sina bästa stunder snudd på oöverträffad. Speciellt förmågan att hela tiden tankemässigt ligga ett eller två moment före. Hitta dom där luckorna i djupled eller med några idividuella cirkusnummer sätta lädret i nät. I travet finns ett uttryck: "löphuvud", förmågan att ge allt för mållinjen. Det är väl den enda egenskap där Zlatan har en del brister.

Strikerkollegan Henrik Larsson börjar väl nå sitt "Bäst före-datum". Intelligent i spelet fortfarande men reflexerna i "boxen" är inte vad dom har varit, varken i landslaget eller eller Helsingborg. "Henke" som jag hyser min största medkänsla för efter det tragiska som drabbat hans familj. I övrigt är det ju lätt att vara "staketexpert" men Adam Johansson var väl ingen lyckad lösning för vänsterkanten i försvaret. Verkade på ren svenska "skita på sig" inför uppdraget. Kim Källström som spelmotor på mitten känns tung och dras med ständigt överambitionskomplex. Straffar kan alla missa även om lite mer koncentration innan inte hade skadat den här gången.

Nu är läget i gruppen "vinna eller försvinna" och kanske en anledning för Lars Lagerbäck att städa lite grann bland invanda tankar och spelmönster. Ge en ny generation mer utrymme och rutin inför kommande uppgifter. Nu är väl inte risken särskilt stor att så blir fallet om man känner Alby-sonen rätt och framtiden får väl regissera utvecklingen.

På det lokala planet har ÖFK i skrivande stund två viktiga hemmamatcher. Den ena i konkurrens med det nyvaknade intresset för tennis och i den andra kommer väl en del att häcka framför Sverige-Malta i det fortsatta VM-kvalet. Att hoppas på sex poäng är väl inte helt i linje med sakernas tillstånd men en seger mot Umeå skulle sitta fint efter flera bottennapp mot laget från Bottenhavet (häpp!!). Av bara farten då också ett "draw" mot Brage och därmed få konkurrenterna i den nedre regionen att "dala" i tabellen (häpp, häpp!!)

1) I still feel that ÖFK has a good troop this year and have got some good players from England,the problem is that Kalle has not given thes players enough play time . This might be due to the fact that his footboll system starts with defence, that is ok but hard to do if you only have one forward up there, I believe that ÖFK has the players to play more attacking football.

2) As the confidence of most players is not at the top now why not reduce the training and let the players get the ego to have quality when they have training, for example I heard you have mental training after the training pass why not just have the mental training, Also ÖFK has a 2 hours training WHY? reduce to 1,5 I am sure that is not due to there fitness ÖFK is in the position they are in .

3) As I dont live up in Östersund and have not seen all the youth players I can not say where they should be playing the only thing I can say that you have got some promising players and they should be playing at least div 3 if there peformance is going to continue , maybe IFK Frösön should bring in these players.

4 ) I do hope for the players and ÖFK that they start getting it togeather and start proceeding upwards in the league, I dont know who is the captain maybe he can get the troop on there own and have a teamtalk.

5) Just for fun i would like to give you my first 11

		Thomas M
Patrik Henriksson	Ek	Bobo	Lasse/ Robin Fryklund
		Jacob Widgren
Burgin			Alan
		Martin
	Chad	Robin Bergman

6) Mental training is a very important piece to football I have seen this these months I have been here also attitude in what you are doing also as the players have got there physical done maybe spend more hours on game structure , I hope that it goes well in the future and remember this is only what i think as you all know I am not god gift to foootball no one is.

7) I still cannot understand why ÖFK should still have free entry to there matches , why cant people pat 80 kr to go and see a game and help so that we can still have a team in div 1.



Här kommer en enkel översättning från Google:

1) Jag tycker fortfarande att ÖFK har en bra trupp i år och har fått några bra spelare från England, problemet är att Kalle har inte gett dessa aktörer nog speltid. Det kan bero på att det faktum att hans fotboll system börjar med försvaret, det är ok, men svårt att göra om du bara har bara en forward
där uppe, jag tror att ÖFK har spelare att spela mer angreppsfotboll.

2) Eftersom självförtroendet för de flesta spelare inte är på toppen nu varför inte minska träningstiden och låta spelarna få ha kvalitet när de har träning, till exempel jag har hört du har mental träning efter träningen varför inte bara någon gång bara ha i mental träning. ÖFK har en 2 timmars träning. VARFÖR? minska till 1,5 jag är säker på att det inte beror på de är dåligt tränade att ÖFK är i den position de har.

3) Eftsomom jag inte bor i Östersund och har inte sett alla unga spelare kan jag inte säga var de skall spela det enda jag kan säga att du har en del lovande spelare och de borde spela minst div 3 om det peformance kommer att fortsätta, kanske IFK Frösön skulle ha dessa spelare.

4) Jag hoppas för spelarna och öFK att de börjar få bra sammanhållning och börja fortsätter uppåt i ligan, jag vet inte vem som är kapten kanske han kan få truppen styrkt med teamtalk.

5) En kul grej jag skulle vilja ge er min första 11

		Thomas M
Patrik Henriksson	Ek	Bobo	Lasse/ Robin Fryklund
		Jacob Widgren
Burgin			Alan
		Martin
	Chad	Robin Bergman

6) Mental träning är ett mycket viktigt i fotboll. Det har jag sett detta dessa månader jag har varit här, också attityden i vad du gör även som spelare har det fysiska gjort kanske man skall spendera mer timmar på spelet struktur, jag hoppas att det går även i framtiden och kom ihåg detta är bara vad jag tror som ni alla vet är jag inte Guds gåva till fotbollen.

7) Jag kan fortfarande inte förstå varför OFK fortfarande har fritt inträde om det stämmer, varför kan inte människor betala 80 kr för att gå och se en match och hjälpa till så att vi kan fortfarande ha ett lag i div 1.

Man blir verkligen luttrad i dagens fotbollsjämtland. Jag går på många fotbollsmatcher år efter år. Oj vad jag hoppas kunna få följa ett lag som är med och krigar i toppen, men icke. Ska vi få ett av våra div 3 lag i tvåan, eller ska ÖFK vara med där uppe i år, samma visa år efter år. Jag känner mig inte grinig utan mest frustrerad över situationen. Så tänker man Brage, som var med i botten i fjol, i år så är man med där uppe, än så länge i alla fall. Sollefteå, tog steget till tvåan. Båda städerna mindre folkmängd än Östersund. Varför inte här? Har dom klubbarna mer pengar, vet jag inte. Föds det bättre fotbollsspelare i Ångermanland och i Dalarna än i Jämtland ? Tror jag inte heller. Har de bättre träningsförutsättningar, definitivt inte. Nåt är det i alla fall som är anledningen, jag vägra tro på slumpen. Nu finns det säkert städer som är ännu sämre än här, men det bryr jag mej inte om, det är här jag vill kunna få följa ett lag som ligger "där uppe". Det är klart ser man div 4, då får man ju se ett Jämtlandslag i serietopp.

Förra helgen såg jag min första hela dammatch live. ÖDFF mot Sundsvall, 6-1 till Östersund. Det är nog dit jag får söka mej om jag ska få uppleva ett Jämtlandslag som är med "där uppe" och fightas. Dessutom blir man ju extra glad när man läser om Madde Ersson. Situationen kommer kanske bli likt den i Umeå, att damfotbollen blir den som drar folk och där man får vara patriotiskt stolt.

Att bara "gnälla" är att allt skit är inte heller bra, man måste alltid försöka hitta lösningar. Många tycker att det gnälls mycket här på fotbollz, det kan jag förstå att det görs emellanåt. Nu kan ju skillnaden vara hårfin på vad som är gnäll och kritik, det uppfattar man nog olika från person till person.

Till sist en fundering, varför ser det ut som det gör med herrfotbollen ? Varför har vi inte lag som är med där uppe i serietabellerna ? Vad tror ni andra det beror på ?

Det har startat bra för länslagen i årets div 2
Största orsaken tror jag beror på att vi fått bättre träningsmöjligheter
spelarna tränar mera nu än för 3 år sedan,vi har några riktigt bra årskullar från 1991
Det är många 91or som har fortsatt att spela fotboll,Dom är en viktig stomme för de andra lovande kullar som kommer upp,tycker ändå att vi tappar alldeles för många årskullar tack vare att det inte finns ledare som har kunskap och framför allt inte vill lägga ner den tid som krävs för en tjej i 14-17 års ålder,tycker man focuserar för mycket på seniorverksamheten och glömmer bort att det är de som är snäppet under som är så otroligt viktigt för en klubbs framtida verksamhet 93 or som jag själv tränat är en bra årgång med många tjejer,Men tappet där är också stort
toppen ser riktigt bra ut och många av tjejerna spelar nu i div 2,Det är bra att det poppat upp lite nya klubbar i div 3(alsen,mörsil,Sveg) Det höjer intresset på landsbyggden,Samarbetet mellan klubbarna på landet måste bli bättre,Men man har ett problem och det är att tjejerna är så unga att det är svårt med transporter,sedan är variationen stor på hur mycket tid man lägger ner i träning ,alla vill inte träna som vi gör i tex krokom .damlaget tränar 4-8 pass och utv ligger på 4 pass i veckan,Även om det är en duktig tjej från dessa mindre klubbar så är det få som riktigt vill underkasta sig denna träning,Men med dessa framgångar kanske man kan ändra kulturen och man ser att träning ger resultat,
Det kommer fram många duktiga tjejer i tidig ålder 14-15 års ålder,det tycker jag är kul att de klarar av att spela damfotboll.Men en sak jag märker är att de som kommer fram tror att de är färdigutbildad och glömmer den spontana biten med att öva på det man är dålig på,Man går på sina damträningar och är nöjda med att få vara med där,Jag saknar fortfarande spelare som har det där lilla extra ,en spelare som kan ta emot boll ifrån alla håll,vågar göra det där lilla extra och utmana en motståndare och framför allt saknar jag huvudspelet,som det är nu blir man oftast som ny placerad på en kant,Och det är inte alltid det bästa för att man skall bli en bättre fotbollsspelare,och det är inte lätt att skola in en spelare centralt i div 2 om man hela tiden krigar om poäng,Därför tycker jag att de lag som har utvlag i 3 an,låt spelarna som är unga och lovande spela centralt typ inre mittfält för att de skall utvecklas Vi måste få fram flera kreativa spelare, Många är stöpta i samma form
Det jag vill framhålla är att vi kan utveckla tjejfotbollen så otroligt mycket mer
Vi får inte stirra oss blinda och tycka att våra tjejer är så duktiga tack vare de resultat vi gör nu
Utan det gäller att ligga före i utvecklingen,
Det gäller att stimulera de tränare ledare spelare att lägga ner den tid som krävs
Det finns massor av talangfulla spelare just nu i detta län,Vi måste hjälpas åt att ge dem möjligheten att utvecklas i länet och även ta hand om de som kommer underifrån

Detta är lite spontana tankar ifrån mig micke forsberg

Lycka till i sommar tjejfotbollen

Kommer på mej själv att jag känner en viss oro inför söndagens möte borta mot Valsta Syrianska för ÖFK:s rödsvarta flaggskepp. Normalt sett ingen match som borde rendera något i de jämtländska poängladorna men samtidigt, känns det som, ett oerhört viktigt avstamp inför framtiden. Har av olika anledningar inte haft möjlighet att följa laget på plats den här säsongen förrän senast hemma mot nykomlingen Karlslund och det var ingen särskilt hoppingivande upplevelse. Var lite sen och kom strax efter 0-1 och tänkte det är väl sånt som händer. Resten av halvleken dock en veritabel utspelning från närkingarnas sida. Inget märkvärdigt egentligen men taget ur sportens eget A-B-C. Helt rättvist rullades också 0-2 in, enligt uppgift snarlikt det första.

I andra om inte en spelmässig så dock en betydlig uppryckning från hemmalaget samtidigt som gästerna kröp ner i banan, rädda om resultatet. En hel del av förklaringen menar jag, stavas James Burgin, Swansea-förvärvet. Kom in efter en kvart och rörde om en hel del på sin vänsterkant. Bra spelförståelse, härlig teknik men lite väl små marginaler i passningsspelet. Om den killen får förtroende kan han säkert tillföra saker. Dagens ÖFK behöver spelare som kan göra det lilla extra och skapa utrymme för övriga. Kollegan från dom brittiska öarna, Chad Bond, är jag dock mer tveksam till. Lite av Vedat Shala, skåningen från i fjol, mycket vilja men för lite känsla. Jag vill dock inte såga honom definitivt för mycket kan sitta i huvudet. Det är förmodligen inte lätt med den miljörevolution som det måste vara att komma hit till jämtland för brittiska storstadsungdomar.

Läser med glädje att det verkar som om Kristian Ek återkommer som balansspelare på mittfältet, tror Martin Johansson kommer mer till sin fördel då. Samtidigt får Petter Skogen, om han får starta, en mer naturlig roll på kanten. Ser också att man får flyga fram och tillbaks, ett lyft för det sociala livet vid sidan om och säkert viktigt i slutändan. Det är långt till summeringen i oktober och många sanningar kan ställas på sin spets, men som sagt det kändes inte bra inombords senast på Jämtkraft Arena. Förresten, har varit där ett antal gånger sen invigningen. Det spelar ingen roll hur blå himlen är, aldrig letar sig solen in på oss som tycker om att sitta några rader upp. Känns knepigt att behöva sitta och huttra med den huvudsponsorn. Nåväl, i övrigt är ju arenan kanon, lämpliga kläder tillsamman med ett värmande spel på banan löser väl det problemet. "GO FOR IT, ÖFK!!"

Man glömmer fort hur det var innan arenan kom till.

Alla lag höll till i små gymnastiksalar ända till mitten på april. När man fick gå ut på en blöt eller stenhård grusplan många träningspass även inställda. Nu kommer man in på fullstor plan i mitten på Februari. Under dessa två säsonger har jag inte varit med om ett ända inställt träningspass eller match för K/D damlag. Visst utvecklas fotbollen tack vare arenan.

Det vi sett det mest på är ju damfotbollen. Där vi har fler lag som håller högre klass än för 3 år sedan,
men damerna låg ju så himla lågt i nivå då. Därför är det betydligt lättare än herrfotbollen.Tänk er ÖFK förut när man fick resa långa resor för att komma ut på fullstora ytor. Ändå hävdade man sig bra i serien, nu tycker man att man har bra träningsmöjligheter och att det borde bli ett bra resultat
men herrfotbollen är betydligt tuffare än damfotbollen. Det är mera pengar inblandade och vi har för få fotbollsspelare i Jämtland, vi har resorna emot oss, vi får lägga ner massor med pengar på resor som andra lag kan lägga på sina spelare. Men nu har vi i alla fall möjlihet att träna lika mycket som våra motståndare, Någon sa att nu tränar dom så mycket att man hinner tröttna på fotbollen innan säsongen börjar. Men jag tror att det handlar om att få in en kultur att det är denna nivå som gäller för att vi skall utvecklas, tycker redan att spelarna börjar vänja sig. Under förra säsongen var det mera gnäll. Om man tar de tre topplagen på damsidan(ÖDFF;FRÖSÖN;K/D), har man gått ifrån 2-3 pass i veckan till 5 pass i veckan, och de som går RIÖ och John Bauer ligger på 10 pass på bra underlag hela tiden.

Man säger att det blivit mera skador sedan konstgräset kom till. Jag tror inte att det är gräsets fel utan man tränar ju mycket mera nu. Man kanske hellre måste tänka på vad och hur man tränar för att kroppen skall hålla.

Själv tycker jag att konstgäset är ett komplement till naturgräs på för- och eftersäsong, men det skulle vara ett dyrt komplement om det var så. Sedan måste man ju säga att det är fantastiskt kul att gå och titta på fotbollen nu när man får sitta så bra och se gör man ju överallt, det är bara att byta läktare om man vill undvika kallblåsten. Vi har bara ett dilemma med arenan och det är de kostnader man drar på sig som ej fanns förut, men har vi råd att inte vara på arenan rent sportsligt

Jag vill bara säga en sak till:
Tack alla inblandade till denna skapelse av Jämtkraft Arena
Kolla hur många ungdomar som aktiveras där under Feb-maj. Det är säkert över 2-300 personer per kväll som bara tränar sedan har vi publik och andra intresserade

Lördagen den 16 maj är det den andra Lövstadagen efter en bra start med kort planeringstid för den 1:a Lövstadagen aug 2008. Vi fick då drygt 1000 besökare.
I år har vi ett mycket brett program som borde passa hela familjen. Start officiellt kl 1100. Kanelbullens boule under ledning av Kent Staaf har aviserat minst 50 lag. Dom startar med regelgenomgång redan kl 0830 och har final någongång efter 1600.
kl 1100 startar parkorienteringen under ledning av Göran Schylander.
Sedan händer allt slag i slag med Veteranfotboll, tipspromenad, 4-hjuling för barnen, ponnyridning och ponny med sulky, mattcurling, bågskytte,boccia, godisregn, brandövning mm.
Givetvis är serveringen öppen och förstärkt med Wook, kolbulle, hamburgare ambulerande kaffeförsäljning mm
Underhållning med Evert Ljusberg m.fl
Bakluckeloppis. Kör in från baksidan, vid SAS.
GIVETVIS så är det även en A-lagsmatch och denna gång har vi nöjet att bjuda in Alsen på premiär på Lövsta i div 3 sammanhang.
Vad kostar det ? Ingenting,förutom bakluckeloppis som ni får betala en hundring vid grinden, som vi givetvis hoppas att ni får igen med ränta. Ca 50 företag bjuder er på entrén. Som bevis på att du gått in så får du en messmörstub från Fjällbrynt samt en bussbiljett från stadsbussarna. Eftersom vi räknar med mycket folk så rekommenderar vi att ni tar 9:an till Lövsta så kan ni sedan åka gratis därifrån efter dagens slut.
Gå in på Frösö IF:s hemsida och läs hela annonsen.
Välkommen till Lövsta aktivitetscenter.

Lördagen den 16 maj är det den andra Lövstadagen efter en bra start med kort planeringstid för den 1:a Lövstadagen aug 2008. Vi fick då drygt 1000 besökare.
I år har vi ett mycket brett program som borde passa hela familjen. Start officiellt kl 1100. Kanelbullens boule under ledning av Kent Staaf har aviserat minst 50 lag. Dom startar med regelgenomgång redan kl 0830 och har final någongång efter 1600.
kl 1100 startar parkorienteringen under ledning av Göran Schylander.
Sedan händer allt slag i slag med Veteranfotboll, tipspromenad, 4-hjuling för barnen, ponnyridning och ponny med sulky, mattcurling, bågskytte,boccia, godisregn, brandövning mm.
Givetvis är serveringen öppen och förstärkt med Wook, kolbulle, hamburgare ambulerande kaffeförsäljning mm
Underhållning med Evert Ljusberg m.fl
Bakluckeloppis. Kör in från baksidan, vid SAS.
GIVETVIS så är det även en A-lagsmatch och denna gång har vi nöjet att bjuda in Alsen på premiär på Lövsta i div 3 sammanhang.
Vad kostar det ? Ingenting,förutom bakluckeloppis som ni får betala en hundring vid grinden, som vi givetvis hoppas att ni får igen med ränta. Ca 50 företag bjuder er på entrén. Som bevis på att du gått in så får du en messmörstub från Fjällbrynt samt en bussbiljett från stadsbussarna. Eftersom vi räknar med mycket folk så rekommenderar vi att ni tar 9:an till Lövsta så kan ni sedan åka gratis därifrån efter dagens slut.
Gå in på Frösö IF:s hemsida och läs hela annonsen.
Välkommen till Lövsta aktivitetscenter.

Har inte haft tid att besöka fotbollen "live" s.a.s därför har några matcher i Champions League fångat intresset på senare tid. Betittade Barcelonas hemmamöte med Chelsea häromkvällen och blev djupt besviken över "The Blues" fega insats. Retur i går kväll på Stamford Bridge och nu måste väl London-laget upp ur skyttegravarna. Väldigt tillknäppt till en början, Chelsea fortsatte backa hem. "Barca"-tränaren Guardiola överraskade med att flytta ut typiske boxspelaren Eto´ på vänsterkanten samtidigt som yrvädret Messi som älskar stora ytor fanns i mitten, märkligt.

Tor Henning Övrebo var enligt min mening inte situationen mogen. Det var ytterligare ett par-tre mystiska situationer runt dom elva metrarna där normannen vinkade avvärjande. I stället fick Chelsea en kompensationsbedömning i form av en frilägesutvisning, felaktigt tycker jag, då hemmaspelaren inte var helt "ren".

Allt det här konstateras ju för tittaren via ett antal repriser som inte kommer domaren till del men den upprörda stämningen efteråt var förklarlig som det hela utvecklade sig. I rättvisans namn borde alltså Chelsea gått vidare, istället nätade Iniesta på Barcelonas första riktiga skott på mål i 92:a minuten efter en misslyckad aktion av Essien, snacka om en matchhjältes sorti. Om man bortser från rättvisan så dock i det långa loppet en seger för fotbollen. Spanjorerna saknade avstängde försvarsgeneralen Pujol och skadade vapendragare Marquez vilket förklarade den stundtals "hönsgård"-liknande insatsen bakåt.Chelsea-tränaren, holländaren Hiddink, dock saklig och sportslig efteråt liksom tyske Ballack.

Några kuriosa också, tyckte jag såg Robban Wassdahl, JHFF och Ope IF bland Barcelonas medhjälpare. Samma solbruna anlete och lättkammade frisyr men min med åren alltmer fladdrande syn spelade förmodligen ett spratt. Likt var det dock. Bra också att Viasat parallellsände i Viasat Sport och Viasat Fotboll. Den sistnämnda ingår inte i vårt utbud, därmed slapp jag studio"ankaret" Ola Wenström i pausen. Istället visades "highlights" med bl.a. Chelseas praktmål från sju (!) olika vinklar.

Dessutom, finalen blev inte helengelsk. Istället två klubbar från olika länder men med tradition och karaktär, Barcelona och Manchester U.

Champions League, detta gigantiska skådespel i den europeiska fotbollen börjar nå sin kulmen den här säsongen. I går kväll, tisdag, semifinal 1 mellan Barcelona och Chelsea på ett till synes fantastiskt underlag på "Camp Nou". Dessutom en match som sändes i vårt basbetonade kabelutbud, sambon fast förankrad framför nåt snyftprogram i ett annat rum och hela gillestugan för mig själv. Barcelona tycker jag är det mäktigaste man kan se i fotbollsvärlden just nu, ett lag som verkligen spelar fotboll. Hela tiden med offensiven i tankarna, ständiga instick i djupled, fantasi, kreativitet, teknik. Är ingen stor beundrare av Chelsea, har svårt för lag där pengar och inte tradition skapar framgång. Manchester U, Liverpool och Arsenal menar jag, bygger sin storhet på tradition, vilket är mycket trevligare att svälja.

Nåväl, alla är värda en ny chans men vad får man se, ett Chelsea som har en enda sak i tankarna, 0-0. Detta hopköpta stjärngarnityr vågade inte öppna sig. Gång på gång rullade man bollen helt omotiverat in på egen planhalva, förhalade, maskade och tryckte till lite extra i varje närkamp. Många säger att fotboll är tråkigt, det händer för lite, och dom för kvällen helgula Chelsea-lirarna gav denna klick av mänskligheten vatten på kvarn, sannerligen. Real Madrid tror jag har inskrivet nånstans att man inte bara skall vinna, man skall spela bra fotboll också. Någonting som oligarken Roman Abramovich, mecenaten för London-laget, borde texta på en stor skylt i omklädningsrummet.

Det här är naturligtvis lite småsurt gnäll från en fotbollsfantast som kände sig blåst på konfekten men vad finnas att göra för att matcherna inte skall utvecklas i den riktningen? Sporten är ju oerhört konservativ vad gäller regelförändringar. Man har gjort justeringar i offsidebedömningen, till det bättre anser jag och något bra var också förhindrandet av bakåtspel till egen målvakt. Handboll och basket har ju regler som främjar offensivt spel, men hur skall fotbollen förbättras? Nån vill slopa offsiden, helt uteslutet tycker jag, ett raserat passningsspel med ett dötrist långbollande förmodligen. I sjumannafotbollen funkar det visserligen men där är avståndet mellan målen kortare. Skulle vara kul om nån som eventuellt läser dom här raderna har nåt revolutionerande tips.

Till sist en önskan om en Glad Valborg till alla. Jag säger som flickan: "Vi har vår i luften, var har ni er?"

Eftersom jag, enligt mig själv, klarade godkänt med mitt tips av div 2 södra Norrland förra året (det stora felet jag gjorde var att underskatta Frösön, och sedan överskattade jag ÖDFF lite), så törs jag göra ett försök även i år. Det är riktigt roligt att Jämtland äntligen har tre lag i de nationella serierna igen och jag hoppas naturligtvis att alla hänger kvar, även om KD kommer att få det svårt. ÖDFF är (tack vare eller trots detta med tre jämtlag:-) för första gången någonsin solklara favoriter till seriesegern.

I år är det nedflyttningsplatserna som är svårast att sia om. Det finns inget lag detta år som kan jämföras med fjolårets Härnösand och Bergsjö, som torde vara de svagaste lagen på denna nivå under väldigt många år. Tre lag som jag är säkra på inte kommer att hamna i nedflyttningsstriden är ÖDFF, Selånger och Team Hudik. Däremot är det inte detsamma som att jag tippar dessa lag som topp tre. Alla andra lag skulle dock kunna klappa igenom av olika skäl under säsongen.

Etta ska alltså tveklöst ÖDFF bli. Dom har den bästa truppen. Det enda som kan hindra en serieseger är den resultatkramp som ibland drabbar laget, eller att ÖDFF dragit/drar på sig för många duktiga spelare, så att det riskerar att bli gnäll i gruppen när många hamnar utanför matchtruppen. Årets seriesegrare kommer att ha en större chans än de senaste åren att kvala sig vidare till ettan. Detta då det inte finns något lag som riktigt sticker ut i den norra Norrlandsserien. Spelare som borde vara särskilt viktiga för ÖDFF i år är Cissi Hallberg, Inga-Lill Zackrisson, Anna Jonsson och Lisa Landin.

Som tvåa tippar jag denna gång Frösön, så får vi se om det blir en överskattning denna gång. I år har ö-laget ett spelarmaterial som håller hela vägen, och då gäller det bara att hitta den inställning som präglade laget stor del av förra säsongen. Om den dynamiska tränarduon drar åt samma håll hela året, och om ÖDFF får problem, då är nog Frösön det enda lag i serien som skulle kunna hota om seriesegern. Viktiga spelare i Frösön är som vanligt Emma Eriksson, samt därutöver nyförvärven Anna och Madde Ersson.

Trea tror jag Selånger kommer att bli. De kommer att vara mer stabila än tidigare och har några spelare som kan vara avgörande i jämna matcher. Dessutom är dom ofta obekväma att möta. Det är ett lag på uppgång, och om dom får behålla alla sina spelare så ligger dom och väntar på slagläge 2010.

Först på fjärde plats tror jag fjolårets seriesegrare Team Hudik hamnar. Dom har nu två år i rad tappat ett tiotal spelare, och då kan inte ens en sådan plantskola fylla hålen. Dom har inte heller ett antal andra välfungerande ungdomsutbildande föreningar i stan som dom kan värva spelare från. Det är dock så jämnt efter ÖDFF, så visst kan Hudik fortfarande hamna högre, men vi får se.

Femma kan nog, trots en del urusla träningsresultat, Mohed från Söderhamn bli. Egentligen är det vansinne att tippa detta efter förluster som 0-10 mot Huge och 0-6 mot div 3-laget Stensätra, men får detta lovande gäng vara skadefria, så kommer det att ramla in en hel del poäng ändå.

Sexa tror jag faktiskt att Sund kan bli. Jag tror inte att jag delar den uppfattningen med särskilt många, efter 1-9 mot ÖDFF, men man har ett antal intressanta spelare och kommer att kunna ställa till det för de flesta lag.

Sjua blir nog det av några nederlagstippade Remsle. Dom har en förmåga att alltid hanka sig fram och ta de poäng som behövs för att vara på rätt sida om nedflyttningsstrecket när säsongen summeras.

Åtta och nedflyttade kommer nog Sundsvalls FK att bli. Precis som förra året är deras resultat beroende på hur det ser ut i moderföreningen. Det verkar som om SDFF:s trupp är tunnare i numerär än någonsin. Även om det finns många duktiga tjejer i föreningen så kommer det knappt att räcka till detta år.

Så kommer jag då till KD. Tyvärr måste jag tippa dom på nionde och näst sista plats. Jag hoppas att jag har lika fel med dom som jag hade med Frösön förra året. Det som främst gör att jag kan hoppas på att ha fel är att man INTE värvat en massa nya spelare detta år, utan kör med tjejer som känner varandra sedan tidigare. Dessutom har laget en speed som få lag i serien kan matcha. KD kan i sina bästa stunder mkt väl slå de flesta lag i serien. Truppen är dock för tunn, och skulle det bli skador på ett par av nyckelspelarna, så blir det säkerligen trean igen nästa år. KD är dock det lag jag kommer att hålla en extra tumme för i varje match. Absolut viktigaste spelare blir Pernilla Arvidsson och för att de positiva resultaten ska komma bör t ex målskytten Marie Stridh och målvakten Angelica Forsberg minst återupprepa insatserna från förra året.

Detta år så tror jag att gästrikebrunnen sinar. Nykomlingarna därifrån (Valbo, Stensätra och Huge) har nu under flera år i rad gått rakt upp i den absolut översta delen av tabellen. Sätra anar jag dock kommer att visa sig för svaga, och hamnar på nedflyttningsplats.

Om KD för andra året i rad överträffar sig själva och Frösön inte kapsejsar så kommer Jämtland alltså att vara representerade av fyra lag nästa år i de nationella serierna. Det vore en dröm för alla fotbollsintresserade tjejer i och kring Östersund. Det är härligt vilken utveckling som skett den allra senaste tiden inom distriktets damfotboll. Enligt mig tack vare att några föreningar åter börjat gå "egna" vägar, och alltfler tjejer börjat få tro på att de kan utvecklas. Detta trots att några domedagsprofeter sedan 2001 återupprepat att det bara finns spelarunderlag för ett lag från Jämtland i de nationella serierna. Jag, som obotlig optimist och tydligen lite realist, har oförtrutet hävdat motsatsen.

Så sent som 2006 spelade också endast ett JH-lag i tvåan, och anmärkningsvärt var då att "ensamma" ÖDFF var hela 20 poäng från serieseger och endast 7 poäng från nedflyttning. 2007 låg ÖDFF sånär på nedflyttningsplats några omgångar från slutet. När Frösön gjorde bra resultat 2008 sporrades uppenbart ÖDFF och var tämligen nära seriesegraren. Och i år är ÖDFF storfavoriter och Frösön, enligt mig, den främsta utmanaren. Tänk vad en liten tendens till fri konkurrens inom tävlingsidrotten fotboll kan skapa utveckling.

Så var då fotbollen igång seriemässigt även på det lokala planet i och med ÖFK:s nyss avklarade premiär mot Carlstad United. 0-3 är väl egentligen inte så mycket att säga om, ÖFK är liksom min gamla snöslunga alltid trögstartat. Skillnaden dock att medan fotbollslaget finner sina former alltmer under säsongen jävlas slungan mer och mer för att i slutet av februari ådra sig en och annan väriktad spark. Vad som däremot kanske kan diskuteras är Kalle Björklunds lite väl återhållsamma taktik i serieupptakten. För stor respekt för motståndet helt enkelt. Naturligtvis svårt att bedöma när man inte funnits på plats men det hela andades både "hängslen och livrem". Det blir säkert ett annat upplägg i nästa omgång med en mer kreativ startelva.

Har följt skeenden högre upp i seriesystymet också där "pipblåsarna" hamnat en hel del i focus. Tycker det är väldigt underligt att så mycken möda och energi läggs på domslut som kostat poäng, samtidigt som man verkar betrakta motsatsen som nåt fullständigt naturligt. Helsingborg-Hammarby t.ex. Här gör "Henke" Larsson ett som det visar sig i efterhand, korrekt mål i första halvlek men blir avblåst för offside. Samtidigt som "di röe" i samma match får ett mål direkt på hörna godkänt efter stora protester från "Bajen"-försvaret. Tony Gustavsson, tränaren, förgrymmad också efteråt men nämnde ingenting om bedömningen som gynnade hans lag. Det här handlar ju om beteenden som är svåra att neutralisera i en förlorande grupp men borde kosta enormt mycken onödig energi som kunde läggas på nya uppgifter. Förlorarna blir väl då istället kvällspressen som måste banta ner sina sportbilagor en aning.

Lyssnade i dag som hastigast på ett inslag i Radio Jämtland rörande JK Arena. Evenemangen lyser med sin frånvaro, endast ett under fjolåret. Någon i den kommunala oppositionen ondgjorde sig och Rolf Lohse fick försvara arenabolaget. Okej att det väl endast är en Robert Wells-uppsättning som timat av större format men betänk vilken oerhörd tillgång denna anläggningen är för den stora bredden av fotbollspelande ungdom. Det är väl inte många minuter som dom bägge planerna legat oanvända sen tidigt på året. Att aktivera ungdom måste väl värderas lika högt som ett antal konserter även om en kombination naturligtvis på sikt är det mest ideala. Rolf Lohse förresten, och nu sticker jag väl ut hakan ordentligt, hoppas du orkar fortsätta i din roll många år till.

Glad vår till alla!

"Allsvenskan" i fotboll har satt i gång. Kul också att namnet har behållits och inte devalverats som i många andra sporter. Inte blev det sämre heller när mitt speciella favoritlag Helsingborgs IF eller "Heåjeff" som det heter på stadens vilda tungomål tog tre tunga pinnar i premiären mot en av dom tippade favoriterna IFK Göteborg. Det är nu drygt 50 år sen familjen styrde kosan norrut men fortfarande slukar jag all information och presentation av dom rödblå favoriterna med hull och hår. Planerar även semestrar så att det passar med nån match på "Olympia". Minns derbyna mot Malmö FF på femtiotalet, 22000 personer, fullsatt och vi barn fick av säkerhetsskäl ligga på gräset en bit bakom kortlinjen. En serveringslokal bakom ståplatsläktaren på ena långsidan hade ett hundratal åskådare på taket och folk satt i träden runtomkring. En idyllisk tid egentligen, fjärran från huliganism o annat elände. Apropå det senare får vi väl hoppas att 2009 blir ett trendbrott men med tanke på den "svans" som alltid lockas till stora publika arrangemang vad det än gäller nuförtiden är det väl att hoppas för mycket. Tyvärr tycker jag media är med och blåser på. Så fort det finns minsta tecken till oro flockas alltid kamerorna och nyhetsuppläsare i olika kanaler överröstar varann om senaste nytt. Alltmedan uppmärksamhetstörstande individer gnuggar händerna.

Appropå uppmärksamhet så går debatten ibland hög om vad som skall visas beträffande idrott och i vilken utsträckning. En del sporter får enormt mycket utrymme, andra nästan inget alls. Män och kvinnor tävlar inte på lika villkor i mediabruset heter det. Är det inte så enkelt att det är underhållningsvärdet som styr? Lösnummerförsäljning, tittarsiffror, sponsorer. Det finns könsneutrala sporter; simning, konståkning, gymnastik, friidrott m.fl. där intresset är likartat men i dom flesta lagidrotter kämpar kvinnorna i motvind. I individuella sporter är det kampen man mot man, kvinna mot kvinna som är det fascinerande och då har könet mindre betydelse. I lagidrotterna har tempo, teknik och styrka betydelse för den slutgiltiga bedömningen. Detta grundläggs, menar jag, i mycket tidig ålder. Pojkars lekvanor är mycket mer "idrottsanpassade". Flickor har en mer "social" inriktning i sitt lekande. Naturligtvis finns undantag åt båda hållen men dom bekräftar bara regeln.

Vad finns då att göra åt dom här förhållandena? Mycket handlar ju om tradition, damidrott på elitnivå ligger väl ett drygt halvsekel efter rent utvecklingsmässigt. Men framförallt gäller det att bedöma efter dom förutsättningar som finns. För egen del är det damfotboll som ligger närmast om hjärtat och dom matcherna kan ha väl så många intressanta ingredienser. Då tempot är lägre går det lättare att se strategin i speluppbyggnaden och filmning, maskning och domartjafs hör till undantagen. Eftersom tekniken på alla fötter inte är 100-procentig så skapas en hel del oväntade situationer och därmed blir spelet mindre statiskt. Dessutom, de gånger de blågula tjejerna deltagit i dom stora turneringarna har det dragit rejäla tittarsiffror och varit fin underhållning. Så gott folk, bevista gärna den lokala damfotbollen i sommar. Fina arenor och flera bra lag borgar för en intressant säsong.

GLAD PÅSK!

Som alla vet gjorde ägaren till våra lokaltidningar i höstas lite revolution gällande sin idrottsrapportering. Man slog ihop redaktionerna, flyttade lite folk ut i environgerna och dammade av några. Detta naturligtvis för att spara pengar. Helt plötsligt fanns sju-åtta proffs från dom egna salongerna tillgängliga för arbetet ute på fältet och kostsamma frilansare kunde begränsas till ett minimum. Ur ren, krass företagssynpunkt naturligtvis en femetta men frågan är om det inte långsiktigt är att bita sig själv i svansen? Hur roligt har det varit att i vinter t.ex. läsa samma basketreferat två gånger?

Herrar sportchefer på dom bägge tidningarna har visserligen lite egna vinklingar ibland runt matcherna men huvudreferatet är ju alltid detsamma. Sportcheferna ja, dom har säkert ett uppdrag uppifrån att försöka hitta andra infallsvinklar och kanske locka nya läsare. Men det är, tycker jag, ofta en provocerande touch och man vill locka till debatt i stället för att som tidigare kommentera idrottsliga skeenden. Har vi inte nog av elände och konfrontation ändå? Kan inte idrotten få vara en fristad och en möjlighet till lite omväxling i den dagliga kampen för brödfödan?

Nu "kackar" han i eget bo säger säkert någon eftersom jag själv frilansat för en av tidningarna sen början av sjuttiotalet och det är klart, det känns en hel del i hjärtat. Speciellt under brevbäraråren var den intellektuella stimulans som skrivandet gav viktig. Inget ont om brevbärare som i ur och skur gör en stor samhällsinsats men den största intellektuella utmaningen var att försöka räkna ut vilket pålägg sambon hade lagt på lunchmackorna. Ibland rusade man ut och hämtade in tidningen i nattskjortan för att se om nån klåfingrig redigerare hade sabbat nån klurig formulering.

Det innebar också många utmaningar, speciellt motorsport är inte direkt min grej. Tillhör gänget som får svår migrän när vi ser en skruvmejsel men hade fina upplevelser både med moto-cross och isracing.
Nåväl, nu knackar "Kung Fotboll" på porten och gubben får ju trots allt nästa år möjlighet att både mata duvor och spela boule........

Lyfter åter "Hammaren" för några rader och fortsätter mitt botaniserande i den mänskliga verkligheten med i huvudsak idrottsliga förtecken. Sedan senast har ett litet "break" i Thailand på dryga 14 dagar timat. En härlig tid i ett fantastiskt land med sitt klimat, sina människor, sin natur och tyvärr alltför goda mat. Allt funkade enligt planerna fram till hemresan då en elak infektion infann sig på flygplatsen i Phuket och inte blev den bättre av ett dygnslångt uppehåll i Islamabad (Pakistan). Ursprungligen en s.k. teknisk mellanlandning men på grund av krångel med planet vid avfärd blev det ytterligare 19 timmar i transithallen. Ingen skugga över personalen där som gjorde sitt yttersta för att vistelsen skulle fungera. Men trots allt, det har hänt en del i Pakistan under senare år vilket avspeglades även på flygplatsen och det var många djupa suckar som drogs vid avfärden med den nyrekvirerade maskinen.

Någon fotboll såg man inte skymten av i Thailand, däremot gavs möjlighet att bevista Thai-boxning. Nån sade att det var uppvisning men sex knock-outs av nio möjliga tydde på nåt helt annat. Lite "gladiator"-stämpel över det hela där speciellt två killar i nedre tonåren bankade på varann tills en låg raklång. Den här formen av boxning med ideliga "kicks" skapar en del obalans och därmed fritt fram för ogarderade fullträffar. En blandad upplevelse rent känslomässigt men intressant att se lokalbefolkningens engagemang.

På hemmafronten är ju "Världscupen" i utförsåkning i full gång i Åre och vi lyfter på hatten för norrmannen Aksel Lund Svindal. En dramatisk avgörande slalomtävling tog slut direkt då österrikaren Benni Raich oväntat grenslade och febrige Lund Svindals två poäng till godo räckte för den sammanlagda cupen. Kul för Aksel som med sitt chosefria uppträdande i alla sammanhang är en prydnad för idrotten. För svensk del är det väl frågan om inte sista kapitlet börjar skrivas i sagan om Anja Persson. Anjas storhet i yngre dar var väl just hennes förmåga att ge "järnet" oavsett omständigheterna. Nu är backen, underlaget, vädret, skidorna och knäna städigt i focus. Om man enligt hennes egen utsago är i bättre form än nånsin-varför inte bara "köra"??

För att lugna alla "fundamentalister" här på sajten kommer en liten lokal fotbollsavslutning. Har tidigare skrivit om ÖFK:s problem med kontinuiteten inför varje säsong. I år verkar det dock något bättre på den fronten men fortfarande finns exempel på spelare vars målsättning med sin sport varierar säsong för säsong. Det är tufft att bedriva idrott på ÖFK:s nivå ute i obygderna jämfört med konkurrenterna i exempelvis Mälar-dalen och kanske är det ett olösligt dilemma i glesbygden. En som jag dock personligen kommer att sakna i den röd-svarta dressen är Per Magnusson. Tyckte Per kom tillbaks som en helt ny spelare efter åren söderut. Man kan väl inte säga att han dominerade sin högerkant men skapade ett lugn genom sin förmåga att våga "hålla i bollen". Just den egenskapen tycker jag är oerhört viktig för ett lag på nedre halvan. Man hinner samla ihop sig, flytta fram positionerna eller "döda" tid.

Framtiden får väl utvisa vad IFK:s nysatsning ger för utvecklingen av fotbolls-jämtland. Kan bara önska lycka till efter många fina stunder genom åren från Sven Stockzell till Alexander Sjöberg i "träsmakstemplet" ovanför Jamtli och säkert blir det några till kommande säsong.

Trist med problemen ute på Lövsta aktivitets-center men med tanke på den betydelse som en dylik anläggning har i vårt klimat så borde alla goda krafter samlas för att röja problemen ur vägen. Vid alla besök under förra säsongen så bedrevs en imponerande verksamhet för alla åldrar på dom härligt gröna ytorna.

Eftersom likviditeten inte är vad den borde vara för Lövsta aktivitetscenter (LAC) så vill jag försöka att belysa de senaste turerna om Frösö IF och LAC.

Först storsjöyrans camping.
Frösö IF har på uppdrag av Östersunds kommun drivit yrancampingen i ca 15 år. Man har under dessa år anförskaffat en hel del materiel såsom kylar,frysar grillar mm som vi nu inte behöver ?
Under hösten 2008 ställde Frösö IF frågan om campingen inför 2009 till kommunen med undvikande svar. Det framkom så småningom att man förhandlade med yrangruppen. Frösö IF fick aldrig frågan eller orsak om varför vi inte längre var med som tänkt arrangör av yrancampingen.
Genom tidningarna har vi sedermera läst att p.g.a. allt bus så hade man bestämt att yrangruppen får uppdraget. Blir det mindre bus då ? Orsaken till att yrangruppen vill ha campingen är väl i första hand att dom vill sälja fler biljetter till yran. Affärsmässigt inget fel från yran. Man ska tydligen inte få campa utan biljett till yran. Vart tar de som inte har lust att betala in sig till yran vägen. Hamnar dom på Östersunds eller Frösö camping med påföljande störningar för övriga campare. Eller blir det vild camping ? Oavsett allt detta så hade det varit just av kommunen att skriftligt meddela Frösö IF på ett tidigt stadium att man förhandlade med yran. Intäkter på 3-400 000:- försvann från Frösö IF.

Betr LAC så har vi inför år 2009 reducerat kostnaderna kraftigt för att vi ska få ekonomin att gå ihop framöver. Lönekostnaderna är krymt till mindre än hälften inför 2009, men vi behöver fortfarande samma bidrag som tidigare under de närmaste åren för att få ordning på ekonomin framöver. Vi tycker dessutom att kommunen skall vara med och finansiera iordningställande av den s.k. stenläktaren som är i ett bedrövligt skick. Det är ju ändock kommunen som äger anläggningen förutom konstgräset.
Förutom 4-500 ungdomar som i olika lag och spontant spelar fotboll på konstgräset så finns det bouleplaner som utnyttjas minst ett par gånger i veckan, tennisplaner, basket, boccia mm.

Frösö IF planerar nu för andra året Lövstadagen som går av stapeln den 16 Maj. Arrangemanget bekostas av näringslivet med gratis entré, 4-hjuling för barnen, ponnyridning, parkorientering mm.

Målet är att vi skall utveckla LAC till hela familens anläggning, från barn ÖP-liret/friidrott till PRO-boule mm.

Upprop för LAC. Kl 1600 idag hoppas vi att gamla som unga skall träffas på LAC för att manifestera att vi behöver LAC. LAC behöver 200 000:- idag för att klara likviditeten.

Eftersom likviditeten inte är vad den borde vara för Lövsta aktivitetscenter (LAC) så vill jag försöka att belysa de senaste turerna om Frösö IF och LAC.

Först storsjöyrans camping.
Frösö IF har på uppdrag av Östersunds kommun drivit yrancampingen i ca 15 år. Man har under dessa år anförskaffat en hel del materiel såsom kylar,frysar grillar mm som vi nu inte behöver ?
Under hösten 2008 ställde Frösö IF frågan om campingen inför 2009 till kommunen med undvikande svar. Det framkom så småningom att man förhandlade med yrangruppen. Frösö IF fick aldrig frågan eller orsak om varför vi inte längre var med som tänkt arrangör av yrancampingen.
Genom tidningarna har vi sedermera läst att p.g.a. allt bus så hade man bestämt att yrangruppen får uppdraget. Blir det mindre bus då ? Orsaken till att yrangruppen vill ha campingen är väl i första hand att dom vill sälja fler biljetter till yran. Affärsmässigt inget fel från yran. Man ska tydligen inte få campa utan biljett till yran. Vart tar de som inte har lust att betala in sig till yran vägen. Hamnar dom på Östersunds eller Frösö camping med påföljande störningar för övriga campare. Eller blir det vild camping ? Oavsett allt detta så hade det varit just av kommunen att skriftligt meddela Frösö IF på ett tidigt stadium att man förhandlade med yran. Intäkter på 3-400 000:- försvann från Frösö IF.

Betr LAC så har vi inför år 2009 reducerat kostnaderna kraftigt för att vi ska få ekonomin att gå ihop framöver. Lönekostnaderna är krymt till mindre än hälften inför 2009, men vi behöver fortfarande samma bidrag som tidigare under de närmaste åren för att få ordning på ekonomin framöver. Vi tycker dessutom att kommunen skall vara med och finansiera iordningställande av den s.k. stenläktaren som är i ett bedrövligt skick. Det är ju ändock kommunen som äger anläggningen förutom konstgräset.
Förutom 4-500 ungdomar som i olika lag och spontant spelar fotboll på konstgräset så finns det bouleplaner som utnyttjas minst ett par gånger i veckan, tennisplaner, basket, boccia mm.

Frösö IF planerar nu för andra året Lövstadagen som går av stapeln den 16 Maj. Arrangemanget bekostas av näringslivet med gratis entré, 4-hjuling för barnen, ponnyridning, parkorientering mm.

Målet är att vi skall utveckla LAC till hela familens anläggning, från barn ÖP-liret/friidrott till PRO-boule mm.

Upprop för LAC. Kl 1600 idag hoppas vi att gamla som unga skall träffas på LAC för att manifestera att vi behöver LAC. LAC behöver 200 000:- idag för att klara likviditeten.

Tiden går fort .om 2veckor går fotbollen ut på Jämtkraft arena
Tycker att det var alldeles nyss man slog av värmen på konstgräset
Under tiden har lagen kört den viktiga grundträningen inför säsongen
Det kanske är tur att arenan stängs av en tid så att man tvingas jobba med fysbiten mera
Många tycker att fys enbart är löpträning.Men jag tycker att styrketräningen är den verkliga grunden för all idrott,Vet att man inom fotbollen jobbar mer och mer med detta,Jag som jobbar inom dam och flickfotbollen tror för att tjejerna skall hålla sig skadefria behövs det extra mycket under hela säsongerna.Kulturen i länets damfotboll att köra styrka börjar komma mer och mer.Det är lätt att tappa styrkebiten när man kommer ut Men man behöver gnugga det minst 2 pass i veckan under Feb-maj för att sedan gå ner på ett pass.Fotbollen är komplex och det är mycket man måste nöta
Om vi ser till den sportsliga delan av denna försäsong.Är min första spontana reaktion är ju dessa Futzal sm kval som spelas under hösten.Det är tråkit att den inte har någon hög status för spelare och ledare.Jag förstår också varför.Om man tar seniorer så har en del lag just börjat sin försäsong just då Och det är mycket oro i spelartrupperna.För mig är hösten en uppbyggnadsperiod och detta kommer precis i den.Vet inte om man kan hitta någon lösning på att göra futzalen populärare.Många distrikt har ej det på programmet. Sedan är det ju så att det är få spelare i jämtland som riktigt behärskar innefotbollen.Det är ju nästan en annan sport jämfört spel på större ytor.Många spelare i de större lagen i jämtland har väldiga problem men när de kommer ut på ytor är det en helt annan spelare
Frågan är om man verkligen behöver dessa kval(som även blir dyra om man kvalar vidare)Ingen verkar brinna för denna fotboll.Kanske hellre en större turnering i ÖP-hallen i slutet på Januari i stället

Hur går det för våra Damlag i div 2 den kommande säsongen då
Det blir intressant att se,Vi har tre lag med olika uppbyggnader
ÖDFF
Som i år verkar ha fått till en stabil trupp redan nu och det ser bättre ut än på länge
Bra mix i åldrar .Det gäller att hålla de äldre spelarna skadefria och lyckas man med det kan det bli serieseger.Men ett topplag borde det bli med denna trupp

Frösön
Är ett lite hopvärvat lag
Som har tappat några rutinerade tjejer och skall därmed spela ihop ett nytt lag med några nya orutinerade tjejer,Det kommer säkert att ta lite tid
Men innan serien börjar räknar vi med att fjolårets demontränare henka Lundkvist fått ihop till ett slagkraftigt lag . Som kommer att husera på den övre halvan i serien

Krokom

Ett ungt lag med otroligt mycket kunnande
Laget är i stort sätt intakt ifrån förra säsongen.och dom är väldigt samspelt
Kanske ett av de mest utvecklingsbara lagen i serien
med 2 fantastiskt duktiga och kunniga tränare
Det laget kan falla på i serien är orutin och skador på nyckelspelare
Men krokom kommer att klara sig kvar i serien är jag övertygad om
serien är svårbedömnd med många nykomlingar

HARE ALLA FOTBOLLSLOVERS

Tiden går fort .om 2veckor går fotbollen ut på Jämtkraft arena
Tycker att det var alldeles nyss man slog av värmen på konstgräset
Under tiden har lagen kört den viktiga grundträningen inför säsongen
Det kanske är tur att arenan stängs av en tid så att man tvingas jobba med fysbiten mera
Många tycker att fys enbart är löpträning.Men jag tycker att styrketräningen är den verkliga grunden för all idrott,Vet att man inom fotbollen jobbar mer och mer med detta,Jag som jobbar inom dam och flickfotbollen tror för att tjejerna skall hålla sig skadefria behövs det extra mycket under hela säsongerna.Kulturen i länets damfotboll att köra styrka börjar komma mer och mer.Det är lätt att tappa styrkebiten när man kommer ut Men man behöver gnugga det minst 2 pass i veckan under Feb-maj för att sedan gå ner på ett pass.Fotbollen är komplex och det är mycket man måste nöta
Om vi ser till den sportsliga delan av denna försäsong.Är min första spontana reaktion är ju dessa Futzal sm kval som spelas under hösten.Det är tråkit att den inte har någon hög status för spelare och ledare.Jag förstår också varför.Om man tar seniorer så har en del lag just börjat sin försäsong just då Och det är mycket oro i spelartrupperna.För mig är hösten en uppbyggnadsperiod och detta kommer precis i den.Vet inte om man kan hitta någon lösning på att göra futzalen populärare.Många distrikt har ej det på programmet. Sedan är det ju så att det är få spelare i jämtland som riktigt behärskar innefotbollen.Det är ju nästan en annan sport jämfört spel på större ytor.Många spelare i de större lagen i jämtland har väldiga problem men när de kommer ut på ytor är det en helt annan spelare
Frågan är om man verkligen behöver dessa kval(som även blir dyra om man kvalar vidare)Ingen verkar brinna för denna fotboll.Kanske hellre en större turnering i ÖP-hallen i slutet på Januari i stället

Hur går det för våra Damlag i div 2 den kommande säsongen då
Det blir intressant att se,Vi har tre lag med olika uppbyggnader
ÖDFF
Som i år verkar ha fått till en stabil trupp redan nu och det ser bättre ut än på länge
Bra mix i åldrar .Det gäller att hålla de äldre spelarna skadefria och lyckas man med det kan det bli serieseger.Men ett topplag borde det bli med denna trupp

Frösön
Är ett lite hopvärvat lag
Som har tappat några rutinerade tjejer och skall därmed spela ihop ett nytt lag med några nya orutinerade tjejer,Det kommer säkert att ta lite tid
Men innan serien börjar räknar vi med att fjolårets demontränare henka Lundkvist fått ihop till ett slagkraftigt lag . Som kommer att husera på den övre halvan i serien

Krokom

Ett ungt lag med otroligt mycket kunnande
Laget är i stort sätt intakt ifrån förra säsongen.och dom är väldigt samspelt
Kanske ett av de mest utvecklingsbara lagen i serien
med 2 fantastiskt duktiga och kunniga tränare
Det laget kan falla på i serien är orutin och skador på nyckelspelare
Men krokom kommer att klara sig kvar i serien är jag övertygad om
serien är svårbedömnd med många nykomlingar

HARE ALLA FOTBOLLSLOVERS

Det är nu några dagar sedan Ingemar Johansson gick ur tiden. Vi som har varit med ett tag minns den där tidiga sommarmorronen 1959 när Ingos arm höjdes och Floyd blivit totalt utmanövrerad. En nästan overklig känsla, en svensk tungviktare världsmästare i världens mest ensamma sport. Ingemar är enligt mitt förmenade Sveriges störste idrottsman genom tiderna vilket inte minst den massiva mediauppslutningen runt dödsfallet visar. På Ingemars tid var tungviktsboxningen stor, vi grabbar köpte "Rekordmagasinet" och slukade allt om pugilisterna. Rocky Marciano, Archie Moore med flera var idoler och helt plötligt fanns Ingemar Johansson från Sverige i det sällskapet.Till skillnad mot i dag fanns det bara en organisation runt matcherna och mästaren korades via "the man who beat the man".

Personligen överskuggar naturligtvis fotbollen allt men på klar silverplats finns boxningen. Egentligen den ultimata sporten, hos en riktigt bra boxare finns alla ingredienserna: talang, teknik, styrka, mod och hårda fighter där knock-out är en ingrediens, men samtidigt under väldigt sportsliga former. Man bugar för ett domslut och omfamnar varandra efteråt. Minns dom häftiga "galorna" i Tennishallen här i stan på 60-talet med Veit Burman och Sven Lundstedt som förgrundsfigurer med legendariske Curre Andersson som domare i nästan alla matcher. Curre också under många år rättskipare i fotboll med ett särdeles gott förhållande till spelarna. Curre som jag också fick förmånen att träffa i egenskap av underhållare under hans sista år då han vistades på "Jonsagården". En stor idrottsprofil och en härlig domarkollega.

Som sport har boxningen tyvärr gått i lite fel riktning. Amatörvarianten håller väl ställningarna även om det nya poängsystemet som används i OS bl.a. inte tilltalar mej. "Väderkvarnarna" får för stort utrymme på bekostnad av den mer tekniska stilen. Proffsboxning har tyvärr utvecklats till en avart och som alltid när pengar får för stor betydelse blir det på bekostnad av det sportsliga värdet. Det finns ett halvdussin "världsmästare" i varje viktklass och en hel del skumrask bakom många matcher. Mediautrymmet har också blivit mer begränsat genom alla former av kick-boxning som poppat upp. Kortare matcher i högt tempo men enligt mitt förmenade är det betydligt råare varianter.

Men, för att återgå till Ingemar Johansson, vilken status har han bland läsarna här på sajten? För mej är han dock den störste men jag kanske är ett barn av min tid. Glömmer i alla fall aldrig heller förlusten av bältet i returen mot Floyd i "Polo Grounds" New York, året efter inför 31000 åskådare. När USA-korrespondenten Arne Thorén med bruten stämma i radion förmedlade:
-Ingemar är utslagen.

Han var ju oövervinnlig.

"Brödrafolkens väl" var en gång kung Oscar II:s valspråk innan unionsupplösningen 1905. Vi är väl fortfarande ett brödrafolk till Norge även om den idrottsliga konkurrensen ibland inte påminner så mycket om syskonkärlek. Petter Northug t.ex. är ju inte så populär bland dom svenska konkurrenterna i skid-sprint.

Är ju sedan drygt 30 år sambo med en kvinna från "andra sidan kölen" och har därmed gjort åtskilliga besök hos hennes släktingar och fått en god inblick i norsk idrott från deras egen utgångspunkt. Bl.a. en svåger i en ort nedanför Röros känner jag stor samhörighet med. Vi har ungefär samma intressen: idrott, musik och världen i det stora perspektivet. Vi skiljer oss dock på en punkt, han är väldigt händig och har till stor del själv renoverat och byggt ut sitt hus. Själv får jag svår migrän så fort jag ser en hammare. Har dock för en hel del år sen tillverkat en kompostlåda som jag med stolthet ibland betraktar. Den börjar dock tyvärr bli angripen av "tidens tand" då materialet av ren okunskap inte var impregnerat.

Gjorde för några veckor sen ett besök därstäders och parkerade ett par dar framför "Fjernsynet" (TV) med "Sportslördag" respektive "Sportsöndag". Snacka om vår "Vinterstudio" men här fanns allt och lite till. Den märkliga sporten "Nordisk kombination" med skidor och backhoppning, EM på skridskor från Herenveen och skidflygning från nån ort nere i Europa. Kulm i Österrike tror jag visst att det var. En blågul skrinnare, Johan Röjler, höjde intresset en aning bland "rundetider" och allmänt stort engagemang bland dom norska kommentatorerna. En reflexion, så fort en norsk man eller kvinna inte är på "pallen" så är det en "skuffelse" (besvikelse). Snacka om självförtroende och förväntningar. Och vilken uppställning från supportrarna: flaggor, vikingahjälmar, en o annan "dram" (stärkande dryck) och hela köret.

Undrar förresten varför "snorsporterna" är så poulära? Förmodligen finns det en kulturell förklaring. Man går "på tur", och så fort gränsen är passerad ser man direkt cyklister, joggare eller skidåkare i betydligt större omfattning. Dom individuella sporterna, speciellt vintertid, har status i Norge. Vi är bättre i lagidrotter även om Sverige fick stryk av broderlandet i handboll just den där helgen till svågerns stora förnöjelse. Är vi lite latare eller trivs vi när vi får fördela ansvaret?

"Vinterstudion" slår dock den norska motsvarigheten med hästlängder. Suveräne "Popsen" (vem är Peter Jihde?), med sina gäster och underbara intervjuteknik. I Norge,en kvinna utan tillstymmelse till leende som slussade mellan dom olika inslagen av formatet "korvstoppning". Bl.a. visades 74 (!) startande i ett slalomåk bara för att just en norrman hade nummer 74.

Nåväl, här kanske skymtar lite avundsjuka från skrivaren över allla norska medaljer jämt och ständigt, dom är ju välförtjänta trots allt. Och det är ett trevligt folk med barnasinnet kvar vilket gör gemenskapen lättsam. Avslutar med en liten sannsaga med anknytning just till dom här släktingarna:

I början av vårt förhållande skulle jag ut och presenteras i Norge. En ruggig höstkväll kom vi dit. Många ord har sammma bestydelse både här och där, dock icke "pejs" som är ett norskt ord för "öppen spis". Här i Jämtland är det nåt vi killar tar fram när vi blir kissnödiga. Vi hade knappt hunnit innanför dörren förrän systern ystert utropade: "Nå skall vi sätte lite fart på pejsen........"

I måndags, samtidigt som många av oss tittade på idrottsgalan, var det stor dramatik i Milano. Vid förhandlingsbordet satt Kakà:s pappa och tillika agent Bosco mitt emot Manchester Citys representant Gary Cook. Enligt säkra källor hade man förhandlat fram ett kontrakt som skulle ge Kakà en löneförhöjning med 100-miljoner kronor. Övergångssumman till Milan skulle hamna på 1,3- miljarder.

Lördagen dessförinnan spelade Kakà, det som skulle bli hans sista match i Milans färger. En bitterljuv känsla fanns över stadion. Hela publiken uttryckt en kollektiv vädjan, "Non si vende Kakà" (man säljer inte Kakà). Kakà blickade tårögt upp mot kurvan, lade handen mot hjärtat och klubbmärket. Efter matchen kramades han om av alla lagkamrater och motståndare. Han ville dock inte byta bort matchtröjan, när hyllningarna ebbar ut letar han upp matchbollen. Det verkar som att det här var hans avsked. Han var fortfarande en symbol för världens vinstrikaste klubb, men allt det skulle offras för en större lönecheck. Silvio Berlusconi, industrimagnaten och premiärminister, säger tydligt att Milan inte har råd att betala honom de pengar som krävs. Han måste lägga sig platt för de nyrika britterna.

Tillbaka till måndagen

Supportrarna börjar flockas vid Kakàs hem. Ropen blir allt starkare, non si vende Kakà, men allt tycks förgäves. De stora tidningarna går ut med att hela affären i praktiken är klar. På olika fotbollsforum vräker Milan-supportrar ut sitt hat. Kakà förtjänar att bryta benet om han går till City. Så kommer ett magiskt ögonblick. På fotbollsdiskussionsprogrammet Processo di Biscardi är det begravningsstämning, skall en av Serie A största profiler lämna, skall Grande Milan förnedras? Så ringer premiärminister Berlusconi upp, han inleder i en dyster ton. -Vi kan inte matcha Citys bud, det här är den moderna fotbollens verklighet.. Men sen så vänder han på hela steken. -Dock vill jag säga, att trots allt detta kommer Kakà stannar, han väljer kärleken framför pengarna.

I samband med detta visar sig Kakà från sitt fönster, han tittar ut över folkmassorna som har samlats utanför för hans hem. Sedan tar han fram Milan tröjan med nummer 22. Samma tröja som han hade vägrat att byta bort under lördagen. Denna liksvepning förvandlades vid detta ögonblick till en segerfana.

Gemenskapens krafter är urstarka och fotboll för mig handlar mycket om gemenskap! Gemenskapen börjar redan i bilen på väg till träning, i omklädningrum före och efter träning. Gemenskapen är närvarande i de flesta träningsmoment där summan av flera moment utfört av flera olika personer blir reslutatet, flera personers gemensamma ansträngningar möts och det är det magiska i trollformeln.

Gemenskapen är ofta det som fotbollsspelare som lägger av anger som den största förlusten, det är vad man saknar mest. Många spelar fotboll för gemenskapens skull och jag tror att känslan av att åter tillhöra denna fantastiska gemenskap för många är en stark drivkraft till att fortsätta engagera sig efter att tiden som aktiv fotbollsspelare passerat. Handen på hjärtat så är jag en av dem, jag har väldigt svårt att släppa fotbollsgemenskapen och har ersatt min aktiva karriär med flera uppdrag där jag på ett eller annat sätt får stanna kvar i fotbollsvärlden.

Fotbolls gemenskapen är fantastisk och står öppen för alla - eller?
Får alla delta i gemenskapen? Vill alla delta i gemenskapen? De flesta lag jag ha spelat i har haft personer som på tydliga eller mer subtila sätt står utanför gruppen. Alla typer av grupper har svaga och starka individer, men det är inte den skillnaden jag menar här. Jag menar de personer som sällan står med i ringen och jonkar innan träning, de som ingen förstår varför tränaren låter spela, de som helt sonika sköter sitt, kommer på lagfesten för att man borde men går hem före 11, de som tycker att löpning utan boll är roligt! Vems ansvar är det att få dem i gemenskapen? Får var och en ta sitt eget ansvar? Är det tränarens ansvar att se och agera? Måste alla vara med då, det finns ju dem som inte verkar vara så intresserade av deltagande i gemenskap?

Jag vill sticka ut hakan och till och med påstå att gemenskapen är så pass beroendeframkallande att den ibland hindrar personlig utveckling. Man stannar för att det är tryggt, man blir ett med gemenskapen, den blir ibland viktigare än vem man är eller varför man väljer att ingå i den. Vem är man utan gemenskapen? Den har fått mig att träna när jag borde vilat, eller i alla fall varit frisk. Det är lätt att den fantastiska gemenskapen blir fruktansvärd.

Naturligtvis ska jag inte avsluta med att gemenskap är fruktansvärt, den är vad den är, men hur man förhåller sig till den kan ibland bli osunt. Detta tycker jag bör uppmärksammas, inte minst för att man ska kunna vända en fruktansvärd tid till en fantastisk, eller behålla fantastisk.

Gemenskapens krafter är urstarka och fotboll för mig handlar mycket om gemenskap!

Vill först och främst önska alla läsare av fotbollz en god fortsättning på det nya året förutsatt att någon till äventyrs tittar in på den här spalten. Det är ju av förklarliga skäl, för att använda en populär nysvensk beteckning, "Silly season" och lite stiltje med den aktiva fotbollen. Bra då att debatten fortfarande frodas på olika forum här på sajten.

Har i tidigare inlägg propagerat för sammanhållningens betydelse för att nå riktigt långt. Att alla, och jag menar verkligen alla, ställer upp för det koncept som en gång skapats för att nå om inte eliten så i alla fall nosa på den. Dom flesta samlas på "Arenan" under säsongen och verkar jubla över rödsvarta framgångar men en del räds samtidigt inte för att vid första bästa tillfälle sticka kniven i hela projektet. Dom två i toppen får verkligen sina fiskar varma och säga vad man vill om dessa herrar men dom verkar enligt min mening i alla fall få saker o ting gjorda.

Spelarna verkar trivas med föreningen och med varandra peronifierat inte minst av dom tre som reste till Skottland och hälsade på Lee Makel o Craig Dean. Provspelare har vad det verkar bara gott att säga om förhållandena och en duktig stab har skapats runt laget. Alla häromkring vill väl se så bra fotboll som möjligt och i den tid vi lever nu så är det ÖFK som kan leverera den. Dessutom på en arena av bästa märke.

Vi måste inse att det inte längre är Hofvallen eller Torvallen som är medelpunkten utan för framtiden viktiga komplement. Klubbkänsla är nånting i grunden väldigt fint men den får aldrig stå i vägen för utveckling, då skapar den bara avundsjuka och missunsamhet. Har aldrig sjäv varit speciellt svag för "Blåvitt" men under UEFA-cup äventyren höll man i TV-fåtöljen så knogarna vitnade. Samma gäller också "Giffarna" även om det är "Klyktattarland" eftersom det är där vi ser elitfotboll nästgårds.

Detta kan kanske låta som en "partsinlaga" men jag känner inte mer för ÖFK än för IFK, Ope eller Frösön för att ta dom lokalt närmaste i divisionerna. Dessutom, i egenskap av "amatörmurvel" (om Gud och Sportbyrån/Lasse Björklund vill) är ju neutraliteten en hederssak. Däremot blir jag, en genuin fotbollsälskare, som sagt uppriktigt vemodig inombords över all splittring som kanske i slutändan renderar i att vi tappar platsen i div I och därmed tillgång till den relativt högklassiga fotboll som spelas där.

Allting skall granskas och det fria ordet är grunden i vår demokrati men jag vill som avslutning använda Liverpool-legendaren Bill Shankleys slitna ord:
"Fotboll handlar inte om liv eller död, det är mycket viktigare än så."

2008 börjar lida mot sitt slut, många känner sig manade att resumera så även skrivaren i denna spalt. Eftersom det är fotboll som det handlar om här på sajten kommer det att handla om den fascinerande leken med "trasan" även om säsongsavslutningen är ett par månader bort.

På det lokala planet gjorde väl ÖFK vad man förväntat sig även om Kalle Björklunds inträde i den norrländska fjällvärlden kanske hade ingjutit större förhoppningar hos någon. Nu blev säsongen aningen turbulent med spelare som åkte ut och in i laget men ett embryo till ett stabilt div 1-lag tycker jag man kan skönja. Sen blir väl drömmen om "Superettan" inte just mer än en dröm. Det spelar ingen roll hur mycket det tränas, vi har inte den bredden, dom pengarna eller det klimatet som gör att dom nödvändiga tillskotten kommer hit. Håller sen inte det här resonemanget i slutändan skulle ingen bli gladare än jag. Kan vi häruppe hänga med i toppen av div 1, konservera det nyvunna publikintresset och skapa stämning på härliga JK-Arena, tror jag det räcker långt.

"Lite av en kulturkrock alltså i Stugun. Hemmalaget med en fotboll sprungen ur dom djupa jämtländska skogarna. Hårt arbete, tuffa närkamper och där bollbehandling närmast är ett hindrande moment mot ett Ytterhogdal med raka motsatsen."

En kärleksförklaring egentligen som dock mottogs aningen surt i det gulsvarta lägret. Tyvärr saknade östjämtarna "flytet". Nästan samtliga förluster med uddamålet men som en f.d. Hammarby-tränare och gammal "järnkamin", Tommy Davidsson, sa när jag intervjuade honom efter en cupmatch på häruppe:
-I fotboll finns inte tur och otur, i fotboll finns bara skicklighet och oskicklighet.
Detta på grund av Hammarbys måltorka i allsvenskan vid den tidpunkten. Synnerligen tänkvärt.

Apropå tränare, hittade en ny favorit i Marcus Brügge, avgående i Stugun och en sansad man med distans till sin idrott i både med och motgång. K/D:s respass var väl mer naturligt. Tunn trupp, oro i tränarledet och ödsligt på läktaren. Men dom gröna kommer igen som alltid, även här finns en hel del entusiaster i föreningen. Alsen gick andra vägen och skall bli spännande att följa i trean.Verkar finnas ett härligt intresse i bygden, det kan gå bra första året på ren inspiration och en del lär väl också hänga på hur kul viktige Jon Persson tycker det är att vara tillbaka i hetluften.

Damfotbollen i länet har lyft sig ett snäpp enligt min mening. Många duktiga tränare och ledare runt lagen med Henric Lundqvist i Frösön som min specielle favorit. Omstridde "Henka" har gått en lite ovanlig väg från hockeyn till fotbollen och levererar ett lite annorlunda ledarskap. Motivation slår klass heter det och "Henka" verkar ha hittat nyckeln till just motivation. En upplevelse i sig att ta del av hans coachning från sidan där det mentala peppandet hela tiden går hand i hand med dom taktiska greppen.

Jag sparar det bästa till sist: fotbollz. Hittade sajten sen jag läst några rader i nån av ortstidningarna. Knackade ner några berömmande ord och kontaktades av initiativtagaren och eldsjälen Haldo Jonsson som var på jakt efter skribenter som så att säga varit med förr. Några krönikor, en del ÖFK-reportage och annat smått o gott och nu också en egen liten hörna. Vet inte om det är Haldos brist på omdöme men det är i alla fall väldigt kul att få ta ut svängarna ibland. Följer också vad som skrivs av andra skribenter, speciellt i forumet där det är högt i tak och därmed intressant. Experter och mer vardagligt kunniga, namngivna och anonyma, lokala och utifrån, allt blir en bra mix.

Vill också passa på att önska alla fotbollsälskare och även Er som ännu inte insett tjusningen en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR

Hasse Thor

Hade en 20-årig "karriär" som fotbollsdomare, egentligen en minnesvärd period i livet. Naturligtvis fanns drömmen om att en dag med pipan i högsta hugg få rusa in på "Råsunda" eller nån annan arena av den digniteten och drömmen levde kvar kanske fem-sex år.

Det var inte lätt i början, min av naturen blyga framtoning passade inte riktigt ihop med uppdraget i sig. Dessutom, starten kunde ha varit bättre. Fick ett linjemannajobb eller assisterande som det heter numera, tillsamman med lika färske kollegan Lasse "Proppen" Jönsson, också han från Brunflo. Vi skulle döma Myssjö i div 4 på deras hemmaplan och svängde följdriktigt av till vänster i Oviken via en skylt "Myssjö 9". Hamnade längst ut på Myssjönäset men där låg ju inte arenan utan den fanns och finns fortfarande i Kövra, d.v.s. "Åsvallen". Det var inte så långt dit i ett fågelperspektiv, problemet var bara att södra delen av Storsjön var i vägen.

Så var då den lokala Fotbollsgalan över för den här gången och med den ett antal utdelade priser. Har den största respekt för alla argument för och emot olika pristagare men från den egna horisonten kan jag dock glädjas speciellt över Östersunds FK som "Årets förening". Det verkar som om ÖFK efter år av famlande efter en egen identitet hittat den och fullt välförtjänt tycker jag, erhållit utmärkelsen. Har försökt att följa laget så mycket som tiden medgivit och kunnat konstatera att äntligen har man ett eget spel, låt vara kanske med en inte alltid så offensiv spelidé. Många olyckskorpar kraxade innan serien, laget förstärktes och det såg ganska bra ut på våromgången. Två viktiga pusselbitar försvann emellertid och en viss skakighet infann sig under hösten men nya kuggar smälte in och den här gången behövde inte kontraktet räddas i sista omången.

Jämtkraft Arena är naturligtvis också en stor faktor i det hela. Äntligen går det att bedriva vettig träning en stor del av året oberoende av väder och vind och publiken har strömmat till som aldrig förr i ÖFK:s relativt korta historia. Gratis inträde många gånger säger då någon. Javisst, men med all respekt för t.ex. curling, jag skulle aldrig offra tid på den sporten även om det var gratis entré och det finns förutsättningar för fler publikfester kommande säsong på "Arenan".

ÖFK börjar dessutom få lite status bland talangerna i norrland, personifierat inte minst av dom två grabbarna från Mariehem som var här och testade häromdan. Förutsättningarna finns för att Östersund skall kunna ta över en del av kuststädernas (Umeå, Sundsvall) betydelse för att utveckla lovande fotbollspelare från inlandet. Det kan dessutom bli lite mer långsiktigt eftersom den ibland kärva miljön inte är nåt nytt.

Laget i mitt hjärta heter det. För egen del har jag två, Helsingborgs IF och Brunflo FK. Helsingborg, barndomsstaden med många oförglömliga minnen från Olympia och Brunflo där jag fick vara med om att bygga upp fotbollen igen från grunden i mitten på sextiotalet. ÖFK når aldrig dit, inte heller Ope IF eller IFK Östersund, men dessa tre klubbar nosar eller har nosat på elitfotbollen och givetvis har man supportat efter bästa förmåga. Man stöttar det lag i närområdet som har störst möjlighet att bjuda på den bästa fotbollen helt enkelt och det har enligt min mening inte så mycket med hjärta att göra. Det borde gå att samlas bakom ÖFK, som för dagen är närmast finrummet, även om man hjärtat i en annan förening.

Är själv inte särskilt intresserad av galor och var inte där men hoppas att liknande tankegångar dryftades i korridorerna. En slogan inom kooperationen tycker jag passar bra i detta fall: "Enade vi stå, söndrade vi falla".

av Hasse Thor

Ytterhogdal, detta lilla samhälle i Hälsinglands landskap, Härjedalens kommun och Jämtlands län har varit en hel del på den så kallade tapeten i sommar rent fotbollsmässigt. En plats där skrivaren tillbringade en minnesvärd repmånad i slutet av sextiotalet med -36 grader utanför tältduken och inte just många fler innanför en morgon. Förutom dom underbart vackra vyerna för passerande och pausande turister har ortens fotbollslag skapat känslor av både postiv och negativ art. Många ser det som ett fattigdomsbevis att man inte kan skaka fram egna talanger i närområdet, för egen del ser jag brasseimporterna som ett lyft för fotbollen i stort. Har sen början av sjuttiotalet haft förmånen att åka runt i länet på uppdrag av en av ortstidningarnas sportredaktioner och den här säsongen har varit en av dom roligaste. För att citera mej själv från ett av referaten: "Ytterhogdals initiativ med brassarna är lovvärt. Det skapar intresse vilket inte minst den välfyllda läktaren i Stugun tyder på. Från intresse kommer verksamhet och ur verksamhet förhoppningsvis en och annan talang som kommer länsfotbollen tillgodo".

Det har gått en tid sen Hogdal stupade på målsnöret i div 3-toppen, mycket vatten har runnit under broarna men min uppfattning står fast. Jag hade nöjet att kolla på sydamerikanerna även i Krokom, på Hofvallen och på plats i Ytterhogdal. Visst är det en annan kultur rent fotbollsmässigt men den totala nivån på spelet är mumma för en fotbollsälskare. Naturligtvis blir det diskussioner när det gäller upp-och nedflyttning och orättvisor i olika ofattningar går väl aldrig att komma ifrån. Men vad är alternativet? Blir fotbollsfamiljen större framöver? Knappast, glesbygden utarmas alltmer och låt oss istället glädjas åt dom initiativ som tas för att bryta den trenden. Nu har väl det byråkratiska regelverket satt stopp för brasseimporterna i den nuvarande skepnaden men låt oss hoppas på ett sponsoravtal som jag läste nånstans. Ingen reagerar numera på att snart alla pizzerior och mindre restauranger i glesbygden drivs av folk från en annan kultur, men när det gäller spelare i ett fotbollslag blir det ett ramaskri.
Sven-Tore & co i Ytterhogdal, jag håller tummarna för er!!

En av dom märkligaste fotbollsplaner som funnits i länet var nog "Broddmyrsve", belägen i Långkälen på Storhögen i den nordöstra delen av Östersunds kommun. Planen togs i bruk på femtiotalet, antar att gräsytan varit ett s.k. "nylann" i begynnelsen. I vilket fall som helst så fanns det en jättestor sten ungefär i mittcirkeln som den första säsongen tjänstgjorde som en tolfte motståndare för båda lagen. Stenen fraktades emellertid så småningom bort men kvar fanns den alldeles speciella höjdskillnaden. Fyra meter skiljde det mellan målen så före match var det inte bara sol och vind att ta hänsyn till vid slantsinglingen utan även om man ville ha uppför eller utför i första halvlek.....Från landsvägen ringlade en stig ner till planen ungefär en kilometer och beskaffenheten på den var sådan att det var till att gå och bära all utrustning.

För skrivaren, uppfödd i Helsingborg med perfekta spelbara planer överallt nio månader per år, men nyinflyttad till grannbyn Högarna, var detta en kulturchock men samtidigt något alldeles extra exotiskt. Fotbollsektionen i Storhögens IF hade vid den tiden fått nytt blod i form av en entusiastisk, ung och nyinflyttad folkskollärare vid namn Sune Thim som med liv och lust drog igång verksamheten på "Broddmyrsve". Ett lag anmäldes i division sex och även ett pojklag för 14-15 åringar. Minns speciellt ett för nutiden mycket ovanligt experiment där ett antal skinande blanka fotbollsskor införskaffades till utlåning för träningen och stod placerade vid ena målstolpen. Detta till hugade användare och det kändes speciellt att dra på sig dessa dojor även om storleken för en 14-åring var väl tilltagen. I Högarna hade vi ungdomar bedrivit fotboll på skolgården, i en grusgrop och i ett myrtag vid Korsmyrbäcken som därför följdriktigt kallades "Korsmyrvallen". Att få springa ut på "Broddmyrsve" blev därför för många, om inte en välsignelse så i alla fall ett steg i rätt riktning.

Seniorlaget innehöll grabbar från i huvudsak Högarna och Storhögen. Grovhuggna gentlemän med bl.a. skogsarbete, "höjanna" och älgjakten som fysisk bakgrund. Vi i pojklaget plockades från ett större område: Kilen-Högarna-Storhögen-Nyby-Fjällandet. Sune Thim basade även över oss och eftersom vi var fler än 11 kunde inte alla få spela hela matchen. Skrivaren anmälde sig snabbt för första halvlek inledningsvis eftersom insatsen där skulle visa Sune att jag absolut inte kunde undvaras resten av speltiden. Jag gjorde ett i mitt tycke stort jobb, dock tyvärr inte i närheten av bollen, och blev därför avplockad enligt den ursprungliga planen.

Vi cyklade mestadels till träningarna, nio kilometer varav dom sista sex bestod av en konstant uppförsbacke, det hette ju inte Storhögen för inte. Självfallet inleddes hemresan med samma sträcka fast utför. Min bästis, jämngamle kusinen Karl-Göran Jonsson, voluminös åkare i Hammerdal numera, hade den här hösten trots inte fyllda 15 år fått en moped. Jag med något mer rättsmedvetna föräldrar fick däremot hålla till godo med cykeln och för att matcha Karl-Göran och mopeden utför kröp jag ihop, satte jag mej på pakethållaren och förändrade därmed cykelns balansegenskaper. Framhjulet ställde sig följdaktigt på tvären medan jag fortsatte i färdriktningen. Detta hade kunnat ta en ända med förskräckelse men det blev inte ändan som fick ta smällen utan ansiktet. En riktigt tjusig nödlandning egentligen men näsan och kringliggande delar plöjde en lång fåra i gruset. Mina klasskamrater på Hammerdals kommunala realskola visste inte dagen efter om dom skulle skratta eller gråta, det såg för berdrövligt ut.

Fotbollen på Storhögen höll ut några år in på sextiotalet. En ny fin plan anlades intill Föreningshuset i Långkälen men Sune Thim gick vidare i karriären och ingen hade riktig kraft att axla den manteln. Efter någon säsong med "civiliserade" förhållanden kastade eldsjälen "Jonas Ersa" in handduken och den nya arenan införlivades i Häggenås SK:s verksamhet. Skulle vara kul att nån gång vandra stigen ner till "Broddmyrsve" och se efter hur Moder natur hanterat detta idylliska stycke fotbollsplan.

Jag sitter på kammar´n och funderar lite på varför jag när jag senaste veckorna läst det mesta på fotbollz, ännu inte hittat ett enda inlägg av en tjej/kvinna/flicka/brud/kärring eller tant. Jag tror inte att det beror på att vi inte har åsikter, för mina kvinnliga vänner i fotbollsvärden är bland de viljastarkaste och "åsiktsrikaste" jag vet. Jag tycker att det är väldigt olyckligt att vi har ett forum att diskutera, debattera och kommunicera fotboll när det bara nyttjas av ett fåtal, ett fåtal som har bra spridning mellan föreningar, men varför är alla män, killar, karlar, gubbar och pojkar? Även de som debatterar om damfotboll är som det ser ut övervägande män?! But why?

En fågel har viskat i mitt öra att man inte vill blanda ihop ett uppdrag man har eller en organisation man representerar med sina personliga åsikter, därför vill jag vara tydlig med att detta är mina personliga åsikter! Det kan ju så klart vara så att många tjejer/tanter och allt det där skriver, men under pseudonymer, det hoppas jag nästan, men jag hoppas även att vi framöver utsätter oss för risken att andra kan tycka att vi är helt sanslöst okunniga, eller konstiga som yttrar oss på detta sätt! Jag provar här, så kan jag återkomma med en kort beskrivning av efterföloppet.

Det verkar heller inte vara så många aktiva (förutom de som skriver matchreferat), som skriver, men varje gång jag går in på sidan så är det en hel drös som läser. Det vore roligt om fler ungdomar och fler aktiva använde internet som redskap för att göra sin röst hörd i folbollsjämtland.

Jag bjuder härmed in, eller kanske utmanar flickor, aktiva och ungdomar att delta i debatt, eller bara skitsnack.

Väntar med spänning


Emma Svedberg

ÖFK:s match mot Syrianska skall spelas inför tomma läktare. Beslutet har tagits av föreningens styrelse och är avsett som en disciplinär åtgärd mot de bråkmakare som var upphov till att Syrianskas match mot Västerås härförleden måste stoppas. Svenska Fotbollförbundet är ofta senfärdiga i sina beslut och här har Syrianska FC själva agerat. Det är mycket bra initiativ av föreningen. Man har insett allvaret med våldsutvecklingen inom svensk fotboll och gjort en markering.

Det är Svenska Fotbollförbundet som har infört disciplinåtgärden "spel inför tomma läktare" och förbundet har även använt den, om jag inte minns fel, mot Hammarby.

Nästa fråga blir, är det en bra disciplinär åtgärd. Svaret måste bli ; Nej.

Juridiskt betraktat så är det inte hållbart. I praktiken är det fråga om en kollektiv bestraffning. Det är inte bara gärningsmännen som straffas, utan även i lika hög grad den övervägande skötsamma delen av publiken som även de blir utestängda från arenan. En jämförelse i det dagliga livet är, att om det sker många brott i den affär där jag handlar, så stänger myndigheterna affären för att förhindra brott så att även skötsamma kunder inte kan handla där. Det måste finnas andra möjligheter till att sänka brottsfrekvensen.

I svenskt rättsväsende får kollektiv bestraffning definitivt inte förekomma. Detta synsätt är för länge sedan avskaffat. Det är förberedelse, stämpling, medverkan, försök och gärningsmannaskap som kan straffbeläggas. Svenska Fotbollsförbundet går märkligt nog längre vad gäller rättspraxis än samhället i övrigt.

Det är givetvis bra att kriminaliteten stävjas på våra fotbollsarenor, men det måste finnas bättre möjligheter till disciplinära åtgärder. Det är polisens uppgift, att tillsammans med föreningarna och supporterföreningarna, att förhindra att dessa bråkmakare tar sig in i arenan genom att göra en utsortering vid insläppen. Om det lyckas så är problemet löst. Trots allt är det en liten klick ordningsstörare som beblandar sig med den seriösa supporterskaran. .Polisen uppgift är bl.a. att förhindra och uppdaga brott. Utöver detta finns det även andra effektiva åtgärder. Vad det är kan vi ta upp någon annan gång

Nu är året över och kroppen värker och åter igen så ställer jag frågan till mig själv; varför spelar jag fotboll ?

Jo med tanke på att det här fotbollsåret startade redan i December förra året med kom igång-träning för de som ville och sedan riktiga pass sedan i Januari - varför lägga ner den tiden som behövs under hela året för att sparka boll i en medioker fotbollsserie, som i många stunder kanske inte ens kan kallas för fotboll utan i stället "sparka och spring-lek med boll". Snart fyller jag 29 år och möjligheterna att komma någonstans med mitt fotbollspelande försvann för ungefär 10 år sedan, jag hade inte direkt förutsättningarna då heller. Jag fick till och med fick frågan varför jag spelade redan då, och det berodde inte på åldern. Allt kommer till det att fotboll är så mycket mer än bara sparka boll på en gräsmatta, det är gemenskap, träning, tävlingsvilja och en för mig stor del självkritik.

Själv känner jag att viljan att spela fotboll kommer att finnas där så länge som jag känner att jag kan göra saker bättre, jag blir arg och frustrerad på att mina fötter inte gör så som jag föreställer att de kan göra i huvudet, att passa den killen som jag ser på planen var ju inte så svårt i huvudet, varför missar jag då passet i verkligheten ?

Schack och fotboll.

Att se fotbollen som ett schackparti är inte helt fel då att flytta en häst på högersida kan öppna upp för ett torn på vänster sida är som en yttermittfältare genom sin löpning kan vara helt avgörande för att ett avgörande kan komma på ett helt annat ställe på planen. Självkritiken att se möjligheten men inte alltid kunna förvalta den gör att jag drivs vidare, den dagen jag kliver av en plan och känner att jag inte kunnat göra något bättre så lovar jag att jag ställer skorna på hyllan för gott.

Dit jag vill komma är att fotboll för mig är så mycket mer än att springa och jaga en boll i Jämtlands obygder utan det är så mycket mer som inte går att sätta fingrarna på.

Nu får fotbollsväskan vila, men när jag kommer på att jag ska flytta den och känner doften av lite torkat gräs, liniment och svett så lovar jag dig att suget kommer finnas där, hur starkt suget är kommer bara tiden att ge svar på.

Erik Rådström

Nu närmar vi oss slutet av denna säsong
Vi är många som tycker en massa om både det ena och det andra
Ryktena om att spelare skall gå hit och dit sprids
Men vad är bäst för länets damfotboll
Jag tycker att samarbete är ett måste om vi skall höja nivån till div 1
Det betyder inte att man skall utarma vissa föreningar genom att värva sönder dessa
Utan varför kan inte alla föreningar dra sitt strå till stacken
Jag tycker att alla damklubbar i länet borde kunna träffas för att se vad man kan göra för att få en långsiktig satsning.Som det är nu är vissa klubbar helt emot Ödff.
Tycker att varje klubb skall räcka fram handen till ödff och fråga om vi kan göra något riktigt bra tillsammans.Tror att Ödff känner sig lite ensamma just nu,
om man lär känna varandra bättre kommer man att kunna samarbeta bättre också
Man borde göra en arbetsgrupp med en representant ifrån varje förening
Om vi ser rent sportsligt tycker jag att Ödff skall kolla igenom sitt spelarmatreal inför nästa säsong och se över vad behövs för att vi skall vara i toppen nästa säsong
Få till en stabil trupp där alla ställer upp på det som krävs för en satsning i god tid
Förstärk truppen med 3-4 spelare utan för länet
Sedan bör övriga länet kunna bistå med minst 4 st spelare utan att man förstör för mycket i klubbarna Men det är viktigt att spelarna själva vill och är medveten om vilken satsning det krävs och att man måste kämpa om en plats i laget så det inte kommer som en överaskning när man är där
Tycker att man i Ödff har tagit emot spelare som inte hållit måttet tidigare bara för att fylla ut truppen.
Det är mycket upp till klubbarna hur possitiv man är till Ödff också
Bättre Scoting på spelarna om hur de fungerar även utanför planen
Undvik unga orutinerade spelare utan ge dem mera speltid i krokom eller frösön tills de är flygfärdiga mentalt och fysiskt.Sedan har vi ett problem med hela damfotbollen och det är att dessa tjejer oftast är så unga och det är alldeles för många vuxna som styr och ställer över dessa unga spelare och de får kanske inte den bästa långsiktiga hjälpen alltid.utan många vuxna tror att det är nu det gäller även fast spelaren skulle må bra av trygghet tills de mognat .Oftast är det tjejer mellan 15-18 år som har många fotbollsår framöver
Hoppas på en bra och förnuftig debatt i framtiden och att fler tycker till
MICKE FORSBERG FOTBOLLZ

Kvalmatcherna för fotbollslandslaget har alltid varit högklassig underhållning framför TV-burken. T.o.m. min medelintresserade sambo har ryckts med. Hon har en betydligt yvigare tittarstil för att uttrycka sig milt, än min något mer analyserande så ibland har inredningen runt TV:n levt farligt. Och då naturligtvis inför Ungern-matchen hade vi bespetsat oss på en ny högtidsstund. Men vad händer: krämarna på Viasat Sport lägger matchen i TV8, vårt lilla kabel-utbud har utökats lite då och då men nåt TV8 har vi dessvärre inte. TV3, TV6, ZTV och Visat Sport1 men inte TV8.

Detta förbannade TV8 där Lars Adaktusson, ett rödhårigt litet charmtroll och tidigare i SVT, verkar ha släppt all sin journalistiska heder. Det må dock så vara men varför lägga in årets viktigaste match sen EM-slutspelet i TV8 när man har fyra kanaler som funkat bra? Naturligtvis för att tjäna pengar, att få oss utan TV8 att skaffa nån jävla box som kostar si och så många hundralappar i månaden när man redan betalar en skaplig slant till kabeloperatören.

Äntligen är 16 dagars intensivt TV-tittande på dom olympiska spelen, förutom några utryckningar för ÖP-Sport och med gitarren, över och livet kan återgå till något så när ordnade former. Något större firande fanns det ju inte anledning till även om en del insatser fastnade på näthinnan. "Grand old" Jörgen Perssons pingisföljetong lämnade väl ingen oberörd. Hade nån annan nation än Kina varit representerad på andra sidan bordet i semifinalen är jag övertygad om att det blivit en svensk bronsmedalj. Fina insatser också i cykel och i dom olika båtsporterna liksom i dubbeltennisen och hästhoppning.

Men friidrotten som skämt bort oss med medaljer ett tag svek rejält. Att Stefan Holm skulle få det svårt fanns liksom på känn och flytet som fanns i Aten förra gången ville inte infinna sig i Peking. Höjdhopp är dom små marginalernas gren och det har blivit många olika vinnare genom åren. Sagan om Karolina Klüft kanske avslutades i Kina, varje fall när det gäller guldmedaljer i stora mästerskap. Någon sa att det är lättare att vara bra i sju grenar än superbra i en och det stämmer nog. Sanna Kallur hade förmodligen tagit den enda guldmedaljen om hon fått fullföja sin häckfinal. SVT:s Peter Jonsson är en habil referent, klarade bl.a. att axla "Plex" mantel i i Garmisch Partenkirchen, men en smärre katastrof i den svåra konsten att intervjua. Ibland önskade man att det gick att klona "Popsen". Han har ju skött den avdelningen tidigare. Sanna spelar i en helt egen division när det gäller spontantitet och glädje och hade vartit värd ett bättre öde den här gången.

Hade förmånen att få intervjua simmaren Stefan Nystrand för ÖP:s räkning i våras och då var målet helt klart två guld på sprinterdistanserna. Nu blev det ju inte så, Stefan presterade på toppen av sin förmåga det var bara det att konkurrenterna presterade ännu bättre. Tyvärr har ju simningen utvecklats till en materialsport och där hängde Stefan tydligen inte med och definitivt inte "Tessan".

Kom på mej själv att jag följde friidrotten istället för fotbollsturneringarna. Kanske för att världsstjärnorna fanns i "fågelboet". Friidrott är suverän TV-underhållning, speciellt när man får njuta av Anders Gärderuds kommentarer, både kunnig och verbal. Hoppas bara inget provrör förstör upplevelsen av min nye idol Usain Bolt, vilken idrottsman! Av det jag såg av fotbollen så var ju Messi klart överlägsen Ronaldinho och frågan är väl om inte denne går i samma fotspår som landsmannen Ronaldo.

Har intresserad följt med i dom olika debatterna här på forumet. Så länge det inte går till personangrepp är den mycket utvecklade klubbkänsla som finns i det här länet inte enbart av ondo.
Det skapar konkurrens och intresse. Likaså proffs och deras förträfflighet kontra inhemska talanger är ett konstant diskussionsämne. Tror att en mix av bägge sakerna är ett måste, i varje fall för ÖFK. Sen gäller det att ha fingertoppskänsla och lite tur när man värvar utifrån. Känns kul att Daryl Smylie lyckas så bra.

Många lag, speciellt på den undre halvan av serien, skyller ofta sin placering på alla missade målchanser. Bra lag skapar den tidsmässiga marginal som behövs för att sätta bollen i nät. Dom något sämre hamnar i stressituationer och då blir inte utfallet detsamma. Ett bra lag vinner ofta fastän man spelar dåligt, just av den anledningen.

Ja, detta var lite utvik kanske från fotbollz:s målsättning men det har ju varit lite lugnt på krönikefronten ett tag. Nu möts vi på "Arenan" och lyfter fram det rödsvarta slagskeppet!!

Sveriges ledande förening när det gäller talangutveckling är utan tvekan min gamla förening Brommapojkarna. Det som är mest glädjande för mig med BP är att de senaste åren har man tagit ännu ett steg och fast alla klubbar på elitnivå jobbar hårt med sin talangutveckling så har BP snarare dragit ifrån än att de andra närmat sig. I A-laget som spelar i superettan så har man i dag ett antal 16-18 åringar som spelar regelbundet. För någon match sedan (minns inte vilken det var) såg jag att man hade använt sig av sex spelare som fortfarande var juniorer. Den yngsta bara 16 år född 1992.

En av förklaringarna till att man tagit ett steg till är att man lyckats "bättra" sig på en av de punkter jag skrev om i en tidigare krönika. MATCHER. Det är svårt att få nog bra matcher om man är bäst... BP:s förstalag i varje åldersgrupp är så starka att det inte ger så mycket att möta jämnåriga utan man försöker matcha dom i elitserien i Stockholm mot ett år äldre. Detta är inte speciellt uppskattat av de andra föreningarna och man får mycket kritik för detta. I Sverigecupen i Karlstad (inofficiellt SM för 14 åringar)har BP de senaste åren skickat sina 13 åringar vilka brukar klara sig bra och gick bland annat till semifinal ifjol. Även där har man mött kritik och från i år så är man inte välkommen om man inte åker med rätt åldersgrupp vilket man inte tänker göra. Även om inte de som får möta BP:s yngre lag gillar det så tror jag BP är på helt rätt väg med sin matchning av sina spelare.

Det stora steget man gjort de senaste åren och som man vill utöka mer och mer är att tidigare och tidigare komma ut i europa och spela matcher och då åka på de elitturneringar som finns. Pratade med deras ungdomsansvarige i början av sommaren som berättade att deras P13 varit i tyskland och mött bland annat Chelsea, PSV och Milan. BP hade klarat sig bra resultatmässigt med 2 vinster och en förlust men framförallt så var det bra och nyttiga matcher.

I morse var jag och tittade när BP:s pojkar 14 (födda 1994) tränade. Laget tränas av två kompisar till mig och jag vet att dom kom hem från ett tre dagars läger i går och tränade kl 10,00 i dag på hemmaplan. Det som ligger framför dessa killar nu är ledigt i morgon onsdag och sen har man 8 träningar på sex dagar för att sedan åka till Köpenhamn för en elitturnering.

Nog om BP men dit jag vill komma är tankesättet i talangutvecklingen. Jämtland och/eller ÖFK är inget BP och kommer aldrig bli det men som jag skrivit tidigare så tror jag det är otroligt viktigt att man höjer ribban både ett och två snäpp för att hänga med. Hemma kan man kanske inte lyfta hela lag eftersom det inte finns nog många bra spelare men man måste våga se vilka som är de stora talangerna och lyfta dessa. De bästa spelarna utvecklas inte av att spela ÖP liret mot jämnåriga utan måste tidigare ställas mot bättre spelare för att att utvecklas.

Träningsdosen måste också ses över. Om de som redan nu är bättre dessuton tränar mer så kommer inte "våra" talanger knappa in på dom genom att träna mindre. Väldigt mycket av problemet hemma tror jag stavas tradition. Det finns ingen tradition av att fostra elitspelare i fotboll och det finns därför inga förebilder att se upp till. Robbie kom in som en stormvind för ca 20 år sedan och hade en erfarenhet av talangutveckling som ingen annan och skapade en betydligt proffsigare träningskultur i IFK. ÖFK har dragit igång sin pojklags träning med ambitionen att göra det bättre än vad som funnits tidigare och aliansen har sitt sammarbete så visst är det lite på väg.

Genom åren så har det funnits olika lag som varit bra med JH mått mätt. Med stor risk att jag missar många så är några ex i alla fall: Claes Jönsson hade IFK:s 75:or, jag själv 81:or och nu har jag förstått att ÖFK har ett P14 lag som man tycker är något utöver det normala. VAD tänker man göra bättre än vad jag och Claes gjorde för att få fram fler spelare ur detta lag?

Opes 82 killar var duktiga. Jonas Lundmark spelar i superettan i Sirius men i övrigt vet jag inte vart nästa spelare spelar, ÖFK? Kunde man gjort det bättre?

I morgon Onsdag åker jag till Göteborg för att besöka några klubbar under ett antal dagar och titta på hur dessa bedriver sin talangutveckling. Alla klubbar har olika förutsättningar men alltid kan man hitta några guldkorn som man kan ta med sig till sin egen verksamhet.

LYCKA TILL JH

Nu är Östersunds stora ungdomsfotbollsfest, Storsjöcupen, överstökad. Återigen hade vi alla en enorm tur med vädret, och stämningen på fotbollsplanerna runt om i stan var för det mesta mkt god. I år råkade dock domarna ut för mer kritik än vanligt, och jag är osäker på vad det beror på. Fortfarande ska vi vara medvetna om att det ändå bara är i en bråkdel av matcherna dessa diskussioner uppstår. Via e-mail kommer många uppskattande ord om domarstandarden, så flertalet är mkt nöjda.

Personligen tror jag att Storsjöcupen blir mer och mer prestigefylld för det mest kompetativa lagen. Det ger en betydligt större adrenalinladdning under de båda slutspelsdagarna, vilket i sin tur skapar ännu större besvikelse när något går spelare och ledare emot. Sedan slits naturligtvis domarna enormt när det är så varmt, som det var på fredagen. Då kan även en och annan domare såväl göra några fler misstag, som att kanske tappa humöret litegrann när det klagas från många håll samtidigt. Inte minst supportrarna på sidan kan höras ganska mkt.

Vad gäller fotbollen så visade återigen främst Chivas Guadalajara från Mexico vilken fantastisk fotboll det går att spela i denna ålder. lagen från Cantolao och Tucuman var däremot nästan en besvikelse, detta trots att Tucuman vann sin klass. De hade dock tur i flera matcher, tycker jag. Däremot överraskade verkligen Alfred Nzo på mig. Att kunna visa upp en sån skön fotboll som dessa killar gjorde, utan att ha tränat ihop mer än några helger, det tycker jag är fantastiskt. Dessutom visade även tjejerna därifrån stora individuella kunskaper, men det laget var för ojämnt för att kunna hävda sig. Jag hoppas att det återkommer lag därifrån nästa år, då de kunnat förbereda sig på ett bättre sätt.
Lite i skymundan visade även polska SPS Olimpic att dom verkligen kunde spela fotboll. Detta trots att flera av deras spelare var ngt år yngre.

Tyvärr såg jag inte så mkt av ÖFK:s båda yngre lag. Egentligen såg jag bara mer sammanhängande perioder av P14-laget mot IFK resp Chivas, men jag har förstått att både dom och P-13 visat upp en trevlig fotboll. Jag som gillar när lag får kämpa för framgång tycker ju också att det var kul att IFK stod upp så bra som dom gjorde mot ÖFK. Opes P-13, som tog sig till semifinal, såg jag bara en gång, men även dom visade upp en fin fotboll.

Annars är det ju på tjejsidan som Jämtland ligger närmast övriga Sveriges ungdomsfotboll i kvalitet, och den match som avslutade fredagskvällen med en straffläggning där avgörande straffen slogs strax före midnatt, var nog den mest intensiva tjejmatch jag sett i yngre åldrar. Det var Brunflos 95-tjejer som vann sin semifinal efter en enormt adrenalinladdad match. Tyvärr orkade inte Brunflotjejerna ladda om till finalen, utan förlorade den ganska stort.

I övrigt kunde inte Ope bygga på sin svit av tre raka finaler och två segrar i F-16. Tierp blev för svåra i semifinalen. Det var ett Tierplag där nästan alla spelar i deras A-lag som ligger i toppen av div 3 Uppland. De spelade mkt konstruktiv och vägvinnande fotboll.

Till semifinal bland jämtländska lag gick alltså Ope F-16, KD F-16, Frösö F-14, Brunflo F-13, Ope F-12, ÖFK P-14 och Ope P-13.

Till final gick däremot IFK:s härliga förstalag i U-klassen, men ärligen ska vi väl inte haussa detta för mkt ännu, då det tyvärr även detta år endast deltog tre lag i klassen. Men jag råder er verkligen att gå och uppleva spelglädjen när detta lag spelar.

Totalt sett blev det fjärde gången under Storsjöcupens 37-åriga historia som inget jämtlandslag vann ngn klass. Jag hoppas och tror att detta var en tillfällighet, och att det åter står jämtar högst upp på ngn prispall igen redan nästa år.

Ja, det har alltså inte gått många dagar sedan Storsjöcupen, men nu i helgen är det dags för hela tio jämtlandslag att bege sig till Göteborg och Gothia Cup. Detta för att tillsammans med över 1600 lag från över 60 nationer delta i världens mest kända ungdomsfotbollscup. Anmärkningsvärt är att det endast är ett av dessa tio jämtlandslag som är ett pojklag, och dom kommer från Bräcke. Varför är det så få pojklag som tar chansen att vara med i denna fotbollsfest? Jag har ingen aning.

Jag själv ska ner som semestrande åskådare, med visst uppdrag att locka lag till Storsjöcupen. men mest engagemang kommer jag nog ändå att lägga som supporter till Opes tjejlag i klasserna F-19, F-17 och F-15. I stort sett alla tjejer i A-, U- och 93-trupp åker med. Det finns inget uttalat mål detta år, utan föreningen ska känna sig för om detta ska bli en återkommande tradition, eller om det känns som om det tar för mkt tid o kraft under en period då kanske spelarna ska vila. Eftersom det är mest 17/18-äringar som kommer att spela i F-19 och mest 15/16-åringar i F-17 så kan ju annars lagen nästan ograverade delta i samma åldersklasser även nästa år.

Övriga jämtlandslag som deltar är Åzö i F-19, Hammerdal, Frösön, KD och Lit i F-17, KD i F-15 samt Bräcke i P-13.

Efter den längsta vårsäsongen för jämtlänska lag på fullstor plan
som startade redan början av februari på Jämtkraft arena skall jag försöka se tillbaka vad som hänt
på Dam sidan
Om vi börjar med vårat flaggskepp ÖDFF så ser man vad känslig laget är om man får några skador
Trots en del plumpar så hänger laget med bra och har chansen fortfarande till en kvalplats
Sedan har vi frösön som sensationellt nog ligger före Ödff i tabellen
Henka lunkvist har fått ut allt man kan begära av sin tunna trupp.Det gäller att truppen och Henke orkar hålla i hela vägen.Men det ser lovande ut till bottenstrecket Där de tre bottenlagen verkar ha det tufft Att Härnösand som brukar vara på den övre halvan ligger där är lite sensationellt(troligt vis en generationsväxling som kan kosta de en nedflyttning till 3 an )Kan det vara så att vi redan kan se att den tidiga säsongsstarten på gräs börjar ge resultat .Jämfört med de andra lagen i serien har vi i jämtland äntligen möjligheten att ligga lite före i förberedelserna inför säsongen Ta bara Remsle härnösand mfl som har flera mil till tidigt spelbara planer
Arenan är det bästa som hänt Jämtlänsk idrott någonsin vi har gott från 1960 tal till framtid
Tänk vad många ungdomar denna lekplats har aktiverat denna vår.Matcher och träningar dagar kvällar och även nattmatcher(domarcupen)
Om vi sedan går neråt i seriesystemet så kommer vi till div 3 damer
Som utökades denna säsong med b lag (ope.k/d.frösön.ÖDFF)
det har varit otroligt bra för dessa lag där man matchat fram massor av yngre förmågor
Men som helhet är det inte bra för de bättre A-.lagen som (k/d.ope.M/O)
Det måste komma till en lösning .Mitt förslag är att det blir en serie till emellan dagens div 3 och div 2 (en regional serie med lag ifrån J/H.Ångermaland.Medelpad:)ett rykte säger att det skall försvinna serier ur den nuvarande div 2 och då kan det kanske bli en naturlig serie med dessa distrikt
Om vi går tillbaka till våren i 3 an så är det som väntat ope som vunnit den. men inte så överlägset som man kunde tro i början.Men det är inte lätt att hålla formen på en ung damtrupp när de hela tiden har spel i distrikslag.komfirmationer.skolavslutningar.skolresor m.mope har några riktigt duktiga lovande spelare Det är bara synd att man liksom K/D ej har flera äldre spelare(över 20 år) som kan stötta upp de yngre spelarna K/D som tappade 12 spelare ur div 2 truppen har byggt upp ett nytt lovande gäng som kan bli intressant under hösten.Man har under de 2 senste säsongerna börjat få in vanan att träna 3-4 pass i veckan och nu är det en rutin.Det man saknar i dessa
båda lag är att få upp den fysiska statusen på de unga spelarna.men kan de underkasta sig med målmedveten träning under 2-3 år till kan det bli en intressant utveckling.sedan får vi inte glömma bort John-Runes gäng ifrån M/O
Den mannen har alltid en räv bakom örat och kommer säkert att överaska under hösten
Men det vore ju roligt om de övriga lagen också kunde överaska och att man i första hand se till att dess unga spelare utvecklas under hösten
sedan har vi nedfyttningsserien i div 3 som hammerdal kommer att kriga mot frösön.ope.k/d.ödffs utvecklingslag
Där jag själv är involverad i k/d lag
Jag hoppas att dessa lag i första hand satsar på de spelare som verkligen vill och brinner för fotboll och att så många som möjligt får chansen att spela.Låt spelarna våga att utvecklas för framtiden
Nu är det många tjejlag ifrån jämtland som kommer att åka ned till Gothiacup och det är jättepossitivt att vi bara finns där nere i Götet
Jag själv som redan finns på västkusten(strömstad)vill önska alla lycka till på gothia och en trevlig höst med många tuffa matcher

TREVLIG SOMMAR MICKE FORSBERG

Såg i ett tidigare inlägg att våra inhemska spelare får finna sig i att nyckelspelare kommer utifrån, mot de påståendet vill jag kraftigt protestera. Varför ska de vara så självklart att sk nyckelspelare måste komma utifrån? Varför ska vi nedvärdera och misstro våra spelare som kommer från länet? Ju längre bort dem kommer ifrån ju bättre är dem tycks den allmänna uppfattningen vara.

I årets upplaga ser jag flera sk nyckelspelare, Martin Johansson, Fredrik Aliris, Alan, dessa får man väl se som inhemska spelare.

Paul S är med från start men jag ser inte i nuläget Paul S som en nyckelspelare, verkar otränad, tung och inte alls i form, hur hade de sett ut om en egen produkt visat samma tveksamma kvalite? Ja förmodligen hade kritiken varit bister, men nu är den mild, varför kan man ju undra? Är de åtta målen han gjorde förra året? eller är det andra saker?

Paul S var bra ifjol ingen tvekan om de, men det var då de. Jag tror säkert Paul S kommer att visa bättre takter vad de lider men för tillfället är han inte bra, och i mina ögon är det ytterst tveksamt om han platsar i startelvan. Tycker att Jakob Widgren ska få chansen från start mot Falun, en frejdig och arbetsvillig forward. De finns även andra alternativ.

Min inställning är att vi måste tro på våra egna spelare och de här är viktigt ur många aspekter. Jag är också övertygad om att de finns inhemska spelare som visst kan bli sk nyckelspelare, och varför skulle Z län vara kliniskt rent från spelare som kan utvecklas till Elitspelare och nyckelspelare?

Örjan Sundvisson.

Nu har äntligen säsongen börjat
Och vilken fantastisk försäsong vi hade .Tack vare den nya konstgräsanläggningarna
Vi i krokom har tränat sedan mitten av februari på ARENAN och inte ett träningspass har behövts ställas in
Varje träningspass har kanonförhållanden.Det blir roligt att se hur man mentalt klarar av att spela på en dålig gräsplan eller grus . Det har spelats rekordmånga matcher under våren.Jämtlänsk fotboll har från att vara ett av sveriges sämsta fotbollslän på anläggningar klivit fram genom att bygga en av de finaste arenorna i Sverige . Nu är det bara för oss ledare att se till att fostra spelare som kan utnytja dessa anläggningar
Säsongen har ju börjat bra för vårat flaggskepp ÖDFF
Två segrar.Mot Bergsjö och Frösön
Det kanske inte är serie favoriterna precis men det är bra med två segrar och att få göra lite mål
Men det man ser är hur nyttig de rutinerade spelarna är för ett lag.Vi ser Lena Persson i ÖDFF
Vi har Inga -Lill Zakrisson i M/O som är damer över de 30 som dominerar de matcher de spelar
det visar bara att Tjejer slutar med fotboll alldeles för tidigt.det finns ju bara en handfull av tjejer som spelar fotboll efter 25 års ålder.Tänk vad många talangfulla damer vi inom damfotbollen gott miste om
vad kan vi göra för att de skall fortsätta.
Tror att vi kommit in i en ond cirkel eftersom det hela tiden är de yngre som tar över och när man är 20 år har man inga äldre spelare i lagen och då är det annat som drar
Eftersom vi inte kan erbjuda lön till spelarna måste man locka med annat
Bra verksamhet med kunniga ledare även trivsel och laganda kan man locka spelare med
Tack för mig denna gång
Ha en bra sommar

Det är en enkel sak att leta efter fel i den jämtländska fotbollen. Öfk siktar mot eliten men faller pladask säsong efter säsong, matcherna i division tre och division fyra består mestadels av snedsparkar och klumpfötter. I ÖP-liret brukar nivån vara bedrövligt, föräldrarna vid sidan av planen jublar när någon av de talanglösa spelarna lyckas rensa ut bollen till inkast, de bästa spelarna är de som kommer i puberteten tidigast, dock visar det sig oftast att de inte är så bra när de andra växer i kapp. Bedrövelse och åter bedrövelse, den klagosången utropas i tusentals jämtländska fotbollshem.


Om man tänker på alla dessa förutsättningar så har jämtlandsfotbollen av idag ändå ett förvånansvärt gott utgångsläge. Om man räknar med Ytterhogdal har vi fem lag med i division tre, chansen är stor att åtminstone ett av dessa lag går upp i division två. ÖFK är ett av norrlands fem bästa lag, acceptabelt om man ser till förutsättningarna Vi har också kanske Norrlands finaste arena. Men var ligger utvecklingspotentialen?


Det viktigaste inom jämtländsk fotboll just nu är ändå vad som händer kring ÖFK. Hur man än vänder och vrider på det så är det Öfk som är länets framtid, hopp och vision. Endast genom Öfk kan fotbollen få en sådan ställning så att företeelser som basket och skidåkning framstår som ovidkommande för jämtarna. Ett framgångsikt Öfk som spelar inför stor publik på Jämtkraft arena kommer att sprida ringar på vattnet. Den sjuåring som går på matchen kommer motiveras att satsa hårt för att någon gång få spela i Öfk, de företagare som ser matchen kommer vilja sponsra med ännu mer pengar, tidningarna kommer att skriva mer, folk kommer att prata mer. Endast genom Öfk kan detta ske. Missförstå mig nu inte, jag är en Ifk:are i själen, jag hade hellre sett att IFK var länets flaggskepp, dock måste jag acceptera att det här är den enda möjliga vägen.


Vad krävs då för att Öfk skall nå framgång? Man kan enligt min mening inte nå framgång genom att vara lokalpatrioter. Man måste acceptera att det egna jämtländska materialet av spelare är för dåligt för att kunna utgöra underlag för superettan. Öfk:s framtid ligger i en proffsig organisation som bygger upp en stark ekonomi, stark nog för att kunna lägga pengar på spelarlöner och värvningar. Dessutom måste de bästa jämtländska spelarna motiveras att satsa. I framtiden måste det bli något stort att få spela i Öfk, även fast man endast är en spelare i mängden, de jämtländska spelarna måste acceptera att nyckelspelarna kommer från Stockholm, England och Brasilien. Se på Jämtlands basketlag hur de bygger upp sin satsning, det är den enda framkomliga vägen. När sedan Öfk är i eliten tror jag att den jämtländska ungdomssatsningen kommer förbättras av sig själv, om man har något realistiskt att sikta mot kommer man också vara beredd att offra mer för att komma någonstans. Öfk skall distansera sig från övriga jämtlandsfotbollen, man skall inte i huvudtaget bry sig om att konkurrera med de andra klubbarna, inte bråka, inte stjäla spelare. Man skall vara ett sådant attraktivt alternativ att de bästa spelarna rör sig dit ändå.

Det annonseras idag i SR Jämtland att man i Direkt (15.03-16.45) skall bl a diskutera den elit-satsning som ÖFK dragit igång.

Jag tycker det är helt rätt att man satsar på att ge utökade träningsmöjligheter för de som vill satsa eftersom jag själv var med och planerade samma sak säsongen 2007 i K/D men vi gjorde det på ett annat sätt och det är som Kenth Persson säger; "- Lägg energin på bra träning och förutsättningar i era egna klubbar".

Och det är precis så vi skall göra. Har man en bättre verksamhet i sin förening så borde det inte finnas någon anledning till att byta förening.

Vi stöttar de 5 st spelare i vårt lag som tog steget till att börja i ÖFKs ungdomssatning och hoppas de valde detta för att de kände att de kunde utvecklas bättre där.

Tyvärr har jag lagt märke till att några av våra killar inte får lika mycket speltid i ÖFK som de fick hos oss men så blir det väl när man samlar de 'bästa' ifrån olika föreningar i ett nytt lag men nya ledare som ser en spelare på annorlunda sätt. Man kan bara ha 16 st bästa spelare till match och då blir det alltid några över.

Det är ju lika i JHs distrikslag där man börjar med många bra och slutar med de förhoppningsvis bästa.

Hur som helst så skall K/D-killarna känna att vill man är alltid välkomna tillbaka till K/D och det vet de.

Jag tycker det är bra att man diskuterar olika sätt att utveckla fotbollen i J/H och kommer att lyssna på detta reportage i Radio Jämtland för att se vad man kommer att säga där.

En av anledningarna till att jag tyckte det fanns ett behov för fotbollz.se var ju att samla alla diskussioner på ett ställe där vi tillsammans kan utveckla fotbollen i Jämtland/Härjedalen.

Oavsett vad som sägs där så kommer det antagligen att diskuteras detta i forumet och jag önskar att alla håller en bra nivå så vi kan lära oss något av allt som sägs. Ibland spårar diskussionerna ur och det är mest jobbigt att hela tiden se efter om det är något vi skall ta bort.

http://www.sr.se/jamtland [Radio Jämtlands hemsida]
Läs mer på Radio Jämtlands hemsida

Grattis ÖFK till första segern, en riktig solskenshistoria både bildlikt och bokstavligt. Hyfsat med folk trots Pingstafton, och jag har sagt det förut, en fantastisk arena.

Kul att Alan Al Kadhi fick bli huvudperson. I dagens fotboll där alla exakt får reda på sina roller, med taktiktavlor, spelmönster, hög o låg press och allt vad det heter, är det skönt med en kille som hela tiden går sin egen väg. Som utmanar i varje situation och därmed skapar oreda i motståndarlägret. Darryl Smylie blev huvudperson i en annan riktning, har inte haft tillfälle att se någon av britterna tidigare och beträffande Smylie blev inte första intrycket nåt vidare. Verkade grinig på allt och alla och som ett brev på posten kom också det röda kortet. Trivdes uppenbarligen inte i sin roll som släpande forward eller offensiv mittfältare.

Paul Shields gjorde inte många knop på topp men säkrade kyligt segern via straffen till 3-1 och det är ju sånt målskyttar är till för. Stort glädjeämne dock tredje importen Lee Makel, här har firma Lohse-Kindberg gjort ett kap. Styrde och ställde på mitten med små men mycket effektiva medel, en klasslirare som ÖFK säkert kommer att ha enorm nytta av. En ny bekantskap för skrivaren också målvakten Thomas Meijer. En "linjemålvakt" med fina reflexer, bra i luften men lite mer osäker i det svåra spelet ute i straffområdet.

I övrigt en ny solid insats av omskolade Bobo Sollander, nu börjar det hetta till och några små skönhetsfläckar fanns men Bobo är verkligen en coming-man. Dessutom fin spänst och farlig framåt på fasta situationer. Fredrik Aliris, mittbackskollegan, har väl aldrig gjort en dålig match och hans 2-0 nick efter hörna satt som en smäck.

Hur långt det nya ÖFK-bygget tar sig den här säsongen återstår ju att se. Det finns många synpunkter på hur saker och ting sköts men frågan är om inte elitidrott, vid vilken det rödsvarta gänget i alla fall nuddar, kräver lite annorlunda tag. Är själv gammal gråsosse och demokrat ut i fingerspetsarna men i dagens kommersialiserade idrottsvärld är tyvärr dom demokratiska spelreglerna inte alltid i fas med verkligheten.

Ordörande Rolf Lohse är ingen man direkt går fram och snackar väder och vind med men samtidigt en kille som alltid morsar och uppmärksammar även oss som laborerar i sportskrivandets gärsgårdsserie. Daniel Kindberg har jag heller ingen större kännedom om men verkar besjälad av det han tror på, tål åtskillligt med stryk och sen får väl histiorien döma. För 36 år sen dök det upp en kille vid namn Kay Wieståhl i jämtlandsfotbollen, vände upp och ner på det mesta, inte helt okontroversiellt, och så nära det verkliga finrummet kommer vi väl aldrig mer, eller..............

Nån här sökte debattämne. Jag gör ett försök. Varför är det så himla tyst på de Jämtlänska matcherna ? Det är knappt man applåderar. Det enda som hörs är när ÖFK har hörna, då man applåderar i takt. Det startade i fjol efter det att ÖFK gjorde mål p´å en hörna. Jag vill på en gång säga att jag tillhör den tysta skaran, men skulle kanske dras med om det blev lite drag, så jag är inte rätt man att egentligen uttala mig om tystnaden. Har några frågor / funderingar.

1 Är det det Jämtlänska kynnet ?

2 Har man inte den rätta klubbkänslan ?

3 Vill många höras men dras med i den tysta församlingen ?

Jag pratade med några spelare i ÖFK i fjol om just detta ämne, samtliga sa samma sak, man blir extra laddad när det är liv på läktaren. Vi skulle alltså kunna hjälpa ÖFK med en del poäng med att höras ?

Tror det skulle komma några 100 till på läktaren om det var lite drag.

Vad tror ni andra, varför är det inget liv på publiken och vad beror det på ?

Det är kanske bäst att börja med att slå fast att allt jag skriver på Fotbollz är som privatperson, och inte som representant för något. I min första krönika tittade jag på damernas div 2. Och nu är det dags att syna damfotbollens utveckling i Jämtland, i jämförelse med övriga Sverige. Detta trots att ”Sigge”, i kommentar till den förra krönikan, tycker att det är onödigtJ.

Det har dock inte varit bekvämt att prestera dessa rader, då jag inte är lika aningslös som gossen i ”Kejsarens nya kläder”. Jag inser att jag riskerar att störa vissa kretsar inom just jämtländsk damfotboll. Men, men, det får jag försöka att stå ut med. Jag vill inte längre, som engagerad ideell fotbollsledare, smita från mitt delansvar att belysa detta. Jag ska dock i denna krönika försöka att hålla mig mer till fakta än till tyckande, även om det senare knappast helt går att undvika. Naturligtvis kommer många, liksom ”Sigge”, att tycka att det jag skriver är vinklat, men det mesta är ren fakta, denna gång.

Jämtland har tidigare, nästan av tradition, varit ett tämligen starkt dam/flickfotbollsdistrikt. Det startade med mkt tidiga framgångar på 70-talet, då bl a Ope IF tog SM-silver och Hackås IF två segrar i Gothia Cup. Detta förvaltades vidare under 80- och 90-talen, först mest av Ope IF, men sedermera även av Frösö IF med bl a Myssjö/Oviken som uppstickare. På 2000-talet har det dock blivit en tillbakagång, och så långt från eliten som idag har aldrig jämtländsk damfotboll stått. Detta är ett faktum!!

Vad kan då detta bero på? Underligt få verkar tillåta sig att seriöst se på detta från olika håll.

Exempel på mantran som ständigt upprepas idag av vissa är ”alla måste dra åt samma håll”, ”utan samarbete når vi inga framgångar” eller ”det finns bara plats för ett elitlag i Jämtland”. Problemet är tyvärr att det just varit under 2000-talet dessa mantran har prövats i verkligheten, nämligen genom att föreningen Ope/Frösön startades, som sedan döptes om till ÖDFF, och som sedan skulle ingå i ÖFK, men som….., ja, vad vet jag.

Kan det vara dags att, som nämnde gosse i boken, påpeka något om "kejsar(inna)ns nya kläder", alltså i det här fallet den företeelse som idén ÖDFF blivit. Varför fortsätter flera seriöst fotbollsintresserade personer i och runt Östersund fortsätter att kompromisslöst stötta denna idé, som inte skapat någon sportslig framgång på nationell nivå? Ja, möjligen med undantag av när Ope/Frösön (under Robban Wassdahls och Anneli Anderséns ledning) år 2003 vann div 2. Men med den målsättning som uttalades vid bildandet av föreningen var dock detta en mkt begränsad framgång. Detta framgångslösa faktum kvarstår, oavsett hur mkt vissa tycker att idén "borde" fungera.

Jag undrar hur diskussionen på denna hemsida sett ut, om ÖFK endast klarat av att vara ett stabilt mittenlag i div 2. På ett sätt är läget ännu värre än så på damsidan, då ÖDFF bara spelar på nivån ovan distriktsserien div 3, vilket motsvarar div 4 på herrsidan. Därför hade jag kunnat skriva ”om ÖFK spelat i div 3”. Som jämförelse mellan dessa båda ”elitlag” kan nämnas att ÖFK år 2007 var nr 51 i Sverige, strikt räknat efter tabellplacering, och med en fullt godkänd placering nr 5 bland alla norrländska lag. ÖDFF:s motsvarande placeringar 2007 var nr 73 i Sverige och nr 16 i Norrland.

Snittplaceringarna under hela 90-talet på damsidan var för Ope IF nr 34 i Sverige och nr 7 i Norrland. Dessutom var Frösö IF:s snittplaceringar under samma tid nr 46 i Sverige och nr 9 i Norrland. BÅDA föreningarna var då alltså förhållandevis klart bättre än fjolårets ÖDFF. Myssjö/Oviken nådde dock aldrig högre än 79:a i Sverige och 18:e i Norrland, så ÖDFF är i alla fall bättre än dåvarande tredje JH-lag. (Under 80-talet var Ope IF i snitt 25:a i Sverige och 6:a i Norrland)

Att diskussionen om dessa uteblivna framgångar inte förs, t ex på denna hemsida, beror nog tyvärr bl a på att engagemanget för/kring damfotboll i Jämtland under 2000-talet, tvärtemot nästan hela övriga Sverige, minskat. Ett uppsving verkar dock ha skett det senaste året, med tydligt ökad publiktillströmning och diskussioner på olika hemsidor.

Jag ska kort återkomma till distriktets position i svensk damfotboll. Faktum är att Jämtland fr o m 1982 (då damfotbollen första gången fick en jämförbar serieindelning för hela landet) alla år utom två haft minst ett lag i ngn av de två högsta serierna. Ja, alltså inte fram till idag, utan under 18 av de 20 åren innan ÖDFF (först som Ope/Frösön) skapades 2002! Efter att ”elitlaget” startade sin verksamhet har Jämtland haft lag i ngn av dessa två högsta divisioner endast ett år av sju!!! Läs detta igen, om du inte är säker på vad du har läst! Fotboll är, så vitt jag kan förstå, en tävlingsidrott där resultaten är av intresse. Ska vi fortsätta att hävda att en idé är bra, även om den inte visar någon framgång?

Naturligtvis kommer dessa siffror att förklaras bort av vissa, med att t ex konkurrensen är större idag än på 90-talet, vi har haft sämre träningsförhållanden i Jämtland än i övriga Norrland, övriga föreningar har inte stöttat ÖDFF tillräckligt och så vidare. Men snälla nån, skulle jag svara då, lever vi i ett hopplöst förlorardistrikt nuförtiden?? Skulle alla andra distrikt hittills under just 2000-talet varit bättre rustade att klara den ökade konkurrensen än vad just Jämtland varit? Varför då, och varför just under 2000-talet, i så fall? Och hur mkt stöttades de bästa JH-lagen på 90-talet av andra föreningar? Det finns också tveklöst ett flertal lag i Norrland, som placerat sig bättre än vårt bästa lag, utan andra träningsmöjligheter under vintern/våren än skolsalar och så småningom grusplaner. Vi har i alla fall haft ÖP-hallen under dessa år.

De som kommer med sådana invändningar avs de senaste sex åren kan väl då rimligen inte heller tro på några större framgångar på 2010-talet för jämtländsk damfotboll!? Eller minskar konkurrensen plötsligt nu? Kan det istället vara så att vi i Jämtland under just 2000-talets första decennium prövat något som fungerat mindre bra? Längre fram i år kanske jag återkommer med mina egna funderingar om vad som gått fel, och vad som skulle kunna ge framgång.

Inför säsongen 2008 hoppas jag i alla fall att både ÖDFF och Frösö IF klarar kontraktet i div 2. ÖDFF borde dessutom hota Team Hudik i kampen om seriesegern. Med tre lag i de nationella serierna år 2009 kan det första viktiga steget mot en ny, mer framgångsrik, era för jämtländsk damfotboll ha tagits, efter detta enligt mig tyvärr förlorade decennium.

Efter att ha följt debattkrönikan och forumet i det nya FotbollZ, i stort sett från början har jag följande reflektioner.

ÖFK-övriga fotbollsföreningar i Östersundsområdet.
När ÖFK bildades var det utifrån att man insåg att varken Ope, IFK Ösd eller Frösön i framtiden skulle kunna ha ett representationslag i den "övre"fotbollssocieteten.
Det var Ope som vid det tillfället "offrade" sin plats i div. 2 till förmån för ÖFK, samt att dåvarande ÖTFF lade ner sin verksamhet och överlät sin plats i div. 4 till Ope.
Inblandade föreningar skrev ett tio-årsavtal om hur verksamheten skulle bedrivas.
Efter ett antal år, började det att knaka i fogarna och samarbetsföreningarna deklarerade en efter en att man inte var beredd att fortsätta verksamheten i den form som beslutades vid överenskommelsen om bildandet av ÖFK.
Varför resultatet av samarbetet mellan klubbarna blev som det blev, vet bara de inblandade, men det finns ett ordspråk som säger "det är inte ens fel att två träter". Tolkningen av detta är upp till var och en som läser inlägget.

ÖFK:s undomssatsning.
Ungdomsverksamhet har bedrivits i föreningarna i alla tider som dessa har funnits.
Ungdomssatsningen i ÖFK började redan när man bildade Team 99, fortsättningen blev Team 01, och att U.19-laget bildades 2003.
Idén bakom denna satsning var att låta talangerna träna och spela för ÖFK, för att på ett mer naturligt sätt slussas in i A-laget.
Vad jag vet så är det ett ganska stort antal ungdomsspelare som genom denna satsning fått chansen i A-laget.
Nästa steg blev att ÖFK även ville få en satsning på de yngre ungdomarna.
Jag tror inte att denna satsning beror på att övriga föreningar inte ansågs kapabla att utbilda ungdomar, utan mer utifrån att även här samla de bästa talangerna, för att få bättre "stuns" vid träningar och matcher.
Med andra ord, att verksamheten på lång sikt skall leda till att flera spelare från vårt eget område skall finnas med i en framtida spelartrupp för A-laget.
Jag tycker att även att bildandet av Unionen är en injektion för att utbilda ungdomarna inför större utmaningar. Ju bättre utbildning av ungdomarna, oavsett om det är inom ÖFK eller Unionen, kommer att gagna fotbollen i Jämtland.

En reflektion.
Är det någon som tror att vi haft ett representationslag i div 1 om inte ÖFK bildats. Jag tror det inte.
På den "gamla goda tiden" var det ett stort kattrakande på spelare mellan klubbarna, då främst i Östersundsregionen, utfrån vilken division man spelade i kommande säsong.
För mig är inte det en satsning på att nå "eliten" utan mer att ett antal spelare vandrade runt bland föreningarna beroende på divisionstillhörighet.

Som de flesta vet så jobbar jag nu i Frösö IF och då är det ju den förening som jag känner mest för.
Givetvis så är det ÖFK som är loket i fotbollsjämtland om det ska bli något. Jag kanske är den ända som beställt resor till 2 av ÖFK.s bortamatcher.
Tycker dock inte att ÖFK ska ha alla favörer.
När det gäller DM så står det i 2006 års tävliingsbestämmelser att lag från lägre division skall ha hemmamatch.
I 2007 års DM bestämmelser har man av någon anledning tagit bort denna text. Om man kollar lottningen så finns dock intentionerna kvar.
2008:s tävlingsbestämmelser verkar inte ha kommit ut.
När det gäller DM så har Frösön lottats mot Stugun och IFK som båda spelar i samma division som Frösön. Mycket märkligt.
Den 5:e, alltså idag så skulle ÖFK (hemmalag!!) möta Frösön i semifinal. ÖFK skall idag även möta Byåsen och därför var det skitenkelt att byta matchdag. Helt Ok, men varför fick inte Frösön byta matchdag mot IFK då man hade 3 matcher till, fredag-lördag. Mycket märkligt.
Det mest märkliga är dock varför har ÖFK, div 1, hemmamatch mot Frösön, div 3, i semi.
ALLA MATCHER SKALL DESSUTOM GÅ PÅ JÄMTKRAFT ARENA!!!!.
Detta beslöts tydligen på höstmötet så det är kanske inte så mycket att göra åt.
Mad facit i handen så skall givetvis denna match spelas på Lövsta som också är spelbar.
Men detta går väl inte att ändra. Eller vad säger ÖFK?
Varför skall alla föreningar som spelar DM betala hälften av planhyran till ÖFK som väl har mest råd. Dom skall ju anställa en VD mm nu så dom har ju gjort ett kanonjobb med sponsringen. Tydligen så är det så att klubbar som inte får några större bidrag från kommunen skall ochså stötta ÖFK:s ekonomi. Dessutom så tar ju ÖFK hand om all servering i samband med DM.
Ansvariga, red ut det hela och låt sunt förnuft råda och rättvisa skipas.
Det är heller inte ett måste att DM är klart innan serierna har börjat.
När vi har fler konsTgräsarenor och med uppvärmning så kan vi börja att fundera om när DM måste vara färdigspelat.

Flera Walesare, gamla skottar, ukrainare, skånska juniorer m.m m.m (säkert bra fotbollsspelare och männsikor!) Ser till att "vårat" stolta flaggskepp seglar vidare i fotbollssociteten, OJOJ!! Vad fotbollen är på stark frammarch i Jämtland. 10 års intesivt dammsugande av länets alla talangfulla fotbollsspelare. Juniorsatsning och nu även ungdomssatsning ger resultat!?!? Varför ska fotbollsklubbarna från länet skicka sina bästa ungdomar, juniorer och seniorer för att nöta bänk i ÖFK, och sedemera lessna på fotbollen och sluta spela. Jag vill se länets ungdomar utvecklas och slå sig in i vår gemensamma satsning istället för att kortsiktigt "köpa" ihop ett nytt lag varje år i sin iver att krampaktigt hålla sig kvar i en serie som förmodligen är för hög. Samarbete har dessa "mjölkossor" till klubbar inte sett skymten av.

Som trogen besökare av ÖFK:s hemmamatcher och i övrigt stort intresse för fotbollens utveckling skall jag framföra några egna tankar.

Har vid flera tillfällen framfört önskemål om sammanträffande med dom senaste årens tränare för A-laget. Men tyvärr med negativt gehör...!? Tydligen har min något höga ålder ansetts som förlegad i träningstankar inom fotbollen.

Därför i korthet:

• ÖFK bör omgående söka konditionsförbättring genom kontakt med andra idrotter såsom skidor bl.a. Norge jobbar sedan flera år tillbaka med detta samspel med gott resultat.
• Den aktive bör utöver klubbens träningar individuellt utökas med två egna träningar per vecka! I den individuella sporterna är det vanligt med två pass om dagen!! Varför undantag för fotbollen ? Men, så länge all träning för nytänkande så stampar fotbollen STOPP!!

Hör ofta i referat efter genomförd match så sjönk spelkvalitén efter 20-25 minuter ! Mycket tack vare att så länge konditionen finns kvar så bibehålls spelets kvalité !!

Varför bara fortlöpande konstatera och acceptera ??

ÖFK med sin flotta nya JÄMTKRAFTS arena, sluta med ONÖDIG balansgång i serien år efter år ! Vi på läktaren hoppas på förnyelse!!

Vänligen

Sigge Ericsson

Jag noterar med glädje att FotbollZ ska följa damtvåan kommande säsong. Därför tänkte jag, för att förekomma de mer officiella skribenterna, använda min första krönika på denna excellenta hemsida till att gissa hur det kommer att gå i årets div 2 Södra Norrland. Detta då jag har ett stort intresse för distriktets damfotboll och försöker följa med även i den enda nationella serienivå där vi är representerade, alltså div 2. I år är det Östersunds DFF och Frösö IF som är våra representanter där.

Normalt sett skulle jag inte ha haft så stort hopp om framgångar för Jämtlandslagen, men detta år är den södra norrlandstvåan svagare än någonsin. Bl a är fjolårets seriesegrare Själevad flyttad till norra tvåan och trean Stensätra är flyttad till en av svealandstvåorna. Dessutom tillkommer inget degraderat lag från div 1. Därutöver har det aldrig varit så många lag som tappat så många spelare som i år. Det gör att ÖDFF ska vara med och slåss om seriesegern och Frösön ska ha en rimlig chans att rädda kontraktet, vilket vore enormt bra för damfotbollens utveckling i Jämtland. Samtidigt gör den oklara situationen i många lag att det nästan är omöjligt att tippa serien, men.....

.... så här gissar jag att det går:

1. Team Hudik
Jag tippar alltså hälsingetjejerna som seriesegrare, trots att de tappat minst tio spelare från förra säsongens A-trupp. Tre av dom var dessutom mkt viktiga spelare. Laget har dock fått behålla sina offensivt duktiga spelare, och det tror jag kommer att räcka detta år. Hudik kommer inte att tappa nästan någon poäng mot lagen i mitten på serien, vilket jag tror att ÖDFF riskerar att göra. Tyvärr kommer Hudik (eller ÖDFF) att sedan få svårt att räcka till i kvalet till ettan.

2. ÖDFF

Trots att även ÖDFF som vanligt tappat många viktiga spelare har de nu fått in lite mer teknik och spelförståelse i laget, och detta kommer också att ge lite mer vind i seglen än vanligt, dock mkt beroende på hur laget kommer att matchas. Vågar tränaren släppa fram de mer konstruktiva spelarna så kommer det att ge resultat. Nyckelspelare i ÖDFF bedömer jag vara målvakten Caroline Kurzawa samt anfallsspelarna Lena Persson (om hon nu spelar) och Kina Sundelin. Utropstecken kan bli Anna Jonsson och Malin Eriksson. Tyvärr tror jag att ÖDFF mer riskerar att få formsvackor under säsongen än Hudik, och det kommer nog att fälla avgörandet. Men tar inte ÖDFF minst en andraplats detta år, så är det faktiskt riktigt illa.

3. IK Huge
Nykomlingarna från Gävle tror jag kommer att överraska många lag. Dom har inga spektakulära spelare och ingen särskild rutin, men dom har fördelan av att vara på uppgång, och i denna svaga årgång av tvåan tror jag det räcker. Deras optimism kommer att ge dom det antal extra poäng som krävs för att knipa tredjeplatsen.

4. Remsle UIF/FF
Detta är en ren chansning från min sida, att Remsle ska hamna så högt upp i tabellen. Det är nästan omöjligt att gissa vilket av lagen som tappat en mängd spelare inför denna säsong, som har flest duktiga spelare från egna led att plocka upp. Jag tror att Sollefteågänget ligger ganska bra till. Skulle dessutom Sara Solberg spela vidare även detta år så blir det nog en tredjeplats. Något som dock talar emot laget är att flera tongivande spelare har mkt träning att ta igen. Men alla lag, förutom de två jag placerat först, kommer att riskera att falla igenom om det blir mkt motgångar i början av serien.

5. Hägglunds IoFK
Övikstjejerna kommer att vara beroende av en bra start. En bra start kan innebära att Hägglunds slåss om en tredjeplats, men blir det tungt i början tror jag att det finns risk för nedflyttning för laget som förra året med knapp nöd hängde kvar i norra tvåan. Inga nyförvärv som höjer klassen och inte heller några allvarligare spelarförluster.

6. Sundsvalls FK

Hur det går för detta farmarlag till Sundsvalls DFF är naturligtvis helt avhängigt hur SDFF klarar att fylla sina luckor efter flyktande spelare. Om gissningen om en sjätteplats slår in tror jag att det tyvärr innebär att Norrland missar en plats i tvåan. Detta beroende på att "moderföreningen" SDFF lidit så svåra spelarförluster att jag tror att de riskerar att ramla ur ettan, och då får inte farmarlaget SFK spela kvar, och kommer då att ersättas av något lag söderifrån. Egentligen hoppas jag därför att SFK åker ur "av egen kraft", men SDFF har många duktiga tjejer i 16-18årsåldern som sannolikt kommer att hjälpa SFK till en plats i mitten av tabellen.

7. Selånger FK
Tyvärr tror jag att Selånger kommer att ha lättare än Frösön att ta de där extra poängen som krävs för att kravla sig över nedflyttningsstrecket. De har nu också ett års rutin från spel i div 2. Problemet för Selånger är dels många skador under försäsongen, och dels att deras enormt duktiga 93-årgång är aningen för unga för att tillföra något redan i årets tvåa.

8. Frösö IF
Tyvärr gissar jag att Frösön hamnar precis under nedflyttningsstrecket, men naturligtvis hoppas jag att jag har fel. I sina bästa stunder skulle de kunna hota alla lag i serien utom Hudik och ÖDFF, men Frösön har nog ännu för lite av eget spel för att kunna manövrera ut de lag de mest behöver slå. Frösön kommer att ta några segrar mot de svagaste lagen, men sedan gäller det att verkligen kriga i defensiven för att få de poäng som krävs. Jag tror tyvärr inte att Elin Forsberg kommer lika lätt fram till målchanser som i trean, men gör hon det, då kommer hon som vanligt att ligga i toppen av skytteligan. Humörspelaren Emma Eriksson kan bli den spelare som räddar kvar Frösön i tvåan tillsammans med alpina skidåkaren Frida Svedberg. Anmärkningsvärt dock att båda dessa spelare har fotboll som andra idrott. Dessutom krävs att målvakterna nästan ständigt spelar på topp.

9. Härnösands SK

Härnösand är en av två troliga räddningsplankor för Frösötjejerna. Tyvärr kommer denna tidigare så stabila Ångermanlandsförening att kunna klappa igenom helt 2008. De har förlorat nästan hela sin startuppställning från förra året och därför blir det sannolikt att börja om i trean nästa år för att fortsätta att slussa in sina yngre förmågor.

10. Bergsjö IF

Laget verkar inte att ha i div 2 att göra.


Det ska verkligen bli spännande att följa denna serie i år, och jag kommer säkert tillbaka med kommentarer när resultaten börjar rulla in. Det är av stor vikt att något äntligen åter börjar hända inom damfotbollen i Jämtland. Om vi ser till det decennium som håller på att gå mot sitt slut, så har det varit det sämsta någonsin för jämtländsk damfotboll. I en senare krönika kommer jag att presentera lite fakta runt detta.

Hej, det är några saker som jag undrar om, varför är det så fult att träna mycket i fotboll, inviduella sporter verkar det som det helt godkänt, men inte i fotboll. Här i jämtland ska man matcha sönder dom istället, titta på hur många som slutat, framförallt på tjej sidan. Man ska nog under säsongen spela en match 90 min och kanske 45 min till om man orkar. Sen ska man nog träna 3-4 gånger istället. Framförallt låt talangerna träna i tillsammans, samarbeta istället mellan klubbarna, när det gäller ÖFK och ungdomarna dom stjäl, tror nog att vissa klubbar i Östersund har nog dammsugit ut vissa småklubbar dom också. Jag tror på ett samarbete, sen ska nog spelaren välja vart han får den bästa träningen. Sen ska nog en del föräldrar, även spelarna själv, inte överskatta sig själv och sina barns talang, talang är även att kunna sitta bänk, även det är en utbildning. Sen tror jag inte att man kan ta alla från ett lag, som ÖFK gjort, tror inte alla som kommer från en och samma förening är så stora talanger. Fråga gärna vad spelarna har för AMBTIONER, inte deras föräldrar. MVH Henke

Jag har försökt följa med i det snack som varit kring ÖFK:s U lag så gott jag har kunnat. Dels läser jag ÖP på nätet, dels det som skrivs på fotbollz och sen hör jag lite ibland av mina fotbolls kompisar hemmifrån. Med det vill jag ha sagt att jag inte alls har någon jättebra insyn i hur allt fungerar men ska ändå ge mig på att komma med mina tankar kring det hela.

Historian visar att något behövdes/behövs göras för att fostra bättre fotbolls spelare i Östersund. Så långt tror jag att alla håller med mig. I mina olika uppdrag under åren så har ofta en stor del legat i att ha koll på landets alla talanger och att följa deras utveckling. Därför har jag varje år t.e.x varit på elitpojklägret i halmstad och följt de olika landslagen nära. Utifrån den erfarenheten så törs jag säga att jag inte tycker att spelarna från Östersund/JH står sig bättre idag än vad de gjorde för 16 år sedan i konkurens med övriga landet.

Möjligen finns fakta som säger att JH har haft något fler spelare med på olika landslags samlingar än tidigare men då ska man också veta att SVFF dels numer jobbar med betydligt större trupper (60 spelare) än förut och att det finns en medveten stategi från svenskan att "fylla ut" de sista platserna på lägren med spelare från de mindre distrikten. För att vara tydlig: De 45-50 bästa tas ut men istället för att också ta med han som är nr 9 i ex Stockholm så tar man hellre med nr 1 från ex JH, Norrbotten, Gotland eller liknande. Allt för att sprida elitverksamheten i landet. Vissa, inte alla men vissa av de JH spelare som varit med de sista åren känns som att de fått kommit med på en sån uttagning. Jag kan tycka att svenskan gör rätt eftersom dom då skapar uppmärksamhet i det lilla distriktet och ökar intresset där.

Åter till ÖFK.... som jag förstått det så ville ÖFK försöka fostra bättre spelare genom sitt U lag och samma sak nu via sina ungdomslag. Som jag skrev i min förra krönika så tror jag på att bra spelare måste träna med andra bra spelare för att utvecklas mer och fortare. Problemet i Östersund är att antalet spelare är så litet så risken finns att ett lag i ÖFK slår sönder tre lag i de andra stadsklubbarna. Jag läste vad Börje Olsson sa och stämmer det så är det givetvis inte bra. Jag håller med om att utan bredd skapar man ingen topp. Sammtidigt håller jag med de i ÖFK som säger att vi just nu bara har bredd men ingen topp och så har det sett ut länge.

Men som jag ser det så vet jag inte ändå om jag tycker det är rätt att köra ett ÖFK U i div 4 och tro att man ska fostra spelare därifrån till ÖFK A. Ska dessutom ÖFK upp i superettan så blir det ännu svårare. Med risken för att bli idiotförklarad (ännu en gång ) så törs jag säga att div 4 jämtland inte är en speciellt utvecklande serie att spela i. Den är helt enkelt för dålig. Fakta är att till allsvenskan värvas det nästan inga spelare från div 1 och lägre från klubbar som inte redan finns i organisationen. Ex. hammarby värvar/lyfter upp från HTFF i div 2 men värvningar från andra klubbar är ovanliga. Till lagen i superettan kommer det givetvis fler men från div 4 kommer i princip ingen.
Alltså kan inte ÖFK ha ett div 4 lag som bas för sin talangutveckling om målet är att bli ett superettan lag.

Mitt förslag är att man skapar en talang grupp med spelare i åldrarna 14-17 år. ca 15-20 spelare som tränar extra under ÖFK:s ledning så ofta så att spelarna kommer upp i en träningsmängd som liknar den som en spelare har som tillhör en tipselitgrupp. 7-8 pass i veckan året runt. Spelarna spelar kvar i sina klubbar men ÖFK ansvarar för att skapa bra matcher för dessa genom att ordna träningsmatcher och åka på turneringar där man får möta de bästa i samma ålder. Vid 16-17 års ålder bör de vara så pass bra att de kan börja slussas in i Frösön, IFK och Opes A-lag. De som anses vara intressanta för ÖFK fortsätter sin träning i ÖFK parallelt med träningen i sin klubb. På så sätt får spelarna både bra träning, stimulerande miljö och bra matcher. ÖFK får dessutom lång tid på sig att lära känna spelarna för att se vilka som passar in i den kravbild som ÖFK har.

Organisatoriskt skulle det kräva mycket och det skulle också kräva ett gott sammarbete med de andra klubbarna men om alla har samma mål att ge spelarna bättre förutsättningar så tror jag att det skulle vara bästa lösningen. Kanske kan man tjäna dubbelt genom att få tillbaka det som en gång var grunden i ÖFK: Sammarbete mellan klubbarna. Vad som sedan krävs är det som jag skrev om i min första krönika med bra tränare, träningsförutsättningar, matcher mm.

Geografiskt är Östersund så litet och alla känner alla så med rätt man med rätt ansvar så skulle man utan problem kunna hitta en lösning. Just nu verkar ungdomsfotbollen vara på väg åt fel håll tycker jag. Ingen topp och snart ingen bredd heller.....

Z

Lägg ner ÖFK U till nästa säsong och återskapa ÖFK Team -09.

Trots utmärkta insatser och hög ambitionsnivå av alla som tränat ÖFK U har satsningen inte gett det resultat man har rätt att förvänta sig. Under alla dessa år så har endast en spelare från U-laget blivit ordinarie i ÖFK:s A-lag. Detta är för mager utdelning. Nu måste ÖFK leva i nuet och istället sylvasst satsa stora resurser på avancemang till Superettan.

Varför har det inte blivit fler från ÖFK U ? Det beror givetvis på flera orsaker och det kan de lärde tvista om. Jag kan bara krasst konstatera att satsningen på ÖFK U har gett för dålig utdelning. En orsak kan vara att det är för stort steg från div 4 upp till div 1. Det finns risk att ungdomarna får svårighet med anpassningen till högre serie framför allt när det gäller tempot. Anpassningstiden kan bli för lång och risken blir uppenbar att ungdomarna tröttnar eller återgår till lag i lägre divisioner, vilket har skett i en del fall. Talanger borde spela i div 3 men helst i div. 2. När ÖFK avancerar till Superettan är div 2 ett krav.

ÖFK U introducerades när ÖFK spelade i div 2. ÖFK är nu ett steg högre upp så förutsättningarna har ändrats. Intresset för ÖFK har också efterhand sjunkit.

Finns det någon annan och bättre lösning ? Ja, upplös ÖFK U till nästa säsong och låt alla spelare gå tillbaka till sina moderklubbar.

Räcker det ? Nej, kanske inte, men lösningen kan vara att återskapa ÖFK Team -09. Man väljer ut de spelare som ligger närmast att ta steget upp till ÖFK:s A-lag. Förutom träning och spel med sina klubbar så skall det utvalda spelarna träna två pass per vecka under exempelvis Kalle Björklund, gärna assisterad av nuvarande ÖFK -U tränare. För att spelarna skall få matchvana tillsammans gör man på samma sätt som år 2001-2002. Man deltar i krävande cuper i Norge och Sverige eller spelar träningsmatcher mot bra motstånd. Detta här var modellen i två år då Janne Westerlund var tränare. Det var ett mycket lyckat och omtyckt koncept bland spelarna och det gav också ett fint resultat.

Vilka gick vidare till högre division från Team 2001-2002 ? Det var följande framgångsrika spelare: Jonas Lundmark, Ope - ÖFK - Sirius, Per Magnusson, Ope - ÖFK - Väsby, Fredrik Olsson, Ås - IFK - ÖFK - Sirius, Martin Johansson, Frösön - ÖFK, Johan Forsstedt, Ås - IFK - ÖFK, Daniel Nathanaelsson, KD - ÖFK, Jon Persson, Alsen - IFK - ÖFK, Jörgen Nilsson, IFK - ÖFK, m.fl. Ingen tror väl på att dessa talanger skulle ha lyckats lika bra om de hade frånskiljts sina klubbar och samlats i en div 4 serie.

Vad kan man göra mera ? ÖFK skall föra över de pengar som man satsar på OFK U till kostnader i samband med Team -09, som blir bettydligt billigare, och lägga det eventuella överskottet till de föreningar som man får spelarna ifrån. Om ÖFK får spelare från föreningar i länet utan kostnad, trots att samarbetsavtalen har löpt ut, så måste man uppskatta detta och även ge något tillbaka. I varje fall så måste ÖFK hjälpa till med stöttning, utbildning, och skaffa fram bra tränare. Det är ju viktigt att ett lag från länet så fort som möjligt avancerar till tvåan.

Vad blir mera positivt med bildandet av ÖFK Team -09 ? Det är ingen hemlighet att ÖFK inte är omtyckt i många fotbollskretsar i distriktet. Största orsaken till detta är igångsättandet av ÖFK U och ÖFK:s ungdomslag. Något som föreningarna var emot. Vi kan inte ha en fotbollskultur i länet där ledare går omkring och tittar snett på varandra och hyser förakt. Detta skapar inga framgångar. Återlämnandet av spelare från ÖFK U och bildandet av Team -09 kan bli första steget mot ett mildare synsätt och ett närmande till varandra.

Håller ÖFK på att bli en breddförening ? Den risken måste bedömas som uppenbar med tanke på alla ungdomssatsningar man gör. Det kan bli svårt att orka med både satsning mot elit och bredd. Som jag ser det, är det nu viktigast att ge de elitsatsande spelarna i div 1 samma möjligheter som flera motståndarlag har. Först och främst ge spelarna chans till träning på arbetstid på morgon eller eftermiddag samt att bereda dem möjligheter att flyga till vissa bortamatcher, men detta är en kostnadsfråga.

Breddningen av verksamheten som nu skett, stjäl både pengamässiga och personella resurser och har skapat irritation hos andra klubbar. ÖFK har för liten styrka som jobbar i klubben. Idealisterna Rolf Lohse, Mats Bäck och Daniel Kindberg, m.fl. lägger ner ett digert arbete, men frågan är, hur länge de orkar med denna stora och ökande börda. Visserligen har de sagt att de jobbar bäst i motvind, men motvinden kan bli för hård så det blir svårt att orka distansen ut. Sett i det långa perspektivet brukar det vara en fördel att ha folk med sig och inte emot sig.

Vad kan Kalle Björklund betyda ? Det kan vara positivt med Kalle Björklunds inträde i Jämtlandsfotbollen. Jag känner honom inte, men av de uttalanden jag sett honom göra så tyder det på att han har den rätta kunskapen och förmågan till diplomatiska lösningar. Han kan bli räddningen för fotbollen i Jämtland.

Lycka till i serien ÖDFF och ÖFK !

Vi som gillar fotboll hungrar efter två elitlag i länet. Villen fest det skulle bli !

Haldo Jonsson, fotbollz.se, som fört en dialog med sig själv.

Tack vare Domarklubben Fotbollsförbundet.och några frivilliga vart helgens domarcup en succe.
Visst fanns det skönhetsfel.men som helhet funkade vad jag kunde se det mesta toppen
De man kan fundera på är om man skall ha ett längre uppehåll under natten
Det vart lite väl tufft för några lag att spela två nattmatcher.Kanske hellre dra ut det på lördagkväll istället.Arenan är ju kanon med många omklädningsrum och två fantastiska gräsytor
Man kanske också skulle kunna lägga den beroende på påsken 1 vecka senare då vi får ljusare och varmare dagar
Spelmässigt kanske det inte såg så bra ut.Men det viktiga med denna turnering är ju att lufta så många spelare som möjligt för att få en bra och bred trupp till sommaren
Känner redan nu att det blivit en kvalitetshöjning på hela jämtlandsfotbollen
Det finns en risk och det är att de lag som inte har möjligheten att få träna på arenan kan tappa spelare för att vissa lag har bättre förhållanden,Och det drabbar framför allt de små orterna som kan få svårt att rekrytera spelare.Därför tycker jag att samarbete och samträning med de mindre klubbarna vore att rekomendera så att vi blir ett bredare fotbollsjämtland
Sedan tycker jag att det är så roligt attt se alla dessa domare som brinner för domarjobbet (Även fast det behövs flera) De förbereder sig värmer upp verkligen laddar inför sina uppdrag
Sedan kan vi ha bättre och sämre domare,Men det viktiga är att man som domare verkligen visar att man förbereder sig precis lika mycket som spelarna inför sina uppdrag

TACK alla inblandade med Sverker i spetsen

MICKE FORSBERG KROKOM

Den nya fotbollsarenan är helt underbar. 2 gröna, släta fina fotbollsplaner, cafeteria med bra Kaffe och god korv. Man sätter sig ner skönt och väntar in kommande match. Men var är fotbollen. Jag plöjer fotboll, ser det mesta jag kommer åt, å måste få säga, med risk att bli kallad gnällspik och annat.Att fotbollen jag hittills sett, är riktigt dålig. Var finns passningspel, dribblingar etc.Det är inte ofta man ser att bollen spelas upp på en mötande mittfältare, hellre väljer man att spela den längre bollen, som motståndarförsvaret plockar undan 9 av 10 ggr. Jag tycker inte det ska plåttras fotboll, men vågar man inte längre spela på fötterna på markerad spelare. Litar man inte på de tekniska färdigheterna ? Nöter man boll, boll och åter boll i under sina träningar ? Ansvaret ligger förstårs hos tränarna, vill poängtera det, så att inte ev spelare tar åt sig. Tränaren har ansvaret och är den som ska ställa krav.

Nu har jag också sett lag som spelar effektivt och som sågar sig fram med bra rörlighet och ett tekniskt bra passningsspel. Det ena är Ersboda, rättar man bara till sista 15 metrarna, framför motståndar målet, kommer man ta många poäng. Hade man varit effektivare mot ÖFK hade man kunnat haft ledningen med 3-0 efter första. Det andra såg jag i dag, Ånge, riktigt duktiga både i sitt längre och kortare spel. Det båda dessa lag hade gemensamt var att man vågade spela på kompisens fötter. I det jag skriver är med publikögon, å jag kan inte påstå att jag är speciellt nöjd. Ställer väl inte kritiken/kraven mot de div 4 el 5 lagen i distrikten, men ta mej fan högre upp. Ja visst ja, svära får man ju inte göra längre, det är gult kort, helfånig regel, i varje fall när man råkar skrika jäklar för att man missat öppet mål. Gula korten kommer att hagla, avbrott gång på gång för skrivande av gula kort. Tur att man i alla fall fortfarande får skrika -satans helvete, när man slår sig på tummen om man spikar.

I min senaste krönika har jag fått en del synpunkter
Ett missförstånd som jag vill rätta till är att jag tyckte att ÖDFF inte skall ha B-lag
Det håller jag på fortfarande för jag tycker att dessa spelare skall spela i andra verkande klubbar istället .Jag har inget emot dessa tjejer personligen som många säkert är väldigt ambitiösa och jag vet att det även finns tjejer som kan bli duktiga fotbollspelare i detta lag
Men Ödff skall inte hålla på med denna verksamhet utan man måste hitta en långsiktigare variant för att det skall fungera på sikt. Tänk er att nästa år slutar ett antal tjejer och vart skall man plocka nya spelare ifrån. Jo troligtvis från andra div 3 klubbar i distriktet.Risken är att vi tappar lag Man är hela tiden beroende av andra klubbar.
Eftersom man ej har någon egen ungdomsverksamhet.
Det bästa för dessa tjejer under den kommande säsongen är att dom visar att man har intresse för att träna bra och utvecklas och kanske visa de som inte satsade på dem att de hade fel och ha en jäkligt rolig sommar
Lycka till med seriespelet den kommande säsongen. ÖDFF s blag skall i framtiden heta ope,K/D frösön .HLK.BRUNFLO.ÅZÖmm hoppas jag

MICKE FORSBERG KROKOM

Många Jämtlandslag hänger med hyfsat under ungdomsåren. Men sedan händer något.

Jag tror att ett stort problem är att man börjar träna seniorträningar alldeles för tidigt och glömmer bort att det är känsliga kroppar man jobbar med både fysiskt och mentalt.

Man kör stenhårda löpningar och styrka utan att spelarna byggt grunden i magar rygg och knän.

Man tror även att spelare i 14-16 år är klar mentalt för vuxen livet. Utan det är denna ålder många tjejer börjar fundera mycket och har väldigt lätt för att bli orolig och tappa självförtroende.

Det är då det är viktigt att dessa tjejer får möjlighet att mentalt utvecklas i sin egen takt.

Med att man som ledare ger dem möjligheter att våga misslyckas. Rent tekniskt tycker jag att många spelare inte får den chans de är värda tack vare att man inte i 12-15 år får den tekniska skolning man behöver i framför allt båda fötterna(det finns allt för många enfotade spelare i våra div 2 lag och där krävs det verkligen att man kan använda båda fötterna i både passningar och mottagningar) de spelare som det är mest synd om när man inte får den rätta skolningen är de spelare som är strax under talangerna(talangerna klarar sig ändå utan 100 %utbildning)som inte får den rätta hjälpen för att utvecklas Som det är nu jobbar seniortränarna med de tekniska detaljerna som man redan borde ha när man blir uppflyttad i ett seniorlag. Sedan tycker jag att kulturen att prioritera träning är väldigt dålig. Många lag har tränat 2 gånger i veckan sedan de var 7 år och gör det även i damlagen. Man har hellre matchat väldigt hårt med 2-3 matcher i veckan och kan aldrig gå för fullt på träningarna och därmed tappa tempo.

Många tjejer blir långsammare när de blir 16-17 år än vad de var vid 14-15 år. Tror att det mesta beror på att man inte underhåller snabbheten med löpskolning styrka och snabbhetsträning ,Det är lätt att man bara nöter boll och att man tränar för lite. Fotboll kräver så mycket Du skall ha en fulländad teknik i hela kroppen. du behöver styrka, fysik,mental stöttning.

Ofta för en damfotbollsspelare är det föräldrar som tar olika beslut eftersom de är så unga.

Ibland kan de vara bra och många gånger tas beslut som tjejerna inte kan leva upp till.

Får man dålig konsulting av de vuxna kan det vara förödande för den unga tjejen.

Som oftast inte har framförhållningen vad som händer längre fram.

Man tappar självförtroende för att man inte räcker till fast att man var given i Damlaget som 14-15 åring så helt plötsligt får man inte vara med och man undrar varför. Det kan bero på att man inte har grunderna i teknik och många tappar lite fart i 16 -17 årsåldern.

Mentalt börjar man fundera lite mera om livet och framtiden. Det är då problemen kommer om det blir motgångar om man inte har en harmonisk omgivning som vet vad som händer med dessa tjejer.

Tror att det är viktigt att man låter tjejerna lära sig att ta egna beslut tidigt i karriären. Då får man självständiga spelare som vågar lite mera. Låt dom gå till träningarna eller ta bussen själv i unga år.

Det här med specialklubbar som ÖDFF och ÖFK är bra. Men man skall koncentrera sig på seniorverksamheten och hellre knyta till sig en stark ungdomsförening som man har samarbete med än att starta upp ett ÖDFF B lag med en massa föredettingar och spelare som blivit åsidosatta i andra klubbar är inte en seriös satsning. Det finns säkert massor av div 3 spelare(det kan alla bli) i detta lag men det är div 2 spelare och uppåt vi skall fostra. Sedan skall inte ÖDFF värva 16-17 åringar om dom inte är jättetalanger. De vill säga att man är aktuell för spel varje match. (Man skall inte under den viktigaste åldern åka runt hela norrland för att sitta på bänken.)

Många tjejer är inte mentalt klara utan fortfarande barn och det finns fall där spelarna stannat totalt i utvecklingen och sedan slutat alldeles för tidigt. Det får inte förekomma i framtiden. Det är även viktigt att man inte bara håller på med fotboll för att man skall bli något utan även för att man tycker det är en rolig form av sysselsättning. Då håller man på längre. Det är ytterst få damspelare som har det som arbete. Det är bra att spelarna har hög målsättning och att man även som tjej kan gå långt inom fotbollen utan jag tycker man skall träna målmedvetet och sedan får man se hur långt det räcker och hitta den nivå som passar just den individen.

Skulle vilja att ÖDFFs organisation vart proffsigare (kanske svårt med begränsad ekonomi) och att man kunde höja kraven på de spelare som spelar där. Jag hoppas att våran klubb K/D 55 kan bidra med något för att höja standarden på organisationen i framtiden. Hoppas vi kan komma fram till något vettigt för alla parter. Även Ope och Frösön bör ingå i ett eventuellt sammarbete.

Men man skall inte sänka de mindre klubbarna utan samarbetet skall vara ömsesidigt.

Lära känna varandra genom kurser och träffar är bra. Det är allt för många ledare som gömmer sig i sina klubbar och tycker en jäkla massa.

Jag har säkert rört om lite nu i grytan och en del håller säkert med och andra tycker att jag är helt fel ute.

Men det här är mina åsikter och jag skulle bli glad om det vart lite debatt och snack om just DAMFOTBOLLEN och dess framtid.


MICKE FORSBERG KROKOM

Har funderat mycket på en sak gällande vårt flaggskepp Östersunds FK:s omsättning i spelartruppen. Under dom elva säsonger man funnits till har ett alltför stort antal namn försvunnit varje år. På något vis har man dock lyckats pusslat ihop det hela och än så länge aldrig behövt degraderas. Kontinuiteten blir dock lidande när man varje försäsong i princip måste börja om från början.

Vad är då orsaken till det här förhållandet? En stor del i det hela tror jag är den sociala situation som uppstår när man bedriver idrott på den realtivt höga nivå som ÖFK befinner sig. Hög träningsmängd, långa och tidskrävande resor och heltidsjobb. Allt det här funkar några år men så bildar man familj och kraven på spelaren ökar från olika håll. Man väljer att varva ner när man ofta inte ens nått toppen på sin utvecklingskurva. Vad finns då att göra åt det här förhållandet? Jämtland och Östersund ligger ju där det ligger och flygresor är dyra. Men det kostar väl en hel del att restaurera truppen gång på gång?

Varför inte lägga dom pengarna på att ge spelarna möjlighet att ha ett liv även utanför fotbollen. Dessutom, Östersund har ju fått strålande reklam via succén Skidskytte-VM eller vad tycker sponsorerna? Har dålig koll på hur spelarkontrakten är utformade och om träning på dagtid bedrivits men eftersom så många väljer att avbryta karriären finns det tydligen brister.

Jämtkraft Arena är väl det bästa som hänt fotbollen häromkring, man tror man drömmer när man skådar ut över härligheten. Dom ekonomiska musklerna för att nå Superettan finns nog inte men kan man vara med och fightas om en plats tror jag det skulle räcka gott för folket på läktarna. Det finns många spännande lag i div I. Anundsjö i all ära, men den typen av motstånd kan också bli aktuellt i framtiden med tanke på dom senaste säsongerna. Eller.......

Hasse Thor

Ska på en gång erkänna att jag efter mina 16 års frånvaro från Östersund har dålig eller ingen koll på hur ungdomsfotbollen bedrivs hemma och ska därför akta mig för att dra jämförelser nu när jag blivit ombedd att ge min syn på hur man utvecklar unga spelare/talanger.

Vad som räknas som en talang kan skilja sig väldigt mycket beroende på vad man jämför med och i vilken omgivning en spelare befinner sig. Under mina år i Brommapojkarna (BP) var nivån på vem som kallades talang väldigt hög. I BP med sina ca 250 ungdomslag har man ett 1:a lag i varje åldersgrupp där de 10 eller 16 bästa spelarna i åldergruppen spelar. 10 spelare i 7-manna lagen och 16 spelare i 11-manna lagen. På gott och ont läggs ribban väldigt högt och du ska tillhöra de bästa i Stockholm för att kallas talang.

2004 jobbade jag en säsong i FBK karlstad som är en stor ungdomsförening i ett litet fotbolls distrikt. Nivån på spelarna var givetvis betydligt lägre än i BP men man hade ett antal spelare som var bra i sin omgivning och som man såg som stora talanger.

För mig är en talang den som har en viss kvallite men framförallt visar viljan att förbättra sin prestation, inte den som är bäst för stunden. Med rätt omgivning är min uppfattning att alla kan utvecklas men just det att skapa en bra omgivning är det största problemet.

Rimligen bör det födas lika många barn med talang för att spela bandy i hela Skåne som i lilla Edsbyn men det verkar som något gör att de är fler från Edsbyn som spelar i allsvenskan. Kan det vara omgivningen, miljön och förutsättningarna som påverkar eller är det bara en slump?

Till slut är det spelarens egna insatts som blir avgörande men det klubbarna måste bidra med är:

Bra tränare
Tränare måste kunna bibehålla och stärka den glöd och det intresse som spelarna har för fotbollen. Det är tränaren som ska ge spelaren den kunskap spelaren behöver för att själv utveckla sin talang. Tränaren ska vara uppmuntrande och ge positiv energi. Man bör ha stor erfarenhet av att träna spelare på den nivån som du vill att dina spelare ska nå. Det är stor skillnad i kravbild om du ska nå allsvenskan eller div 2. Tränaren ska också klara av att ha ett bra upplägg för 6-8 träningar per vecka med en genomtänkt årsplanering.

En talangtränares uppgift är att fostra spelare och inte göra vinnande lag. Träningen skall anpassas efter spelaren och syfta till att stärka spelarens individuella egenskaper.

Omgivning, träningsmiljö
Min erfarenhet är att det är otroligt viktigt att bra och ambitiösa spelare får träna med andra ambitiösa spelare. En proffsig omgivning ger extra energi. Med likasinnade spelare i träningsgruppen blir varje moment av träningen bättre. Det är annars lätt att spelare som är mindre intresserade drar ner inställningen och kvalliten. Det här är den kanske svåraste biten i talangträning. Att få varje moment i varje träning att genomföras på bästa möjliga sätt.

Träningsförutsättningar
Efter att ha jobbat med olika förutsättningar i BP och Helsingborgs IF anser jag att spelarna i Stockholm lider av träningsförutsättningarna. I BP hade jag spelare som 5 dagar i veckan hade ca 90 minuters resväg till träning i rusningstrafiken och ca 45 minuter hem. I Stockholm behöver du inte bo så långt bort för att detta ska vara ett faktum. Dessa spelare la 10-11 timmar bara på att resa varje vecka. Lägg sen till 90-100 minuters träning, ombyte före och efter och dom kommer över 20 timmar per vecka bara för att träna. De äldre spelarna spelade dessutom i mer eller mindre rikstäckande serier så många helger gick åt till att resa långt.

I Helsingborg hade ingen spelare längre än 10 minuter på cykel till träningen. Träningen kunde starta kl 16 och kl 18 kunde spelarna vara hemma igen. För att få en så bra utveckling som möjligt så tror jag att det är viktigt att spelarna hinner med ett socialt liv, skolan och fotboll. Målsättningen från klubbens sida tycker jag ska vara att spelarna ska kunna träna så tidigt som möjligt. Ofta kan spelarna träna kl 16 om klubben bara kan ersätta tränaren för att komma loss den tiden.

Matcher
Matcherna ska vara en viktig del i utbildningen och utvecklingen. Därför är det av stor vikt att spelarna får tuffa matcher där de måste bra för att prestera. Matcher där spelare kan gå på halvfart men ändå prestera ger inget utan är snarare negativa. Att matcha mot äldre kan ofta vara nyttigt men man måste hålla öronen öppna så att inte spelarna bortförklarar en dålig prestation med att det var mot just äldre. Spelarna ska lära sig att se på sin prestation och lära sig av både det som varit bra och dåligt. Prestationen skall vara viktigare än resultatet.

Lag och träningsgrupper från mindre distrikt bör lägga stor vikt vid att resa och få möta lag från andra och större distrikt. Faran finns alltid att man annars får för dåliga referenser på vad som är bra och inte bra.

Till slut
Det är ingen som säger att det är enkelt att fostra spelare men föreningarna måste vara drivande och sätta en hög ribba på den delen av verksamheten där talangerna ska fram. Allt för ofta tycker jag man ser att föreningarna inte törs sticka ut hakan och ställa krav på sin egen verksamhet. De vanligaste bortförklarningarna jag hör är att man tror att många ska sluta om några får träna extra, att man inte har ledare som vill, kan eller orkar träna sina spelare mer och att man har gjort på ett sätt de senaste 48 åren och det har minsann fungerat bra så varför ändra på något…..

Man får den verksamhet och de spelare man förtjänar. Alla vi som håller på borde titta och lära av Edsbyn, Tärnaby, Modo hockey. Jag tror det är mer än en slump.


Fotbolls hälsningar

Jörgen ”Z” Zetterström

Antalet ungdomsspelare i fotboll minskar i länet. Det har jag färska siffror på. Frågan jag ställer mig blir, är det enbart p.gr av minskade barnkullar eller finns det andra faktorer som spelar in ? Vilka i så fall ? Skulle vara väldigt intressant att höra ni läsares åsikter. För visst är det väl viktigt att behålla bredden? Eller ska vi inte lägga ner så stor kraft på den och i stället satsa på de ungdomsspelare som verkligen är talang fulla ?

Ser man över hela Sverige så ökar antalet licensierade spelare, från 2002 till 2006 ca 53000 spelare.

Jämtlänska siffror

Öp-liret 2002 295 lag idag - 225 lag

Ope IF 2002 till 2008 - 12 lag

Skriv ner, vad just du tycker.

Dagen efter avslutningen av VM i skidskytte, för övrigt ett oerhört imponerande evenemang, är det dags för ytterligare en höjdpunkt för oss fotbollsintresserade i Östersund med omnejd. Redan i mitten av februari kan våra fotbollslag börja träna utomhus på uppvärmda konstgräsplaner. Med tanke på hur förutsättningarna för vinter- och vårträning såg ut så sent som för två år sedan, då jag betecknade dessa som sämre än någonsin, måste dagens situation betecknas som helt fantastisk. Nu skulle jag vilja påstå att förutsättningarna för seriös fotbollsträning aldrig varit bättre. En stor eloge till dem som möjliggjort denna utveckling.

Nu var det dock inte tänkt att min krönika skulle handla om de nya konstgräsplanerna. När jag pratade med Haldo om att skriva en krönika så tackade jag ja utan att ha ägnat någon större tanke åt vad jag skulle skriva om. Som tur var löste sig mitt dilemma då ÖFK:s tränare Kalle Björklund inför deras inledande träningsmatch mot Gefle använde sig av ordet "träningskultur". För det är ju så att bra träningsförutsättningar i form av nya planer inte automatiskt gör att vi resultatmässigt får bättre fotboll i Jämtlands län. För att vi ska nå bättre resultat, vilket i min värld innebär att ÖFK på några års sikt blir ett topplag i division 1 och sedermera avancerar till Superettan samt att vi har ett eller flera lag som huserar i division 2, så behöver vi enligt mig många fler spelare som är beredda att under många år träna med målsättningen att bli elitspelare. Jag vill påstå att vi som fotbollsdistrikt är ganska långt ifrån den situationen idag. Jag är övertygad om att vi behöver skapa en ny träningskultur och det var därför jag blev glad av att läsa Kalles uttalande.

Följdfrågan blir naturligtvis vad man tolkar in i ordet träningskultur. För egen del kan jag inte undgå att tänka på en krönika av det här slaget som jag skrev för fem-sex år sedan. Jag lyfte då fram Martin Johansson, Jonas Lundmark och Fredrik Olsson som goda exempel för fotbollen i länet, en ståndpunkt som jag näst intill uteslutande baserade på deras inställning till träning. Med det avsåg jag för det första att de alltid var på träningen. Naturligtvis undantaget sjukdom men inte vid skada för de hade insett att man alltid kan träna; har man ont i foten kan man träna överkroppen etc. För det andra var de inte nöjda med att vara på träningen utan de gjorde alltid sitt bästa för att utvecklas. Det visade sig inte minst i de poängspel vi hade, vinnarna av det avslutande spelet fick en poäng, då de väldigt ofta var på det vinnande laget. Därutöver var de inte sena att träna extra på egen hand och sist men inte minst så var de också noggranna i sina förberedelser vid sidan av planen (kosthållning, stretching mm). Jag påstår inte på något sätt att de var några asketliknande renlevnadsmänniskor men så mycket kan jag säga att de med jämtländska mått mätt var ovanligt seriösa fotbollsspelare. Vid den tidpunkten var ingen av dem ordinarie i ÖFK:s startelva, några år senare blev Martin utsedd till länets bäste fotbollsspelare medan Jonas och Fredrik idag skördar framgångar i superettan.

Min förhoppning, för att fotbollen i länet totalt sett ska komma högre i seriesystemet, är att vi framledes lyckas stimulera ett antal ungdoms- och juniorspelare i varje årskull att träna mycket mer och mycket bättre. Utan några ytterligare jämförelser så inser man behovet av det om inte annat när man läser träningsscheman för de allsvenska lagen. De ligger under vinterhalvåret på cirka 10 pass per vecka, något mindre under matchsäsong. En sådan träningsmängd kan naturligtvis vara svår för lag i lägre serier, där fotbollen måste kombineras med arbete eller studier på heltid, men helt klart är att vi måste utveckla den här delen. Och detta oaktat vilken klubbtillhörighet de aktuella spelarna har.

För det är väldigt svårt att som spelare vara van att träna tre gånger i veckan och sedan ta steget till ett lag där man tränar dubbelt så mycket. Övergången från junior- till seniorspelare underlättas om man är såväl fysiskt som mentalt förberedd på vad som komma skall. Processen att bli en bra fotbollsspelare tar många år men det vore ju konstigt om fotbollen i detta avseende skulle skilja sig från andra sporter. För att åter använda det aktuella exemplet skidskytte så är det ju faktiskt så att åkarna i de allra flesta fall tränat oerhört målmedvetet under 10-15 år innan de når toppen, naturligtvis med stegrande belastning och mängd.

Det jag skrivit ovan innebär att spelare från länet, när de kommer till ÖFK A eller något under/över i seriesystemet, redan måste ha med sig den här träningskulturen som jag är övertygad om behövs. De måste vara taktiskt skolade, mentalt förberedda, fysiskt preparerade och tekniskt betydligt mer drivna än vad som är fallet idag. I klartext innebär det att de under ungdoms- och junioråldern (15-19 år) måste vara beredda att träna i genomsnitt kanske 6-8 ggr/vecka. Ett motargument skulle då kunna vara att "det är bättre att träna färre gånger med hög kvalitet...." Jag köper inte det argumentet. Riktigt bra spelare är alltid inställda på att hålla en hög och jämn kvalitet. Däremot är argumentet riktigt om utgångspunkten för hög kvalitet = hög fysisk belastning. Den fysiskt belastningen måste naturligtvis variera, det gör den inom alla idrotter. Men om man varje vecka ska hinna med att träna på alla de moment som ingår i dagens toppfotboll, från kondition till fasta situationer, så tror jag att de spelarna måste ligga på den nivån. Här har vi som ledare en oerhört grannlaga uppgift framför oss om vi menar allvar med att skapa ett elitlag i länet. Jag hoppas att vi kan bygga upp en enighet kring träningskulturen och fylla den med gemensamma värderingar. Vi måste också förklara detta på ett pedagogiskt sätt men vi måste också motivera våra ungdoms-, junior- och seniorspelare att leva, för det handlar till stor del om ett levnadssätt, i enlighet med dessa värderingar.

Som avslutning känns det viktigt för mig att poängtera att det jag skrivit om ovan handlar om en liten andel av varje årskull, 10 stycken på länsbasis är en höftad men kanske rimlig siffra, som säger sig vilja bli elitfotbollsspelare. Det är också viktigt att poängtera att det inte handlar om att inte göra bra resultat i skolan och att aldrig kunna göra andra saker än att träna/spela fotboll. Jag tror inte heller att det är fel, snarare tvärtom, om ett antal av träningspassen under ungdomsåren ägnas åt andra idrotter. Därutöver måste vi också bli bättre här i länet på att stimulera dem som inte alls har som ambition att bli elitspelare att spela fotboll högre upp i åldrarna. Men för dem som säger sig vilja bli elitfotbollsspelare är nog sanningen så krass att mycket och bra träning, kombinerat med ett i övrigt sunt levnadsmönster, i längden är det enda som med något sånär säkerhet ger resultat.....

Jimmy Anjevall 2008-02-18

Robbie Stephney, IFK Östersunds fantastiske tränare är en riktig hårding. Som spelare var han fruktad av motståndarstjärnor. Robbie hade ofta till uppgift att "ta bort" spelare som var farliga för hans lag. Att hårdheten sitter i, fick spelarna i IFK bevittna för någon vecka sedan. Under lagets 2-måls spel i Öp-hallen stod Robbie bredvid ena målet. Per Lindestig får på en riktig pärla. Nio av tio slänger man upp armarna för att skydda ansiktet men inte herr Stephney, han tar ett kliv fram och med en perfekt pannträff nickar han ut bollen i spel igen. 72-åringen rättade till kepsen och fortsatte att ge sina spelare direktiv och uppmuntrande rop. Han är för läcker engelskmannen.

Pratade nyss med den numera erfarne fotbollsspelaren Petter Skogen som spelar i Östersunds fotbollsklubb. Han berättade att han befann sig i Valencia med Martin Johansson, en annan erfaren fotbollspelare i ÖFK. Som jag förstod det var de på någon typ av kärleksresa. De bodde i alla fall ihop...

Det har snart gått fyra år sedan jag flyttade från Östersund och ÖFK. Mina två sämsta år som fotbollsspelare, mina två bästa år som klubbmedlem. ÖFK var och är den mest professionella klubben jag spelat för. Sedan dess har en hel del vatten runnit under bron och jag har inte särskilt bra koll på vad som hänt inom organisationen men på utsidan har i alla fall en fantastisk fotbollsarena tillkommit och föreningen har nu den anläggning som alla hårt arbetande fotbollsentusiaster förtjänar.

Även om jag inte har så bra koll på ÖFKs organisation idag så har jag ganska bra koll på spelarna och deras privatliv. Jag brukar närvara vid alla galor och fester som anordnas av förbundet, spelarna själva och deras fruar. Det gör att jag besöker Östersund minst tio gånger per år. Somliga tror säkert att jag fortfarande bor kvar...

En annan anledning till att jag ofta besöker Östersund är att min gamla vän Pär Jakobsson bor där och spelar för IFK Östersund. Han har redan hunnit vara spelare, tränare och sportchef. Han hade förmodligen blivit ÖFKs nya tränare också om han inte gått ut i tidningen och förklarat att jämtlandsfyran är den sämsta serien i hela Sverige. Något som till och med blev en nyhet i Dagbladet, i Sundsvall.

Som jag förstår det genomgår ÖFK ett generationsskifte. Många av mina gamla vapendragare har eller lägger nu av. Kvar är i alla fall Petter, Martin, Oscarsson m.fl som får försöka leda in juniorerna i div.1-norrlands glamorösa fotbollsvärld. Träna på dagtid, bra betalt, skum i duschen, ja ni vet allt det där. Sen måste de ju även ta hand om de överbetalda proffsen som brukar dyka upp kring seriestart. Det gjorde de ju så bra med mig...

/Nils Bjuggstam

ÖFK, ÖFK, ÖFK.

Oberoende av vad som hänt så behöver vi ett elitlag i fotboll i Jämtland speciellt nu när vi fått vår fina arena.

Jag önskar er lycka till i Valencia och hoppas att ni får fina dagar där.

Jag antar att det är Kalle Björklunds förtjänst att ni åker. De 2 styrande i ÖFK är ju inte precis kända för att vilja ha något Team Building.

Hoppas att det blir bra så Rolf & Daniel får till ett vinnande lag. Lite bekymrad blir man ju när man står vid sidan om och ser att det i princip inte finns några ersättare för de som lämnar ÖFK.

Det var ju kul att se att Smylie och Shields åker med till Valencia. Är dom klar för ÖFK ?

Nu när man är på sidan om ÖFK så funderar man ju hur ser truppen ut ? Tidigare så ville ju Haldo veta tidigt och lägga in på hemsidan, Nu vet ingen vilka som ingår i truppen.

Pratade med Juan Olsson och han hade fått ett kontrakt och det glädjer ju mig som har sponsrat Juan inför denna säsong.

Tråkigt att både Jocke och Jonas Runesson lämnar truppen, dom behövs.

Till sist lycka till i serien. Jag har redan beställt flygbiljett till Stockholm för mig och frugan till Första Stockholmsmatchen den 5 Maj. Så då ses vi där med 6 -0 i poäng innan start på denna match.

Till sist så vill jag bara tala om att mer än 3 års helvete är över för min del med mina tarmproblem. Jag har nu opererat bort både tjocktarm och ändtarm. Det fungerar alldeles utmärkt och även om jag inte har någon toppkondition så är den bättre än på många,många år.

Ulf